Rosie

Brist på hyreslägenheter och stigande hyror gör att många låginkomsttagare -

- inte längre har råd att hyra av privata hyresvärdar.

Enligt en välgörenhetsorganisation har Irland flest hemlösa familjer -

i hela Europa.

Hundratals familjer får själva försöka hitta boende -

- och många hotell vill inte kännas vid dem.

Enligt flera välgörenhetsorganisationer...

Hej. Jag vill boka ett rum.

Ett familjerum.

Nej, i en vecka skulle jag nog gissa.

Hej. Jag vill boka ett rum för några nätter.

Ett familjerum.

Dublins socialförvaltning betalar. Ni står med på en lista över hotell.

Jag vill boka ett rum i några nätter. Vi är sex stycken.

Ert nummer stod på en lista som jag fick och...

Okej. Tack ändå.

Hej. Jag vill boka ett rum i några nätter. Ett familjerum.

Det stämmer, det sociala betalar.

Inte ens för en natt?

- Det är min tur! - Tyst, sa jag.

Hej, jag vill boka ett rum i en vecka. Hur sa?

Ett familjerum.

- Du får inte båda! - Ge mig Peaches!

- Hur sa? - Ge mig den!

Nej, jag... Det är socialförvaltningen som betalar.

Det sociala betalar. Ni stod med på en lista vi fick.

- Mamma gav mig den. - Nej, hon hyssjade åt oss.

Tyst, sa jag. - Vi söker något permanent.

- Jag behöver bara rummet i... - Hon sa "tyst"!

- Hur sa? - Tyst!

Okej. Tack ändå.

- Jag sa inte ens något! - Ge mig den!

- Mamma! Mamma! - Tyst, sa jag.

Jag vill boka ett rum i några nätter. Ert nummer stod på en lista jag fick.

Okej. Tack.

Satmara. Jag sa inte det. Men hon var det.

En kopia av en kopia, det syns knappt.

- Läs upp numren för mig. - Jag gör min läxa.

Det är bara några nummer.

Jag ber dig inte att lägga skolan på hyllan. Kom igen nu.

När vi har hittat ett hotell kan jag börja leta efter ett hus.

- Mamma, mamma! - Vad är det, vännen?

Det var inte jag.

- Vi ses. - Hej då.

John Paul? Kan du jobba över i morgon kväll?

- Bara ett par timmar, okej? - Visst.

- Vi har mycket att preppa. - Inga problem.

Det är jag. Var är ni?

Utanför Megans hus. Vi sitter fortfarande i bilen.

- Säg hej till pappa. - Hej, pappa!

Var nu tysta medan jag pratar med honom.

Tysta på riktigt. Tysttysta.

Nej, ingen tur.

Ja, vi går igenom dem allihop.

Hela dagen, John Paul. Sedan i morse, okej?

Jag måste ringa krislinjen snart.

Jösses, hon är över halv fem.

Nej, ingen från socialförvaltningen ringde tillbaka. Ingen.

Va? Här.

Jag kör en maskin tvätt hos Megan som jag måste vänta på.

Vi har ingenstans att ta vägen.

Vad tror du? Är ni kvar om jag tar mig ut till er?

Det ordnar sig, oroa dig inte.

Vi hittar något.

Vi ses snart. Jag älskar dig. Hej då.

- Sluta nu! - Nej!

- Det är inte din tur! - Jo!

Tvinga mig inte att komma bak.

Ge mig Peaches.

Hon låter oss inte ens titta på det.

- Hur går det, gumman? - Okej.

Bra. Jag slutade skolan alltför ung.

- Du fick mig. - Jag fick dig.

Jag brukade gilla skolan, men jag vet inte...

- Det är bara Megan. Vad du skräms! - Förlåt.

- Tack, du är en pärla. - Inga problem.

Är du snäll och öppnar luckan? Tack.

- Vill ni inte komma in en stund? - Nej. Tack, men nej, Megan.

Vi väntar bara på John Paul, sedan åker vi vidare.

Jag hoppas att det är sista gången jag måste göra det här.

Ställena de erbjuder ligger långt från barnens skola.

Ett låg inte ens i Dublin utan i Mead ute på landet. Det är inte klokt.

- Verkligen inte. - Mamma! Mamma!

- Herregud. Vänta! - Mamma!

- Ungarna är inte heller kloka. - Gå, du.

- Mamma! - Jag kommer!

När Nidgy säger att ni ska vara tysta, så är ni tysta, okej?

- Låg Nidgy i skuffen? - Stackars Nidgy.

Nidgy mår finfint. Oroa er inte för honom.

- Numret där. Ser du? - 02...

...05758.

- Hur är det, Nidgy? - Var tysta!

Hejsan, jag vill boka ett rum.

Ert nummer står på en lista jag har. Tre nätter vore fantastiskt.

Ja, det stämmer. Socialförvaltningen betalar.

- Okej, tack. - Nidgy...

Tyst!

Ja, det är jag.

Är det sant?

Det är fantastiskt.

En natt.

Okej. Socialförvaltningen betalar, precis.

