Strange Angel

Besten försvann hitåt.

Är det säkert att du vill fortsätta?

Om man aldrig står öga mot öga med döden får man aldrig en glimt av andra sidan.

Parsons! Du får läsa klart på fritiden. Nu är det slut på rasten.

Enligt klockan är det tio sekunder kvar.

OTROLIGT OCH SANT JÄGARENS VÄG

Parsons! Grabbarna och jag ska till Delmonico's och ta en öl.

Jag har en tid att passa i kväll.

- Med vem? - Ödet.

PASADENA GÖR DIG RIK APELSINER GÖR DIG FRISK

- Jag är väl inte sen? - Inte mer än vanligt.

- Det är vackert väder i kväll. - Och iskallt.

Vänta.

Du följde väl mina specifikationer för packningsdensitet?

Mer eller mindre.

Ett misstag kan innebära skillnaden mellan liv och död.

Det här är obruten mark, Rich. Det är för sent att vara försiktig.

- Ad astra. - Per aspera.

Fan!

- 13,19 meter. - Det kan inte stämma.

Du får kontrollera mina beräkningar om du vill.

Det är sämre än sist.

13,19 METER

Nu till fiolkonserten, andra satsen...

RUSTNING AV LJUS

Hej! Hoppas att jag inte väckte dig.

Du vet att jag sover dåligt när andra sidan av sängen är tom.

Hur gick det?

Varje gång jag tror att vi gör framsteg blir det bakslag.

Jag vill inte tråka ut dig med detaljer, men vi kom 300 meter innan...

- Det låter mycket. - Det räcker inte.

Vi har nått gränsen för vad vi kan uppnå med tillgängliga resurser.

Jag behöver låna några dollar. Materielen kostade mer än väntat.

Vi ligger två månader efter. Banken har ringt igen.

Vi måste bara hålla dem borta lite till.

Förlåt.

Någon flyttar visst in i Wellers gamla kåk.

Vi måste presentera oss.

Vem flyttar mitt i natten?

Ursäkta! Jag har kommit vilse. Var ligger GALCIT nu igen?

- Där borta. - Tack.

LUFTFARTSLABORATORIET

Jack!

- Vad fan sysslar du med? - Letar efter dig.

Vi skulle ju ses utanför.

Vad är det för speciellt med det här? Ett stort rör.

Den ger vindar på 90 m/s.

Vindtunneln är bara öppen för vissa studenter och personal.

Snart är det jag.

Det är jobbigt att inte veta vad han tänker säga.

- Hur känner du? - Det vet du.

Jag vet att vi inte var redo, men Susan vill inte att jag slösar mer pengar.

Det förstår jag. De går upp i rök.

- Jättekul. - Jag skojar inte, Jack.

Ibland når raketen 18 meter, ibland står den kvar och ibland exploderar den.

Det sker slumpmässigt och vi vet inte varför.

Beror det på storleken på munstycket eller kammaren? Bränslet, oxidationsmedlet?

Det är just det vi ska ta reda på.

Tänk om förslaget blir godkänt men vi misslyckas ändå?

Institutionschefen iakttar oss.

Bara lugn. När vi är klara uppkallar man byggnader efter oss.

Det är befängt.

Vill ni bygga en raket som ska flyga upp med meteorologisk utrustning i jonosfären?

- Ja, sir. - Det var Richards förslag.

Han tyckte att det lät mer... praktiskt.

Vårt slutgiltiga mål är en raket som kan föra människor ut i rymden.

Professor Goddard har bara lyckats skjuta upp en raket 2 700 meter som mest.

Jonosfären ligger på 100 000 meter.

Minns ni vad jag sa i seminariet första året om att korsa floden?

- Små steg. - Just det.

Det behövs små framsteg innan man kan åstadkomma de stora.

Tänk om vi inte nöjer oss med att vara någon annans språngbräda?

Richard säger att ni aldrig har slutfört era studier, mr Parsons.

Nu förstår jag varför.

Jag hoppade av för att försörja min familj.

- Jag beklagar. - Gör inte det.

En examen är bara ett papper. Det är skönt att slippa alla regler.

Ni försöker verka inom ett forskningsfält som inte ens existerar.

Om ni inte går försiktigt fram så misslyckas ni.

Eller ännu värre... Spränger er själva i luften.

Vad är det?

Vad?

- Det var inte så det skulle bli. - Nej... Jack!

- Professorn. - Släpp det.

Professorn! Jag kom på en sak.

- Kom och titta på en uppskjutning. - Ni fick mitt svar.

Vi har byggt raketer sedan vi var tonåringar.

Ord på ett papper kan inte visa vad vi klarar av.

- Det borde de. - Men det kan de inte.

När ni utvecklade PUZ-1, demonstrerade ni då den i en artikel?

- Nej, men... - Nej, för helikoptrar fanns inte.

Ingen trodde ens att de kunde finnas.

Det är en överdrift. Det fanns föregångare.

Man måste motbevisa nejsägarna genom att visa att det går.

Er prototyp hade plats för tre män och ni ändrade historiens gång.

