Fantasy Island

Missat samtal: Sasha (Agent)

Hej, Christine. Din favoritagent här.

Jag träffade Martin i New York.

Det blir inget, tyvärr. Jag vet att du ville det här.

De ville ha nån yngre, blondare...

Du ska få namnet till min kosmetolog.

Hon är otrolig.

Tusan också.

-God morgon. -Redo att få upp folk ur sängarna?

-Du är för glad. -Munterhet är ett val!

Du borde prova det.

-Jag sparar det till kameran. -Var inte så neggo.

-Vad är det som luktar? -Några med strössel. Choklad...

-Glaserade och... -Det finns en regel.

-Rosaglaserade till damen? -Ingen mat i studion.

-Bara om det ingår i ett inslag. -Vi sänder om fem...

Inga bagels, pizza, muffins, donuts.

-Han försöker bara vara snäll. -Tre, två.

God morgon, Phoenix. Jag är Christine Collins och...

Jag vill gärna läsa nyheterna för er-

-men i stället kan jag känna doften av donuts.

Vår nya, 25-åriga meteorolog vill bli omtyckt.

-Så nu tänker jag bara på donuts. -Vi går till trafikrapporten.

Alla undviker vi väl donuts? Vi detoxar och undviker kolhydrater.

Det är svårt nog att bara leva på proteinpulver och spenat.

Jag vill slippa plågas av doften av choklad.

Ja, han försöker bara vara trevlig.

Men det är inte trevligt. Vet ni vad som vore trevligt?

Att få sova ut och inte spruta in gift i ansiktet.

Och vet ni vad? Det skulle vara toppen att äta en donut.

Men jag förväntas vara smal, pigg och snygg i håret.

För evigt ung. Jag satsar allt.

Men det räcker inte. Det är aldrig tillräckligt.

Jag ber bara att ni inte ska göra det ännu svårare-

för det är redan tillräckligt svårt!

Nån verkar visst behöva semester.

Vi är snart tillbaka med klädtips för skolstarten.

Återfödelsens ö, låt mig se, låt mig höra.

Låt mig vägleda dem som söker.

Dags att göra oss redo, mr Jones.

Jag är Elena Roarke, och det här är min ö.

Som pappas farbror före mig förverkligar jag fantasier.

Vad är din innersta önskan? Ditt mest innerliga behov?

Ön vet det, även om du inte gör det.

Min släkt har varit öns väktare i flera generationer.

Vårt mål är att förändra varje gästs liv.

Le stort.

-Kapten... -Roarke.

Du har undvikit mig.

I så fall måste jag tänka på dig, och det har jag inte gjort.

Erkänn att vi hade en gnista.

-Ja, men den slocknade. -Jag bäddade för den.

Gästerna väntar.

Välkommen. Välkommen. Hur står det till?

Ruby och Mel Akuda. Ms Elena Roarke.

God dag, mr och mrs Akuda. Ni måste vara trötta efter resan.

Ja, det är vi. Särskilt Ruby som...

...är glad att vara här. Och vi vill gärna fräscha upp oss.

Givetvis. Ash visar er till sviten. Vi ses senare. Mycket nöje.

Christine Collins från Phoenix, Arizona.

Ms Collins, jag är Elena Roarke.

Trevligt att träffas. Förlåt, jag ser ovårdad ut.

Ingen fara. Det fixar vi.

Jag-jag-jag känner doften av donuts

Alla verkar remixa mitt episka sammanbrott.

Om det är till nån tröst ser du fantastisk ut i blått.

Berätta. Vad kan ön göra för dig?

Min fantasi är att äta och äta och äta och äta.

Och när jag åker härifrån måste min kropp se likadan ut.

Jag förstår.

-Det är så klart omöjligt. -Nej då. Det är inte omöjligt.

Men det här är Fantasy Island. Jag kan uppfylla alla önskningar.

Och du vill ha en buffé?

Jag började på en liten station i Amarillo.

Jag älskade det och var stolt över mitt drömjobb.

En kväll hade jag en dejt.

Jag åt en bit pizza, drack två öl. Vi delade på en efterrätt...

Två dagar senare fick jag mitt första brev från en tittare.

Hon var orolig eftersom jag hade gått upp i vikt.

Hon var säker på att det var för att jag hade problem.

-Ända sen dess har jag varit hungrig. -Jag bara undrar...

...om det är mat du hungrar efter eller nåt djupare?

Jag har en terapeut, tack. Jag kom hit för att få ostburgare.

Då sätter vi i gång. Okej?

En chokladtryffel. Om jag går upp ens 30 gram...

Nej då. Jag lovar dig.

Välkommen till Fantasy Island.

-Otroligt! -Har ni trevligt, mr och mrs Akuda?

-Kalla oss Mel och Ruby. -Och ja, det har vi.

Solen känns annorlunda här.

Vattnet är blåare, luften friskare.

Och ja, gräset är faktiskt grönare.

-Jag behöver nog ingen fantasi. -Ön håller inte med om det.

