Finding Altamira (Altamira)

Plundrare. Spekulanter. Likplundrare. Så ser man på förhistoriker.

De ödmjuka skola ärva landet.

Inte de som arrogant söker förklara skapelsens mirakel.

Vårt mål är intet mindre än att finna människans ursprung.

Tänk på faran i att era barn utsätts för deras kätteri!

Det är nödvändigt att höja vår unga vetenskaps ställning-

som Darwin gjort för naturhistorian.

Den som inte tillstår att världen och allting i den-

skapades till Guds ära-

- är en styggelse och ska bannlysas från kyrkan.

Mitt namn är María Sautuola.

När jag var nio år slets min värld itu.

Ändå ångrar jag inte det vi gjorde, det vi upptäckte.

Allt började när pappa for till Paris-

- för att höra på den tidens största arkeologer.

Pappa var en lärd vetenskapsman-

men framför allt en orädd sanningssökare.

Don Marcelino, ser vi på våra primitiva förfäder-

några steg från grottorna?

Undrar hur jag hade betett mig om mitt hem var utställt som på ett zoo.

Oj, vi måste gå. Professor Cartailhacs föreläsning kommer att vara fullsatt.

Vårt arbete måste vara rigoröst, metodiskt och vetenskapligt, annars krossar de oss.

Fint tal, herr Cartailhac. Det här är min vän herr Sautuola.

- En nykomling inom vårt område. - Ännu en jesuit?

Nej, sir. En nybörjare. En entusiast utan fördomar.

- Jag lär mig så mycket av era dagböcker. - Vi akademiker är beroende av män som ni.

Den ärlige amatören är vår fotsoldat.

Men låt inte hans dogmer påverka er.

Varsågod, till er.

SANTANDER I SPANIEN, 1878

- Pappa! - María!

Var försiktig med dem, María.

- Åh, Marcelino. Är det en hatt från Paris? - Ja. Jag menar nej.

Förlåt, Conchita. Den är till min orkidésamling.

Ska jag ha den i kyrkan? "Titta, vad min make tog med sig från Paris."

- Vi går med i Cartailhacs armé. - Marcelino, du kom just hem.

Får jag följa med? Jag måste vara gammal nog nu, se så lång jag är. Vi åker!

Ingen ska jaga eller gå med i någon armé. María, du ska öva nu.

- María Justina. - Öva, sedan åker vi.

Den primitiva människans historia av Émile Cartailhac

Fader Tomas sa att jag måste konfirmeras i höst, annars är det för sent.

- För sent? Varför då? - För att jag ställer för många frågor.

- Gör jag det, pappa? - Man kan inte ställa för många frågor.

Bara man är uppmärksam på svaren.

Så.

Den primitiva människan levde för över 2000 år sedan.

Genom att gräva blickar vi tillbaka. Som ett teleskop genom tiden.

Det här var en bra plats att ta skydd på.

Sov de i leran?

De var skickliga hantverkare. De tillverkade vad de behövde.

Vad står det i skapelseberättelsen? "Ty du är stoft..."

"...och stoft skall du åter varda."

Till och med här, skyddat från elementen-

överlever bara det hårdaste tidens tand.

Sten, snäckor och ben.

Lyssna, bara.

Den där leriga grottan.

Be kvällsbön, unga dam.

Stoft till stoft, aska till aska. Amen.

- Åh, hon sover. - Inte undra på. Utmattad.

Jag sover inte. Visa mig nu.

María, titta genom det lilla fönstret.

Beredd?

Pappa hade köpt den i Paris. Rörliga bilder. Magi.

- Men hur? - Tolv speglar.

När cylindern rör sig ger reflektionerna illusionen av rörelse.

- Varför är det regnbågar? - Ett prisma där ljuset bryts av glaset.

- Det vill växa så. - Jaha.

Om det vill det, så får vi flytta gången.

Varför inte? Kom.

- Här? - Ja, rita en linje här.

- Vi kan inte kämpa mot naturen. - Åt höger.

- Tänk om ingen kommer. - Jag hoppas att ingen kommer.

- Jag vill bara se på dig. - Markisinnan lovade.

Nej, inte den här gången. De los Rios kommer. Bråka inte med honom.

Cantabrias vise man. Kunnig inom alla ämnen, påläst inom intet.

- Marcelino, sluta. Var allvarlig. - Inte ett ord, om han inte säger dumheter.

Jag kanske borde säga "förrän".

Mina herrar, allt är klart. Det dröjer bara några minuter till.

Våra förfäder levde för över 10000 år sedan, på stenåldern. I paleolitisk tid.

Vi vet inte planeterns ålder eller människans...

Den är uträknad utan tvivel. Jorden är 18 miljoner år gammal. Läs mina skrifter.

Uträknad? Ja. Utan tvivel?

Nej, herr de los Rios. Den kan vara mycket äldre. Och vad gäller ursprunget...

- Bibeln berättar väl om skapelsen, fader? - Ja, Doña Élena.

Gud skapade världen, men biblisk tid kan inte mätas med en kalender.

- Tack, fader Tomas. Lite musik? - Lite musik.

Allt barnen lär sig är förlegat.

Nya upptäckter görs ständigt. Det är viktigt med ett öppet sinne.

Ett öppet sinne är tomt. Som Platon sa: "Tomma kärl skramlar mest."

- Vem väsnas mest här? - Ursäkta, vad sa ni?

Kära vänner, förlåt en moder en stund.

Min dotter María Justina skall spela Irardiers habanera "La Paloma".

Jag står inte ut med barn som uppträder. De är värre än tränade apor!

- Kan jag be om ursäkt och ändå vara arg? - Det vet du att du inte kan.

