لومړۍ 200 کرښې.
Hej, kompis.
Får det vara nåt?
Inte än.
Du är Joe Grant, va?
Visst är jag det.
Jag hörde att du letar efter nån.
Det stämmer.
Det var en fin pistol, Joe.
Får jag ta en titt?
Tack.
En riktig skönhet.
Säg mig...
...vad heter den där typen?
Han har flera namn.
William H. Bonney, Kid Antrim...
...och Billy the Kid.
Vet du hur han ser ut?
Det sägs att han klär sig lite lustigt.
Lustigt?
Jag menar... udda.
Hör på, Joe.
Jag har aldrig gjort nåt mot dig.
Och jag vill inte göra nåt.
- Du har ingen chans. - Snälla, Joe.
Tro mig, jag vill verkligen inte döda dig.
Du har fortfarande chansen, Joe, att rädda ditt liv.
Ta den.
Tror du att jag är dum?
Vad händer, grabben?
Inte så mycket, Bryan.
- Ta det lugnt, grabben. - Ursäkta, Joseph.
NEW YORK, 6 ÅR TIDIGARE
Hej, Mrs. Lam.
- Där är han! - Ja!
Grattis på födelsedagen, Billy.
Varsågod, min son. Den här är till dig.
Tack, pappa. Var är mamma?
- Här är jag. - Grattis på födelsedagen, Billy.
Tack, Joe.
Jag älskar dig och allt som du är, Billy,
varenda dag jag lever.
Den här dagen är inte annorlunda.
Så, Paddy, har du hittat nåt nytt jobb?
Nej.
Jag hörde att en byggherre, Roth, anställer män nere i hamnen.
Det har alla hört. Det betyder inte att det är sant.
Det måste finnas nåt.
Stan är ju så stor och myllrande.
Herregud!
Jag har letat ett tag nu.
Sanningen är att de inte vill ha oss invandrare här.
- Inte ens irländare. - Sluta med det där, Frank.
- Kom ihåg hur det var därhemma. - Det glömmer jag aldrig, Mary.
Det är inte annorlunda här.
De högre upp har bestämt-
- att stan är full, och vi måste dra vidare.
Vet ni inte det?
Hör på...
Jag hittade den här annonsen på gatan.
Den nämner massor av jobb västerut.
"Möjligheternas land.
Sökes: Friska män och kvinnor-
som vill jobba hårt och lyckas i livet."
Jag vet inte.
Vad vet du inte, Paddy?
KANSAS, MÖJLIGHETERNAS LAND
New York är fullt av irländare, som oss.
Vi vet inte ens vad som finns västerut, vilka människor.
Paddy,
- du kan satsa din sista dollar på att var det här än är,
så är irländarna redan där.
Sover du?
Nej.
Nej, jag kan inte sova.
Frank sa att han och Mary antagligen kommer att bege sig västerut.
De har gett upp hoppet här.
Vart ska de bege sig?
Jag vet inte.
Ett ställe som heter Kansas, tror jag.
Borde vi följa med dem?
Du vet vad jag tycker, Kathleen.
Ja, men vi kan jobba hårt, spara pengar och köpa ett litet ställe.
Kanske göra om det till ett litet pensionat och restaurang.
Pat? Vad tänker du på?
Gråter du?
Ja.
Paddy. Pat.
Nu hör du på, Patrick McCarty.
Vi kom inte ända hit för att falla vid första hindret.
Herren kommer att ta hand om oss.
Vi kom hit för att börja ett nytt liv. Inte sant?
Det var kanske meningen att det livet skulle börja i Kansas.
Vad gör du, pappa?
Jag vet inte om jag vill ta med det.
Vi kommer ju inte tillbaka.
Varför vill du inte ta med det?
Ja, du har rätt.
Jag vill inte tappa det.
Vi kanske inte stannar i väst för alltid.
Vi kommer kanske tillbaka hit.
Det verkar bara fel...
...att ge upp allt.
