The Wonderful: Stories from the Space Station

...framsteg inom vetenskap och teknik.

Möjligheterna och jobben mångdubblas när vi erövrar ny kunskap-

och når djupare in i det okända.

Ingenstans är detta viktigare än för nästa gräns - rymden.

I kväll ber jag NASA att utveckla en permanent bemannad rymdstation-

och det inom tio år.

BAJKONUR I KAZAKSTAN

Hej, pappa. Har du fått dina julklappar än?

Ja, tack för t-shirten.

Jag tror att jag satte i en klocka där det står "Bästa pappan".

-Jag fick klockan och kortet också. -Ja.

T-shirten var också där.

Ja.

-Älskar dig, Charlotte. -Jag älskar dig med.

DEN 20 SEPTEMBER 1963 FÖRENTA NATIONERNA, NEW YORK

Herr generalsekreterare-

s delegater, mina damer och herrar-

vi möts igen i vår strävan efter fred.

President Kennedy höll tal till FN i september 1963.

CHEF PÅ JOHNSON SPACE CENTER 1996-2001

Han erbjöd sig att göra Sovjetunionen-

delaktiga i Apolloprogrammet.

Äntligen inom en bransch där USA och Sovjetunionen-

har stor kompetens, inom rymdbranschen-

finns det utrymme för nytt samarbete

-För vidare samarbete med regleringen och utforskningen av rymden

Bland dessa möjligheter inkluderar jag en gemensam månexpedition.

I rymden råder inga problem med suveränitet.

Varför skulle människans första resa till månen-

handla om nationell konkurrens?

I november det året skrev han ett PM till NASA.

Han ville att de skulle återkomma om två veckor-

-och berätta varför Sovjetunionen inte skulle delta i Apollo.

President Kennedy mördades den 22 november, och det blev aldrig av.

Kennedys vision om ett samarbete-

-gick till slut i uppfyllelse och sker i dag.

Det är rymdstationen som vi flyger i detta nu.

"Man kan aldrig korsa havet"-

-"om man inte vågar förlora stranden ur sikte."

CHRISTOFER COLUMBUS UPPTÄCKTSRESANDE

Det har aldrig funnits andra samarbetsprojekt-

-i den här skalan, storleken eller med såna utmaningar.

Man tar olika hårdvara-

-som kan ha byggts hundratals mil ifrån varandra-

som aldrig hade varit i samma rum eller vidrört varandra

-Sen måste man sätta ihop dem i rymden i ett vakuum-.

i 29 000 km/h.

Och de måste fungera direkt-

-och inte orsaka stötar, läckage eller få andra problem-

som är katastrofala i rymden.

Och alla funkade. De funkade när vi satte ihop dem.

ISS FÖRSTA MODULEN SKÖTS UPP 1998

42 BYGGUPPDRAG ETT SAMARBETE MELLAN 16 NATIONER

454 TON TUNG 4 000 KVM MED SOLPANELER

6 SOVRUM 2 BADRUM

ETT GYM INGA STOLAR

LÅNG SOM EN AMERIKANSK FOTBOLLSPLAN

DEN HAR VARIT BEBODD SEN DEN 1 NOVEMBER 2000

400 KM ÖVER JORDEN

230 MÄN OCH KVINNOR FRÅN 19 NATIONER

RÖR SIG RUNT JORDEN PÅ 90 MINUTER FÄRDAS I 28 000 KM/H

ÖVER 221 RYMDPROMENADER-

-FÖR UNDERHÅLL OCH UPPGRADERINGAR

Jag har varit 3 gånger i rymden.

-Mitt tredje uppdrag var som befälhavare på Internationella rymdstationen-.

under dess tidiga dagar

Jag tränades för flera rymdpromenader.

Jag gjorde en...

BEFÄLHAVARE EXPEDITION 3, NASA

...där vi fäste kablarna-

till en ny modul som kommit-

-och testade ny utrustning som ryssarna hade skickat.

Det tar hela dagen att förbereda sig.

Man måste ha rätt utrustning.

Man måste förbereda för om man inte kan komma in igen-

och måste ta en annan väg.

Sen måste man gå igenom alla procedurer-

-för att se till att dräkten fungerar innan man går ut.

Det är en helt annan upplevelse att vara utanför stationen.

Vi är i Washington, här finns Washingtonmonumentet.

Föreställ dig att nån ber dig-

-att gå ut genom fönstren högst upp och tvätta utsidan.

Du öppnar fönstret och tittar ut.

Det finns inget 150 meter under dig.

-Man öppnar luckan på stationen och tittar ut

-Det finns inget annat än atmosfären 40 mil under en

Man ser alltid till att linorna sitter fast-

-för den ryska dräkten hade ingen liten raketryggsäck-

som flög en tillbaka om man lossnade.

Efter ungefär en timme, när jag kände mig säker-

jag befann mig högst upp på stationen-

-så jag stack in fötterna under handtagen-

och ställde mig upp på stationen.

Föreställ dig att stå på en 747:a och hålla i ett litet rep.

Typ så var det att stå där.

För man har själva stationen-

solpanelerna-

-och världen ligger för ens fötter, och allt bara framträder under en.

3 ÅR TIDIGARE

27 JANUARI 1998

TAL TILL NATIONEN WASHINGTON D.C.

