لومړۍ 200 کرښې.
Enligt Minangkabaus tradition...
...ska alla pojkar en dag lämna sina familjer och födelseorter...
...| sökandet efter livserfarenheter.
Denna prövning ska utmana dem och förvandla dem till män.
Den här resan kallas ”merantau...
Det är den ultimata prövningen, både fysisk och andlig.
Resan är över när man har bevisat sin kunskap om världen.
Naturen blir deras ledsagare.
Den vägleder dem och lyser upp vägen som skiljer rätt från fel.
Det här är min sons historia-
-och hans resa mot vuxenvärlden.
Det här är hans...merantau.
Det är varmare än vanligt idag.
Vädret lär inte göra det lätt för dig bara för att det är din sista dag.
Och inte jag heller.
Duka bordet.
Lyssna nu.
När din bror kom hem från sin merantau...
...sa din far och jag saker som kan ha sårat honom.
Men det var för hans eget bästa.
Vi gjorde det utav kärlek och respekt, som hans föräldrar.
Det var fel av oss att döma honom.
Varje dag sedan hemkomsten.
För att bli en bättre man än han är.
Och sanningen är...
-...att du inte heller behöver det. -Mamma.
Jag menar bara...
...att vad än folk säger så betyder det inte att de har rätt.
Du ska vara stolt över det som du själv åstadkommer.
Återvänd hem, min son...
...när du är redo.
Jag ska göra mitt bästa. Det lovar jag.
Om Gud vill.
Redo?
Det räcker!
Jag tror att du är redo, Yuda.
-Tack. -Nu går vi.
Ta den med dig.
Den var din fars.
Han kommer alltid att vaka över dig, om Gud vill.
Jag ska vara försiktig.
Du kommer att vara stolt över mig, mamma.
Jag är redan stolt över allt du har uppnått.
Ta väl hand om dig.
-Får jag slå mig ner? -Varsågod.
-Jag heter Eric. -Yuda.
Varför ska du till Jakarta? Letar du efter arbete?
Jag är på min merantau.
Merantau?
-Jag var som du tidigare. -Jaså?
Ja, för länge sen.
Var jobbar du i Jakarta?
Var som helst.
Dit vinden bär mig.
Vad har du för planer?
Jag skulle vilja lära ut silat.
Silat?
Förlåt mig. Det var inte min mening att förolämpa dig.
Du påminner mig om mig själv när jag var ung.
-Utövar du också silat? -Ja, det händer ibland.
Hur var din erfarenhet av merantau i Jakarta?
Lyssna nu.
Lär av dina misstag.
Glöm alla dina drömmar.
Du kan inte enbart leva på dina silatfärdigheter.
Tro mig.
Jag gjorde det, precis som du.
Mitt råd är att du använder det som utmärker dig.
Hitta ett annat levebröd.
Verkligheten...
...är inte som det som vi har lärt oss.
Inget är enkelt i den här världen.
-Här skiljs visst våra vägar. -Ja, det verkar så.
-Lycka till. -Tills vi ses igen.
Ta hand om dig.
Trädgårdsgatan 19
Det finns ingen abonnent med detta nummer.
Var vänlig och kontrollera numret.
Det finns ingen abonnent med detta nummer.
Var vänlig och kontrollera numret.
Sätt dig.
Tack.
-Vad vill du ha? -Satay padang.
Tyvärr har vi bara kyckling och lamm.
Då tar jag kyckling.
Din dryck.
-Smaklig måltid. -Tack.
Du där! Ut härifrån!
Ungarna tror att de kan komma hit och ta vad de vill.
Otroligt!
Jag är ny här. Jag söker ett ställe där jag kan undervisa silat.
Känner du till något ställe?
Nej, de flesta undervisar i sina egna hem.
Du gör det hemma.
Tyvärr håller de på att renovera mitt hem. Något annat förslag?
Tyvärr har jag ingen aning.
Om det gäller någonting om mat, så kan jag hjälpa dig.
Tack ändå för din hjälp.
Det var så lite så.
-Hur mycket är jag skyldig? -6000.
-Du igen! -Jag kommer tillbaka.
