Meteor

Tio år senare

Be för oss alla

Flera meteorer slår ner och orsakar massdöd

Tektoniska plattor har flyttats

Städer jämnade med marken av meteorer Dödstalet stiger

Charlotte?

Charlotte?

Varför sprang du över min åker?

Jag såg dina fotavtryck vid dörren.

Är du skadad?

Jag har en förbandslåda. Ta det du behöver och stick sen härifrån.

Se på mig. Se på mig, sa jag.

Vad heter du?

-Hanna. -Var är du skadad?

-Jag vet inte. -Vad flydde du ifrån?

-Jag behöver vatten. -Jag ställde en fråga.

En man. Tre stycken.

Varför?

Jag vet inte. Jag trodde att de ville fånga mig.

Följde männen efter dig hit? Vet de att du är i mitt hus?

Jag vet inte. Snälla, du måste hjälpa mig.

-Jag har ju erbjudit förbandslåda. -Du måste gömma mig.

Gömma dig? Det kommer inte på fråga!

Det är mot bättre vetande som jag låter dig stå där när du är jagad av tre män.

-Du får bandage och sånt, det är allt. Förstått

Vatten

Det är ont om vatten.

Fem minuter. Och rör inget där inne.

Gå nu. Lycka till.

Jag hoppas att du hittar dit du är på väg.

Okej.

Ändrade du dig?

Vi kan inte stanna här ute i det öppna. Kom med.

Kom!

Jag vill att du verkligen tänker efter innan du svarar.

-Vilka var männen som jagade dig? -Jag sa ju det. Jag vet inte.

Jag såg en helikopter där ute. Jag har inte sett nån sen översvämningen.

Sen dyker du upp och då kryllar det av helikoptrar över min mark.

För tusan, jag visste inte ens att det fanns bränsle för såna längre.

-Jag vet inget om några helikoptrar. -Inte?

Jag tror att nån letar efter dig Kanske killarna som jagar dig?

Vad vill du att jag ska säga?

Berätta åtminstone hur de ser ut. Det är det minsta du kan göra.

De var stadskillar, definitivt inte härifrån.

Hade de militärkläder? -Nej

Var de beväpnade? -Jag tror inte det

Kanske. Jag sprang ju.

-Tittade du inte bakåt? -Jag vet inte!

Jag försöker att hjälpa dig, men vi vet inte vilka männen är-

så vi kan båda vara i extrem fara.

Bor du här ensam?

-Vad spelar det för roll? -Jag ville bara vara trevlig.

Du får ändå inte stanna här.

Jag har en vän inne i stan som kan hjälpa dig bättre än jag.

Du får sova här i natt så åker vi dit i morgon bitti.

Såvida vi inte ser några helikoptrar.

Varför hjälper du mig?

Ta sovrummet. Soffan passar mig ändå bättre.

Sovit gott?

Är det här ditt hem?

Min fru och jag bodde här i tjugo år.

Var är hon?

Hon dog.

När meteoren slog ned?

Nej, innan allt det där hände

Hon blev sjuk

Varför skär du bort kanterna?

Det var så hon ville ha dem.

-Vad är det? -Jag vet inte. Gå genom hallen.

Lås in dig i garderoben. Nu!

Kan jag hjälpa er med nåt?

Det hoppas jag verkligen.

Jag heter Zephyr. Jag letar efter en person.

Det är bara jag här. Man måste vara ensam om man vill ha mig som sällskap.

Bor du ända här ute ensam?

Inget dåligt trick att lyckas undvika uppmärksamhet så lång tid.

-Var hittade ni den? -Bilen? Det var enkelt.

Bensinen - det är det svåra.

Huset är mycket vackert. Har du byggt det?

Renoverade det efter översvämningen. Jag kan ändå inte hjälpa er.

Jag gör ett nytt försök.

Flickan jag letar efter är... ungefär så här lång.

Hon är min syster.

Det skulle verkligen hjälpa om du har sett henne.

-Jag önskar jag kunde hjälpa er, men jag har inte sett nån här på väldigt länge

-Det är väldigt viktigt att jag hittar henne. Min syster

Jag kan hålla utkik efter henne.

Det uppskattar jag, gamling.

Hur får jag tag på er om hon kommer förbi?

Vi gör så här, jag tittar förbi lite då och då. Man vet aldrig.

Hanna!

De är legosoldater. Har du nån aning om vad det innebär?

De anlitas för att hitta mat åt folk som överlevde meteoren.

Mat åt rika skithögar och deras privatplan och stora hus.

Jag vet inte vad du pratar om.

De för bort dit till nån ö och säljer dig som boskap för högstbjudande.

Har du nån aning om vilken makt de har, eller knipan du har satt oss i?

-Oss? -Ja, oss!

-Då går jag. Glöm att du har sett mig. -Det är för sent.

De har redan sett mitt ansikte, och de vet att jag ljög för att skydda dig.

Jag visste att det var en dålig idé redan från början.

Vi ger oss av om fem minuter. Allt du lämnar kvar är borta för alltid.

Kom, nu går vi.

-Känner du nån som bor här? -Om vi har tur.

Herregud, Liam! -Det var inte meningen att skrämmas

Det är väl lite sent för det

Vem är din vän? Du brukar komma ensam.

