Dirty John

Dirty John: Betty Broderick En Sann Historia

Betty...

- Du får äran. - Jamenvisst.

LA JOLLA, KALIFORNIEN

- Vi gör bäst i att hålla huvudet kallt. - Acceptpriset är helt fel.

Det var ditt prisförslag.

Och det blev bekräftat, så det borde ha justerats upp.

Ja, okej. Kanske. Men vi kan inte hänga upp oss på det.

Däremot kan vi få hälften av acceptpriset plus 20 000 för dina reparationer.

och spara vår energi till en annan dag.

- Det kommer att hända, Betty. - Jag vet, du har sagt det.

- Han kommer att sälja det. - Han kommer att sälja vårt hus!

Vad jag än tycker eller känner.

Jag föreslår att vi stannar så kort stund som möjligt.

Vi går in, skippar kallpratet, du skriver på och så går vi.

Okej?

Jag vill inte.

Vill inte vad?

Gå upp dit.

Betty.

Det viktigaste i en skilsmässa är att välja sina strider.

Jag vet inte mycket om livet, men jag vet en sak.

Det kommer stunder då man inte kan vinna. Man sliter ut sig och stångar sig blodig.

Och den här situationen är just ett sånt tillfälle.

Förutom för Dan Broderick.

Till och med för Dan Broderick, jag lovar dig.

Jag följer inte med.

Så tekniskt sett är hon på området?

Tekniskt sett räcker.

Om jag hade flugit från Beverly Hills och klienten inte ens ville lämna bilen...

Jag går ner, hämtar hennes signatur och kommer upp igen. Skytteldiplomati.

Okej, visst. Eller så ber du henne sluta fåna sig.

Jag har sett mycket under 22 år av familjerätt

och nästan allt har varit fånigare än vad hon är.

Skönare skor vore toppen, men jag har ett ansvar. Det förstår nog du, Doug.

Din klient är ju också advokat, så jag vet att även han förstår.

Jag har kollat.

- Allt är i sin ordning. - Vad sa han?

Om vad? Att du stannade i bilen? Ingenting.

Okej...

Jag måste fundera.

- Nej. - Jo! Jag måste ju få lite betänketid.

Dålig idé. Det retar bara upp honom. Han har redan gått miste om en köpare.

- Snälla Betty, lyssna på mig. - Jag gjorde det.

Jag gjorde det.

"Välj dina strider."

Förlåt, men du sa väl det?

Kanske lite fånig nu, va?

Bara lite?

- Du börjar fatta nu, eller hur? - Fatta vad?

Betty.

Coral Reef var vårt första hus! Vårt enda hus, som vi köpte åt vår familj.

Jag har inte känt mig trygg sen flytten och nu ska jag bara slumpa bort det?

Just det, plus 18 000 för att renovera ett hus jag bor i ensam,

som Dan bad mig köpa åt oss allihop!

Jag förstår att du är arg. Jag förstår.

Men du måste kontrollera ilskan.

Kanalisera den på rimliga sätt. Det är nödvändigt.

Vi måste koncentrera oss på att gå från separation till skilsmässa

och säkerställa de tillgångar och det underhåll du har rätt till!

Det är vårt fokus.

Jag kan inte fortsätta rättfärdiga det oacceptabla.

När går ditt flyg?

Fönsterkarmarna på baksidan är genomruttna.

Och nåt har gnagt på listerna i vårt rum.

Och så... de sjabbiga tapeterna. Madonna!

Varför har du fortfarande inga saker?

Var är linneskåpet och de fina sidoborden?

Jag har bett om dem, men Dan kräver en lista över de saker jag vill ha

innan han ger mig några möbler.

En lista? Vilken prins.

Hur ska han hålla reda på vem som vill ha vad utan en lista?

Förresten kommer nån kliva rakt genom golvet i skafferiet.

Golvet är poröst.

Pappa, vi köpte den stora tomten och utsikten, inte själva huset.

- Vi visste att det var eftersatt. - Ja. Men nu sitter Dan i sitt hus.

- Så vad är planen? - Ja, får vi ens träffa flickorna?

Eller kräver Dan en lista för det med?

Det här är helt meningslöst. Jag är förvånad att han ens lät det ske.

Mina egna barnbarn. Han bryr sig bara om sig själv.

- Hallå? - Hej. Det är Bob Monroe.

- Jag har dåliga nyheter. - Det är inte den sorten jag gillar!

Coral Reef-huset är sålt.

Jag är ledsen.

Dan fick ett domstolsbeslut och var i rätten i morse.

Och sa vadå?

Frågade inte domaren efter mig?

Han använde fyratimmarsmetoden.

- Han får yttra sig med dig frånvarande... - Vilket jag var!

...och hävda att du är oresonlig.

Jag varnade dig för...

Jag kommer snart.

- Var är han? - Han är på kemtvätten.

- Mamma, du får inte vara här. - Jag vill inte se hans kyffe.

- Du måste gå. - Får jag inte ens stå på en tröskel?

- Du vet vad han kommer säga. - Då får han säga det!

Ni behöver inte göra hans skitjobb.

