Love & Anarchy (Kärlek & Anarki)

EN NETFLIX-SERIE

Okej.

- Jag åker ut om nån vecka. - Om en vecka? Redan?

Den nya hyresvärden är helt rabiat. Och så hade vi inget ordentligt kontrakt.

Nej, vad tråkigt.

- Ja. - Ja, lite tidigt att flytta in hos mig.

Ja.

Jag har inte ens träffat dina barn.

Eh...

Mm.

Jag är klar.

Alltså, allra helst skulle jag ju vilja ha ett ställe utanför stan.

Med trädgård och så.

Alltså, kunna odla grejer och...

Vadå, kan du inte fixa en vanlig hyresrätt, då?

Det finns inga.

Man måste ha råd att köpa en bostadsrätt om man ska bo här i Stockholm.

Jag säger som han där.

- Vem? - Han med skylten.

"Sluta köp och sälj."

Så jävla bra.

Jag måste dra. Jag ska på anställningsintervjun.

- Okej. - Jag ringer dig sen.

- Hallå? - Vad gör du, pappa?

Ingenting.

Jag sitter...

- Jag sitter hemma och tar en kopp kaffe. - Jaha, vad konstigt.

- Det låter som att du är på stan. - Nej, nej, nej, nej.

Det är det här nya headsetet du gav mig.

Du vet, det är nåt jävla glapp där.

Så det är det.

Men snälla pappa, gör ingenting för galet. Jag har... Jag har inte tid.

Varför skulle jag göra det? Jag sitter här och...

Och försöker förhålla mig till v-verkligheten.

- Fan, Sofie. Jag är imponerad. - Nämen vad roligt!

Jag tycker att ni är så... grymma.

Tack. Detsamma.

Nämen din bakgrund som konsult och all den här digitala erfarenheten...

- Det är skitbra. - Vad kul! Roligt.

Jag tror att alla här på Bright Futures kommer att hålla med.

- Kul. - Hej.

- Hej! - Förlåt.

- Ingen fara. - Jag ville bara säga hej.

- Ja, hej! - Det här är Sofie.

Ja. Nämen Gud, det är ju du!

- Ja! Förlåt, jag känner inte... - Jag kopplade inte.

Du var gift med Johan Rydman, eller hur?

- Ja, precis. - Ja.

- Ja, vi har ju... separerat nu. - Ja, precis, jag... Jag hörde det.

Vänta, Johan Rydman?

- American Apparel-mannen? - Ja, precis.

Det var svinlyckat!

- Mm. - Mm, kul.

- Han är underbar. - Mm.

- Det måste vara jättejobbigt. - Eh...

Ja, det... funkar väldigt bra med...

Vi kör varannan vecka med barnen och så...

Så det är inga problem direkt.

Vad bra att det känns lite bättre nu, då.

Ja, det... Det är ju jätte...

Jättebra.

Ho-ho!

- Hej! - Hej!

- Har inte du slutat? - Jag var i kvarteret.

Jag tänkte kolla hur ni har det, om nån var sugen på att käka lite lunch.

- Hej, Max! - Hallå, Sofie.

Hej! Hur är det med dig? Har du haft en bra sommar?

Jodå, tack. Det har varit... Jag har haft en fantastisk sommar.

- Wow! - Ja.

- Vad har du hittat på? - Sofie!

- Hej! Tja! - Hej!

- Fan vad kul att se dig. - Detsamma.

- Jag tänkte kolla hur ni har det. - Det går helt åt helvete som vanligt.

Vilken tajming. Jag hade tänkt ringa dig. Vi ska ha ett möte, kan du inte vara med?

Eh...

Eh, ja.

Jag säger bara att vi måste närma oss digitalt ljud.

Annars måste vi sparka folk.

Idag är min förlagspodd det enda vi har, det som typ går bäst i hela verksamheten.

Den har gått jättebra. Det är många som har lyssnat.

Ja... De borde inte lyssna, de borde läsa.

Folk vill känna närhet till andra, höra en annan röst.

Det är ensamt att läsa.

Ja, låt oss ordna en litterär afton,

- så folk kan träffas på riktigt istället för det här internettandet.

Jag läste om Proust i sommar. Eh... Vi skulle kunna ha en Proustkväll.

Det låter spännande.

- Vilket av det? - Både och.

Sofie, säg nånting.

Eh, ja. Jag vill inte låta hård.

Men faktum är att ni kommer att behöva en stark finansiär vad ni än hittar på.

Ni borde kolla runt lite.

Petter Stordalen, Konsumkoncernen... De har närmat sig bokvärlden på sistone.

Jag hörde om ett skoföretag-

- som håller på att utveckla ljud-content för joggingrundor.

- Wow! - Spännande.

Nämen jag kan kolla runt lite åt er.

