The Resistance Banker (Bankier van het Verzet)

FILMEN BYGGER PÅ VERKLIGA HÄNDELSER

-Är jag anklagad för något? -Inte än.

-Men vi vet alla varför vi är här. -Ni har en del att förklara.

Pengarna, herr van Hall. Vi vill veta exakt hur mycket det var.

Och hur de kom i era händer.

Och var de finns nu.

Ni har ingen aning.

Ta det bara från början.

Det började med min bror.

Allt började med Wally.

-Pappa, är det här bra? -Du är en liten bergsget.

Bra. Sätt foten här.

Inget kommer att hända. Ta tag i grenen. Dra dig upp. Bra, så ja.

Inte den, den är murken. Bra, upp nu.

Väldigt bra! Titta, där har vi dig - trädkungen.

Jaså, det är här ni är.

Titta vad högt upp vi vågar oss. Attie är redan högst upp.

Bra. Men de är dina gäster, älskling.

Ja, jag vet. Vi kommer.

Ja, en fot här. Fint, var inte rädd.

Kom, Attie. Ja, ner med foten. Sätt den här.

Ursäkta, jag behövde lite luft.

-Hej, ungar. -Hej, farbror Jaap.

-Fint att se dig. -Där är pappa.

-van Hall. -Henri.

-Gratulerar. -Tack. 25 är en bra ålder.

-Jo, säkert. Ser jag några gråa hår? -Nej, det är ljuset.

Wally, vad säger du om Rost van Tonningen? -Vi måste göra någonting. -Vi kan inget göra.

Den nazisten kommer att låta oss betala för vår egen ockupation.

-Vad händer om han trycker mer pengar? -Inflation?

På ministeriet oroar vi oss också för det.

Därför är jag glad...

NEDERLÄNDSKA CENTRALBANKEN

...att från och med i dag tar jag över styret av centralbanken.

Vi är mitt i en av de största omvälvningarna i Europas historia.

Den kapitalistiska demokratin har förblött.

Det är inte bara en nationalsocialistisk uppfattning, det är ett faktum.

Men på Nederländska centralbanken finns inget utrymme för politiska åsikter.

Vi är här för folket.

Det kräver solidariskt samarbete mellan folk av samma ras.

-Jag står inte ut. -Tyst.

Det är min uppriktiga önskan att de anställda på Nederländska centralbanken

ska vara en förebild för vårt folk.

Varje patriotisk nederländare vill att vårt folk ska vara lyckligt.

Då blir det lite namnam.

Det bästa jag kunde få på ransoneringskorten.

Varför tar du inte ut båten i dag?

Då behöver jag två starka matroser.

Håll i rorkulten. Attie.

Håll utkik och se om någon kommer.

Om du ser någon måste du varna oss.

Ser du kvarnen där borta? Håll blicken på den.

Mycket bra. Dra åt ordentligt.

Låt den svänga lite.

Ta ut förseglet direkt nästa gång. Och vänd inte för snabbt.

Lilla sjörövaren.

Var inte din farfar sjörövare?

Inte min farfar, utan brodern till din farfars farfars far, Adriaan.

-Allvar? -Javisst.

Och hans bror Maurits var soldat och slogs mot kungen av Preussen.

-Preussen? -Tyskland.

-Han var i van Tuyls regemente. -Vem var van Tuyl?

En som hatade tyskarna.

-Jag skulle hellre vara sjörövare. -Varför jobbar du på banken, då?

Har du kontrollerat det här?

Fru van Veen?

-Hade jag inte Meijer klockan halv två? -Jag får inte tag i honom.

Inte likt honom.

Hallå? Meijer?

Wally här!

Isaak? Hallå...?

Herr van Hall?

Jag skulle vilja tala med er.

-Ursäkta, vem är ni? -Oroa er inte.

Hade jag haft dåliga avsikter, skulle jag inte närma mig er så här artigt.

Jag beklagar, just nu kan jag inte...

Snart kommer det här att hända överallt.

Herr van Hall, håller ni inte med om att det är dags att kämpa emot?

-Hur länge seglade ni på Flandria? -Ett par år.

Mest på Sydamerika. Brasilien.

-Får jag fråga varför ni slutade? -Får jag fråga vem ni är?

van den Berg. Officer i kungliga flottan.

Numera är jag i motståndsrörelsen.

van den Berg är inte mitt riktiga namn.

-Mina ögon. -Ursäkta?

Därför slutade jag. På grund av mina ögon. Närsynt.

Vad vill ni att jag ska göra? Vad vet ni om Sjömansfonden?

En hjälpfond, väl? För familjer till sjömän när kriget började.

18 000 man.

Knappt någon har kommit tillbaka. Nu seglar de för vår exilregering.

I början betalade handelsflottan deras löner.

Tills tyskarna förbjöd det.

Ni vill ha en donation till er fond.

Jag är här för mycket mer än så.

Min fråga till er är om ni skulle vara beredd att göra samma sak...

...för Amsterdam-regionen.

Jag? Varför jag?

Ert namn...

Ert goda rykte...

Och jag hoppades att ni skulle känna ett personligt engagemang.

Det är naturligtvis inte helt utan risk.

