The Courier

Denna film är baserad på verkliga händelser.

1960 hade kärnvapenkapprustningen intensifierats.

USA och Sovjetunionen hade nu vapen som kunde utplåna mänskligheten.

Medan Chrusjtjov och hans amerikanska motparter utväxlade hot-

-fruktade många att världen stod på randen till undergång.

Imperialisternas tid är snart till ända!

De talar...

talar som om de vill skrämma oss.

Men de skrämmer bara sig själva!

De vet...

De vet att vår kärnvapenarsenal-

bara växer i styrka för varje dag!

Jag har sagt det förut.

Och nu säger jag det igen:

Vi... kommer...

att krossa dem!

MOSKVA, SOVJETUNIONEN 12 AUGUSTI 1960

Vi går tillbaka till restaurangen. Stannar lite och köper cigaretter.

- Jovisst. Sen då? - Vi köper biljetter till nåt i kväll.

Vi kan se symfoniorkestern.

- Konserten slutar jättesent. - Vi kan ta sista tåget hem.

Pappa! Jag har fått min nål! Nu är jag ett litet oktoberbarn!

Precis här ska den sitta.

Vid ditt hjärta.

Jag måste gå ut en liten stund.

Jag kommer inte att väcka dig.

Du får väcka mig.

- Ursäkta. Har ni eld? - Javisst.

- Ni är amerikaner, eller hur? - Det stämmer.

Vi är på sommarresa.

Snälla. Ta det här till er ambassad.

Det är livsviktigt. Jag har inget annat alternativ.

- Kom. Vi sticker härifrån. - Gå raka vägen till ambassaden.

Ge det inte till nån annan än vice beskickningschefen. Förstår ni?

Jag är amerikansk medborgare.

MI6-HÖGKVARTERET I LONDON, ENGLAND FYRA MÅNADER SENARE

Tackar.

Emily. Lika vacker som vanligt. Du lyser verkligen upp kontoret.

- Tack. - Emily. Varsågod och sitt.

Jag tog med en present till er pojkar.

Tack.

Rachel, gå ut.

'Jag fruktar ett kärnvapenkrig och vill hjälpa er förhindra det.'

Det väckte mitt intresse.

Han är smart. Han gav oss ett foto som bara vi har kopior av.

Det är taget för några år sen på vår ambassad i Turkiet.

Hälsa på överste Oleg Vladimirovitj Penkovskij.

Kodnamn 'Ironbark'.

Artilleriofficer under kriget, dekorerad 13 gånger.

Nu är han tillbaka i Moskva som chef för statskommittén för forskning.

Men det är bara en täckmantel. Han är GRU.

Varför inviga oss? Information som denna hade jag inte lämnat ut.

Det finns ingen annan kontaktväg. CIA är svagt i Moskva-

-efter den där katastrofen med Popov. Har jag rätt?

Vi är få på plats. Vi behöver er hjälp.

- Låt oss höra vad han har att säga. - Vi har duktigt folk på ambassaden.

Jag ber en av dem ta kontakt med Penkovskij, så vi får reda ut det.

En tanke slog mig. Det här är en GRU-överste.

Han är otroligt synlig. Vi kan röja Penkovskij bara genom att ta kontakt.

Det är alltid en risk. Vad vill CIA att vi gör i stället?

Jag vet inte. Kanske använda nån utanför ambassaden-

som KGB inte misstänker.

Säg en affärsman som reser till den delen av världen.

Vet vi om nån lämplig för det?

Jag måste varna er. Jag känner på mig att det här kommer att gå bra.

Åh, helvete!

Greville, det var det sorgligaste som jag nånsin har sett.

Det var rätt åt mig. Jag skulle ha hållit mun.

Nu måste vi gottgöra dig.

- Du har väl broschyrer att visa oss. - Vi tar en drink först, tycker jag.

Ni vet mitt rykte. I alla fall de delar som jag vill att ni ska veta.

Jag företräder de bästa tillverkarna som säljer marknadens bästa varor.

Ni kan branschen, det vore mycket bättre än att jag kör mitt nummer-

-om jag i stället bara lyssnar. Berätta vilka era problem är.

Tror jag mig ha en klient som kan ha en lösning, så diskuterar vi det.

Om inte, så fortsätter vi dricka. Få höra nu, vad behöver ni?

- Tack, Greville. - Adjö.

- Det går fortfarande inte ihop. - Har du kanske missat nåt då?

- Som de fyra i minne. - Just det.

- Hur är det? - Jättebra.

Fast vår son blandar ihop min hjälp med att jag skagöra hans läxor.

- Hur var din dag? - Som vanligt.

Tomt smicker, flagrant smörande. Nej, du skulle ha sett mig.

Jag sålde tolv svarvar genom att missa historiens enklaste putt.

Nej, tvingades du spela golf dåligt? Är du inte van vid det?

Bara 23 år till med det här och sen ska vi leva det goda livet.

Annars kan jag gå i pension tidigt. Andrew, du vill inte läsa vidare, va?

- Inte precis. - Perfekt!

Jag kommer inte att försörja er.

Vad flinar du åt? Det är minst 50 år till din pension.

Ja, jag ska se om han är hemma. - Det låter jobb.

- Nej. Säg att jag sitter i fåtöljen! - Ja, han kom precis in genom dörren.

Greville Wynne.

Det är James Dobbing på kommerskollegium. Vi sågs i fjol.

Ja, på mottagningen på Whitehall. Roligt att höra av dig.

- James, god dag. - Greville.

Hoppas det går bra? Min vän Helen är konsult från USA och sitter med.

- Greville Wynne. Ett sant nöje. - Helen Talbott. Detsamma.

