The Brutalist

OUVERTYR

Lugna ner dig, hon väntar utanför.

Sitt! Sitt, sa jag!

Hon påstår att du är hennes niece. Stämmer det?

Var är din mamma?

Vet du det?

Se på mig! Förstår du vad jag säger?!

Är du från Budapest som hon påstår, så kan du skriva upp adressen.

Där är papper och penna. Skriv ner efter- namnet, så försöker vi få det bekräftat.

Kan det vara så att ni inte alls är släkt och att hon bara försöker hjälpa dig?

Ni är inte så lika.

Vi straffar henne inte för att hon försöker hjälpa till.

Vi vill hjälpa dig att komma hem. Till ditt rätta hem.

László, jag lever.

Papperen!

Attila säger att du också lever och är på väg till honom från Bremerhaven.

Ljuva lycka!

Jag skrek av glädje när jag hörde det.

Var är mina saker?

- Va? - Helvete!

- Det är inte roligt! - Sluta nu!

- Bakom dig. - Var är bagaget?

Under madrassen!

Skynda på nu, László, annars hamnar vi sist i kön.

Zsófia är hos mig, men hon är svag, konstig, och inte alls frisk.

Vi väntar ivrigt på att repatrieras, men hon har inte varit sig själv på sistone -

- och det har väckt misstankar helt i onödan.

Som tur är har några sovjetiska pojkar fattat tycke för oss.

De ömmar särskilt för din stackars niece -

- som blivit fylligare och ännu vackrare sen du såg henne sist.

De här ensamma ynglingarna blir som förtrollade -

av en skönhet som väljer att tiga.

Ursäkta.

Sovjeterna har hjälpt oss med platser i ett flyktingläger i Vas.

De säger att vi ska "njuta av friheten", men det får mig bara att tänka på Goethe.

"Ingen är mer förslavad än den som inbillar sig vara fri."

Jag inbillar mig inget, vi är inte fria än.

Kom nu.

Du, liksom jag, måste föreställa dig så många fruktansvärda saker -

men låt inte tankarna plåga dig.

Det är varken bättre eller sämre än du tror.

Jag har mestadels hållit mig för mig själv.

Framförallt...

...har jag skyddat Zsófia från oönskade närmanden.

Nedan är vår postadress i Vas.

Skriv så fort du fått det här.

Nu är jag säker på att inget finns kvar för oss här.

Titta!

Vad var det jag sa?!

Åk till Amerika, så följer jag efter.

Din för evigt, Erzsébet.

Ni som inte kan engelska, får tala med mig eller mina kollegor -

- så att vi kan informera om våra språkprogram -

- som hålls i det här rummet. 425 Lafayette. Lägg adressen på minnet.

Vidare hålls lektioner och dagliga möten där många av er kommer att sova i natt -

- på Hotel Marseilles som ligger på 103rd och Broadway.

Ni som däremot inte ska stanna -

utan ska resa vidare i morgon bitti -

har rätt till 25 dollar i resebidrag -

som gäller på tåg och bussar.

Det här är Albert B Chandler.

Jag skulle vilja presentera en pojke som ska spela under Babe Ruths ledarskap -

- när Babe tillträder som Director of Baseball for the American Legion.

Det var ett tag sen, förlåt.

Vad är det?

- Är jag inte vacker? - Jo.

Var är jag vackrast?

- Överallt. - Sluta.

Du är inte heller vacker överallt.

- Sätt på henne! - Håll tyst.

- Sätt på henne. - Säg åt honom att vara artig.

Håll mun!

- Är mina ben för smala? - Nej, du har fina proportioner.

Det är stället ovanför pannan som är problemet.

- Vad sa du nu? - Det är nåt som jag inte tycker om.

Du har ett fult ansikte.

Jag vet.

Vi har pojkar också.

- Nej tack. - Mörkhyade men stiliga.

Det är inget för mig.

- Vänta! - Vänta!

Vänta.

Vänta! Vänta!

Tack.

Det var fantastiskt.

Vi ses. Vi ses.

- Vi ses. - Vi ses. Vänta...

För att ge tur... Tack, min vän.

Vi ses, min vän.

Adjö.

Sköt om dig.

Vi ses.

BRUTALISTEN

DEL 1. ANKOMSTENS GÅTA 1947 - 1952

I få andra delstater i världshistorien -

- har så många avgörande beslut fattats som i Pennsylvania.

Här lades grunden och säkrades framtiden för en mäktig nation.