Genom historien har mänskligheten bara haft en plats att kalla sitt hem:

Vår planet jorden.

Från och med i år, 1998-

kommer män och kvinnor från 16 länder att bygga ett fäste i himlen:.

Internationella rymdstationen

Med dess enorma vidder ska forskare och ingenjörer faktiskt segla ut-

-på ett outforskat hav av gränslösa mysterier och obegränsad potential.

Rymdstationen är som att segla på ett hav.

Vi har dragit mycket lärdom som vi alla har som sjöfarare.

Det rymdstationen erbjuder-

-är en chans att bli en rymdresande civilisation.

Jag heter Bill Shepherd och var befälhavare för expedition 1-

-rymdstationens första besättning, som kom ombord i november 2001.

När jag var liten påbörjades rymdprogrammet-

och alla ville bli astronaut.

Det såg inte lovande ut för mig-

-förrän jag gått ut college och arbetade i flottan-

-och fick en chans att ansöka till rymdprogrammet.

Det var så jag hamnade på NASA.

När jag var liten gjorde jag små båtar av brädor.

Jag bygger fortfarande båtar, fast i omloppsbana.

Jag vet inte varför jag valdes-

-till befälhavare på den första expeditionen.

-Under min tid i flottan jobbade jag med många utländska motsvarigheter-.

och det krävs mycket sunt förnuft-.

och lite medborgardiplomati för det.

Jag vet inte om det var därför jag blev vald, men det hjälpte mycket.

Det blev stor kontrovers-

när jag utsågs till ledare.

BEFÄLHAVARE EXPEDITION 1, NASA

Det fanns två exceptionella ryska kosmonauter-

-men många av Rysslands politiska ledare-

-var missnöjda med att, ur deras synvinkel-

-amerikanerna hade tagit över rymdprogrammet.

BAJKONUR I KAZAKSTAN

När jag var liten hade jag mer jordnära drömmar.

Men de kretsade alltid kring teknologi.

Jag gillade maskiner. Stora, komplicerade maskiner.

När examen från gymnasiet närmade sig-

-läste jag bra science fiction och tänkte att det vore roligt-

-att jobba inom rymdindustrin, om jag fick den turen.

Som alla pojkar brukade vi titta upp mot himlen-

-och läsa böcker, bland annat om rymdresor.

-Jag var tillräckligt gammal för att förstå-.

att chansen att jag skulle bli kosmonaut inte var stor

Jag heter Sergej Krikaljov. Jag är kosmonaut.

BEFÄLHAVARE EXPEDITION 11, ROSKOSMOS

Den första besättningen togs fram.

Eftersom jag hade erfarenhet av att jobba på Mir och rymdfärjan-

-valdes jag ut till den första besättningen.

Först var det bara Bill Shepherd och jag.

Kort därefter fick vi med Yuri Gidzenko.

Det var besättningen.

Bill Shepherd, Jurij Gidzenko och jag.

Vi tränade i nästan fyra år inför det första långsiktiga uppdraget.

Jag heter Ginger Kerrick.

Jag är divisionschef på NASA Johnson Space Center.

Sommaren 1995 tog jag min ansökan-

-till astronaututtagningen och lämnade in den.

De hade fått över 3 000 ansökningar och valt ut 120 som de skulle intervjua-

och jag var en av de 120.

Jag var 26 år och tänkte: "Min dröm har gått i uppfyllelse!"

Men under intervjuveckan-

tog de prover och upptäckte att jag hade njursten

-En ny medicinsk diskvalificering infördes det året

Om kroppen visar att den kan bilda en enda sten-

blir man diskvalificerad på livstid.

Jag var förkrossad, men jag hade ett nytt jobb-

där jag undervisade astronauter.

Jag tänkte: "Astronaut kanske inte är min grej".

"Det kanske finns en annan väg som är mitt öde."

"Jag är 26 år och har kanske inte allt klart för mig"-

-"så jag kan väl vara öppensinnad och ser vart det leder?"

MOSKVA I RYSSLAND

STJÄRNSTADEN, TRÄNINGSCENTRUM FÖR KOSMONAUTER

TRÄNINGSMODUL

Vill du gå igenom procedurerna eller vill du få en rundtur?

-En rundtur vore toppen. -Vi börjar här uppe.

Jag skulle hjälpa den första besättningen som skulle flyga ombord-

-den ännu inte byggda Internationella rymdstationen.

Jag fick hjälpa kapten William Shepherd-

Sergej Krikaljov och Jurij Gidzenko.

Här är personen som ska bo där.

Sergej, städa ditt rum

Öppna dörren och släng ut allt

De var fantastiska.

Yuri var mer i min ålder.

Sergej var i min storebrors ålder.

Shep var 20 år äldre och en fadersfigur.

Så det krävdes unika färdigheter att hantera de tre personligheterna.

Det var en ny farkost.

Delarna kom från femton olika länder.

Delarna skulle sättas ihop först ute i omloppsbana.

Många av teknikerna och rutinerna vi behövde för att använda den-

hade inte skrivits än.

Så vår träning gick ut på att improvisera.

Utbildningen var tuff och ovanlig, även med moderna mått mätt.

Vår utbildning låg långt över genomsnittet-

för vi lärde oss många saker-