Lucas

Klara, hut!

- Okej! - Klättra upp där!

Sex, sju, åtta!

Kom igen kom igen. Klättra upp. Avbryt inte.

Sex, sju, åtta.

En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta!

Kom igen, bra! Bra!

Le! Titta upp! Kom igen, le!

Det är någon där borta!

- Där! - Där!

Var?

Jag tror att han har en pistol eller något!

- Pervo! - Pervo!

Pervo! Pervo! Pervo!

Pervo!

Kan du hämta den?

Tack.

- Spelar du tennis? - Nej.

- Vad är det för en grej? - Ett nät för insekter.

- Samlar du insekter? - Nej.

För att samla dem måste du döda dem. Jag tittar bara på dem.

Åh. Va bra.

Tack.

Du är väldigt bra.

Inte så väldigt när folk tittar på mig.

- Är du med i laget? - Nej, jag flyttade precis hit.

- Finns det ett lag? - Ja, i skolan.

- Vilken skola? Park High? - Ja.

Går du där?

- Du ser-- - Yngre ut.

- Jag har hoppat över klasser. - Åh, du måste vara riktigt smart då.

Tja, vi ses när skolan börjar.

- Vad heter du? Maggie.

Hej. Jag är Lucas.

- Hej. - Hej.

- Hej då. - hej då.

Du behöver bara känna är en person. Och du känner mig redan.

Så när skolan börjar har du en bra vän.

Det är allt som någon behöver såvitt jag vet.

Tror du att folk behöver mer än bara en bra vän?

Ja.

Då är jag perfekt, för att jag har många vänner. Jag kan presentera dig för många.

Hej, killar, vad händer? Hej Cappie! Hur är det, kompis?

Det är Cappie Foew, nummer 88. Bra kompis till mig.

Det är hans flickvän, Alise, cheerleading. Dom har varit tillsammans i tre år nu.

Känner du verkligen dom killarna?

Känner jag dom killarna? Självklart känner jag dom där killarna.

Jag menar inte att vi hänger eller så.

Du vet, antingen är du en idrottsman eller inte.

Egentligen så är jag en idrottsman.

Jag gillar bara inte att fastna i det där. Det är ytligt.

Du vet, fotbollshjältar, cheerleaders och fester.

Jag skulle vara villig att spela fotboll om inte allt annat skräp inte följde med.

Min pappa arbetar för en annonsbyrå.

De gör en jeans reklam.

Och så kommer "Fru Designer Jeans av America" -

som är 19 år gammal Och plötsligt är min pappa som:

"Jo, jag måste jobba sent ikväll igen."

Och min mamma bara "Konstigt att han spenderar så mycket tid på jobbet på senare tid."

- Hör, det händer. - Inte med en tjej som är 19.

Åldersskillnader kan vara bra. Du måste hålla ett öppet sinne.

Till exempel är jag 14, du är 16.

Kan du se mig med en man som är 38 eller något?

Nej. Men med en kille på 14--

Skulle din pappa göra något så här?

- Nej. -Såklart inte

Min pappa har andra problem.

Som vad?

Som att vara en arbetsnarkoman. Som att vara fånge i systemet.

Båda mina föräldrar, är fångar i systemet.

- Fester och social status. - Det är dåligt.

- ytlig - Det är hemskt.

Det är vad jag menar med fotbollsspelare och cheerleaders.

- Det är allt ytligt. - Absolut.

Se? Jag gillar sättet du tänker på nu.

- Vilket är ditt hus? - Du passerade det precis.

- Det? - Ja.

Wow.

- Förstår du vad jag menar? - Det är vackert.

- Den där materialistiska skyltningen? - Du ser inte ut som du bor där.

Det är en komplimang.

- Är du kommunist? - Nej, men jag håller ett öppet sinne.

Det är vad du ska göra med saker, hålla ett öppet sinne.

Din fars flickvän. Hon kan visa sig vara en bra mamma till dig.

Hon är tre år äldre än jag!

Fixera inte på det. Seder är ytligt.

Det är bara nått som folk gör. Har du inte insett det?

Här är ditt nät.

Här är ditt paraply.

Hej då, Lucas.

Det är perfekt ditt namn Maggie.

- Varför? - Eftersom en skata är svart och vitt.

Åh.

Perfekt.

- Hej då. - Hej då.

- Hej! - Hej!

Jag har försökt hitta dig. Jag kunde inte hitta det här huset -

- och jag visste inte ditt efternamn. - Verkligen?

- Ja. Vill du spela tennis? - Jag önskar att jag kunde, men det går inte.

Du har en insekt på din axel! Ta bort den! Fort!

Oroa dig inte. Det är bara en gräshoppa.

Jag ville inte köra över den med gräsklipparen.