Hit vallfärdade nybyggarna.

Här rådde religions- och trosfrihet.

Här föddes utbildningssystemet.

Framgångsrika industriimperier.

Allt det som är drivkraften bakom dagens civilisation.

Händelsernas och beslutsfattarnas centrum.

Industrier som kan mäta sig med de bästa i världen.

Pennsylvania. Här fattas besluten för Amerika, amerikansk industri -

och amerikanska familjer.

Attila.

- Kusin. - Kusin.

Erzsébet lever.

Va?

Va?

Vad sa du?

Vad sa du?

Jag har ett brev från henne.

Din Erzsébet lever och har lilla Zsófia hos sig.

Är det sant?

Är det sant?

Tack, kusin.

Tack.

MÖBLER

Det är blandad kompott...

Populärast är förvaringsmöblerna som vi tillverkar själva -

efter kundernas önskemål. Och lamporna.

Här har vi det.

Audrey sköter skyltningen.

Han låter som en amerikan på tv.

Vi har ingen tv-apparat.

Han kom hit innan jag föddes och låter ändå inte amerikansk.

För åtta år sen försökte vi oss på nåt liknande på Manhattan.

- Vi fick bomma igen efter två månader. - Hård konkurrens med kända märken.

Nygifta par kunde komma in i butiken med nån inredningstidning...

"Vi tycker om bordet bredvid parfymannonsen."

- "Vi kan tillverka nåt i den stilen." - "Nej, vi ska ha ett exakt likadant!"

- Vi trivdes inte alls i New York. - Otrevligt, eller hur, Audrey?

Varenda rackarunge, säljare, köpare, springpojke ska lura skjortan av en.

Själv kommer jag från Connecticut. Känner du till det?

Klart han inte gör, Audrey. Han har precis kommit hit.

Den där kan jag ta.

Jag har gjort i ordning ett rum åt dig.

Audrey har bäddat åt dig.

Det ser inte mycket ut för världen...

...men du får ta in vad du vill härifrån.

Det behövs inte.

För att komma till personaltoaletten går du ut på framsidan -

- och runt till baksidan där jag ställde bilden.

Där ovanför ligger vår lägenhet.

Knacka på om det är nåt.

Du och din fru har gjort mycket nog.

Vi känner någon som kan titta på näsan.

Jag trodde inte att det skulle märkas.

Vad hände...

...om jag får fråga?

Jag hoppade från en tågvagn.

Sen hörde jag ett högt knak.

Jag trodde att nån hade skjutit mig i huvudet, men det var bara en trädgren.

Det var ingen som sköt.

Jag tar nåt mot värken.

Jag skulle gärna få det undersökt. Tack.

Vi slår Kenneth en signal.

Kom. Slå dig ner vid mitt skrivbord.

Jag hämtar handdukar.

Är det mindre än du hade väntat dig?

Vilket då?

Butiken.

Nej.

Jag hade inga förväntningar.

Vem är Miller?

Jag.

- Du heter Molnár. - Inte nu längre.

- Ingen Miller och inga söner. - Amerikanerna tycker om familjeföretag.

Nå, vad tycker du?

- Om vadå - möblerna? - Allting, hittills. Philadelphia.

Men visst, möblerna här också.

De är inte särskilt vackra.

Det är ju därför du är här...

...Maestro.

Nästa månad kan du få lön.

Om du vill kan du komma upp och äta söndagsmiddag med oss.

Du har redan gjort mycket nog.

- Det var så lite. - Det är mycket för mig.

Tack ska du ha.

Icke-judinna?

Hon är katolik.

Vi är katoliker.

László, jag lever.

Attila säger att du också lever och är på väg till honom från Bremerhaven.

Ljuva lycka!

Jag skrek av glädje när jag hörde det...

...mat och kläder. Hjälp de hemlösa.

Skänk hjälp till de hemlösa.

Era gåvor ger skydd, mat och kläder. Hjälp de hemlösa.

Hjälp de hemlösa.

Nu är det din tur, William.

Ett skepp kommer lastat med nånting blått.

Är det hans rock?

- Klyftig pojke. - Ja, det är lite blått i den.

Hör upp! Köket har stängt, kom tillbaka tidigt i morgon.

Nej, vänta! Jag har en liten pojke.

Allt är slut. Kom i morrn bitti, så ska han få en tallrik.

En brödbit har ni väl? Han är bara en liten pojke. Det är ju barn här.