-Min plånbok. -Slå mig inte!
Ge tillbaka den.
Ska vi dela?
-50/50? -Va?
Det är min plånbok, mina pengar!
Ge tillbaka min plånbok.
70/30?
Tack.
Lugn, allt finns där. Jag har inte tagit någonting.
Jag måste ändå kontrollera.
Det är 40 procent av din lön.
Skitsnack! Alla pengar som jag tjänar på scen är mina!
Arbeta någon annanstans, då! Du drar ändå inte in någonting här!
Fan ta dig!
Om du inte slutar, så sänker jag det till 35.
Johni, det var inte meningen.
Jag behöver det här jobbet.
Nej, du gick för långt.
Jag ber dig, Johni.
Släpp mig!
-Storasyster! -Jag behöver pengarna.
-Låt henne vara! -Gör det inte, Adit!
Och nu? Tänker du be om ursäkt?
Jag vill höra din ursäkt.
Var är pengarna?
Snabba på.
Fortsätt och bete dig så här och jag tar 100 procent.
Vi ses imorgon. Kom i tid.
Släpp henne.
Det är bäst att du går, kompis.
Vet du vem du jävlas med?
Nej, det vet jag inte. Ge henne pengarna.
Det är nog bäst att du går in igen...
...och glömmer det här.
Vad säger du om det?
Bra.
Det var inte mitt påhitt.
Jag var den enda som gav dig jobb.
Är det här tacken? Visa dig aldrig mer här igen.
Vi får se hur länge du kan leva på dina pengar.
Johni, du får 40 procent!
Fan!
Strålande... Strålande, min hjälte!
-Brukar du sabba folks liv? -Va?
Han höll stryptag på dig och sparkade din bror.
Ja, men på grund av dig har jag förlorat mitt jobb.
Jag hade nog med problem redan innan du dök upp.
Du har bara gjort situationen värre.
Jag valde inte att komma hit. Nu när jag har fått tillbaka den...
-...kan jag gå. -Det är nog bäst.
Vänta Han kan hjälpa oss och skydda oss.
Han har redan gjort tillräckligt.
Hon duger.
Jag sa ju det.
Johni har bara färskt kött och fräscha tjejer.
-Du lovade mig fem tjejer, Johni. -Jag vet, men...
Du har bara fyra tjejer.
Jag är glad att de är fräscha...
Men...
Jag må göra affärer, men det gör mig inte till en affärsman.
Om man lurar en affärsman, så söker han upp en-
och tar ens pengar. Men jag...
...är inte en sådan typ.
Om jag beställer fem enheter och enbart får fyra levererade-
-så är jag tvungen att ta dina pengar.
Men jag skulle även kunna ge skära dig lite.
Lämna ett märke.
Ett litet minne.
Så att ni ska veta att det alltid är kunden som bestämmer.
Förstår du vad jag menar?
Jag tar hit fem tjejer idag.
Bra. Då slipper jag göra dig illa.
Om ni kommer till min strippklubb-
-ska ni få tjejer gratis. Jag vill bara göra er nöjd.
-Du är en bra värd. -Tack, mr.
Ta med dem.
Vi måste hitta en till tjej.
Kör hit bilen och vänta i lobbyn. Vi måste hitta Astri.
Vi måste hitta henne till varje pris.
Fan!
Ayi?
Ayi, det är Astri!
Ayi är inte här.
Hon åkte i morse.
Sa hon vart?
Hon skulle möta någon.
En man kom och hämtade henne. Han var våldsam mot henne.
Hon sa att det inte var någon fara. Vad har hänt?
-Vem hämtade henne? -Jag!
Hoppa in.
-Mamma? -Yuda! Min son!
Chut, det är Yuda i telefonen.
-Fråga hur tjejerna i Jakarta är. -Var tyst och spela nu.
-Vem var det, mamma? -Din bror som säger dumheter.
-Hur mår ni därhemma? -Alla mår bra här.
Men låt oss inte prata om det. Hur mår du?
Har du hittat ett jobb ännu?
-Yuda? -Allt är bra.
-Jag har börjat undervisa. -Det gläder mig att höra.
No comments yet. Be the first to leave one.