Paint

Det är svårt att inte känna sig lite vilse i början-

men låt oss bara ta in allt-

och se vad vi kan hitta.

Vem vet?

Kanske vad som kan hitta oss.

Där har vi det.

Det här är miss Marcy.

Miss Marcy är en vacker, lummig björnbärsbuske-

-som vi har stött på under våra resor.

Vad ska du visa oss i dag, gamla vän?

Ett saftigt björnbär?

När hörde du senast nån säga nåt så intressant?

Miss Marcy kanske släpper ner fler bär i bäcken.

De här bären kanske slår rot nedströms-

och ger miss Marcy barn de kommande åren.

Jag vet inte ens om det är så bär fungerar.

Men det låter trevligt.

Miss Marcy skulle säkert älska att ha nån speciell-

som piffar upp stället lite.

Vad ska vi kalla honom?

Arthur.

Arthur the Evergreen.

Jag tror att mäktiga Mount Mansfield skulle gilla ett sånt namn.

För det finns inget-

-som att ha den man håller mest kär närmast-

när världen blir kall.

Det är bilden vi alla vill måla upp.

Tack för att ni följde med mig, Carl Nargle, till en speciell plats.

Bryt. Vi är klara.

Samma tid i morgon?

Jag skulle inte missa det för allt i världen.

MÅLA MED CARL NARGLE

Ja, precis så.

Det här är "Världens starkaste människa".

Jag glömde nästan bort var jag var.

Nästan.

Fantastiskt!

Det finns inget annat ord för det. Grymt och fantastiskt.

Har vi träffat Arthur förut?

Det har funnits en damm som heter Arthur, men inget träd.

-Inget träd? -Ja.

Vi bryter ny mark.

-Jag glömde mjölken. -Okej.

Har du ont nånstans?

-Nej, jag mår bra. -Kramp eller nåt?

-Och snö, den här tiden på året? -Otroligt.

-Jag vet aldrig vart jag ska. -Men du tog oss dit.

Så mycket fukt i vinden.

Är det okej om jag tar miss Marcy och hennes vänner till Vantastic?

Jag tror att de skulle uppskatta det. Varsågod.

De är så varma.

-Ursäkta. Ett ögonblick. -Tony!

Kaffe med mjölk.

Toppen.

Tony!

Tony!

Katherine!

-Donald! -Och nu "This Afternoon in Burlington".

-Redo? -Vi sänder live.

Välkomna till "This Afternoon in Burlington".

Och kamera 2.

-Jag är er värd... -Och kamera 1.

-...Donald Moore. -Stanna på ettan.

-Det är svårt att titta bort. -Ja, ändå gör så många det.

Fox News tar kål på oss. Weather Channel, TV Guide Channel.

-Du, T. -Ja?

Tappa inte hoppet.

Frågan är om vi vill att paraden ska blockera tillträdet-

till lokala kulturinrättningar.

Dr Bradford Lenihan?

Intendent på Burlingtons konstmuseum.

Det konstmuseet?

Om du är en sann konstnär-

-som bor ovanför Pittsfield och nedanför St. Albans-

hänger dina målningar där.

Jag vet en konstnär som har den populäraste utställningen i Vermont-

och han heter Carl Nargle.

Ja.

Tack, det är bara... Jag är frustrerad.

Ibland känns det som att med hela paketet-

har folk svårt för att se gåvan inuti.

Vi...

Jag har en idé som kan förändra det.

Kom.

Vår budget har skurits ner och vi behöver din hjälp.

Sätt mig i arbete, så signerar jag tygpåsar-

tills mina fingrar blir fylligt blå.

Tygpåsar tar oss inte långt. Vi behöver tittarsiffror.

Såna siffror som bara Carl Nargle kan leverera.

S du får sända två timmar om dagen.

Efter varann. En målning i timmen.

Så att jag kan förbereda mig.

Så folk får se dubbelt så mycket av min konst?

Det är Katherines idé.

Katherines idé?

-Hon vill att stationen går bra. -Det vill jag också.

Så hon kan sluta.

Självfallet, som en äkta konstnär-

-om jag börjar spotta ut 255 målningar till per år-

-kan folk tro att varje enskild målning saknar värde för mig.

Jag kan inte ta den risken.

Vi klarar oss.

Visst, men säg till om jag kan hjälpa till.

Vi ses sen.

Vantastic!