Det finns finansiärer som inte lägger sig i verksamheten.

Ni behöver i alla fall nån som ser er som en investering för framtiden.

Så tänker jag. Jag, eh...

Jag måste gå nu. Men, eh... Jag...

- Jag funderar lite så hör jag av mig. - Tack.

- Hej. - Hejdå.

Låt mig bjuda på nåt riktigt trevligt.

- Hejdå. - Hejdå.

Alltså, om de bara visste... De skulle ju dö.

- Eh... Hej. - Hej.

Varför har du inte sparkat Friedrich? Du skulle ju göra det innan sommaren.

Ja, visst, m-men... Jag ville inte störa mitt i semestern.

Okej. Gör det nu, då.

- Nu? - Han motarbetar all utveckling.

Han kommer att sänka oss alla.

- Ja... - Du måste sparka honom.

- Ja, men nu så här bara rakt av kanske... - Varför inte? Riv av plåstret!

- Riv av plåstret, Ronny! Nu! - Ja, ja...

Hej, Friedrich!

Eh... Bara ett litet snabbt snack här.

Jamen det är ju så att verksamheten har dragit åt lite olika håll.

Och det kan ju bli lite... Jamen lite slitsamt för utvecklingen.

Många upplever nog att vi förmedlar lite dubbla budskap.

Jo, jag vet. Det funkar inte.

- Nej. - Jag kan inte jobba så här.

Det är nog... så vi känner.

- Allihopa. - Jag har tänkt och...

Jag behöver ett eget imprint.

- Va? - Ett eget imprint.

- Jaha, en egen l-label? - Kalla det vad du vill. Jag...

Jag måste kunna jobba utan att bli motarbetad hela tiden.

Jag skulle ta ansvar för min egen label,

- så kan ni göra vad ni vill med resten av förlaget.

- Mm... - Vad säger du?

Jamen jo, det är ju en idé. M-men j-jag hade kanske tänkt...

Är det ett ja, alltså?

- Eh... - Ronny...

Ronny!

Det kommer att bli så jävla bra!

Ja...

Ah! Jag visste att du skulle ta ditt förnuft till fånga.

- Är du helt jävla dum i huvudet?! - Sch! Denise, Denise...

- Nu löser det ju sig självt. - Aha?

Han kommer att få en egen ekonomi, så kör han den i botten,

- och då kan vi sparka honom sen utan att vi behöver bli osams med facket.

- Ah! - Nej...

Äsch, hon är för mycket känslor.

- Hej, pappa! - Hej!

Hej!

Jag ville se hur det är i lägenheten.

Ja!

Här.

- Fint, va? - Verkligen, verkligen.

Hur mår du?

Jodå, det är bara så mycket hela tiden med allting.

Det är så mycket som skulle vara så annorlunda.

Som vadå, då?

Men ta bara utförsäljningen av välfärden.

Du har flyktingkriserna och klimatförändringarna.

Jag kan inte för mitt liv begripa varför ingen gör nånting åt det.

Nej... Nej, det är svårt.

- Men du kommer aldrig att kunna lösa det. - Nej...

Det låter som om du börjar grubbla lite mycket igen.

Ska du inte bara... ta det lite lugnt och ta...?

Gå och ta en promenad i parken eller så? Du kan väl komma hit nån dag?

- Det är klart, jag kommer gärna. - Ja.

Bra.

- Du, nu kommer barnen. - Jag... Jag älskar dig.

- Jag älskar dig också. - Älskar dig.

Hej, hej!

- Hej. - Får man inte ens ett hej? Hej.

Hej.

Hej.

Kul.

Supermysigt.

Var är våra rum?

- Här inne. - Ja!

Ja...

Snyggt kök.

Det här kommer väl funka att dela? Eller hur, Frank?

Var ska jag spela nånstans?

Är det här ett jävla skämt, eller? Jag är fan i chock.

Varför låter du inte mig köpa en lägenhet?

För att jag inte vill ha dina pengar, Johan.

Jag vill inte ha dom.

Vi börjar så här, så kanske jag köper en bäddsoffa och...

Vänta, vänta, vänta...

Vad sa du nu? En bäddsoffa?

- Ja. - I vardagsrummet?

Nej, det är jävligt dåligt för barnens utveckling-

att behöva dela på en jävla garderob.

Sen ska de behöva se sin mamma ligga runt här.

Det räcker!

Nu räcker det.

- Jaså? - Mm.

Du är så jävla konstig, Sofie.

Alla tycker det, inte bara jag.

- Alla? Alla tycker det? Vilka är alla? - Du får ju fan styra upp ditt liv.

Skaffa ett riktigt jobb och inget jävla storytelling-tjafs!

Jag fattar inte att kulturidioter är det hetaste just nu.

Nille investerar också i den där skiten nu.

"Cultural content".

- Gör han? - Va?