Robin Hood

Jag skulle ha sagt vilket år det var...

... men jag minns faktiskt inte.

Jag kan tråka ut er med bakgrunden, fast då lyssnar ni inte.

Det jag kan berätta är att detta är historien om en tjuv.

Men den börjar inte med tjuven som ni känner till.

Jag ska mocka i stallet.

Vad gjorde du? Det angår mig om du stjäl den där hästen.

De har rast om en stund, så om du vill slippa undan osedd väntar du.

Rastdags.

- Jag är Rob. - Jag är upptagen.

En tjuv jobbar alltid.

Grannens häst dog. Kan han inte ploga så kan han inte livnära sin familj.

Jag antog att den bortskämde sprätten som bor här inte hade saknat en häst.

Du har helt rätt. Det hade han inte gjort.

Adelsmän som föds med allt och inget saknar? De äcklar mig.

Du arbetar inte i gruvorna.

Händerna är för mjuka för en hantverkare. Vem är du?

Jag är den bortskämde sprätten som bor på det här godset.

- Och du är makalöst vacker. - Min häst då?

Han är din. Om du säger mig ditt namn.

Marian.

Du kan kalla mig Marian.

Robin och Marian.

Årstiderna gick, deras kärlek blomstrade.

De var unga och kära och det var det enda viktiga.

Tills... ödets kalla hand sträcktes ut mot dem.

Han stal från de rika och gav till de fattiga.

Det blev en godnattsaga. Men glöm den historien.

Glöm det ni har sett förut. Glöm det ni tror er veta.

Detta är ingen godnattsaga.

Om att stjäla lite pengar var allt han gjorde och allt han var-

-så hade Robin av Loxley aldrig blivit...

... Robin Hood.

Jag kände honom när han bara var godsägare. Det ljuva, enkla livet.

Född med allt. Han saknade inget.

Försvinn! Kom aldrig tillbaka!

Den han inte visste var...

... att det som vi föds in i inte alltid är den vi är.

INKALLELSE

Ni ska delta i det tredje korståget för att skydda Nottingham.

På Sheriffen av Nottinghams befallning

4 ÅR SENARE

KEBRITHALVÖN, ARABIEN

Raska på, mamseller. Vildarna får inte veta att vi kommer.

När vi har vunnit kriget kommer Loxley hem till sin kärlek.

Ta Skydd!

Jag ser honom inte!

Gisbourne!

Han laddar. Lystring. Två frivilliga för ett försåt.

- Clayton! Sugen på att springa? - Ja.

Är du redo? Okej, kom!

Spring! Spring!

Håll dig nära.

Ge mig en hand.

Gå ingenstans. Jag fixar det. Du stannar här och håller utkik.

Jag är strax tillbaka.

Tre.

Kom igen, Loxley.

Fem, sex.

Gå, gå!

Gå!

Rob! Robin!

Var är Clayton? Var är han?

De har tagit honom. Han lever. Jag hör honom.

Loxley.

Om han inte är död så önskar han att han var det. Glöm honom.

- Rob. Rob. - Loxley! Strunta i honom.

Skydd.

Clayton!

Ta betäckning! Bakhåll!

Rob!

Signalera till stenkastarna - nu!

Loxley! stenarna kommer!

Retirera! Det är en order!

Loxley, glöm honom! Du tar livet av oss alla!

- Han lever! Vi måste rädda honom! - Inte ditt beslut! Det är en order!

De svärmar som gräshoppor!

Ser du varför man ska lyda order? Vi retirerar till lägret.

Jag vill ha information. Under- rättelser. Garnison. Trupprörelser.

Ner på knä, ditt svin!

Kom igen, sätt fart!

- Se inte på mig, sa jag! - Ner på knä.

Jag bönfaller er. Jag bönfaller er.

Gör det.

Gig!

- Vad gör du? - Min plikt, Loxley.

Vi har nya order uppifrån. Vad du än tycker så är vi alla maktlösa här.

- Men de är obeväpnade. - Kila iväg och be en bön för dem då.

- Mutton. Ta ut en till. - Gärna.

Nej! Saleem!

- Skona honom! - Ligg stilla!

Han är min son. Han är bara en pojke. Han är min son.

Skona honom, jag berättar allt! Han vet inget.

Ta mig i stället! Jag har dödat korsfarare hela livet.

- Jag är ett hån mot er gud. Snälla! - Ja, du har rätt, Moor.

Så om du vill rädda din son, ge mig nåt. Ge mig nåt!

Baba, rädda mig!

Ett tusen soldater. I öst.

Våra styrkor jagade dem på flykten i förrgår. Nåt annat.

Jag har inget mer. Han är min son. Jag försöker bara rädda min son.

Om det kan vara nån tröst... så kan du inte det.

