The Eternal Road (Ikitie)

Börsen har kraschat i New York. Hela västvärlden -

har drabbats av lågkonjunktur och massarbetslöshet.

Stalin har bjudit in alla världens proletärer -

för att bygga upp Sovjetunionen, arbetarnas paradis.

Över 10000 människor har flyttat från USA och Kanada -

till det lovade landet.

Över 6000 av dem är amerikafinländare.

Detta är deras historia.

Kauhava, Finland 1931.

Bra.

Arvo, har du övat på visslingen?

Bra.

Jag hade hört så mycket om Jussi Ketola -

att jag inte visste vad som var sant.

De finska fascisterna sa att han var kommunist.

Men jag visste att han inte var det.

Han hade blivit socialist i USA -

och trodde på samma principer som vi.

Frihet, jämlikhet och broderskap.

Vissa sa att han stred mot de röda -

i det finska inbördeskriget.

Jag trodde inte på det heller.

Jussi var pacifist.

Han gjorde aldrig någon illa.

Jag gillade honom från första stund -

när han kom för att bo hos oss på Hopea.

Han pratade så fint om sin familj.

Om sin fru Sofia och om sina barn.

- Sover du inte? - Jo, då.

Jag vet med säkerhet att han var orolig för dem.

Över hur de skulle klara sig utan honom.

Sov nu.

Stanna här, och inte ett knyst.

- Varför kommer ni hit mitt på natten? - För fosterlandets skull.

- Kan vi inte ta det här på dagen? - Dags att åka, Ketola.

Han ska ingenstans! Är du också här? Skäms!

Sofia, låt bli! Meddela polisen, bara.

- Pappa! - Släpp mig!

Ingen fara.

- De vill bara skrämmas. - Ut med dig.

Låt mig åtminstone klä på mig. Sluta, för helvete!

Håll käften, jävla kommunist!

Du ska till den eviga vägen, Jussi. Sovjetunionen.

Det är ju dit du vill. Du får vara med likasinnade.

THE ETERNAL ROAD

GRÄNSOMRÅDE!

Skjut honom om han rör sig.

- Det samma vanliga. - Det är inte längre tillåtet.

Att värna om fosterlandet?

Transporter över gränsen är förbjudna.

- Det är folkets vilja. - Vad heter du?

Varför vill du veta det?

- Polisen kommer att fråga mig om det. - Håll tyst.

Är det så här en fosterlandsförrädare ser ut?

Vi kan inte ta honom tillbaka. Hellre dödar vi honom här.

Du kommer att ha oskyldigt blod på dina händer.

Lyssna på mig. Jag är inte kommunist.

Jag har inte stridit mot vita eller röda, men jag är emot dödande...

Tyst!

Finska staten vet inget om det här.

Vill du dö här eller ska vi skjuta dig på myren?

Det är väl begravningsföljets problem. För mig är det sak samma.

Karvinen. Döda djuret.

Vi behöver väl inte döda honom...

Efter honom!

Halt! Halt! Du är i gränsområdet!

BASERAD PÅ EN SANN HISTORIA

Välkommen till Sovjetunionen, kamrat Ketola.

Kallonen, från Folkkommissariatet för inrikes ärenden.

Petrozavodsk, Sovjetunionen.

Hur behandlar de dig här? Behöver du nåt?

De behandlar mig bra.

Kan jag få penna och papper så att jag kan skriva hem?

Självklart. Vi på NKVD har bara hört gott om dig, Ketola.

Du är arbetarnas vän.

Du byggde ett hus i Finland med pengarna du tjänade i Amerika.

Fru och två barn. Du är en bra man.

Jag försöker mitt bästa. -Har du med dig några meddelanden från Finland?

- Meddelanden? - Post, till Sovjet.

Nej, jag har inga meddelanden. - Är du säker -

på att du inte tog med nåt?

Bara en kula i sidan och ett par kalsonger.

Bra. Vi vill hjälpa dig. Så att du klarar dig här.

- Jag vill bara återvända hem. - Bra att nån vill härifrån.

För det är många som kommer hit frivilligt.

Alla världens arbetare tror på Sovjetunionen.

Ja... Om du behöver nåt, vad som helst, tveka inte -

att fråga efter mig. Kallonen var namnet.

Min kära fru Sofia...

...säg till Arvo att han är husets herre tills jag återvänder. Jussi.

Har vi Jussi Ketola här?

Nej jävlar, det är han!

- Ketola, för han! Det är inte sant! - Max.

I egen hög person, broder.

Jag kom för att driva in gamla skulder. Du är skyldig mig 3 dollar.

Hur mycket blir det efter 20 års ränta? Strunt samma, det är värt det.

Du är på framsidan. Jag hämtade kläder till dig.

Herregud, får du inget bättre att äta?

Vad gör du här?

Jag bygger ett socialistiskt paradis i Karelen.

Du kommer att älska det här stället.

KIDNAPPNINGARNA FORTSÄTTER I FINLAND

Jag sa att vi har jobbat tillsammans på skyskrapsbyggen i New York.

- Jag har redan ett jobb till dig. - Jobb? Jag kan inte stanna här.