Hej, Vantastic!

Försök inte lägga en boogie-woogie På kungen av rock 'n' roll

SVÄNG INTE VID RÖTT

BURLINGTONS KONSTMUSEUM

-Den kan hänga på Burlingtonmuseet. -Nej.

22 ÅR TIDIGARE

Jo, så bra är den, Carl.

Man får en chans på Burlingtonmuseet.

Vilken byggnad eller person som helst-

skulle ha tur om de fick dig.

Jag känner att jag skulle ha tur om jag fick dig.

Ber du mig att vara din målarduk?

Jag ber dig att följa med mig till en speciell plats i min skåpbil.

Kom.

Så där. Försiktigt.

Är det en bäddsoffa?

Platsbyggd.

De är bäst.

Lättillgängliga. Ett, två, pang.

Och voilà, säng.

Jag tror att nån naturkraft faktiskt vill att vi ska älska här, kanske.

Är det portugisisk flanell?

-Borstad tre gånger för extra höjd. -Det måste det vara.

För den här gör mig het som en grillad macka.

Du inspirerar mig till storhet.

Hej. Ursäkta?

Du inspirerar mig till storhet!

Jag är bara penseln i Guds hand.

Jag har följt med dig till en speciell plats sen jag var nio!

Tack för att du följde med mig.

Herregud. Gå bara.

Det här trafikljuset dröjer.

Jag ska till Walmart.

Jag ska till Walmart, sa jag.

Kör nu.

BURLINGTON KONSTMUSEUM

Hallå! Nummer 12 är här!

Hur är läget, Syd?

Nån har en dejt.

Ja, och jag ser fram emot den.

Bor hon i en stuga undangömd i bergen?

Katherine? Nej.

Men hon vill lämna PBS Burlington.

Det är okej för mig.

Du kör en skåpbil utan backspeglar och bromsar.

Det låter farligt och jag gillar det.

Ständigt på väg framåt, vidare till nästa.

Jag skulle inte sitta här i dag om jag levde på nåt annat sätt.

Ja, du har den bästa platsen i den bästa frisersalongen i stan.

Om vi alla ändå hade sån tur.

Varje skog behöver ett högsta träd och jag tror att vi har hittat vårt-

med den mest imponerade stammen-

som Mount Mansfield nånsin har sett.

Tack för att ni följde med mig, Carl Nargle, till en speciell plats.

-Bryt. -Trädet var nog för högt.

Var beredd. Du kommer att få många samtal om det.

Visst, låt mig flytta dig hit.

Det började som en alm och sen blev det en vit ek.

-Wendy, hämta tavlan. -Den är så stor. Ska jag lägga den i...?

Lägg den i bilen som alla andra 6 000 gångerna.

-Jag glömde piplådan. -Ambrosia!

Hade jag fått 30 minuter till, hade det blivit en cypress.

-Herregud. -Eller en sekvoja.

-Ja, om du kunde... -Mr Nargle, hej.

-Hej. Förlåt. -Hej!

-Det är en ära att träffa dig, sir. -Tack.

När jag var liten, använde mina föräldrar ditt program...

-...för att lära mig att allt är möjligt. -Gjorde de?

Så länge man använder penslarna.

-Vem är det här? -Nu är jag här.

Det är Ambrosia. Är hon inte toppen? Hon är helt fantastisk.

-Om tre, två, ett. Ja. -Okej.

-Vad är det som pågår? Vad händer? -Nej, inget.

Inget du behöver oroa dig för.

Du är Carl Nargle.

Du behöver inte titta över axeln-

-varken bokstavligen eller bildligt talat.

Vi går och pratar.

Det här är "Paint" med Ambrosia.

En tom duk.

Det är så vi alla börjar.

Är det skrämmande eller är det en möjlighet att skapa nåt-

som världen aldrig har sett förut?

Om jag ska vara ärlig, är det lite av båda.

Men jag är glad-

-att få följa med er på den här resan av självupptäckt.

Nu målar vi.

En sten. Nu målar vi en sten.

När jag tänker på stenar, tänker jag på insidan först-

för det är det viktiga.

Vi... Jag... Jag tvivlar inte på att lite vänskaplig konkurrens-

tar fram det bästa hos dig, Carl.

Det finns ingen konkurrens mellan dig och Ambrosia.

Det jag försöker säga är-

-att den unga tjuren gärna lär sig av den gamla.