Ni är här av en anledning.

Hur hörde ni talas om Fantasy Island?

Vi har fortfarande en dagstidning, som faktiskt är av papper.

Vi såg en liten annons.

En inre röst bad oss ringa. Och nu är vi här.

Det är en ära att hjälpa folk som ni.

Mel, Ruby, vad kan ön göra för er?

-Ruby har bukspottkörtelcancer. -Det är kört för mig.

Jag är hemskt ledsen.

Vi drömmer om att hon ska må bra. Bara i några dagar.

Hon har alltid tagit hand om andra: mig, våra barn och barnbarn.

Hon borde få en egen helg.

Vad ska den innehålla?

Dans, promenader på stranden, god mat.

Jag måste vara tydlig med att jag inte kan bota cancer.

-Jag önskar att jag kunde det. -Jag vet.

Det är en fantasi, inte ett mirakel jag förväntar mig.

De flesta förstår inte skillnaden.

Följ kartan till fantasins början.

Tack så mycket. Det betyder allt.

Ingen orsak. Välkomna till Fantasy Island.

Ramla inte nu.

Sköt dig själv, gubbe. Rör på arslet. Jag vill komma i gång.

Apropå det, så är din fortfarande snygg.

Du är halvblind, men tack.

Jag kommer.

Vad fint!

Nu, då?

Vad gör du?

Jag går i.

Vänta på mig!

-Se på dig! -Se på dig!

Det är ett mirakel.

Tänk att de är mina.

Ja, och så mycket hår.

Och inte i dina öron heller.

Och inga sura uppstötningar. Hit med tomatsås.

Ungdomen är bortkastad på de unga.

När jag tänker på oss i den här åldern...

-Vi visste ingenting. -Det gör vi knappt nu heller.

Vi kan väl strunta i att tänka över huvud taget just nu.

Låt oss bara få uppleva dessa friska och unga kroppar.

I så fall föreslår jag en fjärde omgång.

Okej. Senare.

Nu vill jag gå ut och springa och testa mina nya knän.

Gör det.

Det är strandparty i kväll.

Vi kanske borde gå och umgås med andra unga människor.

Leva loppan.

Det gör vi.

Du, sötnos?

Det grå håret, rynkorna...

De gör dig vackrare.

-Det ska du veta. -Det vet jag.

Det vet jag.

En dragon roll från det lilla sushistället vid tv-stationen.

Tjejerna har pratat om den, men jag har aldrig smakat.

-Den innehåller för många kalorier. -Inte i dag!

Christine Collins, det här är ditt liv - som mat.

-Salud. -Salud.

Smörpopcorn, vad gott!

Från bion där blinddejten skulle vara, som din frisör ordnade.

Det var för sent. Jag stiger upp kl. 02.45.

-Det är för sent för mig. -Jag vet.

Han gifte sig och har två barn.

Jag undrar om andra i ditt yrke uppoffrar lika mycket som du.

-Vad är det här? -Få se.

Det kallas visst för "fluffernutter".

Inte min favorit. Men din mamma gav dig såna efter skolan.

-Vill jag ha en sån? -Maten ska passa dig, inte mig.

Titta här! Den är ju enorm.

Året var 1984, och "Footloose" var på allas läppar.

-Jag vill inte ha den tårtan. -Du måste låta mig hjälpa dig.

Jag behöver inte din hjälp. Ta bort den!

Mamma?

Kom hit, hjärtat. Du ska vara med.

Grattis, mamma.

Nu är vi familj, Crystal Jo. Vi och Landon.

Det stämmer. Jag älskar din mamma.

Jag ska ta hand om henne. Och dig.

Ja, sir.

-Amy! -Jag är snart tillbaka.

Ät inte för mycket tårta. Mina ungar får inte se ut som kossor.

God morgon, New York! Crystal Joe Stevens här, live från Times Square.

Jag ger er de senaste nyheterna.

-Min dotter är nästa Diane Sawyer. -Det vet jag inte.

Jag tror på dig, Crystal Jo. Du kommer att ta dig härifrån.

-Lova mig det. -Jag lovar.

Vad viskar ni om?

Crystal Jo lovar mig att jobba för tv nån dag.

Jaså? Ja, du har en bra röst.

Tycker du det?

Men dina sneda hästtänder är ett problem.

-Och du väger lite för mycket. -Landon! Hur kan du säga så?

Vet du vad? Jag betalar så du kan fixa tänderna.

Gör du?

Du och jag hjälps åt.

-Okej? -Nej. Säg nej.

-Okej. -Då så.

-Christine? -Varför tog du hit mig?

Det är en madeleinekaka doppad i te. Proust.

Smaken från barndomen väcker minnen till liv. Inte alltid så fina minnen.

Jag lämnade den flickan och det livet för tiotals år sen.

Crystal Jo Stevens är borta.

Crystal Jo Stevens mamma älskade henne och trodde på henne.

Jag kom hit för att frossa, och jag är jättehungrig-

-så snälla, ta mig tillbaka till buffén!