Jag tror inte att vi ger upp allt.
Vi ger oss bara ut på resa.
Kom fram, damer och herrar. Några platser kvar.
...där alla drömmar slår in.
St. Louis!
Vi erbjuder trygga, bekväma resor till era destinationer i väst.
Ni, sir! Ska ni västerut?
Lite längre ner.
Vi är bäst.
- Frank, vaktar du väskorna? - Gå, du.
Paddy?
Ska ni åka västerut?
Ja, till Coffeyville i Kansas.
En vagn kostar hundra dollar.
Hundra... Vi är två familjer, så vi behöver två vagnar.
Kan vi göra upp om nåt?
- Ni skojar, va? - Snälla. Jag...
- Jag har inte pengarna. - Tyvärr.
Bara att gå vidare.
Jag ber er bara att visa lite godhet!
Titta, Paddy. Det finns fler.
Hej.
Vad kostar det att ta sig till Coffeyville?
Mina vagnar till Coffeyville kostar 350 dollar.
Jag har inte så mycket pengar.
- Trehundrafemtio. - Sir, gå vidare.
Två platser kvar till Plant River i Massachusetts.
Vi erbjuder trygga, bekväma resor till era destinationer i väst.
Vissa säger att det är ohyfsat att stirra.
Det gör inte jag.
Jag undrade om man vill anlita en enögd kusk.
Det är rimligt att undra.
Vad har din vän att säga om det?
Han säger ingenting. Han kan inte prata.
Det gör det enklare, antar jag.
Kan ni se mig?
Jag ser tillräckligt väl för att veta-
- att ni inte har råd med kuskarna era föräldrar pratar med.
Vi vill åka till ett ställe som heter Coffeyville.
- Känner ni till det? - Ja.
Vad tar ni?
Ja du, unge man. Jag tar 75 dollar.
Det är ett bra pris. Jag svindlar ingen.
Mina vagnar är nästan lika skamfilade som jag,
men de tar oss dit.
- Tack, sir. - Ingen orsak.
Vi ska till Coffeyville i Kansas.
Den resan tar sex veckor.
- Inte nu, Billy. - Jag har hittat en kusk.
Han tar bara 75 dollar.
Ni är charlataner, båda två. Jävla charlataner.
Paddy!
- Det är otroligt. - Paddy.
Billy kan ha hittat en kusk.
Snälla, Paddy. En sista chans.
- Var är han? - Där borta.
Kom igen. Gå.
Min son säger att ni tar 75 dollar.
Det stämmer.
Sjuttiofem dollar inkluderar...
...beskydd. Vi reser ihop med andra.
Vi behöver två vagnar.
Vi har knappt 50 dollar vardera.
Det är allt jag äger.
Hör på, jag...
Då så. Två vagnar.
Femtio dollar styck.
Inget beskydd.
Tack.
Ja.
Ta det försiktigt. Försiktigt.
Försiktigt nu.
Vad tittar du efter, Moss?
Vad som helst. Allt.
Jag ser om det är nåt som är annorlunda.
Eller rök vid horisonten där.
Små hovavtryck på vägen.
Det är farligt att färdas västerut, Billy.
Ingen mening att förneka det. Det är ett faktum.
Mamma?
Liknar det här stället Irland?
Kanske lite.
Det regnar mycket på Irland. Det är därför allt är så grönt.
Faktum är...
...att i Donegal säger man-
- att om man inte ser bergen så regnar det.
Och om man ser dem kommer det snart att börja regna.
Sov nu.
Hell dig, Maria, full av nåd,
- bliv hos mig nu, till min sista timme. Amen.
Amen.
Du vet väl att allt kommer att bli bra, Billy?
Det lovar jag. Allt kommer att bli bra.
Billy!
Billy! Håll i dig!
- Ta hästarna! - Paddy!
Jag måste rädda bagaget!
- Jag har dem! - De är allt vi har.
No comments yet. Be the first to leave one.