Blinded by the Light

Bygger på en verklig historia

September 1980.

Min bästa vän Matt och jag fyller år på samma dag.

Han fick en ny cykel. Den går jättefort och är så snygg.

Jag fick en Rubiks kub.

Och Matt gav mig en dagbok han inte ville ha. Jag ska skriva i den varje dag.

Ryssarna har varit i Afghanistan i 363 dagar.

"Baggy Trousers" med Madness är min favoritlåt.

Matt, jag längtar efter att vi ska åka till London.

- Titta på alla som är på väg dit. - Ja...

Vem tar avfarten till Luton?

Kom nu.

Hoppa på.

Är du med? Då sticker vi!

Vad häftigt, Matt!

Vi ska vara bästa vänner för alltid!

7 ÅR SENARE

Kyckling nästa vecka. Tack, vi ses.

Varsågod, Javed.

Ajöss, ost och pickles Ska inte till sommarjobbet igen

Kalla kriget fortsätter Reagan och Thatcher tronar än

Men jag är kvar i Luton, en i en hjord Ingen fest, frihet eller framtid

Luton är ett fult ord

FOLKET TÅGAR FÖR FLER JOBB

KÄMPA FÖR RÄTTEN TILL ARBETE

Matt!

J! Din lilla mupp...

- Hur var det på Ibiza? - Grymt. Jag träffade Emma där.

- Hon är från St Albans, jobbar på HMV. - Läget?

Läget?

Sista dagen på jobbet. Jag har skrivit en ny låt till ditt band, om kalla kriget.

Javed skriver för jämnan. Dagböcker, dikter...

Han skrev en om Bo Derek och skickade den till henne.

Och jag skrev några av dina bästa uppsatser.

- Pet Shop Boys har gjort årets låt. - Jag har ju sagt det.

Syntar är framtiden.

Hur som helst... grattis, kompis.

Köpte den på flygplatsen. En fruktbarhetssymbol från Balearerna.

Tack.

Den kanske kan hjälpa dig att ragga upp en brud.

Han har aldrig haft nån tjej, så...

- Är det mot din religion? - Nej. -Tack, Matt.

- Vi ses sen. - Vi ses.

Vad han går miste om!

Vad håller de på med?

Hur kan du vara vän med honom? Ingen skam i kroppen!

Jag flyttade inte från Bury Park för att se det här!

Tala om för honom att det där är fult.

- Väldigt fult i ett fint område. - Pappa...

Han är engelsman.

Här kommer din syster. Bär in maten.

- Så Matt är hemma igen. - För att plåga mig med sitt perfekta liv.

Kör hårt, pojk!

Vem är det?

Läget, J? Jag har lärt honom allt han kan.

Alla grepp.

Angenämt, prinsessan Emma.

Varsågod, vännen. 19 pund och 50 pence.

Du får 30 klänningar till i morgon.

Vilken hjälpsam familj. Titta bara!

Mina barn ser hemmet som ett hotell. Ni har fått bra pli på barnen.

Tjingeling, vännen!

Javed.

Den 3 september 1987.

Pappa är kvar i ett annat århundrade. För honom är jag sex, inte 16.

Javed, beta! Kom!

Det är dags för ditt kalas!

Nu kommer han.

Har den äran.

Nu måste du snygga till dig, du är inget barn längre.

- Tack, kusin. - Inte kusin. Syster.

Nu tänder vi ljuset.

Yasmeen, ta en bild.

Omelett!

Önska dig nåt, beta.

Tjäna massor, kyssa en flicka och lämna den här hålan!

Du skulle skriva en poplåt.

Vem skriver om kärnvapen och Thatcher?

Du skriver om deppiga grejer. Som att du är pank och att Rocky inte går på tv.

Det är inte sant, jag skriver om politik och reaganomics och...

I fyra år har du gnällt över din jävla pappa-

- som vägrade ge dig en Acorn Electron med RAM på 32 kB.

Och ROM på 32 kB.

Jag kan inte gärna sjunga om dig och din pappa, eller hur?

Tvingar han dig att ta studenten också?

Jag gör det för min egen skull, jag vill läsa vidare.

Med bra betyg kommer jag in på universitetet.

Det är min chans att ta mig härifrån.

Klockan är 04.00 i New York, 16.00 i Tokyo och 09.00 här i Luton.

Du lyssnar på Radio LUVIC -

Lutongymnasiets officiella radiostation.

Colin Hand, handen som lägger läsårets första lektion på skivspelaren.

Och ämnet är Lessons in Love.

Första dagen. Börja på toppen och stanna där.

Plugga hårt, så att du slipper jobba i fabrik som jag.

Ja, pappa.

Om du vill lyckas, ska du titta på judarna i din klass.

