Better Call Saul

Varde ljus.

Och det var ljus.

Har du sett på detta?

Där brukade din mamma jobba.

- Där bak med räkenskaperna. - Visst.

Minns du när vi brukade skolka-

- och smita in genom bakdörren? Vi sa att det var håltimme?

- Algebra med O'Dell. - Mr O'Dell.

Han var ett riktigt stjärthål.

Och din mamma visste nog att vi skolkade-

- men hon såg ändå alltid till att ge mig en chokladkaka.

Du försatte dem i konkurs.

Hur tog du dig dit upp som liten?

Några mjölkbackar.

Okej.

Nej, nej, nej.

Näpp.

Pang. En penny med indianhuvud.

Den är värd ungefär tre dollar.

Vi polerar den, kör ett mynttrick.

Det är lätt 150 dollar.

Hundrafemtio? Vi fick 110 för en helt vanlig halvdollar.

Den här är ovanlig på riktigt. Ser du inte det?

Lätt 300.

Trehundra. Det låter bra.

Nu ska du berätta varför din myntsamling var där uppe.

En lång historia.

Kom så drar vi.

- Okej, nu sticker vi. - Nej, det kan komma en till.

Okej. Berätta då.

Vad är grejen med mynten?

Tja...

Jag var 12 eller så. Jag jobbade i kassan.

En man kom in-

- och köpte en låda tvål och ett sexpack öl.

Han betalade med några sedlar och den här.

Så fort jag såg den visste jag vad det var.

Det är en "George Washington silver".

Jag sa till pappa: "Det här myntet är ovanligt.

Det är värt fyra dollar."

Jag fick knappt ur mig orden förrän han gav sig efter mannen.

Han kunde inte hitta honom, så han tejpade fast det vid kassan.

Han hoppades att mannen skulle komma tillbaka så han kunde ge tillbaka myntet.

Han började tala om att ge det till fader Mahoney att ge åt de fattiga-

så jag såg till att det försvann.

Efter det kollade jag kassan varje dag efter skolan.

Allt som fångade min uppmärksamhet hamnade i lådan, för god lycka.

Så långt räckte det.

Det är förjäkla synd att han förlorade stället.

Han skulle aldrig ha köpt det.

Min pappa hade det inte i sig.

Vad menar du?

Dina föräldrar jobbade så hårt.

Ja, det gjorde de.

De jobbade långa timmar, i många år, för intet.

Det vet jag inte. Alla kunder tyckte om dem.

Alla gillade honom för att han var en vekling.

Vartenda slashas omkring var skyldig honom pengar.

Om man kom in snyftandes-

- gick man härifrån med en klapp och en kartong mjölk.

Det hade kunnat gå.

Han hade kunnat sälja öl och cigg åt skolungarna-

men, nej, inte han.

Han skulle aldrig ha gjort vad som krävdes.

Hur visste du att det skulle komma en till?

Okej.

Banketten är över.

Mässbesökarna-

- har pratat om jordbruksredskap i tio timmar.

Nu vill de festa.

Det blir en stor kväll, min vän.

- Vad säger du? Dags att dra? - Kom då.

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Oasis MOTELL NÄSTA AVFART

PRISJÄGARE

Reservatspolisen?

Jag var ute på er mark i eftermiddags.

Jag hittade en död kropp.

Vid den gamla postvägen.

Ute i snåren. Bortom skylten för Oasis Motell.

Jag var ute med metalldetektorn och letade pilhuvuden.

Nej, jag vill inte uppge mitt namn. Jag gjorde intrång på marken.

Ni borde skicka ut någon innan präriehundarna hittar honom.

På den här sidan har jag skrivit ner var det hände.

Var jag var, fysiskt sett, när det började.

Den här kolumnen ger ungefärlig orsak.

Som du kan se, var jag för det mesta-

- inte säker, så jag skrev bara "kringliggande".

Jag har förstås skrivit ner tillfällena och doserna för medicinen.

- Mycket imponerande, Charles. - Och se hur det har gått.

Dag ett: smärta sju och åtta, upp till 8,5.

Dag tre: inget över 5,25.

Och nu är det bara treor och fyror.

Senare vill jag ge dig några övningar och strategier-

som kan hjälpa dig ännu mer.

Jag är idel öra.

Vad vill du att nästa steg ska vara?

Med denna sortens förbättringar-

- tar det inte lång tid innan jag kan arbeta heltid igen.

Och kort efter det kan jag stå i rätten igen.

Jag har inte fört ett domstolsmål på nästan tre år, så det väntar härnäst.