Jag måste ringa dem för att få det bekräftat.

Går det bra? Ni håller rummet?

Vad bra.

Just det, ja. Rosie.

Davis. Rosie Davis.

Ja? Vad bra. Var?

Var ligger det? Var?

Jag måste av. Jäkla skit. Okej, jag hittar det.

Vad heter det, sa du? Skyway.

Hur många nätter? Bara en?

Nu igen? Herregud.

Okej, vi ses om en stund.

Jag är utanför. Vilket nummer bor vi på?

Bra. Vi ses snart.

Min lilla flicka.

Är allt bra?

- Var är Alfie? - Han fick gå ut och leka av sig.

- Var är han? - Är han inte utanför?

Jag sa åt honom att stanna i korridoren.

Jag hämtar honom. Jag behöver lite miljöombyte.

Och han krockar också.

Alfie?

- Vems är han? - Han är min. -Eller hur, gubben?

Låt honom inte vara i korridoren. Förstör inte för oss andra.

- Vad är problemet? Han leker bara. - Folk klagar alltid på oväsendet.

- Och han är inte en av våra ungar. - Herregud.

Det är ett hotell. Vi blir utkastade och jag har ingenstans att ta vägen.

Okej. -Plocka upp dina bilar, Alfie.

Kom igen nu, Alfie.

- Behöver vi något mer från bilen? - Jag tror inte det.

Men vi måste äta. Jag är vrålhungrig.

Det går väl inte att laga mat här heller?

Alfie, sluta!

- Räcker det? - Jag tror det, för tillfället.

- Har vi någon frukost? - Cornflakes.

Det räcker till i morgon. Och mjölk och juice.

Jäklar, jag glömde luncherna till i morgon. Bröd och, ja, du vet.

- Jag kommer snart. - Ta med dig Alfie.

- Det går fortare utan honom. - Så klart.

- Sluta studsa, gubben. - Jag studsar inte.

- Och tänderna där nere. - De har jag borstat.

- Lägg dig igen. - Jag är inte trött.

- Jag älskar dig. - Det stinker på rummet.

Det är bara maten som luktar. Det försvinner snart.

- Peachy. - Vad är det med Peachy?

- Var är Peachy? - Peachy är i bilen.

- Jag vill ha Peachy. - Herregud.

Jag går.

Kom här, din lille...

Du skulle ha sett som de stirrade på mig och Peachy.

Vad roligt.

- Peachy försöker alltid rymma. - Han är omöjlig.

- Vad är han för något? - En kanin.

- Är han? - Det är uppenbart.

- Är det? - Ja, han är en liten kanin.

- Han är en liten buse, tycker jag. - Hacka inte på stackars Peachy.

Känner du matdoften? Nu blir jag hungrig igen och kan inte sova.

Fönstret går inte att öppna.

- De är rädda att vi ska hoppa. - Kanske med rätta.

Minns du när vi tyckte att det vore en dröm att bo på hotell?

Tja, nu lever vi vår dröm. Försök att få lite sömn.

Hur ska det gå till när du ligger bredvid?

Det var fint sagt.

Herregud, Alfie. Varför sa du inget när jag packade ner dem?

Förlåt, gubben. Förlåt.

Här!

- Jag är sjuk. - Det är du inte, hjärtat.

Du klarar dig och vi har ingenstans att ta vägen.

Vi kan inte stanna här, Millie. Det sa jag ju.

- Varför inte? - Det är inte vårt. Vi måste åka.

Vi ska leta efter en ny bostad när ni är i skolan, så nu drar vi.

- Alfie. Dina byxor, hjärtat. - Jag hjälper dig.

- Jag behöver ingen hjälp. - Vi har bråttom, Alfie.

Vi kan bo hos min mormor. Hon tycker om mig.

Ja, hon älskar er alla. Hon är bara inte så förtjust i mig just nu.

Är de här dina, gumman?

Jag måste ha dem. Vi har gympa i dag.

Herregud, jag har inte tvättat dem. De får duga.

In i badrummet. Skynda på.

Alla får hjälpa till att bära påsarna. Kom igen.

- Kom nu, Kayleigh. - Jag saknar Nugget.

- Varför får vi inte träffa honom? - Vi har inte tid nu, Alfie.

- Man får inte ha hund på ett hotell. - Jag vill ha Nugget.

Du får träffa Nugget hos farbror Darren senare. Kom nu, vi är sena!

Duktig kille. - Rosie.

Nu går vi. Du leder vägen, Alfie.

Kom nu.

- Tryck på knappen, Alfie. - Hej.

In, in, in.

Jag ska bara hämta mamma. Har du Peaches med dig?

Visa mig. Duktig flicka.

- Jag kommer för sent. - Kommer du för sent?

Du klarar dig bra med ditt ekologiska käk.

Lägg av nu, det är mitt jobb.

Jag ska bara köra runt med ungarna och leta efter en bostad. Underbart.

- Förlåt. - Du är bäst.

Kom igen nu. Jag kan köra dem dit de vill.

De ser ut att vara på väg till nordpolen.