Dreamland

Tack för en underbar middag.

Jag vill besöka marknaden.

Okej, mina damer, jag vill att ni...

Ursäkta mig! Maestro!

Maestro!

Grevinnan önskar att trumpeten inte lämnar slottet.

- Trumpet? - Det är ett museiföremål.

Tack.

Tack.

Har ni inte hittat er trumpet? Det är en tragedi.

Säg mig, tror du att grevinnan...

...skulle kunna betala mig i förskott?

Jag beklagar, herrn. Ni får betalt efter ert uppträdande.

Jag förstår.

Vart är ni på väg? Är ert rum till er belåtenhet?

Å ja...

Grevinnan önskar att ni stannar här.

- Önskar hon det? - Ja.

Maestro? Snälla, gå inte för långt.

Maestro!

- Ja? - Hej, smartskalle, jag vet att du är här.

Jag måste träffa dig omedelbart.

- Jag trodde att du var färdig här. - Men ändå...

Vi alla har våra billån att betala.

Och du vet...

...jag älskar snabba bilar.

Chefen väntar på dig.

Vilken tur jag har.

Olivia?

Kompis!

- Vad försiggår här? - Vad?

Vi gjorde inte... Vi gjorde aldrig sånt.

- Småbarn? - Vad menar du med "små"?

De är lika stora som vuxna flickor. Bete dig inte som en idiot.

Allt är din förtjänst. Du dödade egyptierna och tyskarna.

Och nu kommer alla rika pedofilsvin söka sig till oss.

- Vi sysslar inte med sådant. - Så... vi expanderar affärerna!

- Det blir inte av. - Försent, mannen. Du skapade det.

- Al Qaeda tackar dig. - Vi säljer inte...

Ja, vi skickar budskap nu.

De jävla ökenråttorna trodde att de kunde spela hårt - tyskarna med.

Så jag måste ge mig in på en ny karriärsbana... som du avskyr.

Det var väl jävla synd. Det är ett budskap.

Det är ett budskap till alla därute.

Saker och ting kan bli otäcka igen, det är mitt budskap.

Förstår du? Du är budbäraren.

Vi har ett nytt jobb, något långt från det normala.

Har du hört talas om trumpetspelaren? Geniet?

Jag vill egentligen inte tala om honom, men vi har ett problem.

Så jag måste vara tokig. Vanligtvis släpper jag sånt och går vidare.

Men jag hoppas att vi fortfarande kan vara vänner.

Så vad ska vi göra?

Så vi skickar ett budskap.

Jag vill ha ett finger. Högra lillfingret. Klipp bara av det.

Han spelar på slottet. Gör det innan dess, innan han hittar droger och åter tillbaka.

Det är en tjänst, okej?

Och var tyst på vägen ut. Flickorna vilar.

Du dödade egyptierna och tyskarna.

Vi expanderar affärerna.

Vad heter du?

Just det. Din frälsare.

Tack, kompis.

Jag ger dig 50 dollar för puffran.

Jag vill ha tillbaka min trumpet.

Och lite kontanter.

"Lite kontanter"?

Alla kontanter du har.

- Allting? - Ja.

Okej.

- Herrejävlar... - Jag låter dig gå härifrån med trumpeten.

Men du måste göra mig en tjänst i utbyte mot den.

- En tjänst? - Vad?

Skjut min man åt mig.

- Vad? - Vad?

Du hörde mig. Jag har mina anledningar.

Ja... Det har hon.

Jag ber inte.

Jag älskar dig.

Det är mina sista ord till dig.

Jag älskar dig.

Gör det.

Tusan... Jag beklagar.

Du... Trumpetspelare!

Är du villig att sälja puffran?

Ge mig 200, så får du pistolen.

Den är inte värd 200.

- Jag måste gå. - Vad? Sätt dig ner.

Vill du ha pistolen eller inte?

Känner du en man som heter Hercules?

Grevinnan önskar att trumpeten inte lämnar slottet.

- Trumpeten. - Maestro!

Titta på mig.

Bonjour.

Hörde du det? Min hjälte, trumpetgeniet, kallade mig för sin vän.

Sugar, ge honom tre gram av det svarta.