Saleem! Saleem!

Nej!

Avbryt, Loxley. Kom ihåg din plats. Döda pojken!

Saleem!

Saleem. Saleem...

Håll honom! Håll honom!

Jag ska döda dig!

Om du inte var lord hade jag hängt dig för förräderi.

Sätt den usla sprätten på ett lasarettsfartyg till England.

Jag har nåt till dig.

Nyckeln till ditt gods?

Det är vårt hem nu. Jag vill veta att du är där när jag är borta.

Jag älskar dig.

Marian.

Håll dig vid liv.

- Och kom tillbaka. - Det lovar jag dig.

Jag kommer tillbaka.

Nottingham om styrbord!

Kasta ankar! Landgång!

EGENDOM BESLAGTAGEN

På order av Sheriffen av Nottingham

Marian!

Marian!

Vad vill du bekänna, min son?

Tuck, var är Marian?

Robin? Robin! Är inte du... död?

Nej, även om jag har försökt.

Ditt namn lästes upp från listan med stupade soldater. För två år sen.

Marian höll en vacker högtid för dig. Synd att du missade mitt minnestal.

Nej, jag är glad. För det vore helt opassande eftersom du inte är död.

Tuck! Vem läste mitt namn från listan med stupade soldater?

- Sheriffen, men... - Var är Marian?

Läget här har försämrats sen du försvann, Robin.

Efter din död-

-tog Sheriffen Loxley Manor i pant som säkerhet för hans krigsskatt-

och kastade ut Marian.

Han pungslår oss alla med sin krigsskatt. Tullar och indrivning.

Han har drivit ut de flesta av de ofrälse från Nottingham.

- Vart? - Till gruvorna.

- Är hon där nu? - Ja.

Men, Rob, Marian är...

Det här slutar aldrig väl.

- Grip honom! Sheriffens order! - För dem hitåt!

Det smakar sämre.

Du? Vad fan gör du här?

- Vi har nåt otalt. - Nej. Du försökte döda...

Jag låg gömd på din båt i tre månader och kunde lätt ha dödat dig.

Det är inte därför jag är här.

Jag har sett kvinnan, engelsman. Hon är vacker.

Hon är inte min längre, inte sen Sheriffen...

Sände ut dig i krig.

Du skulle ha dödat mig. Alla tror jag är död. Då är detta helvetet!

Vill du veta vad ett helvete är? Jag förlorade min hand i kriget.

Mitt folk slogs i bojor, mitt land plundrades.

Och min son mördades.

- Förlåt att jag inte räddade honom. - Men du försökte.

Under alla mina år med krig har jag aldrig sett nåt liknande.

- Därför valde jag dig. - Valde mig? Till vad?

Det här kriget, alla krig-

-och allt som har hänt här är lika gammalt som tiden själv.

De rika blir rikare, de mäktiga får mer makt från oskyldigas blod.

Ditt, mitt... och min sons.

Och jag vill stoppa det.

Men jag kan inte göra det själv.

Vi är två män. Vad kan vi göra?

Man är bara maktlös om man tror att man är maktlös.

Följ mig, engelsman.

God dag, gott folk!

I dag står vi inför ett hot-

från barbarerna i Arabien.

De hatar oss. Vår frihet, vår kultur, vår religion.

Men i dag möter de den nära fienden, våra korsfarare i öknen.

Vi börjar här.

Men i morgon, och den saken är säker-

-ser de oss här i Nottingham som den avlägsna fienden-

och då kommer de hit.

De infiltrerar, de förökar sig, de kväver våra domstolar-

-och stryper vår kyrka och våra barn med sina fanatiska trossatser.

De bränner ner era hus! De bränner era marker!

Det är därför som mitt förslag till krigsskatt-

-är så viktigt. Nottingham är inte bara en stad.

Det är banken och dess bultande hjärta-

-för vår fantastiska kyrka och dess ärorika korståg.

Och för var och en av er som smiter från sin plikt-

-genom att inte betala sin del, går en bågskytt utan pilar-

och en kristen soldat svälter.

Sheriff, mitt folk har redan gett allt de har.

Jag föreslår att vi röstar om mitt förslag till krigsskatt.

Nottinghams folk dör. Vi har passerat bristningsgränsen.

Du vet inte vad en bristningsgräns är förrän du har varit i strid.

Hur kan du veta det då?

- Skattmästare, har vi ett beslut? - Det har vi.

Sir? Sir? Sheriff?

Loxleys röst har inte räknats.

Robin av Loxley? Ger vi röster åt spöken nu?

Ja... Nej, han lever.

Sir. Har jag hört.

- Lever? - Han sågs i dag, hemvänd från kriget.

- Vem såg honom? - Det faller under bikthemligheten.