The Intruder

Försöker du ta livet av mig?

Du skulle vara här klockan 20. Annie har ordnat en överraskningsfest.

- Du kan väl låtsas bli överraskad? - Visst.

- Tror du han blir överraskad? - Det här ska bli så roligt.

Kom ihåg att bli överraskad.

Nu...

- Vad fin du är. - Överraskning!

Det här var Annies påhitt.

Kom hit.

- Kom. - Vad har du...?

Jag är så stolt över dig.

Hur hann du det här? Affären gick i lås för en timme sen.

Jag har planerat i flera veckor. Jag visste att du skulle ro det i hamn.

Du är fantastisk. Vet du det?

Tack.

Får jag låna honom ett ögonblick, Annie?

Fatta glasen, för jag vill utbringa en skål...

...för min bästa vän och företagets nya kassako, Scott Howard!

- Det här behöver ju du. - Tack så mycket.

Tack för att ni är här. Det här är en seger för oss alla.

- Skål för min fru. Jag älskar dig. - Och jag älskar dig.

Minns du att vi pratade om att köpa det där huset i Napa?

Ja.

Är du säker på att du vill det?

Helt säker.

Jag vill ha huset.

Jag vill ha en familj.

Jag vill att våra ungar ska kunna gå ut och leka.

Det vore ju trevligt att slippa allt det här oväsendet.

Ja.

Huset har legat ute ett bra tag. Vi ska inte ha för höga förväntningar.

Nej, men det ska bli roligt att äntligen få titta på det.

Här är det. 6741 Arbor Road.

Jag hoppas att det finns ett hus där vägen slutar.

Vad vackert!

Nu är vi framme.

Det är nog ingen hemma.

Jo, det hörs nåt från baksidan.

Kom.

Hit har pizzeriorna knappast hemkörning.

- Vad fint det är. - Se var du sätter fötterna.

Titta!

Vi kan ha hittat rätt!

Helt otroligt.

Vi sticker. Kom!

Förlåt för att jag skrämdes.

Det är skottpengar på hjort här. De tuggar i sig en trädgård på nolltid.

Men det har sina fördelar... Gillar ni hjortstek?

- Det vet jag inte. - Charlie. Välkomna till Foxglove.

- Scott Howard. Min fru Annie. - Trevligt att träffas.

- Ni vill väl se huset? - Ja.

Jag ber om ursäkt. Det här kommer vi att skratta gott åt sen.

Ni kommer att älska mitt hus. Det behöver piffas upp lite-

- men ni lär nog hålla med om att det har bra benstomme.

- Har ni barn? - Inte än.

Vi har haft våra två barn här, min fru och jag. Ellen...

Men hon finns inte mer. Cancern tog henne för två år sen.

Det var tråkigt att höra.

Vad jobbar du med då, Scott?

Jag är creative director på Saunders & Ruddick i San Francisco.

Det är en reklambyrå.

- Jobbar du, Annie? - Jag skriver en del för damtidningar.

Om orättvisor, kvinnofrågor, självaktning och sånt.

Utsikten är underbar.

Det var min farfars farfar som byggde huset 1905.

- Jag har aldrig bott nån annanstans. - Varför heter det Foxglove?

Efter digitalisen som växte överallt här förr. Nu är den mer sällsynt.

- Visst är digitalis giftigt? - Mycket.

Kom, så ska jag visa er huset.

Baksidan vetter mot ett naturreservat.

- Avskilt läge. - Där får ingen bygga.

- Jag älskar marmorbänken. - Lagar du mat, Annie?

Hon är en förbaskat bra kock, en fantastisk bagare-

och en ännu bättre hustru.

Min mormor lärde mig laga mat.

- Vilket vackert smycke. - Tack.

- En smaragd? - Ja.

- Är det din zodiaksten? Min med! - Det menar du inte!

Men åldern kan vi lämna därhän...

Vilken grej! Det är ett gott tecken.

Det här är min domän, Scott.

Här tittar jag på matcher och läser.

- Vilket lag håller du på i football? - Raiders.

- Rams här. - Synd. Tittar du på den där?

- Ja... Ni har väl en stor platt-tv. - Nåt åt det hållet.

Vi har bara vanlig kabel här, men man kan ju skaffa parabol.

Fler vapen.

- Fin familj. - Tack.

Min dotter Cassidy vill att jag ska flytta till dem i Florida.

Din fru var vacker.

Ja... Det har alltid funnits mycket kärlek här i huset.

- Vill ni se övervåningen? - Ja.

Kom.

Älskling?

Jag kommer. Jag tittar bara på...

...det här gamla skräpet.

Här var det gult.

Rummet har inte renoverats på 20 år.

