Midsommar

-Hej. Du har ringt... -Familjen Ardor.

Lämna ett meddelande efter pipet.

Hej, mamma och pappa. Det är Dani.

Förlåt att jag ringer så sent. Jag bara kollar att allt är okej.

Jag fick ett rätt läskigt mejl från Terri och hon svarar inte.

Vilken överraskning...! Men det lät som om ni hade bråkat-

eller som om nåt har hänt.

Jag blev bara lite orolig, så ring så fort ni kan.

Och jag är alltid här om ni behöver nåt.

Så klart.

Okej. Jag älskar er. Okej, hej.

jag orkar inte mer - allt är svart - mamma och pappa följer med.

hej då.

-Hej. -Hej, sötis. Vad gör du?

Jag rökte nyss hasch med Mark och nu ska vi käka pizza.

Gött.

Jo... Han säger hej nu om och om igen.

-Hej, Mark. -Hej, Mark.

Jag ringde bara för att se om du fortfarande ville hänga sen.

Pratade vi om att göra nåt i kväll?

Nej, inget konkret, men jag ville bara höra.

Tja... Okej. Jag bör kunna titta in.

-Coolt. -Ja. Okej.

Hur är det med systerproblemet?

Jo...

Ja...

Jag har mejlat henne tre gånger.

Fortfarande inget svar, så jag börjar bli nervös.

-Jag är säker på att det är okej. -Antagligen.

Hon gör det här varannan dag. Bara för att du låter henne.

-Det gör jag inte. Hon är bipolär. -Jo, jag vet.

Fast det gör du. Du går direkt till krisläge.

Hon är min syster och du sa också att det här mejlet var annorlunda.

Jo, jag vet, men... Fast är det verkligen det?

Det är ett nytt påhitt för att få uppmärksamhet-

-som alla andra panikattacker hon har gett dig.

Ja, du har rätt. Du har rätt. Ja, jag vet.

Ju mer du reagerar, ju mer sporras hon.

Jag vet. Du har rätt, du har rätt. Jag behövde bara påminnas. Tack.

Jag har en enorm tur som har dig.

Ja du...

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

-Okej. Ses vi sen? -Ja.

-Hej då, Mark. -Hej då, Mark!

Okej. Jag älskar dig. Hej då.

Man hör det på hans röst. Han samlar mod till att säga nåt.

-Konfrontera honom. -Tänk om jag skrämt honom.

Jag drar jämt in honom i min familjeskit.

Jag ringde honom i dag och grät-

-för att min syster skrev ett nytt dumt läskigt mejl.

-Tänk om jag skrämmer bort honom. -Vad skrev din syster?

Nåt illavarslande dravel som vanligt. Det är hemskt.

Och jag lutar mig mot honom för stöd.

Tänk om jag tyngt ner honom och han tycker jag är för strulig.

Var då glad att du slipper honom.

Nej, inte om jag gick för långt och krävde för mycket.

Han ska vara där för dig.

Jo, men tänk om det blir en plikt för honom?

Då är han inte den rätte. Det ska aldrig vara en plikt.

-Hade du känt det som en plikt? -Han ber mig aldrig om nåt.

-Jag är den enda som kräver. -Eller den enda som öppnar sig.

OKÄNT NUMMER

Du måste sluta vela om det här.

Om jag ångrar det sen då och inte får tillbaka henne?

-Du vill inte ha tillbaka henne. -Jo, kanske.

Då kan du gnälla för oss om hur mycket du ångrar det den dagen.

Sen påminner vi dig igen om att du har velat göra slut i ett år.

Sen hittar du en tjej som gillar sex och inte ställer omänskliga krav.

Tror du du har en masochistsida som spelar med i det här dramat-

-för att undvika jobbet som du rent faktiskt måste göra?

-Vilket jobb måste jag göra, Josh? -Din avhandling, din doktorsexamen.

-Tack för psykoanalysen, dr Josh. -Er växel.

Det är till dig.

Du kunde göra den tjejen gravid nu.

Och glöm inte alla svenskor som du kan befrukta i juni.

Glöm inte alla svenska mjölkpigor.

Det är väl inte hon igen?

Seriöst?

-Hon behöver en terapeut. -Hon har en terapeut.

Då borde hon ringa terapeuten och inte dig. Hon kör med dig.

-Ursäkta. -Nix.

Okej. Ursäkta mig, killar. Kanon.

Hey.

-Dani? Vännen? -Nej, nej, nej, nej!

4 nya meddelanden från Dani Ardor

Hej, älskling. Hur mår du?

Jag är uppe.

-Vart ska du? -Jag går till festen i 45 minuter.

-Men du kan fortsätta sova. -Nej. Nej, jag följer med.

-Har du sovit tillräckligt? -Jag sov inte ändå.

Jag fasar för sommaren, fast i skit-Boulder-

-där jag gör min styvmorsa knulla pappa hela dagarna.

-Jag vill höra henne knulla honom. -Josh, ska inte du till Europa?

Jo, för min avhandling. Vi ska dit allihop.

Ska alla dit?

Ja, de följer med för att besöka mitt hem i Hälsingland.

-Sverige. -Varför? Bara för skojs skull?

Jag forskar på europeiska midsommartraditioner.

De här bara hänger med.

Pelle bjöd med oss till en äkta hippiemidsommar på hans joddelgård.

Jaså?

