After We Collided

Hela världen är en samling av memoranda om–

–att hon fanns på riktigt och att jag har förlorat henne.

Vad än våra själar är gjorda av så är hennes och min likadana.

Pretentiös början på vår historia, men jag har sinne för dramatik.

Du förstår, det här är vår historia, Tessas och min.

Det är en historia du hört förut från grekerna via Shakespeare–

systrarna Brontë och Jane Austen.

Det är historien om en ung tjej som utforskar sin självständighet–

–fri från sina förtryckande föräldrars bojor–

–och lovad till en pojke som hon tydligen inte älskar.

Hon möter en urtjusig ung man som tar henne med storm–

–trots att han står för allt som hon avskyr.

Hon faller för honom, ger sig till honom–

–och sviks till slut av honom och blir helt förkrossad.

Fast det är han som förgörs av sitt svek.

När allt känns förlorat–

–återförenas de två och lever lyckliga i alla sina dar.

Som jag sa – en historia som du har hört förut.

Enda skillnaden är att det här inte är den historien.

En månad senare

Tessa, vi måste prata. Snälla. Vi har inte pratat på en månad.

–Hey. Får jag fråga dig en sak? –Stick.

–Jag letar efter nån. –Stick!

Det känns absolut inte som jul här efter all den här värmen vi har haft.

Vet du, jag hatar värmen.

Värme får människor att göra galna saker.

Tack. Tack! Förlåt.

Ursäkta! Kan du hålla hissen? Dumfan!

Tack.

–Kallade du mig "dumfan"? –Ursäkta?

Du kallade mig precis "dumfan".

Nej, det gjorde jag inte.

–Då måste jag ha inbillat mig. –Jag antar det.

–Jag försökte hålla hissen åt dig. –Klart du gjorde.

Förlåt. Det är min första dag. Jag försöker göra ett intryck.

Du lyckades absolut med det.

Dumfan...

–Jobbar du här? –Surprise.

Tessa! Välkommen till Vance Publishing.

–Hej. Kimberly, va? –Utmärkt minne. Jag är imponerad.

–Ja, hon gör ett starkt intryck. –Känner ni varandra?

Vi är gamla vänner. Då så, om damerna ursäktar mig...

Ska det bli roligt att börja? Jag ska presentera dig för chefen.

Håll käften och lyssna på mig!

Det är kanske inte läge just nu. Ska jag inte visa dig ditt kontor?

–Trevor! –Jag fixar det.

Beklagar röran. Vi har haft ont om praktikanter och ligger efter lite.

Helt galet. Folk jag känner hade mördat för en praktikplats här.

Jag vet, men Vance har ett problem med att avskeda dem efter en dag.

Men det händer inte dig. Jag känner på mig att det blir bra.

Men som jag sa i intervjun: du ska läsa fem manus i veckan–

–och om du gillar dem vidarebefordra dem till mig.

Köket är rätt ner i korridoren. Beställ det du vill ha till lunch.

–Några frågor? –Nej, det är bra.

Du fixar det här.

Mr Vance!

Jag är hemskt ledsen. Jag måste ha nickat till.

–Vad är klockan? –9.25.

–9.25? Är jag avskedad? –Sätt dig.

Menar du att du läste tre böcker och skrev rapporter på alla i natt–

–och du tycker att "Ljuset karneval" av Niko Tanaka är trevlig läsning?

Ja, det är den. Hon har en helt unik röst.

Som tidig Margaret Atwood. "Den ätbara kvinnan."

– "Upp till ytan"... –Jag kommer ner nu.

–Ta dina saker. Följ med mig. –Jävlar...

–God morgon, mr Vance. –God morgon, sir.

Mr Vance, hinner vi gå tillbaka till...?

Kliv in!

För jag behöver min mobilladdare och... Vi stänger dörren!

Litet jobbtips. Det hjälper om du inte bär samma kläder varje dag.

Det och att duscha.

Vart ska vi?

En digital utgivning–mässa. Jag måste säkra kapital till min expansion.

Stick!

Vad av "Vi har stängt" förstår du inte...? Hardin.

–Upptagen? –Jag är mitt i nåt.

Kan du inte komma tillbaka i morgon?

Eller bara kom in just nu.

–Det är bra. –Det lindrar smärtan.

–Jag gillar smärtan. –Som du vill då, din jävla masochist.

Välkommen tillbaka till Montgomery, mr Vance. Era rum är klara.

Vi ställde en printer i mr Trevor Matthews rum.

Miss Youngs rum var inte klart, så hon uppgraderades till en svit.

–Har mr Jiang checkat in? –Jag tror att han är i baren.

Så jag får en printer och du en svit? Du njuter av det här, va?

Definitivt.

Kan du shoppa med Tessa? Hon behöver nåt till i kväll. Jag litar på dig.

Nu går vi och har roligt.

Kommer jag verkligen in? Jag har aldrig varit på nattklubb.

–Kollar de inte...? –Du är med oss.

Det blir inget problem.

Jo, innan vi går ut i kväll så vill jag bara berätta en sak.

–Okej. –Vance och jag är...

–...mer än kollegor. –Jaså?

Det var en ren jobbgrej i många år.

Efter hans frus död. Sen började jag hjälpa till med hans son Smith.

Och... kärleken kan verkligen överrumpla en.

Ja, det kan den.

–Är det han? –Han är världens gulligaste kille.

Tänk när de får se dig i den här klänningen i kväll.

Åh, sablar.

