Palm Royale

Allt är en enda dimma.

En dunkel, galen dimma.

- Försök, Maxine. - Jag gör inget annat.

Allt jag nånsin ville var att höra hemma.

Att bli erkänd i den här världen.

Men det finns en hake när en kvinna vill bli erkänd.

Och den haken är alla andra.

BASERAT PÅ BOKEN

AV JULIET MCDANIEL

Det var början på säsongen.

De där berusande månaderna, då de rikaste flockas till Palm Beach

för att umgås och mingla som krabbor i en tunna.

Frågan är, vilken krabba bet mig?

Var det...

...Evelyn Rollins,

den självutnämnda bidrottningen

och ståndaktiga motståndaren i kampen mot barncancer?

Hennes påverkansarbete gjorde henne till en superstjärna.

Årets volontär nio år i rad.

Jag är oerhört ödmjuk.

ÅRETS VOLONTÄR

Eller var det Dinah Donahue?

NY DROTTNING I STAN?

Ambassadörens fru.

Ha en bra dag.

Vi ses på klubben.

Hon var redo att avsätta ms Evelyn...

...om inte hennes libido tog överhanden.

Det kunde ha varit vem som helst av kvinnorna i Shiny Sheet.

Änkan, som var lika bubblig och snurrig som ett glas champagne.

Eller sockerarvtagerskan med trettio miljoner till övers.

Och en make i maffian.

Det finns ett gammalt uttryck här: När man först kommer till Palm Beach,

tror man att man är den äldsta och rikaste,

och sen inser man att man är den yngsta och fattigaste.

Jag hade bara varit i Palm Beach i två veckor.

Men jag visste redan att Palm Royale, världens mest exklusiva klubb,

var platsen där jag hörde hemma.

Krabborna till trots.

Er grasshopper.

Ni hittade kakaolikören trots allt.

Vi skickade ut nån att köpa den.

Det är vad jag kallar över all förväntan.

Vänta. Behöver jag inte skriva på nåt?

Ursäkta?

- Klavertramp? - På sätt och vis.

Ni kommer inte tro det.

Perry sa att kvinnorna stormade in på Oak Room,

krävde ett bord och sa att det var deras rättighet.

Det är en lunch för endast män.

Jag stödjer könssegregation.

Låt det privata vara privat.

Om det är så här kvinnovärlden ser ut 1969,

kan ni föreställa er hur 1970 blir?

Kommunister.

Mina damer, ett land kan falla. Inget vackert går säkert.

Inget vackert går säkert.

Palm Beach är den sista amerikanska fristaden, mina damer.

Går det åt helvete, flyr jag till Capri, och det här landet kan glömma mig.

Jag saknar en vänligare, fridfullare tid

då en kvinnas kapacitet att förödmjuka sig själv inte var så oändlig.

Så sant.

Mrs Nixon sa att kvinnor redan har lika rättigheter.

De måste bara välja att utöva dem.

Exakt. Visste ni att hon var lärare?

Ja, Pat Nixon,

innan hon blev presidentfru. Lärare.

Fascinerande.

Hon lyfte sig från den låga rangen ända till Vita huset.

Jag förundras, mrs Rollins.

Du känner till mitt namn.

Självklart. Du figurerar i Shiny Sheet.

Det gör ni allihop.

Jag läser om er varje dag. Ni är som familj för mig.

Mrs Davidsoul.

Mrs Donahue.

Mrs Kimberly-Marco.

- Vi känner inte dig. - Maxine Simmons. Förtjusande.

- Jag stör väl inte? - Faktiskt så...

Jag älskade det ni sa om förnämhetens död. Jag sörjer. Jag menar, jag sörjer.

Vi lever definitivt i opportunistiska tider.

Helt enig.

Var var vi?

Mina damer, låt oss höja glasen för att hylla vår kära Dinah.

Angenämt.

För Årets volontär, vår allra bästa vän och barncancerns värsta fiende.

Genera mig inte, Evelyn.

Vem designar din klänning till balen?

Grayman för Ceil Chapman, givetvis.

Men det handlar inte om klänningen eller festen. Det är inte min kväll.

Det är cancerns kväll.

Ja.

Ärligt talat trodde jag att det skulle bli Evelyns år igen.

- Det trodde vi alla. - Jag är kanske inte Årets volontär,

men det ger mig bara mer tid att uppnå en högre ställning.

Ja.

- Vem behöver påfyllning? - Raring, det vet du.

Man tackar.

FÖLJ MED MIG. NU.

Får jag bara dricka upp?

Den här vänlige mannen ansträngde sig så för att införskaffa kakaolikören.

Jag låter er behålla er värdighet i fyra sekunder till,

innan den vänlige mannen släpar ut er.

