This Is the Zodiac Speaking

SOLANO COUNTY 20/12, 1968.

Lake Herman Road var bara en sömnig liten väg.

Det var en genväg från Vallejo till Benicia-området.

Vägen var inte mycket använd.

Den var inte upplyst. Det fanns naturligtvis inga gatuljus.

Området där brotten skedde-

var litegrann en "lovers" lane".

Folk åkte dit och ja, ni vet, och ungarna visste om det.

Benicia High School ungarna visste om det.

Du vet, Hogan High, Vallejo High School-

alla visste vad som hände där.

Fram och tillbaka på vägen.

Det var dock inte mycket trafik.

Om det var trafik på kvällen så var det tonåringar eller bara någon-

- SOm slutat jobba sent eller var på väg hem från Benicia.

Befolkningen var ungefär 5000.

Det var ett sömnigt, litet medelklass-samhälle.

Kriminaliteten var väldigt, väldigt låg-

nästan obefintlig.

Svårare brott vid den här tiden-

PIERRE BIDOU Benicia-polis, 1968

var ett slagsmål, en stulen bil-

småstölder, familjeproblem.

Det var inget mord innan det på åtminstone fem eller sex år.

Jag var det första befälet...

Jag hade patrull och min partner var sjuk.

RUSSELL T. BUTTERBACH Solano-polis, 1968

Han kunde inte komma.

Wayne Waterman var en ny grabb på jobbet.

Han jobbade på fängelset. Vi jobbade alla på fängelset först.

Han frågade om han kunde åka med mig i bilen.

Jag sa, "Visst, det får han gärna."

Vi fick ett samtal från en kollega-

- att en man från Benicia, som fiskar i Lake Berryessa-

- inte var hemma. Det var runt klockan 19.00, 20.00.

Han bad oss kolla nere vid Lake Herman Road-

och se om hans bil var där.

Det var en blå lastbil.

Precis när vi svängde in pa Lake Herman Road-

- fick vi ett samtal om åka till Hells Angels ställe på Warren Street.

Vi var där cirka 30, 40 minuter.

När vi kom tillbaka till bilen-

- hörde vi att vi hade ett dubbelmord på Lake Herman Road.

Tidigare den natten hade vi genomfört en husrannsakan-

i "stugan" på Lake Herman-

Ssom ägdes av staden Benicia.

En husrannsakan för droger, min partner och jag.

Vi konfiskerade lite över ett kilo marijuana-

- vilket, förstår du, var ett stort fynd på 60-talet.

Idag skulle det inte slå högt på Richterskalan.

Vi var på väg tillbaka till polisstationen-

för att lämna in drogerna som bevis.

När vi körde förbi såg vi inget misstänkt i området-

för det är en sväng där-

- och bilens lyktor lyser rakt in där när man kör förbi.

När vi parkerar vid polishuset-

- hörde vi Benicias polisradio annonsera-

möjlig skottlossning på Lake Herman Road-

och de beskrev platsen.

Min partner och jag vände och svarade på samtalet.

När vi kom dit, var där redan en patrull från Benicia-

och en av våra poliser var på plats.

Bilen var på väg österut-

nära en plats med en bensinpump-

eller någonting.

För jag minns att vi brukade se typen kolla på det varje kväll.

Det var en Rambler.

En två-färgad Rambler.

Vi såg först det första offret-

- mannen, som låg utanför bilens passagerarsida.

Det verkade som om han hade ett skotthål ovanför vänster öra.

Han verkade... Eller han andades.

Det var en ganska kall natt, det var sent en decembernatt-

- och man kunde faktiskt se andedräkten.

Jag tror det bara var-

- hans lungor som på något sätt var oskadda-

- och att hjärnan inte var riktigt avstängd än.

Vi hade aldrig många mord.

Vi löste alla, men det var bara några få, men det här...

Det var en tjej som bodde...

En kvinna som bodde i ett hus ungefär 1,5 km längre bort-

mot Vallejo.

Hon såg poliserna från Benicia och berättade för dem-

och de var först på plats.

Såklart ringde man sheriffens kontor eftersom det är deras område-

och sheriffen i Solona svarade-

och hanterade faktiskt utredningen.

Vi hjälpte dem-

att hålla media och annat folk borta-

när de jobbade med brottsplatsen.

Vi kontaktade kontoret-

- och bad dem skicka kommissarie Les Lundblad.

Han var ansvarig. Jag var fotpatrull på den tiden.

Pojken var en scout, flickan var på sin första dejt...

Kommissarie LES LUNDBLAD Solano-polisen, 1968

...och det finns inga rapporter om att någon av dem burit sig illa åt.

Varför hände detta?

Det var ett meningslöst mord, tror jag.