- Snälla ta bort den. - Du borde titta på den.

Du kommer inte se en igen på 17 år. Det är så länge tar de på sig att förpuppas.

- Du kan inte spela tennis? - Hej, Lucas!

Nej, jag måste gå. Jag lovade trädgårdsmästaren jag skulle hjälpa honom.

- Vad är ditt telefonnummer? - Det är olistat.

Och mina föräldrar gillar inte att jag ger ut det.

- Åh. - Ja.

Då kanske jag stanna till någon gång.

De gillar inte att folk besöker heller. Jag kan besöka folk -

men de gillar inte att folk stökar ner i huset och...

- Åh. - Jag kan träffa dig där.

- Var? - Tennisbanorna vid skolan.

- När? - Klockan tre.

- I dag? - Varje dag!

Okej.

Lucas. Kom igen.

Kom igen!

- Du är på fel sida. Fortsätt framåt! - Jag kompenserar.

Du förstår inte. Stanna på höger sida av vägen!

Titta vart du åker!

- Det här är otäckt, Lucas. - Oroa dig inte. Det är okej.

Vad händer om vi går vilse?

Hallå där. Vi är med Chicago Orangeriförening.

Har du något emot om vi lyssnar?

- Nej, det är ok med mig. - Tack.

De har inget emot det. Kom igen, sätt dig ner. Sitt här uppe.

Ursäkta mig. Jag hatar att störa dig igen. . .

. . .men skulle du kanske ha ett program jag kunde låna?

Tack så mycket.

Oj. Laddad kväll!

Flytta in.

Maggie? - Ja?

- Heter du Margaret? - Ja.

- Margaret. - Ja?

Nej, säger det bara högt.

Trodde vi att vi skulle vara så goda vänner när vi först träffades?

jag vet inte.

Vad tyckte du om mig?

Jag tyckte du var intressant.

Jag tyckte du var vacker.

- Fortfarande? - Vad?

- Tycker jag är intressant? - Ja.

Jag med.

Lucas, jag tror att jag gillar klassisk musik.

Lucas?

Ja?

Är det något fel?

Jag önskar bara att skolan aldrig började.

Freshmen tar dom rosa formulären, sophomores ta gula formulären -

Juniors tar dom vita formulären och seniors tar dom gula formulären.

Hur många resor ska vi ta?

Jag har ett anmälningsblad här för höstlovet.

- Jag var i kommitén. - Jasså?

Ursäkta mig. Gör en film. Ursäkta mig.

- Blye! Hej, Luca-duke! Hej, Ben.

- Hur var din sommar? - Vad gör du?

Rekrytering till videoklubben. Vill du vara med?

- Spelar inte du i orkestern? - Jag tänker sluta.

Kanske skulle du med.

De säger att killen som tar över är en riktig nazist.

De säger att han hade orkestern på Joliet State fängelset.

Vad hände med Triechel?

Du har inte hört? Var har du varit?

Han är död.

- Vad?! - Ja. Han begick skälvmord.

Visste du inte?

Hej, Lucas.

- Åh, hej, Rina. - Hej, Rina.

- Hur var din sommar? - Hörde du om Triechel?

Ja, är det inte hemskt? Han späckte ett blodkärl när han spelade trumpet.

- Han begick självmord, Rina. - Gjorde han inte alls. Han fick en stroke.

Pratar ni om Triechel? Han blåste huvudet av sig.

- Spelade trumpeten, eller hur? - Nej. Spelade revolvern.

- Vad sa jag till dig? - Jesus!

- Varför gjorde han det? - Kärlek.

Han var kär i en tandtekniker.

- Hon ville inte ge honom en spruta. - Så gav han sig själv ett skott.

- Triechel? - Kan jag få er uppmärksamhet, snälla?

Han verkade inte som den typen.

Snälla. Kan ni vara lite tysta?

Grabbar?

Jag är frestad att säga, "Håll käften", men det gör jag inte.

Vill du gå på bio i kväll?

Ni har alla varit verkligt samarbetsvilliga idag. Jag vet att det har varit lite förvirrande -

och galet och vi kör 90 minuter sent.

Så vi ska skjuta upp registrering till måndag.

Och om ni kan fortsätta på ett ordnat sätt till gymmet.

Jag sa, på ett ordnat sätt!

Vi kommer att ha ett kort program som jag är säker på att ni alla kommer tycka om.

Piraterna kan man inte slå!

Jag vill presentera er för Piraterna.

Du känner dem vid namn, du känner dem vid nummer!

Låt oss få upp dem hit. Kom igen, nu!

Kom igen! Kom igen. - Okej!

Här uppe på scenen.

- Kom igen, pojkar. Rappa på! - Bra jobbat!

Hej, Luke! Är du med i laget?

Låt alla se er.