James säger att du har arbetat i Östeuropa.

Alltmer. Fantastiska möjligheter. Stor efterfrågan, inget lokalt utbud.

Tjeckoslovakien, Ungern.

Gräslig mat.

- Sovjetunionen då? - Inte än, men en dag.

Jag vill se läget svalna lite först.

- Nu kan vara det perfekta tillfället. - Varför? Vad har du då hört?

Helen och jag har kollegor som vill se vad det kan ge.

Det vore en stor tjänst för Storbritannien.

Och världen.

Förlåt mig, jag är bara lite...

Förlåt. James, jag vet att du sa att du har kontor på kommerskollegium.

Men... är det möjligt-

-att du egentligen arbetar på en annan av rikets myndigheter?

Kors.

Det här var oväntat.

Jag beklagar, men jag förstår inte varför...

- Jag är bara en säljare. - Exakt.

En vanlig säljare utan myndighetskopplingar.

Det är så spännande och jag kan inte fatta att jag lunchar med... spioner?

Men...

Jag kan omöjligt...

- Vad vill ni att jag ska göra? - Inget suspekt, inget olagligt.

- Bara det du vanligtvis gör. - Ursäkta, jag hänger inte med.

Om nån inom ditt område hoppas kunna göra affärer i Sovjetunionen-

hur skulle du då börja?

Jag hade bokat ett möte i Moskva med statskommittén för forskning.

- Det låter bra. - Jag ska åka till Moskva och sen...?

Göra affärer.

Det absurda hemlighetsmakeriet är till för att hjälpa dig.

Det är lättare att vara den affärsman som du är om du inte vet detaljerna.

- Men skulle jag utsätta mig för fara? - Låt mig säga det taktfullt.

Du är en affärsman som dricker lite för mycket och inte är i toppform.

I kriget var du menig soldat och deltog aldrig i strid.

Om uppdraget var det minsta farligt så är du den siste vi hade skickat.

Tack för att du sa det så taktfullt.

Se till att du bär den när du är i Moskva.

- Vad gör den? Skjuter giftpilar? - Tack, Greville. Du är en bra karl.

Och jag vet att vi kan räkna med att du är diskret.

- Hur var din dag? - Den var... bra.

- Min var underbar. Tackar som frågar. - Jag har huvudet fullt av avtal.

Du var ute med Tamara, va?

Ja, vi var på klubben och planerade välgörenhetsmiddagen. Det var roligt.

Innan du frågar om du måste komma: ja, du måste komma.

Jag har fått ett intressant tips. Jag kanske ska jobba i Sovjetunionen.

Håll dig borta från gulag, älskling.

Jag önskar att stunder som denna inte var nödvändiga.

Men det verkar de vara.

Som ni vet så ertappades major Popov med att spionera för amerikanerna.

Vi måste alla komma ihåg konsekvenserna av förräderi.

God dag. Greville Wynne. Ett nöje. God dag. God dag.

Det här är vår kommittés chef Oleg Penkovskij.

- Ett nöje att få träffa er. - Tack för att ni kom.

Jag är inte här för att berätta vad som är bäst för sovjetisk industri.

Ni, mina herrar, vet det mycket bättre än jag nånsin kommer att göra.

Jag är här bara för att öppna en dörr...

till de ledande tillverkarna i väst.

Ert förslag är intressant.

- Skulle ni vilja äta lunch? - Givetvis. Efter er.

Det är bra att ni har jobbat med andra kommuniststater.

Men så långt hemifrån? Arbetar ni inte hellre i England?

Jag gör vad jag kan för att bevara intresset.

Men sen har vi det politiska läget.

Det är ingen bra tid för öst och väst.

Som jag säger: vad politikerna än gör så behöver fabriker ändå maskiner-

och maskiner behöver ändå delar.

Jag är affärsman, så jag håller mig till affärer.

- Har ni familj? - Det har jag.

- En pojke. Han är tio. - Jag önskade mig en pojke.

Så fick vi en flicka. Nu är hon hela min värld.

Och river antagligen inte ert hus som vår son.

Nu... den viktigaste frågan.

Om ni vill göra affärer i Moskva så måste jag veta...

Tål ni sprit?

Det är min i sanning verkliga gåva.

Jag vill visa er en annan sida av Ryssland. Är ni ledig i kväll?

Vart ska vi?

Känner ni till 'Askungen'?

Jag skäms för att säga att jag aldrig har varit på balett.

Då är er resa redan mödan värd.

Det är de här två platserna.

Er slipsnål - jag tycker om den. Var fick ni tag på den?

- Det var en present från en vän. - Är er vän amerikan?

Ja.

Vi kan prata här. Det är säkert.

Jag kontaktade er vän. Ni är... Jag tror att ordet är 'amatör'?

Ja, exakt. Amatör.

Jag har drömt om detta ögonblick mycket länge. Tack.

- Jag kan inte säga hur stort det är. - Det är bäst att ni inte säger det.

Vad händer nu?

- Jag behöver väl inte göra nåt? - Nej, ni åker hem.

Bjud sen in mig med en delegation till London för att möta era kunder.

- Skulle er regering tillåta det? - De skulle bli själaglada.

En del av mitt jobb är att stjäla teknik från väst. Er vän är klipsk.

Ja du, Oleg... Får jag kalla dig Oleg?

På engelska låter mitt namn inte bra. Kalla mig Alex.

Alex.

Du är en skicklig amatör.

Du tog med mig till Bolsjoj, så jag får väl ta med er alla till West End.

- Några av världens finaste teatrar. - Det vore trevligt.

Dekadenta västerlänningar!

Sånt här gör dem svaga. Inte sant, kamrat Penkovskij?