Sakta i backarna, nu. Då så.

Här finns mer pengar än i New York. Tro mig, Jussi.

- Det räcker till dig också. - Säkert.

Men jag åker hem så fort jag rett ut den här röran.

Men du åker inte ikväll.

Vi har våra egna affärer och ett operahus.

Det är inte 5th Avenue, men man vänjer sig.

Yrkesarbetare har kommit ända från Kanada.

De tog med sig verktyg, maskiner, bilar, traktorer - allt möjligt.

Amerikanerna sköter jordbruket, kanadensarna skogsbruket.

- Hur många finnar har kommit hit? - Tusentals, tiotusentals.

Arbetarna har svarat på Stalins kallelse.

Fattar du inte, Jussi? De bygger arbetarnas paradis!

Tänk, finnarna i Ontario tog med sig en hel tegelfabrik!

Hur står det till, kamrat?

- Det här är lite som en privat klubb. - Skulle inte alla vara likvärdiga?

Stalin gav oss förmåner som tack för vår hjälp.

Du kommer in på restauranger och får saker i partiets affär.

Vilket parti? -Var fan tror du att vi är? Kommunistiska partiet, så klart!

- Jag är inte medlem. - Vem av oss är det?

Tänk vilka möjligheter vi har här.

Älskling! Jag kommer strax.

Skål för nya framgångar. Botten upp.

- Jag ska fixa dig en lägenhet. - Nej tack.

- Vill du till fascistiska Finland? - Jag skrev att jag kommer snart.

- Du borde inte prata om att åka. - Hur så?

Varför så bråttom? Du behöver mer vodka. Det är 250 km till gränsen.

Nu håvar vi in fångsten, Jussi!

Karelens Jänkare leder...

Nu är det jänkarnas tur att kasta!

Jag visste att Jussi skulle vara intresserad av amerikanska sporter.

Kan det här bli Sovjetunionens nya nationalsport?

Knappast. Det påminner för mycket om skyddskårernas boboll.

Karelens Jänkare kastar...

Kom och hälsa på mig i stora huset imorgon klockan två.

- Varför? - Vi ska prata historia.

Vi vet att du var på de vitas sida 1918.

- Under vapenhot. - Men ändå.

Du måste vara den enda i hela Sovjet som stridit mot Röda armén.

Som jag sa, jag blev tvingad. Jag forslade lik gjorda av andra.

Tvingade de dig att skriva till kamrat Strang i Amerika -

innan han kom hit? Kom ni överens om ett spionuppdrag?

Menar du allvar?

Jag vet att du pratade och åt middag med Strang.

Vet du vad jag åt?

Nej, men jag kan lätt ta reda på det. Tro mig.

Ett komplicerat spel. Jag gillar enklare sporter.

Stora huset imorgon klockan två.

Nu är det Moskvabornas tur att kasta!

Dynamo Moskvas kastare är nummer 14...

Min kära fru. Jag skriver detta brev i ett sjukhus i Petrozavodsk.

Efter att fascisterna tog mig bla, bla, bla...

Brevet du skickade till Finland. Vi har undersökt det.

Skickades det inte? -Du har inte tillstånd att skicka brev utomlands.

Du övervakas.

Våra kryptörer har dekrypterat koden.

- Du kan lika väl erkänna. - Erkänna vadå?

Finlands hemliga polis skickade dig hit.

Kidnappningen var iscensatt.

Vi bygger upp Sovjetunionen som har fiender överallt.

Det finns spioner bland arbetarna från kapitalistiska Amerika.

De letar efter våra svaga punkter.

- Du kan engelska. - Det gör mig inte till spion.

Det hjälper dig bevisa att du inte är vår fiende.

Det här är ju helt galet.

Vi vill veta vad amerikanerna pratar om -

och vem det är som pratar.

Jag har meddelat om din ankomst. -Jag ska till Finland. Vi kom överens...

Vi har inte kommit överens om nåt.

Om du vill återvända till din familj, bevisar du att du är på vår sida.

- Det är inte mitt pass. - Nu är det det.

Jussi Ketola existerar inte i Sovjet, men det gör Jussi Kari.

Hädanefter går du dit jag säger att du ska gå.

Och gör som jag säger.

- Varför tror han att vi är spioner? - Är du det?

- Så klart inte. - Då är det lugnt.

Jag har inte sett sånt här förut, inte ens från Kallonen.

Fattar du inte att ett sovjetiskt pass är ett värdefullt dokument?

Det blir mindre problem om du spelar deras spel.

- Ge dem några bra historier. - Vadå för historier?

Såna som håller dem nöjda. Så att de kan skriva sina rapporter.

Jussi Kari!

Kari, Jussi. Ett kort och bra namn.

Sikari-Jussi.

Östra Karelen, Sovjetunionen

John Hill.

KOLCHOSEN HOPEA

PROLETÄRER I ALLA LÄNDER, FÖRENA ER

Här är han. Jussi Kari.

En liten gåva från Kallonen.

Sätt er nu.

Min fru Martta.

- Välkommen. - Tack.

Kom och sätt dig.

Låt oss be.

Kristi ljus lyser upp vår dag.