Jag tänkte att köparna nog vill göra det på sitt sätt.

- Men balkongen är fin. - Ja.

Vad du skräms.

Man känner doften från nattjasminen här på natten. Det är himmelskt.

Här är linneskåpet.

- Fint. - Gott om utrymme.

Det här är ett bra barnrum.

Vi hade barnkammare här, men när barnen blev stora och flyttade-

- gjorde vi om det till syateljé åt Ellen.

Jag lämnar er ifred en stund.

- Jag älskar det! - Ta det lugnt.

- Okej, jag tar det lugnt. - Ta ett andetag.

Här har vi firat många födelsedagar, avslutningar, bröllop, fjärde juli...

- Det är nåt visst med stället. - Du verkar förstå det, Annie.

Jag går och tittar på dammen.

Jo, Charlie... Hur gärna vill du sälja?

Begärt pris är 3,5 miljoner.

Om ni inte har råd ska ni nog inte vara här.

Annie...

Vi ska åka.

- Tack för att vi fick se ditt hus. - Ingen orsak.

- Nå? - Jag vet inte.

Hör på... Jag har haft många hugade spekulanter på huset.

Men jag är väldigt nogräknad och jag råkar gillar er.

Jag slänger in möblerna, utrustningen och bildvävnaden-

- och sänker priset med 200 000. Ni får det för 3,3.

Vi har några ställen till att titta på, men vi hör av oss.

Jag vill att ni ska ha huset.

Jag vet att hon vill ha det.

Kom ihåg att om mamsen inte är glad så är ingen glad.

- Tack för rådet. - Akta er för hjortarna.

Jag sa ju att ni skulle skratta.

- Vevade du upp rutan framför honom? - Ja.

Jag vevade upp rutan framför Bambidräparen.

Vad tyckte du? Visst var det magiskt?

Ja, om man med "magiskt" menar "gammalt".

- Foxglove... - Du vill verkligen ha det, va?

Ja, men du måste också vilja.

Det är ett gammalt hus som kräver mycket arbete. Jag gör inte sånt.

Men jag har inget emot att göra det, och vi kan anlita nån.

Jag har redan tusen idéer.

Jag såg det i dina ögon.

Det kan bli vår framtid.

Vi skaffar huset, skaffar barn... Rubbet.

Vad svarar man på det?

Okej, jag pratar med Marvin och delägarna i morgon.

Ja!

Kan vi flytta in nästa vecka, tror du?

Den här ska till köket och de där till badrummet. Tack.

Den här ska till sovrummet på övervåningen.

Den där ska till gästrummet på baksidan.

Nu är det ditt.

Nu är det vårt.

Tack!

Nu är det dags för överlämningen.

Här är nycklar till alla lås. Allt är uppmärkt i olika färg.

Tack.

- Nu är Foxglove ert. - Vi ska vårda det.

- Annars får ni med mig att göra. - Jag lovar, på hedersord.

Så där brukade Ellen göra.

Du har våra mejladresser. Hör av dig och berätta hur du har det.

Jag ringer dig sen.

Har jag berättat om vattenspridarna? Ja, det har jag ju.

Sköt om dig.

Ha det så bra i Florida.

- Jag tycker synd om honom. - Va?

Tyck inte synd om Charlie. Var glad för vår skull i stället.

Okej.

Stek ägg, kvinna!

Ja!

Nu har vi gjort det.

- Är du nöjd? - Ja, det är jag.

Nu kan vår resa börja.

Vi tar farväl av Charlie.

Annie?

Annie?

Huset klär dig.

Du är så vacker.

Skål för oss...

...och vårt nya hem.

Jag älskar dig.

Där stod ägaren och stirrade. Han kom emot oss med ett gevär...

...och knäppte en hjort bakom oss.

- Är han galen? - Lantis. "Gillar ni hjort?" sa han.

- "Inte så här färsk." - Jag vill inte se den bli dödad.

Hallå?

- Akta er för hjortar på vägarna. - Det är de som ska akta sig.

- Vad fan...? - Vad är det?

- Ett brännmärke från en cigarett. - Du måste sluta röka.

Det här är mitt tempel. Jag skulle aldrig röka här.

Okej.

Helvete!

- Smidigt, Mike. - Håll din söta mun stängd, Rachel.

- Det var inte jag. - Har jag sagt det?

Du fick det att låta så.

Ge dem ett år så har vi dem som grannar sen.

- Det hoppas jag inte. - Vad taskig du är!

Tack så mycket.

Jag tar ett bord.

Vad får det lov att vara?

- Vad är godast, choklad eller vanilj? - Rippeln.

- Rippeln? - Ja, choklad och vanilj blandat.