Zombieland: Double Tap

Hmph.

Välkomna till Zombieland.

Tillbaka för tvåan? Efter all denna tid?

Vad ska man säga, annat än Tack.

Man har många val gällande Zombieunderhållning och vi uppskattar att ni valde oss.

Ni vet väl att Eskimåer har många ord för snö?

Den enda anledningen till vår överlevnad de senaste åren

är att vi lärt känna vår blodtörstiga fiende

bättre än vi känner oss själva.

Under tiden vi sågs senast,

har zombies utvecklats,

så vi har givit dem olika namn.

Den här damen är jagad

av den dummaste Z som finns, vad vi kallar en Homer.

I en värld utan YouTube, vem blir inte road av en Homer?

D'oh!

Oturligt nog, för varje Homer,

så finns det en Hawking, som i Stephen.

Eller kanske hans mindre fulländade syster, Beatrix,

som fortfarande har några hjärnceller kvar för att lista saker.

Öppna!

Smart flicka.

Okej. Den sista.

Whoa, whoa, whoa, vad var det där?

Okej, all right.

Den här gången kan vi väl leka "Namnge Zombien".

Hallå?

Hallå?

Ninjan. Tyst, dödlig.

Det första du hör är ditt egen skrik.

Ni kan tänka er hur upphetsade vi blev när vi knäckte zombiekoden.

Men livet är mer än bara överlevnad.

Ända sedan vi blev vräkta från våra normala liv

har jag letat efter en plats att slå rot.

Min gamla vän Tallahassee brukar säga, "Gör det stort, eller åk hem."

Det är inte hans signaturfras, men det gav mig en idé.

Varför inte göra det stort...

och åka hem?

Hell, till den satans chefen.

Det finns sämre platser att hänga sin hatt.

Casa Blanca.

Vänta lite, varför fick han bli president?

Jag skulle varit en förbannat bra president.

Kysst några händer, skakat några barn.

Ni skulle givit hela ämbetet en riktig värdighet.

- Tack. - Du har inte vad som krävs.

- Jag kan vara president. - Ha!

Och jag utser Little Rock till min vicepresident.

Det betyder att jag blir president om du dödas av zombies.

Det var inte det jag tänkte på när jag gav dig rollen, men, ja.

Jag har en regel: njut av det lilla.

Vilket var vad vi gjorde den första tiden i vita huset.

Och det var en riktigt speciell tid, då vi gjorde huset till vårat hem.

Kasta upp, inte mot. All right. Snyggt!

Benådande: Wesley Snipes. Skattebrott.

Wichita och jag hade uppnått vår egen version av ett lyckligt hem.

Kanske inte lycka, men hematmosfär i alla fall.

Har Abes ögonbindel ramlat av igen?

Nej, den ramlade inte. Jag tog av den.

Det är läskigt. Han stirrar på oss hela natten.

Den blicken friade slavar och avslutade inbördeskriget,

Vi borde vara tacksamma att han glor på oss.

Minns du vad som hände när du tog bort bindeln senast?

Du tvingade mig att sova på Lincolns soffa?

Mm-hm.

- Bättre? - Mycket.

Bra.

Jag älskar dig Så mycket, älskling.

Du är så vacker.

Vi måste verkligen hitta någon åt dig.

Där har du fel. All romantik jag har kvar i mig tillhör den här besten.

Okej. Då måste vi hitta någon åt mig.

Borde inte vara några problem, bara du är villig att dejta zombies.

Vad då? Jag kommer aldrig att hitta någon pojkvän,

bli gift eller få en familj?

Vi är din familj. En av tre är inte så tokigt.

Little Rock hade en stark vilja att lämna boet.

Låt oss säga att Tallahassee inte var den mest förstående fadersfiguren.

Little Rock!

På gott och ont, vi var en familj.

Och för första gången sedan viruset, bodde vi på ett riktigt säkert ställe.

Det fick varje dag att kännas som... ja, som julaftons morgon.

Hallå? Ho-ho-ho!

Gud jul!

- Hej, Tal. - Tomten.

Vad vill du ha i julklapp, flicka lilla? En ponny?

Jag vill att du slutar kalla mig flicka lilla."

Men du är ju liten och en flicka.

Jag är inte en liten flicka, men vet du vad jag önskar?

Jag skiter i vad du önskar.

Jag vill inte låta sentimental,

men dagarna på 1600 Pennsylvania Avenue

kan väl ha varit de bästa i mitt liv,

inklusive dagarna före Z.

Vänta en sekund.

Åh, herre Gud. Nej...

En första utgåva av Tolkien, och du skrev i den.

Där är mitt namn, som helt fördärvar det perfekt bevarade pappret.

Tack. Och ditt också.

Du slutade inte. Tack så mycket.

Det är lite rörande.

Jag kunde inte hitta något omslagspapper,

men oroa dig inte för det. Slit upp det bara.

