The Beach House

De renoverar fortfarande huset. De verkar aldrig bli klara.

Ingen har varit här på flera månader.

Säsongen börjar inte förrän Memorial Day.

Det ser ut som att vi har hela grannskapet för oss själva.

Du...

Jag har funderat mycket på det här...

Du anar inte.

Jag har saknat dig.

Så...vad vill du göra nu?

-Vart ska du? -Jag ska bara gå på toaletten.

Jag är strax tillbaka.

Vet du vad? Det är inte så illa här i januari, februari.

Jaså?

Jag tänkte att vi kanske kunde bo här året runt.

Huset står ju tomt här.

Det är sånt slöseri.

-Men min masterutbildning då? -Kan inte den vänta?

Utbildningen tar ju år, och det är sånt trams.

-Du vet att det är så. -Nej, det vet jag faktiskt inte.

Tänk på saken... Det blir som permanent semester.

Är det inte så vi vill ha det?

Var inte rädd.

-Randall? Upp med dig. Det är nån här. -Va?

-Det är nån i huset. -Det är omöjligt.

-Det borde inte vara nån här. -Nån är därnere. Klä på dig.

-Vem är det? -Inte vet jag. Nån kvinna.

Härligt.

Hon satt precis där.

-Hallå? -Jösses.

-Vem är du? Och vad gör du i mitt hus? -Ditt...

Ditt hus? Doc sa inte att det kunde vara nån här.

Har du pratat med min pappa?

Är du Randy? Så stor du har blivit!

Jag har inte sett dig sen... Det är många år sen.

Vi brukade bo här med din familj.

Jane! Förlåt att det dröjde.

Den närmaste öppna butiken låg en timme bort.

-Nämen... -Det är Randy.

-Docs son. -Är det sant?

-Nuförtiden kallas jag Randall. -Hej, Randall.

Mitch Turner. Du har ju träffat min fru, Jane.

Så trevligt att träffa dig.

Jag undervisade med din pappa på Brighton High för kanske 20 år sen.

-Och vem är du? -Förlåt. Jag är Emily.

-Emily Kirk. Randalls flickvän. -Så trevligt att träffas.

Trevligt. Jag är hemskt ledsen, vi vill inte förstöra er helg.

Vi kan ta in på hotell, vi vill ju inte tränga oss på.

Vi bor bara i ett av sovrummen, det finns gott om plats.

Det vore så trevligt att äta middag med er. Jag är något av en grillmästare.

-I alla fall enligt Jane. -Det är han.

-Ja, absolut. Det låter bra. -Tack så mycket.

Jag går och hämtar väskorna...i bilen.

-Jag kommer strax. -Ursäkta mig.

Så, vilka är de?

Gamla vänner till min pappa, verkar det som.

De har uppenbart pratat med "Doc" innan de kom hit.

-Sa du inte att vi skulle åka hit? -Det är inte så bra mellan oss nu.

Det är inte mitt fel.

Självklart inte.

Jag trodde att det skulle vara en bra idé att komma hit och reda ut saker.

-Och nu är det inte så? -Jag menar allvar.

Jag... Jag trodde att det var bra mellan oss.

Sen bara lämnar du skolan, du lämnar mig.

Inga samtal utan bara några kryptiska mejl. Driver du med mig?

Och nu är vi här igen... Som om inget hade hänt.

Vi hade kunnat åka nån annanstans. Vart som helst.

Em...

Jag har ställt till det. Men jag ville bara vara med dig.

Vad gör det att de är här?

Vi löser det. Vi har tid på oss.

Jag lovar. Det kommer att lösa sig.

Okej.

Jag älskar dig, det vet du.

Jag älskar dig också.

Och här kommer treåringen som inte vill äta nåt av det vi har lagat

och proppar i sig ostron.

-Jag spydde nog som en räv. -Du gillade dem.

Inga ostron i kväll?

Visst. För gamla tiders skull.

Ja... Jag tror att jag tyckte bättre om dem när jag inte visste bättre.

Jag tänker inte ens göra ett försök. Det är inget för mig.

Man får lära sig att tycka om dem.

Stranden för mig är en bok och en filt. Inte skaldjur.

-Vad studerar du, Emily? -Organisk kemi.

-Jag går ut tredje året om fem veckor. -Det är ett ambitiöst huvudämne.

Ja. Jag valde det här för att utmana mig själv.

Jag tänkte att jag klarar att studera vad som helst efter fyra år med kemi.

-Tänker du ta en masterexamen? -Ja.

Jag vill studera astrobiologi vid University of Washington.

-Vad är det? Liv på andra planeter? -Ja, ungefär så.

Men det har faktiskt mer att göra med liv på den här planeten.

Hur organismer kan anpassa sig till miljöer där vi inte skulle överleva.

Det kommer till punkten där kemi blir biologi.

Nånstans på havets botten, tror vi.

Livet är så skört.

Vi är rätt kombination av beståndsdelar.

Rätt temperatur och avstånd från solen.

Och den tid som har gått...