Han är Korea-veteran. Han kan göra saker.

Tack för er tjänstgöring, soldat.

Hur tog ni er in?

Jag gick in bakvägen.

Det finns inga dörrar på baksidan av Palm Royale.

Jag sa inget om nån dörr.

- Jag använde muren. - Väldigt idrottsligt.

Min idrottslighet är bara en av mina många positiva egenskaper

som skulle göra mig till en fantastisk medlem här på Palm Royale.

Ni kommer aldrig att bli medlem på Palm Royale.

Det är en hög ribba, jag vet.

Men en jag säkert skulle kunna nå, om jag bara fick chansen.

Som ni vet, för att ens inleda processen, så måste en annan medlem nominera mig,

och hur ska det gå till om jag inte kan lära känna nån?

Jag är bara en väldigt trevlig person,

ny i Palm Beach, som vill träffa en vän eller två.

Palm Royale representerar trygghet i en snabbt föränderlig värld

och är ett uttryck för det som är heligt.

Förfinat sällskap, fromhet och en djup övertygelse

att skönhet fortfarande existerar.

Okej. Stå upp.

Robert ska fotografera dig.

Ni kommer inte att ångra det här.

- Kom. - Jag lovar. Tack!

- Kom nu. - Tack! Här? Okej.

Jösses. Det här är så spännande. Okej.

Nej, nej, vänta. Kanske så här?

Den Stora Balsalen.

SLÄPP INTE IN

Så mycket större än på bilderna.

På just det här dansgolvet

avvärjde Marjorie Merriweather Post Joseph Kennedys närmanden.

Han var den avlidne presidentens far.

Otroligt. Hördu.

- Den här vägen. - Det doftar gott.

- Bakar nån grahamspaj? - Surdeg.

God morgon, mina vänner.

Jaha, okej. Till nästa gång.

- Det hoppas jag inte. - Men Robert, jag kände dig knappt.

Ända sen mina skönhetstävlingsdagar

har jag bibehållit en obeveklig positivitet.

I skönhetstävlingarna brukade övriga deltagare alltid underskatta mig.

Detsamma verkade stämma för hela ön Palm Beach.

Kvinnorna som styrde den kämpade alla för en chans att bli en sak:

säsongens drottning.

Men snart skulle de älska mig.

Snart skulle dessa gamla pengakännare se mitt värde

och bekräfta det jag alltid har vetat...

...att jag hör hemma.

Man måste helt enkelt lita på att vägen till personlig glans visar sig

om man förblir beslutsamt solig.

Jag är så glad att vi har samma storlek, Norma. Den här gjorde succé.

Hortensiamönstrad maxiklänning, vågar jag?

Visst vågar jag.

Imponerande dyrgripar, Norma!

Handväskor.

Gucci-clutch i krokodilskinn. Borde jag? Ja, det borde jag.

Du skämmer bort mig, Norma.

Jag lämnar tillbaka dem i morgon. Det är stekhett där ute.

Väderkvinnan sa att man faktiskt kan steka ägg på asfalten.

Jag kanske provar.

Då så.

Jag ska göra dig så stolt.

Vila lite nu. Okej.

Sant, för närvarande var mitt boende inte förstklassigt.

Men det här var bara en tillfällig operationsbas

tills jag steg in i mitt öde.

...överhängande problem: kriget i Vietnam.

Sen jag tillträdde för fyra månader sen, har inget upptagit så mycket av min tid

och energi som sökandet efter ett sätt att åstadkomma bestående fred i Vietnam.

Jag vet att en del anser

att jag borde ha avslutat kriget direkt efter installationen.

Jag vill avsluta det.

Det amerikanska folket...

Jag har försökt presentera fakta om Vietnam med fullständig ärlighet,

och jag ska fortsätta med det i mina rapporter till amerikanska folket.

Tack.

Hej! Har du ett ögonblick för ditt kön?

Ursäkta mig.

Du har kanske hört

att monumental förändring ligger i luften, och du är en del av den.

Jag heter Linda Shaw.

Maxine.

Ja, det är du.

Jag ingår i en grupp kvinnor

som ägnar sig åt att höja det globala systerskapets kollektiva medvetenhet.

Underbart. Men jag har tid på nagelsalongen.

Jag skulle uppskatta lite av din tid för att ställa några frågor.

- Om mig? - Ja.

Fråga på.

Arbetar du, Maxine?

- Gud, nej. - Vill du arbeta?

Gud, nej.

Studier visar att kvinnor som stannar hemma

uppvisar känslor av upprördhet och nedstämdhet.

De gömmer sin ångest och förtvivlan bakom ett leende,

när de ärligt talat är döende inombords.