- Då vill jag inte bikta mig. - Nu är du stygg, María.

- Min kära, hur står det till? - Élena.

Bry er inte om herr de los Rios, det gör ingen annan.

Glöm det. Han säger till alla att grälet med Don Marcelino var kvällens höjdpunkt.

Herr Ratier.

- Frun, det är en ära. - God dag. Min make, Don Marcelino.

Min dotter María.

Visst är den i dåligt skick? Ni är en sann konstnär.

Eve börjar träda fram.

María, vill du titta på sniderierna? - Adjö, min herre.

Jag kommer senare. - Den är så vacker.

Problemet med ilska är att det är en pistol som baktänder.

Den skadar dig värre än den du siktar på.

Ursäkta. Får jag se?

- Är den paleo... - Paleolitisk? Ja.

Den är perfekt.

Att skapa en egg som den här kräver väldigt sofistikerad teknik.

- Tack. - Ursäkta, var fann ni den?

- God morgon. - Modesto Cubillas, minns ni mig?

- Jag visade er grottan. - Javisst. Har ni hittat en väg in?

Nej, det var hunden. Jag jagade kanin och han försvann.

Jag sökte överallt. Jag hörde honom skälla och drog undan björnbärsbuskarna.

Jag såg att stenarna hade rasat och stack in huvudet. "Är du där?"

- Han kom upp och slickade mig i ansiktet. - Låt mig se.

Vill du titta? Varsågod. Så.

Hallå!

Mero, kom. Vidga öppningen.

Jag vill gå in imorgon. - Tack, mina herrar.

- Kom, María. - Hej då, María.

Det fanns stora djur. Mammutarna var större än elefanter.

Oryxen var stor som en draghäst.

- Varför? - Det var kallt i slutet av istiden.

Det är brutet.

De har delat benet för att få ut märgen, den näringshaltigaste delen.

- Var fann ni det? - Där.

Ta hand om henne medan jag ser mig omkring.

Kan det vara ben från bisonoxe?

Rörliga bilder!

María?

María!

- María! - Oxar, pappa! Håriga oxar!

- Titta, pappa. Dansande teckningar. - Kom, det är kallt här.

- Nej. Titta, de rör på sig. - Vad är det, min kära? Vad rör sig?

Stenarna.

- Ser stenarna ut som oxar? - Nej, titta.

De är många.

Det är vått. Vått.

- Vad är detta? - Det är en hel hjord, pappa.

Den här står upp. Den här är inte klar än.

Vem målade dem, pappa? Var det vildarna?

Jag vet inte, María.

Förseglat som en grav? Och du lät din dotter gå in?

- Ett jordskred för tusentals år sedan. - Det kan bli jordskred igen när som helst.

Hur kunde du?

Har du glömt vilken dag det är imorgon? Vårt barns namnsdag.

Det glömmer jag såklart inte.

Jag vet hur du känner, min älskade.

Men om vi aldrig tog några risker, inte ens vettiga, försiktiga risker-

- så skulle vi leva fattiga liv. María gjorde ett verkligt fynd idag.

- Kyrkomålningarna är också gamla. - De här kanske är mycket äldre.

- Hur gamla? - 10000 år, kanske mer.

Det är före Adam och Evas tid, hur är det möjligt?

- Skulle ditt grottfolk vara målare? - Den som gjorde det var en stor konstnär.

I klass med historiens bästa. Det är ett mirakel. Det är otroligt.

Hade jag inte sett det med egna ögon... Jag måste tala med professor Vilanova.

Vi måste kontakta Cartailhac. Upptäckten är värdig hans geni.

Ja, Cartailhac.

Min upptäckt är värdig Cartailhacs geni. Vad säger du om det?

Jag har aldrig hört talas om honom.

- Berättade pappa om oxarna? - Ja, om att du fann dem.

- Är du inte arg på mig? - Självklart inte, älskling.

Och du är inte arg på pappa över Adam och Eva?

Oroa dig inte för sådant. Sov nu.

God natt.

Paleolitisk. Paleolitisk.

Paleolitisk. Paleolitisk. Paleolitisk.

Visa mig dina långhåriga oxar, unga dam.

Det är inte håriga oxar, professorn.

Det är bisonoxar, som levde i regionen under istiden.

En ung arkeolog.

Titta här. Och här borta.

Titta, bara. Titta på det här huvudet.

De ser ut att ha målats igår.

Kan den mörka grottan ha bevarat dem under århundradena?

- Att datera grottan är svårt utan geologi. - Grottan var förseglad.

Vi hittar ingenting nyare än senpaleolitikum. 10000 år.

Det finns inristningar och graveringar från den tiden, men mindre. Portabla.

Som dagens primitiva folk. Inte såhär.

Vi hittade en snäcka, kanske en färgbehållare, vid väggen.

Spår av färg. Ser ni?

- Det kan vara röd okra. - Ja, det är mycket möjligt.

Så, vad anser ni?

Jag har aldrig sett något liknande. Det har nog ingen.

Det stämmer inte med vår bild av den förhistoriska människan.

Den kanske är felaktig.

Mina herrar! Var snälla och visa respekt för vår förnäme besökare.

Vissa av er har själva sett bevisen från grottan.

Den flerfärgade väggmålningen av utdöda varelser i fantastiskt skick.

Det finns inga andra exempel av sådant från den paleolitiska perioden någonstans.

De är inte paleolitiska!

Sir. Denna är paleolitisk.

Och denna är paleolitisk.

Jag har en omfattande samling som rådet är välkomna att beskåda.

Jag, som sysslat med förhistoria i flera år-

inser att det är ett chockerande fynd-