Det spelar ingen roll. Det är bara Taft.

Han var vår fetaste president, så det är ganska mycket kvar

om någon skulle behöva omslagspapper.

Columbus, jag fick inget av dig.

Precis vad jag önskade mig. Ännu en pistol.

Men hallå, det är inte vilken som helst. Det är en Colt 45:a.

Och inte vilken Colt 45:a som helst. Det är Kungens.

- England? Danmark? Lichtenstein? - Det finns bara en kung.

Elvis Aaron Presley, den störste som levt.

Kungarnas kung.

Han gav den till Nixon när han besökte Vita huset,

och du får den av mig, laddad och klar.

Han brukade skjuta med Colten på sin bakgård.

Kungens palats, Memphis, Tennessee.

- Har jag berättat om Graceland? - Bara hundra gånger.

Vi åker dit tillsammans någon dag.

Jag tror faktiskt att jag ska skjuta med den på en gång.

Jag tror att jag såg några Z nere vid spegeldammen.

- Jag hänger på. - Jag går själv.

- Det är jul. - Det är inte någon jävla jul.

Det är sjuttonde november.

Little Rock var helt klart på jakt, efter folk i hennes egen ålder.

Saken är den att dom fanns där ute.

Vi hade bara bestämt att hålla avstånd.

Vilket så klart sög om man var den som var fast i boet.

Gud, den här är riktigt skrämmande, men helt orealistisk.

Du, hon klarar sig.

Jag önskar att hon inte påminde så mycket om mig.

Du, kom igen. Vad är det med dig?

Inget.

All right. Jag hade inte tänkt göra det här nu.

Okej. Du säger alltid att jag tar det säkra före det osäkra,

och att allt har varit lite slentrianmässigt senaste tiden.

Så jag tänkte att vad kan vara bättre för att krydda tillvaron lite, än att...

Gifta oss?

Ja, jag tänkte säga: "Gifta oss! Ja!"

- Är det där Hope diamanten? - Det hopas jag att det är.

Jag vill att du blir Miss Ohio. Eller Mrs. Ohio, antar jag.

Det är orättvist. Du vet vad jag tycker om det här.

- Vad? - Vi har pratat om det här.

I min begränsade, men absurt smärtfyllda erfarenhet,

gör gifta personer bara en sak.

- Vad då, bråkar? Det gör vi redan. - Skiljer sig.

Jag kan inte se att det skulle hända oss.

Var skulle vi hitta advokater?

- Jag vet inte vad jag ska säga. - Säg ingenting. Än.

- Okej? Det var mitt fel. - Jag satte dig på pottkanten.

Fundera på saken, säg till när du är redo.

Då kommer allting att bli som det ska.

Hej, Buttercup. Vad står på?

Fick du för mycket äggtoddy igår kväll?

- Dåliga nyheter. - Dåliga nyheter?

Vet du vad som uppväger dåliga nyheter? Goda nyheter.

Idag är dagen som Wichita säger...

Adios.

Va?

"Kära C och T, vi känner oss skittaskiga som drar.

Förlåt, inget vidare på lappar. W och LR."

Ja. "Inget bra vidare på lappar" är en stor underdrift.

Han kommer att ta det här med besten riktigt hårt.

Han borde lära sig att inte bli så tillgiven.

Bli aldrig tillgiven. Minns du?

Det var problemet med Columbus, han blev för tillgiven.

Men Tallahassee tror att han är min pappa.

Visst. Men du kan vara glad att du inte har en pojkvän.

Har sett honom använda tops?

Hans kvällsrutin tar en timme.

- Stanna. - Vad? Men förlåt...

- Nej, stanna! Stanna! - Åh!

Namaste.

Hej.

Wichitas avresa slog till mig som en hagelskur.

När jag tyckt synd om mig själv i veckor,

tänkte jag att lite inköpsterapi skulle hjälpa mig att få henne ur skallen.

Det var ju inte så att jag tänkte starta med bröllopsplanering eller så,

jag är ju inte galen. Vem vill gifta sig under vintern?

Men våren, visst. Men mitt hår och fuktigheten...

Herre Gud! Jag kan inte höra mer av den här skiten.

- Gud, det är över en månad sedan. - Ja, jag är berövad.

Okej. Du får en dag till att tjura, sedan måste du fan komma över det.

Din idé om att hitta ett hem åt oss har gjort oss veka.

Och med oss, menar jag dig.

Hög tid att visa lite stake och ge oss ut på vägarna igen.

Och med oss, menar jag mig. Där hör jag hemma.

På egen hand. Ensamvarg.

- Du är välkommen att följa med. - Men när dom kommer tillbaka,

- då är vi inte här. - Dom kommer aldrig tillbaka!

Jag tar den.

Nej, nej, nej...

Okej. Uh...

Bra. Du sköt din sprit med geväret.