لومړۍ 200 کرښې.
Önska: Att vilja att nånting ska hända som antagligen inte gör det.
Men tänk om det händer?
- Paul! - En kommentar, Paul!
Vänta, det där är min scarf! Stanna!
Hej, min sköna.
- Hej. Du ser fantastisk ut. - Tack.
Paul!
- Två sekunder. - Okej.
Hur är det? Kul att se dig igen. Läget? Tack för att du kom.
- Jag har några frågor. - Vänta lite.
Jag hade aldrig lyckats utan denna fantastiska kvinna och författare.
Min redaktör, Madeline Kelly.
Kom, Maddie.
Det är vår kväll, Maddie. Vi gjorde det här tillsammans.
Du skrev en bra bok. Jag finputsade den bara.
Vänta på mig där inne. Jag vill prata om en sak.
- Vadå? - Det får du se.
Okej.
- En snabb fråga. - Hej, Jay.
Är din kärleksberättelse inspirerad av en kvinna i ditt liv?
Jag kan ju inte avslöja alla mina hemligheter.
- Skönt att vara tillbaka på Manhattan? - Det är alltid skönt.
Hallå?
- Maddie. - Hej, mamma.
- Bra att jag fick tag på dig. - Vad är det som låter?
Jag försöker beställa toalettpapper på nätet.
Eleverna stjäl det. Och knappen på mitt tangentbord fastnar hela tiden.
- För detaljerat, mamma. - Du frågade.
Det är lite hektiskt här. Jag fastnade i en bilkö och kom precis fram.
Du blir sen till din stora kväll. Dålig tidsplanering, raring.
- Jag hade velat vara där och hjälpa dig. - Kan du vänta en sekund, mamma?
Bara en sekund.
Okej, fortsätt.
Jag ville bara kolla om du hade pratat med Paul.
Inte än. Du har väl inte berättat för nån vad jag känner för honom?
Ingen i Des Moines bryr sig.
- Inte ens Heather och Emma vet. - Har du inte berättat?
Jag är inte redo för det.
Om dina vänner inte vet om det kanske Paul inte heller gör det.
Jag har varit rätt uppenbar. Du skulle se hur han tittar på mig när vi jobbar.
- Mamma, han förstår mig. - Du är kär i honom. Säg det till honom.
- Det kanske inte behövs. - Vad har hänt?
Han vill prata med mig om nåt.
- Jaså ? - Så ikväll kanske det händer.
- Det funkar. - Jag måste sluta nu.
Okej. Men om han inte berättar hur han känner ikväll måste du säga nåt.
- Okej. Älskar dig. Hej! - Jag älskar dig med.
- Hej, tjejer! - Hej!
- Det här är så spännande. - Vi är så stolta över dig.
- Tack för att ni kom. - Var är scarfen jag gav dig?
- Antagligen i Brooklyn. - Hur gick det till?
En olycka. Jag förstår om du aldrig lånar ut nåt till mig.
Ingen fara. Det var bara ett prov från jobbet.
- Heather, bra jobbat med omslaget. - Gillar du det?
Det är fantastiskt. Vad säger du, Emma?
- Jag säger att du döljer nåt. - Om Paul?
Ja. Du har jobbat med honom i över ett år. Säg inte att du inte har märkt det.
Han är en underbar författare. Det är allt.
Ditt namn borde stå med. Du skrev praktiskt taget boken.
Nej då. Inte direkt.
Det här gynnar min karriär. Paul pratade med förläggaren om mig.
- Han är irländare. Låter han så där sexig? - Inte vad jag vet.
- Är han singel? - Hit med den där.
- Vart ska du? - Jag ska leta rätt på Paul.
Kom igen, Maddie. Fega inte ur nu.
Där är du ju.
Jag behövde lite flytande mod innan jag möter massorna.
- De kommer att älska boken. - Jag har dig att tacka för det.
Jag hade låtit dränka kärleksparet i sjön i kapitel tio.
Du är fantastisk, vet du det? Du är min motvikt, Madeline.
Vi är ett bra lag.
Ja, och därför ville jag prata med dig om nåt som betyder mycket för mig.
- Du kan berätta allt för mig. - Tja...
Det känns som att det är dags
att ta nästa steg i vårt förhållande.
Paul, jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner precis likadant.
Jaså? Underbart.
Så,
vill du jobba med min nästa bok?
Jag vill ha med dig redan från början den här gången.
Du vill skriva en egen roman, och jag kan hjälpa dig,
men tror du att den kan vänta lite till?
Jag...
- Visst. - Strålande.
- Det låter bra. - Underbart!
Nåväl... Dags att kasta mig åt vargarna.
Vi ses där inne.
- Om du slutar röra dig kan jag ta den. - Led mig till toaletten bara.
Förlåt mig. Gick det bra?
- Ett smärre ögonfransmissöde. - Kan jag stå till tjänst?
Kanske. Det är de nya NanoGrip-fransarna. Jag är stylist på Bergdorfs.
Jag får de senaste proverna av deras lyxkosmetika.
De här får tummen ner.
- Får jag försöka? - Visst.
Jag ska vara väldigt försiktig.
