Normal People

Vi ses.

Vilken utsikt!

Jättefint.

Först till toppen? Kom igen!

Ha så kul.

För långsam.

Herregud.

Tror du att vi får varsitt rum?

- Är vi tidiga? - Vi är nog sena.

Tågluffarna är här!

Kom in.

- Kul att se er! - Detsamma.

Vilket jävla ställe!

Helt okej, va?

- Läget? - Kliv på.

- De är på baksidan. - Grazie.

Ser trevligt ut.

Det är jättefint.

- Något att dricka? - Ett glas vatten, tack.

Trevligt ställe.

Det är lugnt här.

Hej.

Där är hon ju!

- Fint att se dig. - Detsamma.

Tack för inbjudan. Fantastiskt ställe.

Hur gick resan? Ni är väl trötta.

Nej, vi sov hela vägen.

- På allvar? - Nej, Niall sov hela vägen.

Vi ska laga middag.

Jag ska laga mat! Där har du något att se fram emot.

Jag ska visa var ni ska sova. Sedan får ni slappa eller duscha.

Okej.

- Förlåt. - Gör som ni vill.

Jag vägrar gräla om det här.

Om du bara hade...

Connell, du är här!

- Läget, Jamie? - Inte illa.

- Något att dricka? - Gärna en öl.

- Bra sommar? - Ja, och du?

Den har varit helt okej.

Tack.

- Finns det ett wifi-lösenord? - Ja, på dosan i hallen.

Nätet är rätt kasst.

- Vill du ringa, eller...? - Jag lovade Helen.

Skype funkar nog inte.

Mottagningen är bäst ute vid poolen.

Tack.

- Vill du ha hjälp med middagen? - Nej tack.

- Är det fint där? - Ja.

Är det enormt? Har hon ett slott i varje land?

Det är inget slott.

Men det är bättre än vandrarhemmen.

Vad ska ni göra? Gå ut och festa på byn?

Det tror jag inte.

Vi äter nog middag här.

- Vad ska ni äta? - Jag vet inte.

Det finns fikon.

Typiskt Marianne. Fikon.

Självklart serverar hon fikon i sitt italienska palats.

- Finns det kronärtskockor? - Jag tror det.

Hoppas att du har kul.

- Jag saknar dig. - Detsamma.

- Hej då. - Hej.

- Hur mådde Helen? - Bra.

- Hon hälsar. - Hälsa tillbaka.

- Och Jamie? - Vad är det med honom?

Vill du ha en hälsning från Jamie?

Han sover.

Ska jag hjälpa till?

- Nu har jag skalat hela jävla högen. - Grattis.

Jag ska cykla och handla. Vill du följa med?

Om jag får låna en cykel.

Du kan ta Jamies. Jag kan höja sadeln lite.

Mycket.

Kom igen!

Det här är fantastiskt.

Var inte dum.

- En kasse? - Nej, vi har med oss en.

Hoppas att han bär den.

Han är väluppfostrad, så det gör han säkert.

- Duktig pojke. - Grazie.

- Grazie mille. - Arrivederci.

- Allt förändrades med stipendiet. - Vad menar du?

Allt det här.

Det finns i verkligheten.

Främmande städer, berömda konstverk.

Rester av Berlinmuren.

Glass på italienska torg med dig.

Men det är pengar, eller hur?

Det som gör världen verklig.

Ja.

Korrupt och sexig.

Stipendiet gör att allt känns möjligt.

- Jag är glad för din skull. - Detsamma.

Ja, men du förtjänar det mer.

Varför? På grund av ekonomin?

Självklart.

Men jag menade att du är en bättre student.

Jag tänker inte så mycket på ekonomin.

Förlåt.

Det var dumt sagt.

Jag borde nog tänka mer på det.

Jag är medveten om att vi lärde känna varandra-

-för att din mor jobbar för min familj.

Min mamma är nog ingen bra arbetsgivare.

- Hon betalar nog inte så bra. - Hon betalar skitdåligt.

Varför har vi inte pratat om det här förut?

Det är rimligt att du föraktar mig.

Varför skulle jag det?

Jag hanterar nog inte förändringen särskilt bra.

Tja...

Du måste bara tänka ut vad du anser är rättvist.

Om du anser att folk bör kunna studera engelska-

och åka till Europa-

-så ska du inte ha dåligt samvete, för det är din rättighet.

Lätt för dig att säga.

Du har aldrig dåligt samvete.

Är det så du ser på mig?

Jag älskade dina mejl.

De var jättefina.

Du skriver så vackert.

Det var fint sagt.

Hur går det med novellerna? Jag läser dem gärna.

De är inte lika bra som mejlen.