Alla förstår om ni säger nej. Ni har trots allt familj.

Jag vill det inte.

Såklart vill jag det inte.

Men du måste göra det.

En underjordisk bank? Har du tappat förståndet?

-Hörde du om familjen Meijer? -Ja.

Tilly ringde Emmy. Fruktansvärt.

Jag hittade det här hemma hos dem.

Alla judiska familjer i Zaandam har fått det.

"Anvisningar för evakueringen ur Zaandam."

"Lås ert hem och lämna nyckeln till polisen. Ta så mycket som ni kan bära."

Här: "Säg upp hyreskontraktet. 10: Stäng av gas, vatten och el."

-Låter det som om de kommer tillbaka? -Din fond hjälper inte dem.

Vi måste göra någonting. Med våra kontakter.

Vi kan vara lika välorganiserade som tyskarna.

Vi lånar pengar från vänligt sinnat bankfolk.

-Som regeringen återbetalar efter kriget? -Exakt.

Då måste någon föra räkenskaperna. Vem skulle göra det?

Med namnen i böckerna så att tyskarna kan hitta dem?

Vad är det här?

-Det är värdelöst. -Från tsartiden. Perfekt.

Vi ska leta efter pengar.

Alla som lånar ut till Sjömansfonden får en aktie.

Helt värdelöst!

Varje aktie motsvarar 1 000 gulden.

Vi skriver ner serienumret och bakom det "x 50", till exempel.

Efter kriget kan aktieägaren visa att han bidrog med 50 000.

Tyskarna hittar bara en värdelös aktie.

Eller en intetsägande sifferrad.

-Smart plan. -Och helt riskfri.

Vad har du emot det?

-Jag försätter Emmy och barnen i fara. -Jag har också familj.

-Tänk på dem, då. -Det är det enda jag gör.

Jag beklagar, men nej.

Vi är bankmän, Wally. Vi är inga motståndskämpar.

Wally.

Jag träffade honom inte på två månader. Väldigt ovanligt för oss.

Jag visste att han skulle fortsätta med sina planer utan mig.

Jag försökte att inte oroa mig.

Men jag saknade honom.

-Herr van Hall, ni arbetar hårt? -Jag har lunchpaus.

Ja, naturligtvis. Jag ville bara förvarna er.

Nästa vecka dras alla 500- och 1 000-guldensedlar in.

-Jaså, varför? -För att bekämpa svarthandeln.

Det finns alltid folk som försöker sko sig under svåra tider.

Stora valörer kan växlas in på skattemyndigheten under två veckor.

-Om ni kan svara för det. -Självklart.

Telexet går inte ut förrän på måndag, men vi bankmän måste ta hand om varandra.

Det uppskattar jag verkligen.

Ni kanske kan göra mig en gentjänst.

Om ni skulle höra att någon försöker bli av med stora mängder 1 000-guldensedlar...

Då får ni veta det direkt.

Utmärkt.

Herr van Hall, er bror får inte störas.

Herr van Hall!

Det är ingen fara, fru van Veen.

Jaap! Så han har dragit in dig?

Vad menar du? Det här är min nya kostym.

Din plan funkar alltså.

På tre månader har jag fått ihop 500 000.

-500 000? -Jaap hjälper mig att dela ut dem.

Det är för mycket för en person.

Glöm det.

van Tonningen har förklarat alla 500- och 1 000-sedlar som ogiltiga.

-Det kan inte stämma. -Hur så?

-För att bekämpa svarthandeln. -Och motståndsrörelsen.

Hur mycket har du kvar?

-200 000. -De måste växlas in inom två veckor.

Det enda jag kan komma på är att du ber vänner och bekanta om hjälp.

Jag klarar det aldrig ensam.

-Nej! Jag kom bara hit för att varna dig. -Det svåra arbetet är gjort.

Vi har pengarna. Och ditt nätverk är mycket större.

Annars blir det här värdelösa papper.

De Vroedt är med. Ska vi slå vad?

Beers, van Manen.

Elckenbout.

Jag är inte säker på Beers. Fråga honom inte.

-Henri ter Meulen? -Bra idé.

Kunde det inte vänta?

-Hur många 1 000-sedlar kan du bli av med? -Kanske tolv.

-Fyrtio. -Åtta max.

Sorry, ingen enda. Jag har ett bankvalv fullt.

Jag är inte rädd för tyskarna, utan för skattmasen.

Och jag har ditt ord på att de går till Sjömansfonden?

Då ställer jag inga fler frågor.

Tack för rask hjälp.

Och det blir 50.

-Ja, det var allt. -Tack.

Ja.

-Sköter du bokföringen? -Varför jag? -Och vi måste låna mer. -Mer?

Ja, vi kan växla in mycket mer än bara våra 200 000.

Nästan 600 000 mer än för två veckor sen.

Allt i små valörer.

-Jag borde tacka Rost van Tonningen. -Du skulle bara våga.

-Det här är bara början. -Jag skulle bara hjälpa till med det här.

Men vi kan inte sluta nu. Vi gör inte tillräckligt.

Vem garanterar att alla pengar kommer att återbetalas?

-Har du kontakt med London? -Senare. Njut nu bara av det vi gör här.

-Du... -Ja.