Så ja. Hur känns det?
Mycket bättre.
Förlåt, men det är många som väntar på dig.
- Okej. Efter dig. - Nej, efter dig.
"Hon tittar upp från djupet.
Om han bara sträckte sig efter henne... Då kunde förbannelsen brytas.
I stället vänder han sig om.
Hon ropar efter honom med vattenfylld mun
medan han uppslukas av den mossbeväxta gläntans skuggor."
Kapitel åtta.
"Den första ensamma natten var värst."
TVÅ IRLÄNDSKA HJÄRTAN
Varsågod, Gertrude. Vilket vackert namn.
Tack, Paul!
- Hur träffades ni? - Vi är vänner från skolan.
- Jag har alltid läst mycket. - Va?
Det var ju jag.
- Vill du att jag signerar din bok? - Ja, gärna.
Självklart.
- Då ska vi se. - Är det där en riktig sjö?
Ja, på Irland. Inte långt från min familjehem.
Jag skulle gärna besöka den nån gång.
Det skulle göra mig glad.
Du skriver så fantastiska berättelser. Jag kunde höra dem hela natten.
Vore inte det toppen? Dessvärre har Paul presskonferens i morgon bitti.
Notan, tack.
- Det är ju gratis. - Nej.
Det var otroligt.
Det kan ha varit den bästa kvällen i mitt liv.
- Du och Paul verkade klicka. - Vi fick liksom en omedelbar kontakt.
Ta det inte så allvarligt. Paul är berömd. Han får alla att känna sig speciella.
- Han signerade min bok. - Han signerar många böcker.
Med sitt telefonnummer?
SES GÄRNA IGEN PAUL
Det är bara ett telefonnummer, inte ett frieri.
Jag fattar inte att Paul och Emma ska gifta sig!
- Det gick så fort. - Som en pisksnärtskada.
- Välkomna till Irland. - Tack.
- Snart klara. En väska till. - Paul, den där är också min.
- Ta den. - Packade du tillräckligt, Em?
Jag ska gifta mig, Heather. Du anar inte hur många klädbyten jag behöver.
Ursäkta mig!
- Mads! - Ursäkta mig.
- Går det bra? - Jadå.
- Maddie, har du din väska? - Snart.
- Vi ses där ute. - Okej.
Om jag behövs på det där jobbet är jag tillgänglig. Okej?
Bra. Ja, självklart.
Ja.
Förlåt. Den är min.
- Tyvärr, den är min. - Den är faktiskt min.
En amerikansk kvinna försöker stjäla min väska.
Nej, jag försöker ta min väska.
Om du tittar på lappen så ser du...
Det behövs inte, jag känner igen min väska. Släpp!
Jag släpper inte min väska!
Titta, min rutiga favoritkjol.
Är det verkligen din storlek?
Jag ber om ursäkt.
Ingen fara. Det kunde ha hänt vem som helst.
Fast du råkar nog ut för det oftare än andra.
Trevlig semester.
FÖRLORAT BAGAGE
Maddie, där är du ju.
Vi lyckades få in Emmas väskor i bilen till slut. Jag kanske får sitta på taket.
- Tänk att det här faktiskt händer. - Hur mår du?
- Du har väl inte ångrat dig? - Jag? Aldrig.
Tack för att du presenterade mig för Emma. Du förändrade mitt liv.
- Det glömmer jag aldrig. - Kan du fylla i den här?
Det här tar nog en stund. Åk till huset ni.
- Jag kan inte lämna dig här. - Ingen fara. Jag tar en taxi.
Okej. Ring sen, så att jag vet att allt gick bra.
"Inga Uber i området." Strålande.
BRIGIDAS RUNDTURER
- Kan du köra till den här adressen? - Visst, jag kör dit dig.
Okej.
Vänta!
Billy, kul att se dig igen.
Fick du ingen annan att ge dig sin väska?
Min väska är borta, men de ringer när de hittar den.
Om du behöver boxershorts vet du vem du ska fråga.
- Så du är fotograf? - Ja. Naturfotograf.
Eller, jag försöker vara det.
Det är lite knepigare när hela världen har en kamera i fickan.
Det har jag inte tänkt på.
- Vad gör du på Irland? - Ett bröllop.
- Grattis. - Nej, inte mitt, utan en väns.
- Du kanske fångar buketten. - Varför tror du att jag vill gifta mig?
Det var bara ett skämt. Ett dåligt sådant, uppenbarligen.
- Tack. - Varsågod.
- Gillar du den? - Ja. Har du läst den?
Nej, tack. Jag kom knappt igenom hans förra.
Han säljer massor i Storbritannien.
De säljer fish and chips också. Det betyder inte att det är gott.
Han verkar klara sig bra utan ditt gillande.
Han är väl inte en vän?
Här ska du av, miss. Kennedy House.
Som i Paul?
Det besvarar den frågan.
- Tack. - Ingen orsak.
Jag redigerade faktiskt boken. Vad säger du om det?
Jag beklagar.
Vet du vad? Du kan dra åt...
Hallå där. Du gör intrång.
Förlåt, jag letar efter Paul Kennedy.
No comments yet. Be the first to leave one.