-Fripassagerare. -Fripassagerare?

Japp, hon är anledningen till att jag är här.

Kom in på kontoret, så att vi slipper det hemska regnet.

-Uppför dig. -Visst, ja. Ursäkta.

-Hanna, det här är min vän dr Tracey. -Trevligt med ett nytt ansikte.

-Är du en riktig läkare? -Jag har varit det.

Det här stället var ett sjukhus före översvämningen.

Det är svårt att driva sjukhus när alla patienter är döda, eller ännu värre.

Vad är värre än döden?

Hanna, ursäktar du oss ett ögonblick?

Jag vet vad du tänker säga.

Är hon inte lite väl ung?

-Ålder är bara viktig för ost. -Men ändå.

Det är inget sånt. Hon dök upp på gården häromdagen.

Och du tog med henne hit? Varför?

Transport.

Transport? Är hon nån sorts brottsling?

Nej, det tror jag i alla fall inte

-Vad handlar det då om? Hur länge har jag känt dig och Charlotte

Någon är ute efter henne. De verkar vara inhyrda.

De är inte nåt hungrigt gäng som är på jakt efter mat.

De här är legosoldater, tre stycken. De kom till mig och letade efter henne.

Herregud, Liam!

Jag vet att du kan fixa transportdokument.

Visst, men lycka till att få igenom en flicka i den åldern genom kontrollen.

-Särskilt om hon är efterlyst på öarna. -Inte om hon har de rätta handlingarna.

Det är ändå en stor risk. Om något så bara luktar misstänkt-

-sätter de henne i kedjor och torterar henne tills hon ger dem våra namn.

-Inte om pappren är giltiga. -Sen dödar de oss för medhjälp.

Det är inte en risk som jag är villig att ta.

Vad var det du brukade säga?

Hjälp folk när du är på väg upp, för du kanske ser dem på väg ner.

Hör på mig, jag vet inte varför jag valde att hjälpa flickan.

Tro mig.

Men jag gjorde det, och jag hör Chars röst i mitt huvudet-

-som talar om att det var det enda rätta. Hon hade gjort exakt likadant.

Charlotte skulle ha gjort vad som helst för att hjälpa någon i nöd.

-Jag tänker att det var det som förde er två tillsammans

Men nu är livet som en toalettrulle

Långt och användbart, men när det tar slut är det kört.

Hjälper du mig eller inte?

Stanna över natten. Hitta ett hål nånstans.

Jag behöver meddela några vänner.

-Kommer din vän att hjälpa oss? -Vi får hoppas på det.

-Vi stannar här tills vi vet. -Vad innebär det?

Hon kan få tag i papper som hjälper dig ut ur delstaten.

Man måste gå genom populations- kontrollen, sen får du klara dig själv.

Och du? Vill inte du sticka härifrån?

Det är lätt att ge sig av tills det faktiskt är dags.

Sen är det den svåraste saken att göra i hela världen.

Jag avundas dig inte.

-Tack. -Tacka mig inte än.

Fragment, det är allt. Små påminnelser.

Det är allt.

-Riktigt gott. -Min sista brödlimpa.

Min fru och jag...

Jag planerade för den här dagen långt innan några meteorer kom.

Var kommer du ifrån? -Texarkana

Du är långt hemifrån

Ibland hittade jag grupper med folk som jag reste runt med.

De jävlarna hann ifatt mig. Jag vet inte hur länge jag sprang.

Det är adrenalinet. En del har det i sig, andra inte.

Ätt upp nu. Du behöver energin.

Jag gillade heller inte kanterna.

Jag behöver flickan levande.

Köparna gillar inte skämd frukt. Den gamle mannan? Det kvittar.

Zephyr, kom. Vi kan se flickan.

Chefen!

Radion.

Helikoptern har skymtat flickan. Vi åker in till stan.

Vad hände din fru?

-Jag sa ju det. Hon blev sjuk. -Jag vet, men vad hände?

Hon är död och jag vill inte prata om det.

Vad vill du då prata om? Jag hatar att bara sitta här i pinsam tystnad.

Okej, vill du prata? Då ska vi prata.

Inget skitsnack heller. Du kände igen männen som kom, eller hur?

Vad är det? Ville du inte prata?

-Jag träffade dem österut. Jag blev kvar i ett läger där

-När mina föräldrar dog letade jag efter min bror, men hittade honom aldrig

Hur som helst, folk sa att det var bäst att vänta ut läget ovan havsytan.

Men det dröjde så länge. Vi började bli hungriga.

De där killarna verkade seriösa.

De sa att de hade ett annat ställe som kunde bli vår tillflyktsort.

-En ö. -Precis.

Ja, de lurade in dig. De sysslar med människohandel.

Ju mer de pratade, desto mer verkade det som att jag inte hade nåt val.

Jag vägrade följa med, men då försökte de kidnappa mig.

Jag lyckades fly till fots, och resten vet du.

Jag var naiv som trodde dem, men situationen var helt galen då.

De var snälla mot mig.

-Du ljög för mig. -Jag kände dig inte så bra.

Tillräckligt mycket för att riskera mitt liv genom att gömma dig.

De hade ätit upp dig. Det vet du, va?