Han sa till mig, "Följ med ambulansen-

och se om du kan få någon information".

Det var där jag fick reda på ringen.

Jag såg att han hade den så här.

Höll den...höll den så här.

Höll den som om någon försökte ta den ifrån honom.

Sjuksköterskan sa att han dog innan han kom till sjukhuset.

Jag såg det kvinnliga offret bortanför bilen.

Cirka 10 meter bort-

- med ansiktet nedåt och skjuten flera gånger.

Hon var full av hål. Jag har glömt hur många.

Vi fann flera hylsor i ryggen där hon var skjuten.

Kvinnan hade blött till döds-

- vilket var uppenbart utan att känna på pulsen, vilket jag ändå gjorde-

men hon dog på platsen.

Hon var helt... Det var blod överallt-

- och hon verkade helt enkelt ha blött till döds.

Där kvinnan låg fanns det avlossade hylsor från en .22.

Bredvid bilen fanns det också hylsor.

En runda var avlossad rakt genom bakrutan-

och vi försökte förstå-

- om det var varningskott för att få paret att komma ut ur bilen.

Jag tror aldrig det blev utrett.

Även om skotten inte...

Så vitt jag vet träffade de inte det manliga offret-

de träffade bilen.

Kanske beordrades de ut ur bilen av gärningsmannen?

Pojken var skjuten precis bredvid bilen-

och flickan försökte tydligen fly-

- och blev skjuten och hittad tio meter längre bort.

Ett kulhål gick igenom ett bilfönster.

Var det en förlupen kula-

- eller var det en av kulorna som träffade offret och sedan fortsatte?

Det kunde vara en förlupen kula eller ett varningsskott.

Den kan inte sammankopplas med offren, men det är samma sorts hylsa.

Betty Lou Jensen Lila, fem kulhål i ryggen

Jag åkte tillbaka till brottsplatsen. Les var där.

Vi gick igenom allt-

och det var slutet på dagen.

Vi jobbade till fyra på morgonen-

- kollade allt och alla kulor vi hittade, och så.

Nästa morgon fick jag ett samtal.

De sa att jag skulle vara involverad i fallet.

Det hanterades inte så som det skulle ha hanterats idag.

Jag tror inte det fanns nog med erfarenhet för att hantera det.

Du måste förstå att det manliga offret var av störst intresse.

"Lever han? Låt oss rädda en person här."

Sedan markerade de kropparnas position och parkerade bilarna-

- och gick omkring, tittade och plockade upp tomhylsor-

och så vidare.

Under dagens omständigheter-

med all ny teknologi vi inte hade-

- hade de arbetat på brottsplatsen dygnet runt.

De hade tagit prov på jorden-

letat efter fibrer-

och små hårstrån.

Det skulle ha varit mycket mer djupgående-

bara för att vi nu har teknologin.

De hade inte det förr.

Du vet, under den halvtimmen...

Det var folk runt området-

hela tiden, utom sex minuter.

Under de sex minuterna hände allting.

Vi kände att vi troligen bara var minuter från själva brottet-

när det hände.

Så vitt jag minns-

- passerade vi inte några andra bilar eller trafik.

Jag är ganska säker-

- eftersom det var en av de saker vi berättade för sheriffen.

Vi såg inga andra fordon.

Vi tog ju en genväg, så vad som kan ha hänt är-

- att beroende på var ett fordon svängde in på vägen-

- så hade vi inte sett det om det kom från Vallejo.

Vår känsla var att personen, eller personerna, kom-

- från Vallejo-hållet och inte från Benicia-hållet.

När Blue Rock Springs, fallet i Vallejo hade skett-

tror jag att invånarna i Benicia förstod-

och i Vallejo också-

att vi hade en galning hos oss.

Det var termen vi använde på den tiden.

En galning hos oss.

Folk förstod inte vad han eller hon höll på med.

Vad handlar det om? Vad är motivet?

I min erfarenhet, när det gäller mord-

- om man kan hitta motivet, hittar man också gärningsmannen.

Jag tror... Jag har ju inte jobbat inom polisen på några år-

- men jag tror att FBI-statistiken är uppe i 80-

att de flesta offer känner sin mördare.

Men när man har slumpmässigt dödande, mord utan motiv-

utan något genomtänkt utförande.

Teoretiskt så var utförandet olika mellan de två.

Undantaget att det var ett par.

Det börjar sjunka in och du börjar fundera...

De talar om en galen mördare, en vettvilling-

en vansinnig person, som bara mördar.

Varför greps inte Zodiaken?

Driver mig vansinnig.

Jag vet inte. Vi kunde aldrig gripa någon.

Jag är inte säker på att han, med dagens teknik-

hade kunnat komma undan.

Jag tror verkligen...om vi hade...

Det är lätt att vara efterklok-