- Mamma, snälla. Gå bara. - Jag går ingenstans, jag vet vad jag gör.

- Gå härifrån, Betty. - Hur kan vårt hus säljas utan mitt bifall?

Du bryter mot ett domstolsbeslut. Flera stycken. Och det vet du.

CORAL REEF SÅLT

BENSIN

- Betty! Ut ur bilen! - Pappa, sluta!

- Ring polisen! - Hallå!

- Sluta! - Jenny, gå in i huset! Ring polisen!

Ring polisen!

Sluta!

Sluta nu!

Mina döttrar är inne i huset. Det är jag som äger huset, dr Broderick.

- Okej. Och hur känner du henne? - Det är min fru. Vi har separerat.

Hon har kontaktförbud och ska hålla sig borta.

Vill du hävda förbudet?

Ni har ju egna förfaringssätt för sånt här men i just den här situationen...

...är det nog bättre om hon tas in för observation i stället för...

- På ett sjukhus, menar du? - Hon har uppenbarligen tappat kontrollen.

Hon borde tas om hand på nåt sätt.

Scripps kan ha plats.

- Det är för långt till Sharp Mesa Vista. - Jag har inte inskrivningsrätt,

men när ni vet var hon hamnar ska ni ringa mig, så skickar jag nån.

Undan från bilen.

Ut med armarna.

Raka armar.

- Korsa armarna. - Kom nu, in med er. Jenny, kom igen.

Akta huvudet.

Tracy, kom igen! In med dig.

Du försöker vänta ut mig, men det går inte. Jag har inget att säga.

- Det tror jag inte. - Om varför jag är här alltså.

Okej. Finns det nåt du skulle vilja säga?

Jag skulle vilja säga att det är han som är galningen. Okej?

Din exmake?

Vi är fortfarande gifta, men ja.

Kan du utveckla det?

Kan du berätta varför du körde in i hans hus?

Ja, okej. Det var galet gjort.

Jag gjorde det. Det var galet och jag gjorde det. Men jag är inte galen.

- Men du kommer behöva säga att jag är det. - Vad menar du?

Dan sa till poliserna att han är läkare. Men det är han inte.

Han har examen från Cornell, men han har aldrig jobbat.

Okej.

Efter sin läkarexamen läste han juridik på Harvard.

Nu är han specialiserad på felbehandlingar och lever på att dra läkare inför rätta.

Han har förstört så många karriärer.

Nu ringer han bara ett samtal så går svaranden med på förlikning.

För Dan Broderick förlorar aldrig.

Så om han vill att du ska kalla mig galen...

...så gör du det.

Mrs Broderick?

Du har samtal från Dan Broderick. Ta det på Claudias kontor.

Hej.

Hej.

Vad ska vi göra, Bets?

Vad ska vi göra?

Hur ska vi göra upp? Pengar?

Halva acceptpriset plus 18 000, det var ditt förslag.

Skulle vi inte ha sagt det?

Fick det dig att tro att du skulle be om mer?

Hur är det med pojkarna?

De är ledsna. Och flickorna också.

- Jag vill träffa dem. - Blir det bra med 25?

- Om 25 betyder 40. - 40?

Alla mina pengar kontrolleras, undanhålls eller nekas av dig

så jag behöver förstås alltid mer.

Och så skulle jag behöva...

...lite av den respekt och rättvisa du skulle visa en främling på gatan!

Ursäkta!

- Samtalet bröts. Får jag bara ringa upp? - Du får inga fler samtal på 72 timmar.

- Hallå? - Pappa, det är jag.

Var är du?

I huset.

När åkte ni?

Dan hämtade pojkarna och sen åkte vi till flygplatsen.

Det har blivit kallt i öst. Det var fortfarande rätt varmt när vi for.

Din mamma har legat till sängs sen vi kom hem.

Får jag prata med henne?

Hon kommer inte vilja prata.

Okej.

Hur kunde du göra så?

- Jag gjorde det inte mot er. - Du skämde ut dig själv, Betty Ann.

Och det skämmer ut oss. Allt du gör, gör du mot oss.

Vi hade ingenting, men vi var unga, smarta och ambitiösa.

Dan var så smart.

Jag var också smart, och snygg.

Och rolig.

Men en duktig flicka.

Jag följde reglerna. Inte ljuga, luras eller stjäla.

Man gifter sig, skaffar barn, sätter dem i bra skolor och får barnbarn.

Man är god mot alla, även dem man avskyr.

Men det funkar bara om maken också följer reglerna.

Det är så hemskt. Det känns verkligen fruktansvärt.

- Mina damer! - Hej, Betty!

- Hur var helgen? - Jättebra. Själv, då?

Dan fick mig inskriven på en psykmottagning.

- Men Betty! Va? - Blev du inlåst?

I tre dagar.

- Men varför? - Helt ofattbart.

- Han sålde huset. - Han behövde väl din underskrift?

Han fick en domare att se mig som rättegångshinder.

- Betty, du älskade det där huset. - Jag älskade det verkligen.

Jag älskade det så mycket att jag körde rakt in i Dans nya hus.

Caroline sa nåt om det.