Det är också en överdrift.

Jag ber bara om samma möjlighet.

Ni tror inte att vi kan det vi påstår. Låt oss bevisa att vi kan det.

Hallå!

Varför är du arg? Han lovade att komma.

Vi skulle få godkännande att bygga en raketmotor.

- Ja. Och? - Det lät som om vi redan har en.

För att han sa nej. Nu kan vi få honom att ändra sig.

Hur? Vi kommer inte ens 20 meter. Vi visar bara vår inkompetens.

Vi kommer på något.

- Vad då, Jack? - Något.

Det handlar om min karriär.

s främsta luftfartsexpert kommer att tro att jag är en bluff.

Vill du hellre ge upp?

Jag önskar bara att du kunde hålla dig till fakta ibland.

- Du sa att ni skulle få svar i dag. - Det fick vi i princip.

Professorn vill bara se vad vi kan.

- Godkänner han om det går bra? - Ja.

Vi skyndar på. Jag har mycket att göra.

- Vi kanske tycker om dem. - Inte om de är som övriga grannar.

Hej.

- VI är mr och mrs Parsons här intill. - Jaha.

Vi såg dig flytta in och ville presentera oss.

Man brukar säga vad man heter.

Jack!

Jag heter Ernest. Den kan jag ta.

Det är banankaka. Hembakad.

- Jag borde väl erbjuda er en bit? - Nej, den är till dig.

Bor du ensam?

Jag såg din ring.

Jag har en fru, men hon är inte här nu.

Vi ser fram emot att träffa henne.

Vi bjuder gärna på middag när ni har kommit i ordning.

- För att hälsa er välkomna. - Det vore toppen.

När spänningen efter jakten hade lagt sig...

försökte Wan Hu känna ruset igen på andra sätt.

Men det var en flyktig känsla av extas.

Det fanns bara en sak som erbjöd honom den utväg som han så desperat sökte.

Nu var frågan hur han skulle nå dit.

Den natten, som så ofta, sov Wan Hu ensam.

"Varken dödandets rus eller kärlekens njutning kunde stilla hans längtan."

Otroligt, va?

Vilket? Jungfrubruden eller hans harem med 40 hustrur?

- Det hör inte till poängen. - Jag vet.

- Han vill få en glimt av det sublima. - Ja, just det.

Det kan de beskriva utan överdrivna detaljer.

Ja, men vem vill då läsa?

- Jag undrar varför de dröjer. - Ja. Det har snart gått en timme.

Han sa att de skulle komma.

Det är mörkt i huset och uppfarten är tom.

Vi har visst fått nobben.

Det gör inte mig något. Jag trivs bättre med bara oss två.

- Gör inte du det? - Jo, så klart.

Vad är det?

De nätter som du är ute med Richard så är jag...

Vad då?

Vi borde äta innan maten kallnar ännu mer.

- Vad vill du? - Dr Heath är på ert kontor.

Han ska återvända till skurkarna som stal hans uppfinning.

De begär lösen...

Hur vet du det? Är du inblandad?

Nej, men jag kan hjälpa till om ni samarbetar.

- Vad kan ni åstadkomma? - Tänk efter.

Shadow är den enda som kan följa med dr Heath till mötesplatsen-

obemärkt i skuggorna.

- Dumheter! Det här är en polissak. - Jag väntar, polischefen.

Nåja...

Då så, Shadow. Jag vill ogärna erkänna det...

- Jösses! Gick det bra? - Ja.

Vänta...

Så du dök upp till slut?

Min fru bjöd er på middag. Minns du det?

- Hallå! Jag pratar med dig. - Jag hade inte lust.

- Inte lust? - Jag försöker hitta min rätta väg.

Det går inte om jag ska prata om grillkvällar och gräsklippare.

Nej, det går inte.

- Säg vad du tycker egentligen. - Vad jag tycker?

Du är berusad. Och så har du en skruv lös.

Ja, kanske det.

- Har du varit där uppe? - Nej.

- Jaså? Hur länge har ni bott här? - I fyra år.

Kom då.

- Ska du gå dit upp nu? - Vad är det? Är det efter läggdags?

- Vad sysslar du med, Jack? - Jag jobbar på en kemifabrik.

- Det var ett uselt svar. - Det är inte allt jag sysslar med.

Jag håller också på med ett forskningsprojekt.

- Om vad då? - Raketer.

Buck Rogers?

- Jag visste inte att man kunde göra det. - Det är inte så vanligt.

Har man sett!

Man vet aldrig vad man stöter på utanför trädgården.

- Utsikten är finare här uppifrån! - Jag är nöjd här nere.

Berätta om raketerna.

- Vad vill du veta? - Berätta hur de fungerar.

Känner du till Newtons tredje rörelselag?

Om man bränner bränsle i en kammare-

-avges gaserna från förbränningen genom den enda tillgängliga vägen.

Gaserna far åt ett håll och raketen åt det andra.

Så ena delen försöker slå sig fri och den andra försöker styra den?

I stort sett.

Här.

Jag ska nog gå tillbaka.