Kommer du ihåg denna?

Signera den till mig.

Och vad hette du nu igen?

Vet du inte vad jag heter?

Just det.

Hercules. Hercules.

Sätt dig ner. Du ska få dina pengar.

Okej, titta på mig.

Jag måste uppenbarligen vara övertydlig med dig.

Jag klipper folk åt Hercules.

Men han vill inte att jag dödar dig.

Handlar det här om autografen?

Nej, det är allvarliga saker.

Nej, det är det inte. Det är för att jag inte mindes hans namn.

Lyssna noga. Han vill att jag klipper av ditt lillfinger.

Det var något om att lära dig respekt.

Men ärligt talat så vill jag inte göra det.

Bra.

Jag kan skjuta män i huvudet. Jag kan slänga män i floden.

Jag kan mörda deras fruar och hundar.

Men jag vill inte brottas med dig bara för att ta ett finger.

Så...

...hur tänker du göra?

Jag vill bara fråga dig en sak.

Så...

Ge mig vad jag vill ha, så får du dina 200.

Du vet... Det är något fel med dig.

Kom igen. Gör dig själv en tjänst.

Nej.

Jag klarar mig.

Gör du? Säg mig, tycker du om att spela för förvisade diktatorer?

Torterare? Barnvåldtäktsmän?

Jordens avskum?

Grevinnan är ett monster.

Du har fallit långt från där du var.

Ja, jag antar det.

Jag antar att jag har fallit långt.

Det är en sak som folk som säljer barn inte behöver tänka på.

Eller hur?

Man kan inte falla längre än så, kan man?

Betalar ni tillsammans?

Ja, det är till dig, okej?

Behåll växeln, sötnos.

Tack

Du arbetar för Hercules, eller hur?

Jag bor på våningen under med min syster Olivia. Du känner Olivia.

Hon har berättat att du har pratat med henne.

Gör mig en tjänst...

Hon försvann och jag tror att Hercules har henne.

- Flytta på foten. - Jag tror att Hercules har Olivia.

Flytta på foten.

Kissemissemisse!

Jag vill köpa en pistol.

Kom in. Kom. Kom.

Jag vill att du lyssnar på mig.

Hercules...

Han har din syster.

Men det är ingen fara. Jag ska hämta hem henne.

Och vi ska lämna staden.

Men du måste förstår en sak.

Vi ger oss av som en grupp.

Men vi slutar ensamma.

Fattigdom. Svek.

Fattigdom. Svek.

Jag heter Walland!

Så du stannar kvar här och går ingenstans, okej?

Vad heter du?

Herrn? Herrn?

Varsågod, värm kroppen.

Se på det här.

Det får dig på fötterna i ett par år.

Okej.

Sätt tillbaka korken.

Så där.

Trä den här över fingret. Över lillfingret där.

Bra. Bra.

Jag vill inte kladda ner dig.

Det här kommer att kännas som barnfödsel eller när man drar ut en tand.

Vi räknar ner från tre, okej?

- Titta på mig. Är du beredd? - Okej...

Då är det dags. Tre, två, ett...

Det borde lappa ihop skadan.

- Tack, min vän. - Ha det så trevligt.

Maestro!

- Vilken tur att jag hittade dig. - Hejsan.

- Kan vi återvända till slottet? - Jag hoppas det.

- Vart var du? - Jag letade efter dig.

Är inte det lustigt? Jag letade efter dig och du letade efter mig.

Efter er, maestro.

Du ska veta att jag uppskattar det, för det är kallt ute.

Det var ett nöje.

Till grevinnan.

Varsågod.

- Snyggt. - Jag hittade honom vid pantbanken.

Som sagt, det behövdes göras.

- Insåg han varför det hände? - Ja, han förstod.

Faktum är att detta var hans exakta ord.

Han sa: "Förlåt mig, Hercules."

- Ser du? Han visste vem jag var. - Alla vet vem du är.

Det var en sak. Jag uppskattar inte att du lyfter handen mot mig.

Begriper du det?

Ja. Ja.

Därför jag gör det här av respekt.

Det är av kärlek.

Du är en sötnos, vet du det?