–Vi glömde köpa underkläder. –Men mina kläder är på tvätten.

–Jag kan springa till gallerian... –Nej, det är okej.

–Är du säker? –Ja.

Okej, jag antar att vi kör commando då.

Otroligt att jag har varit på Vance i bara en dag.

Hardin sa att vi hade tur om vi fick dig.

–Har du pratat med Hardin? –Vance gjorde det.

Sa han inte det? Han måste ha glömt bort det.

Steph Häng med oss i kväll!

Kom igen, var inte lam!

Jag slutar inte tjata förrän du säger ja.

Bara vi är på mässan vid tio...

Du har snyggat till dig.

Trevor, du kan då charma tjejer... – Tessa, du ser fantastisk ut.

–Tack. –Nu går vi.

–Vad har du skrivit för böcker? –Lite av varje.

–Det är som att sitta vid barnbordet. –Tack...!

Nej, så menade jag inte. Förlåt. Jag hatar nattklubbar.

Jag kan inte dansa. Jag älskar Ohio Football, men hatar nattklubbar.

Varför är vi här?

Han.

Mr Jiang. Hans familj äger en hedgefond värd 800 miljoner.

Han överväger att investera i Vances expansion.

–Ska jag ta en drink till dig? –Jag håller mig till vatten.

Min budget tillåter inte mer just nu.

–Är du inte avlönad praktikant? –Du anar inte vad Uber kostar.

Jag har tur om det går jämnt upp.

–Jag går. –Vad är det här?

Sex Hon the Beach.

Vilken beach!

Ta ett sugrör. Klara, färdiga, gå.

Det är jättegott.

Mr Jiang, tittade ni på mina siffror? Med stigande räntor...

En gång till. Klara, färdiga, gå.

Vi ska bli astoppade i kväll!

–Se vad katten släpade in... –Det är ett skitdumt uttryck.

–Varför skulle en katt släpa på mig? –Välkommen tillbaka, bror.

Har du saknat oss?

–Vänta, jag fattar inte. –Klart du inte gör.

Det här är skitkul.

Jag känner för att dansa.

Gissa vem. Okej, jag ska ge dig en ledtråd.

Hon är superjävla het, jätterolig och älskar att knulla.

–Moder Teresa. –Nej. Usch.

Jag vet, jag ser fantastisk ut. Inga kolhydrater på två månader.

Det är dieten och inte allt kokain.

–Har du inte mattor att tugga på? –Har du inte kukar att suga?

Vad måste jag göra för att få dig att förlåta mig?

–Jag har varit jättestygg. –Värre än stygg.

Jo, men du gillar när jag är stygg. Du vet att du saknar mig.

Stick iväg från mig nu!

Vad fan, Hardin?!

Du hade inget emot att knulla mig förut, va?

Låt mig gissa. Du deppar fortfarande över den fisförnäma subban.

–Prata fan inte om henne, okej? –Du ser ut som en vilsen hundvalp.

För en Jungfru Maria som blev hora och som inte ens vill ha dig!

Herregud...

Vad fan glor du på, färsking? Ska jag sno din kille? Vänd dig om!

Jag är sexig.

–Tessa? –Hej, jag bara...

Jag ville bara upplysa dig om att jag är sexig.

–Och du missar det. –Tessa, var är du?

–Nånstans där du inte är. –Tess, jag kan spåra dig.

–Hur mycket har du druckit? –lnte vet jag. Typ fem.

–Fem vad? –Sex Hon the Beaches.

Eller heter det Sexes Hon the Beaches?

–Det kunde ha varit roligt. –Du är packad.

Hardin, jag är kommendören. Jag har varit kommendör hela kvällen.

Kommend... Vad heter det? Jag har inga trosor på mig!

–Tess, vem är du med? –Varför har du inte ringt mig?

Jag har messat dig hundra gånger. Du har inte svarat.

Jag måste gå, men det var trevligt att prata med dig, mr Hardin Scott.

–Så hej då. –Lägg fan inte...

–Tessa. –Trevor!

Jag är full, obekväm och såg en tampong på golvet. Jag går.

Kan vi beställa roomservice? Jag... jag vill ha pommes frites.

Och... glass.

Inget slår en vaniljsundae klockan tre på natten.

Ja, det lät bättre när jag sa det.

Så, Tessa... Tessa Young.

–Varför är du i förlagsbranschen? –Jag älskar att läsa.

–Det låter vettigt. –Vilken är din favoritbok?

Det är "Ekonomins principer" av Alfred Marshall.

Nej, det är det inte. Nej, jag menar typ skönlitteratur.

Typ en riktig bok.

Jag läser inte skönlitteratur. Har du sett hur jag klär mig?

–Din hedning! –Hedning?

Skönlitteratur är verklighetsflykt som gör att man kan leva hundra liv.

–Eller rentav tusen. –Jag behöver inte leva tusen liv.

Okej? Och jag skulle hellre se färg torka.

Jag... Det där var inte... Nej, det där skulle inte hända.

Jag vet vad jag gör. Vi måste blötlägga innan det fastnar.

Kan jag få dina byxor? Ge mig dina byxor! Annars blir det en fläck.

–Tessa? Tessa, öppna dörren! –Är det Hardin Scott?

Hej. Försöker du få mig utsparkad härifrån?

Visst, kom in, vet jag...

Hey...

–Hej, Hardin. Hur har du haft det? –Jävla Trevor?!

–Dags att gå, tror jag. –Nej!