...för utveckling och förändring under miljarder år.

Om minsta lilla inte skulle stämma så vore vi ingenting.

Damm eller gas eller nåt sånt.

Jag har en enorm respekt för det.

Det där begriper jag mig inte på.

Randall, hur lyckades du hitta nån som är så smart?

-Jag hade väl tur. -Vad studerar du, Randall?

Jo... Jag går inte riktigt i skolan just nu.

-Jaså? -Ja, jag...

Jag hade fått nog av skolan. Jag var tvungen att komma därifrån.

Doc var säkert inte alls glad över det.

Nej. Nej, det var han inte.

College ser annorlunda ut nu.

Det är som att man odlar akademiker.

Jag ville inte ha det skolan erbjuder. Att hela mitt liv blir förutbestämt.

Det är som att... Vad är det jag lär mig?

Vad är poängen med utbildning? Bara att få ett jobb?

Visst måste det finnas mer? Vad finns under allt det här?

Äktenskap, barn, skatt, räkningar, tv-tittande, val, sport på söndagar...

Lugn nu. Jag tränar ett mästerskapslag i baseboll.

Ta inte illa upp. Jag vet bara inte.

Jag håller på att ta reda på vad jag själv vill.

Det är komplicerat. Men jag skulle inte avfärda alla som tänker annorlunda.

Du borde vara tacksam över att du har tiden att göra vad du vill.

Det...

Det är...härligt att höra den andan.

Vi är så lyckligt lottade att få vara här med er.

Det är bara så... Det är bara så trevligt.

-Vill nån ha påfyllning? -Ja tack!

-Oj. Dåliga nyheter. -Är det slut?

Det finns en halvtom flaska chardonnay.

Har inte Doc nån flaska undangömd? Jag skulle gärna ta lite whiskey.

Nej, och inget är öppet så här sent.

Ingen av oss bör köra heller.

Men det finns nåt annat...

-Mr Turner... -Snälla, säg Mitch.

Mitch, Jane...

-Kan ni det här med ätbara saker? -Randall...

Med tanke på tiderna nu... Att det börjar legaliseras.

-Det här känns olämpligt. -Det är artigt att dela med sig.

Ätbar marijuana? Är det vad du syftar på?

-Är du helt jävla galen? -Vad?

Jag köpte den på ett apotek innan jag hämtade dig.

De sa att de flesta av deras kunder är 50-60 år gamla.

-Det här är en urdålig idé. -Vad ska han göra? Skvallra för pappa?

-Skvallra för pappa? -Hon tar mediciner.

Det gör henne säkert gott.

-Är det här en sån bra idé? -Vi ska ju inte köra nånstans.

-Hur starkt är det? -Det kommer att bli bra.

Randall?

Ska vi skära upp den i bitar?

Så... Berätta mer om astrobiologin.

Det är som livets organ på jorden.

Att studera de grundläggande byggstenarna på andra planeter

hjälper oss att förstå vårt ursprung.

-Att hitta vatten är en bra början. -Hittade man inte vatten på Mars?

Ja, typ. Det var väldigt nyligen.

Under planetens tidiga stadium fanns väldigt primitiva beståndsdelar.

Och hettan från jordens innersta kärnade beståndsdelarna.

Det pågick i miljontals år.

De förvandlades till ånga och gas och härdades.

Atmosfären är som ånga från vatten som slår emot en varm sten.

Nåt okänt var tvunget att komma in i miljön

för att nukleinsyror skulle bildas.

Men varifrån kom den första droppen?

Sen började det reagera och föröka sig till det som blev jordens botten.

Mjukt vatten...

Jag ska ta dykcertifikat så att jag kan åka på djuphavsstudier.

På några av de mest ogästvänliga platserna på jorden.

Om vi hittar organismer som kan leva i en sån ogästvänlig miljö här...

-Då... -Det blir en utomjordisk planet.

Jag menar...

Ja...

Enligt vad vi känner till är alla planeter för ogästvänliga för liv.

Vi är undantaget.

Och vi är sårbara.

-Hur hade den sett ut? -Vad?

-Planeten? Hur såg ytan ut? -Jag vet inte.

Virvlande gaser...

...instabilt, kokande...

...kaos.

Det är så vackert.

Randall, har du sett det här tidigare?

Verkligen inte. Det är superpsykedeliskt.

Det är överallt.

Det är i träden.

Mikrober som har följt med i vinden kanske?

Nåt i luften.

-Vanligtvis finns det i vattnet. -Det vill jag se.

-Borde du verkligen det? -Snälla Mitchell, jag mår bra.

-Jag har ju så trevligt. -Visst.

Jag behöver en ny låt.

Förlåt. Jag borde ha bett om lov.

-Med din vetenskapsbakgrund... -Jag vet.

Det må jag säga.

Randall avskyr det också.

Jag vill bli forskare.

Men jag håller ändå på med dumheter.

Är allt bra, mrs Turner?

-Känner du av det? -Jag har så trevligt.

Musiken lät...levande.

Tycker du? Häftigt.