Och jag ska få ljuset påslaget igen.

Jag vill att huset ska vara fyllt av musik.

Jag vill ha en middagsbjudning.

Eller, nej för fan. Ett stort firande.

Jag vill ha hundra personer här, så det spiller ut utomhus.

Jag vill ha en cateringfirma och en full bar.

Jag vill vara omringad av vänner och kollegor.

Så spännande. Det är utmärkta mål.

Jag hade aldrig kunnat tro att jag kunde komma så långt så fort.

Och merparten av äran går till dig.

Det är anmärkningsvärt.

Men Rom byggdes inte på en dag.

Jag vet att det är frestande att rusa framåt, men ge dig själv tid.

Du har påbörjat en resa som kan ta åratal.

Jag antar det-

- men du medger väl att varje fall är unikt?

- Förstås. - Då kanske -

min återhämtning kan gå fortare-

- än gemene patients? Är det möjligt?

Jag varnar dig bara från att pressa dig själv för hårt.

Uppskatta varje steg framåt, men anpassa dina förväntningar.

Ja, absolut.

Låt oss prata om första kvällen du ringde mig.

- Du lät mycket uppjagad. - Det var jag.

Det måste ha varit svårt att använda en telefon.

Jag fick gå tio kvarter till en mynttelefon.

Det var extremt obekvämt.

Troligtvis nästan en nia.

Varför var det så viktigt att tala med mig den kvällen?

Jag var med om en incident.

En mycket offentlig incident.

Kanske den värsta upplevelsen i mitt liv.

Det bevisades för mig-

- offentligt och utan något som helst tvivel att ett batteri-

ett fulladdat batteri-

- hade funnits intill min hud i nästan två timmar.

Och jag kände inte ett dugg.

Vad betyder det för dig?

Det här tillståndet.

För mig är det lika verkligt som den där stolen.

Lika verkligt som detta huset. Lika verklig som du.

Men -

tänk om det inte är det?

Tänk om jag bara inbillar mig?

Och om det är sant...

Om det inte är verkligt -

vad har jag då gjort?

Allt finns i dessa storyboads. Gör dig redo för huvudklippet. Okej?

Det ser bra ut. Är vi nästan redo?

- Nästan. Jag måste medge.

Vi har inte haft såhär mycket kunder på sex månader.

Talar folk om reklamen?

Det gör de faktiskt.

- Utmärkt. - Jag vet.

Här är din partner. Sminka honom. Låt oss smida medan järnet är varmt.

Okej, hör på.

Ursäkta. Inte nu.

- Det är okej. - Förlåt.

Jag talade precis med stationen.

- Du jobbar inte ens för dem. - Det har jag aldrig sagt att jag gör.

Saul Goodman Productions? Minns du?

När ni jobbar med oss behöver ni inte tampas med byråkraterna på KWBV.

- Vi tar hand om allt. - Okej.

Påminn mig, vad kostar allt detta?

Precis vad vi pratade om häromdagen.

Den första var gratis. Den bjöd jag på.

Nu går vi vidare med elitpaketet.

Sju reklamer för det rabatterade priset 6 500 dollar

Stationen sa att det kostar 450 dollar per gång.

- Fyrahundrafemtio? - Det är endast för sändningstid.

Ring stationen.

Fråga vad de tar för att producera-

sju stycken toppklassiga TV-reklamer?

Men varför behöver vi sju nya?

Ja, vad hindrar oss-

- från att betala stationen för att sända den vi har?

För det första är det inte vad vi kom överens om.

- Han gav oss den första gratis. - Jag vet.

Vad sägs om detta?

Vad sägs om att vi betalar dig 450 för den vi redan sänt-

och sen tar vi över.

Jag vill inte gå in på teknikaliteter.

Men den reklamen tillhör faktiskt inte er.

Det är immateriell egendom som tillhör Saul Goodman Productions.

- Det tror jag inte. Det är våra ansikten. - Butiken är vår.

Det är min reklam och ni får inte köra den utan min tillåtelse.

- Okej. - Är det så du vill ha det? Okej.

Pengarna är inte längre på bordet.

- Ja, och ditt lilla gäng. - Ja.

Bara ett gäng studenter.

Vi kan anlita sådana.

- Vi kan få tag på studenter. - Ja.

Vi kan filma om reklamen.

- Och sen sänder vi den. - Hallå, hör på.

Ni hade inte ens tänkt tanken om det inte var för mig.

Vi tänker inte betala 6 500 dollar-

för något vi kan göra själva, okej?

Allvarligt?

Allvarligt.