Jag menar, vi pratade om det. Vi tänkte på det.

När?

-Mitten av juni till början av juli? -Om två veckor.

Det är om vi ens åker. Jag ska nog inte åka, men...

Jo, vi pratade om det.

Är du okej?

Ja.

Det var bara så himla skumt.

Vilket då?

Sverige.

Jag hade ingen aning.

Vad menar du? För jag sa till dig att jag ville åka.

Okej, visst. Men jag visste inte att du skulle åka.

Jag bestämde mig först i dag.

-Jag dolde det inte för dig. -Du har redan en biljett.

Förlåt?

Okej. Bara...föreställ dig att du var på en fest och nån sa-

-"Hey, vad gör ni i sommar?" och då säger min vän-

-"Vi ska till Kina i tre månader och åker om två veckor."

-Sverige en och en halv månad. -Det var första gången du hörde det.

Jag sa till dig att jag ville åka till Sverige.

-Du sa att det vore coolt att åka. -Sen fick jag chansen och ville åka.

Jag har inget emot att du åker, men du kunde ha sagt till mig.

Jag bad precis om ursäkt, Dani.

Du bad inte om ursäkt, du sa "ledsen" som låter mer som "vad synd".

-Jag kanske bara ska sticka hem. -Va? Nej, nej.

-Jag försöker bara förstå. -Och jag försöker be om ursäkt.

Jag behöver ingen ursäkt. Jag ville bara prata om det.

-Jag tror faktiskt att jag ska gå. -Nej. Jag angriper dig inte.

-Det känns så. -Då är jag ledsen.

Jag blev bara förvirrad. Förlåt.

Snälla, kom. Kan du komma och sitta med mig? Snälla.

Så kan vi prata om det. Det kändes bara jätteskumt, okej?

Men jag tycker det är jättekul att du ska till Sverige.

Jag tycker det är fantastiskt. Åker du dit för din avhandling?

Jag vet inte vad min avhandling är.

Jag vet och det kan...det kommer...

Det kan bli inspirerande, va?

Va?

Ska vi se några köttbulls-sexklubbar i Stockholm innan vi åker norrut?

Nej, vi åker norrut direkt.

Inte direkt, va? Vi måste åka via Stockholm.

Nej, det är åt andra hållet. Stockholm är söder om Arlanda.

Det är Dani. Hon kommer upp.

Okej.

-Ska vi ta bort allt det här? -Nej, det är lugnt.

Jag bjöd med Dani till Sverige.

Bara så ni vet. Hon kommer inte följa med-

-men jag bjöd med henne så det inte skulle bli skumt.

-Du bjöd med henne...? -Ja. Men hon följer inte med.

Vill hon inte?

Jag bjöd med henne och hon sa ja, men hon åker inte med till Sverige.

Okej?

Ni vet vad hon har gått igenom.

Jo, absolut, det är bara...

-Ingen bryr sig. -Jag trodde du sa nåt annat.

Okej, jättebra. Och bara så alla vet...

Ni sa åt mig att bjuda med henne och alla vet att hon ska med. Okej?

-Hej, älskling. -Hej, killar.

-Yo. -Hur är det?

-Vi chillar. -Gött.

-Jaha, Sverige... -Ja.

-Du följer med, va? -Jag...jag antar det.

-Om det inte helt sabbar era planer. -Nej, inte alls.

Christian, kan jag få dig att kolla det här stycket snabbt?

Ja. Visst. - Jag kommer tillbaka.

-Hej. -Hej, Pelle.

-Vad ritade du? -Bara bordet.

-Hur har du haft det? -Hyfsat. Jag överlevde sluttentorna.

Och du?

Jag avslutade inte kurserna, men de är snälla mot mig i år.

-Gud, ja. Ja, så klart. Förlåt. -Hur gillar du antropologi då?

Jag gillar det. Inte lika mycket som han där kanske, men...

-Du läser psykiatri, va? -Psykologi. Ja.

-Då vet du att jag är knäpp. -Det förklarar din konstiga blick.

-Så du följer med till Hälsingland? -Jag antar det, ja.

-Vi kommer dit på min födelsedag. -Grattis på födelsedagen.

Tack. Ja. Christian säger att du har planerat en specialvecka.

Ja. Det är en galen niodagarshögtid som min familj firar.

Massa grannlåt, speciella ceremonier och utklädning.

-Det låter kul. -Det kommer nog att verka larvigt.

Men det är som teater.

Christian säger att du kommer från typ ett kollektiv.

Ja, vi är ett jättelitet samhälle. Här. Jag ska visa dig.

Wow! Jag förstår vad du menar med grannlåt.

Vi gör kläderna till vinter- och sommarsolstånden.

-Alla gör typ allt tillsammans. -Det där var en intressant symbol.

-Ja, vi får lära oss runalfabetet. -Woah. Vem är det där?

-Det är fjolårets majdrottning. -Vacker.

Vet du, jag är väldigt, väldigt glad för att du följer med.

Jag tycker det är väldigt bra att du följer med.

Tack.

Och jag har aldrig fått chansen att säga det till dig-

-men jag blev så himla ledsen när jag hörde om din förlust.

Det som hände, jag menar... Jag kan inte ens föreställa mig.

Jag förlorade också mina föräldrar, så jag har ett visst hum.

-Jag är ledsen. -Nej. Nej, jag är ledsen.

Jag ska bara gå på toa. Tack.