Gör som judarna, de är väldigt framgångsrika.

- Det där är lite rasistiskt. - Men det är sant.

Hallå, du är här för att studera.

Jag ska hitta en hustru åt dig i sinom tid.

Håll dig borta från flickorna! Följ judarna!

Förlåt. Gick det sönder?

- Vem är det? - Bossen.

- Vems boss? - Allas vår boss.

VARFÖR ÄR NI HÄR?

Är alla här?

Jag heter miss Clay.

Och jag vill veta varför ni är här.

- Någon? - För att ta studenten.

Maggie Thatcher har sett till att du inte får nåt jobb även om du tar studenten.

Mina lektioner ska få er att fundera på var ni står och vad ni tycker.

Författarna vi ska läsa i år är odödliga.

Deras teman är universella. Shakespeare, Dickens, Woolf.

Vem här vill få evigt liv, som de?

Vem vill bli författare?

- Miss Clay? - Ja...?

Eliza.

Författarens uppgift är väl att påverka, att förändra världen?

Ja, det är en början. De författare jag gillar påverkar oss.

De berättar nåt som världen behöver höra.

Vad heter du?

Javed.

Du räckte upp handen, och tog ner den.

Miss Clay, jag har skrivit dikter och fört dagbok sen jag var tio.

- Men det är inte så intressant. - Varför gör du det, då?

Jag vet inte. För att sätta tankar på pränt, antar jag.

Hemma får ingen ha åsikter, utom pappa.

- Ja? - Pommes frites och bönor.

Det här stället är grymt.

Som ett FN för fräcka grupper.

Gotharna, Salt-N-Pepa-gänget...

...Wham-killarna, Bananarama-tjejerna...

...och så Eliza. Hon är smart och tuff och kämpar för att Mandela ska friges.

Och så jag. Jag tillhör ingen grupp.

Hej.

Ensamma killen.

Läget?

- Vad skriver du? - Inget.

En uppsats?

- Redan? Är du plugghäst? - Nej, det är bara min dagbok.

Berätta om Bossen.

Bruce är vägen till sanning i denna usla värld.

Allvarligt?

Vad vet han om vår värld?

Vakta dem med ditt liv. Du kan tacka mig sen.

PAKIS, STICK

En kille spottade på mig i dag när han klottrat ord fulla av hån

Den här gången försökte jag låta bli att springa och i stället säga ifrån

"Jag är inte rädd, och vet du vad? Du är inte värd mer än jag"

"Det här är också min hemstad"

Stå på dig. Varför springer du?

Sätt dig upp mot fascistsvinet nu Du kan bättre

- Var är Matt? - Han är upptagen.

Emma! Varför öppnar du dörren så lättklädd?

Allt bra?

- Är texten klar? - Jag håller på med den.

- Kommer du på min fest i kväll? - Ja, det är klart.

Emmas kompisar kommer, och en av dem passar dig perfekt.

- Hon är inte kräsen. - Är det sant?

Den här gången lovar jag att komma.

Ska jag behöva säga det igen?

- Pakistanier går inte på fest. - Jag trodde att jag var britt.

Du känner inte det här landet som jag. Minns du Enoch Powell?

- Du blir aldrig accepterad. - Matt accepterar mig.

Lyssna på mig, du ska vara glad. Du kommer alltid att vara Pakistanier.

Du kommer aldrig att bli britt.

- Vänta! - Nu igen?

Vänta på mamma.

På tre. Ett, två, tre -nu!

Okej, och så bakifrån!

Ett, två, tre -nu!

Nu åker vi!

Kom igen, hoppa in!

Fint område, Shah-ji.

Vi är de första Pakistanierna här på gatan.

Minns du när vi kom på 70-talet?

Då var Luton en bra stad.

I dag är det för många Pakistanier.

Jag behöver hjälp med en ny bolåneansökan.

Grannhuset?

Min äldste. Han ska gifta sig.

Gratulerar, Shah-ji!

Han vet inte om det än. Men han gör som jag säger.

Tack.

Hallå, vad håller du på med?

- Sikta på mattan! - Din huligan!

Pissa på Pakis!

Vad är det här? Torka upp det, fort.

Fort, fort.

- Det är bara barn som leker. - Pakis luktar illa!

Det gör inget, vi har lagt ut plast.

Vi har gjort rent golvet åt er!

- Inget kiss på mattan! - Pakis!

Javed.

Inte vad du hade väntat dig?

Det här är din tredje uppsats. Jag börjar förstå mig på dig.

Jag skriver dikter också, så jag trodde jag förstod uppgiften.

De indiska soldaterna som längtade hem och lagade mat i skyttegravarna...

Det var fantastiskt, det var din röst. Jag ville ha mer.