The first 200 lines.
Slukhålen har uppstått från ingenstans, i alla världens länder.
- På gatorna i varje storstad... - Hålen sprängs upp utan varning.
Varelserna som kommer upp ur slukhålen kan ha legat i ide i tusentals år.
Kulor kan hindra varelserna, men inte stoppa dem.
Många länder har kallat in militären.
Folk som lever på höga höjder vittnar om att varelserna stannar vid 2438 meter.
Nederland, Colorado här. Stan är förstörd, men allt över 2438 meter är orört.
Den globala gränsen tycks vara 2438 meter. Alla uppmanas att hålla sig ovanför den.
2438 meter är den livsavgörande gränsen. Alla som kan ta sig upp dit: Gör det nu!
TRE ÅR SENARE
KLIPPIGA BERGEN, COLORADO 2359 METER ÖVER HAVET
79 METER UNDER GRÄNSEN
LOST GULCHS FLYKTINGLÄGER
193 2578 METER ÖVER HAVET
Hej, Hunter. Mår du bra?
Hunter?
Jag ville bara träffa andra människor.
Du sa att de flesta monster har gått i ide.
Du får ju syrgas varje natt.
Tänk om du inte kan andas när du är ensam.
Förlåt, pappa.
Jag får inte förlora dig.
Det går inte.
Du måste förstå det.
- Den här var tung. - Ja.
Vänta.
- Har du den? - Ja.
Vad hände imorse?
Han gick över gränsen. För att kunna se bosättningen i Red Rock.
Han är ju det enda barnet häruppe.
- Han är ensam. - Han lever.
Vissa av oss har andra behov också, Will.
Vi må vara säkra här, men berget är ett fängelse för honom.
Han ville inte bara se Red Rock.
Gränsen korsar Elba Fire Road i närheten.
Där såg han sin mamma för sista gången.
BYMÖTE IDAG
Crow's Nests flyktingläger skickade ner fem på jakt efter mat.
Ingen har återvänt, men de har hoppet uppe.
De har bett oss att skicka ut någon för att hålla utkik.
- Vilken väg tog de? - Sugarloaf Run.
Jag förstår. Du litar på Nina.
Men det här är ett självmordsuppdrag. Du behöver inte rädda världen.
Jag är här, gubben. Ta det bara lugnt.
Ta djupa andetag.
Lugnt och fint. Djupa andetag.
Djupa andetag. Lugnt och fint.
Så där. Lugnt och fint.
Jag älskar dig.
Höet håller potatisen varm när den växer. När det blir kallt så lägger man på höet.
Den håller frosten borta och potatisen varm.
Okej?
Det handlar om tajming. Man måste släppa i precis rätt ögonblick.
Så där!
Det är Hunters födelsedag.
Och du vill ha de sista makaronerna med ost?
Jag kan ge dig de här. Det är inte mycket, men...
Det blir bra.
- Hur fick du tag i den här? - Jag har ju kontakter.
Grattis på födelsedagen.
Pappa, varför använder du inte radion längre?
- Vi viftar med flaggor om det behövs. - Det är inte samma sak som att prata.
Vi behöver elektriciteten till annat. Särskilt på vintern, när dagarna är korta.
Du ska ge dig av, eller hur?
Dina syrefilter är slut. Om du blir sjuk igen...
- Jag ska inte bli sjuk. - Så kan man inte tänka.
- När? - Jag kommer att klara mig.
Jag fick dem av Charlie.
Han vill nog ligga med mig.
- Han är 80 år gammal. - Efter tre år här överväger jag det.
- Var är Hunter? - Han sover.
Det är ju fredag.
- Jaså? - Ja.
Om det här var innan allt började, vad hade du gjort?
Jag hade nog spelat golf med min svärfar.
- Du är väl inte den snobbiga typen? - Nej, jag var inte det.
Taras familj älskade det. Jag hatade det.
Men nu saknar jag det.
Vi har slut på filter, så du ska få en spruta.
Hej, Nina.
Hur mår du?
Hur går det med drickandet?
Det håller självmordstankarna borta.
Hur går det med ditt?
Det håller tanken på att mörda dig borta.
Jag ger mig av imorgon. Till Boulder.
Det förväntade jag mig inte alls.
Jag har inget val.
Då dör du.
Det går inte att döda dem.
Om du verkligen trodde på det så skulle du inte ha piratflaggan uppe.
Jag har hittat en säker väg dit.
Det finns ingen säker väg.
Jag kan varje karta. Varje väg.
Det tar två dagar och det är omöjligt att hålla sig över gränsen hela vägen.
Hunters apparat... Det är slut på filter.
Sjukhuset i Boulder har många på lager. Om jag inte ger mig av så dör Hunter.
- De är säkert stulna. - Ingen hann stjäla något.
Du måste gå under gränsen många gånger. Du kommer inte att överleva.
- Du överlevde. - Jag hade tur.
Tur är ingen bra strategi.
Du är den enda som har överlevt en kamp mot dem.
Vill du att jag ska dö tillsammans med dig?
Förra året kom du på ett sätt att döda dem, och Tara följde med till ditt labb.
Jag vet en väg till Boulder där vi bara behöver gå under gränsen två gånger.
- Två gånger? Det är inte möjligt. - Jo, det är det.
- Calway-gruvan. Den går genom berget. - En gruva? En jävla gruva?
Är det din plan? Det är en dödsfälla.
Vi gjorde ett stort jobb där. Jag har gått där. Jag känner till tunnlarna.
Du känner inte till någonting.
- Du är desperat. Desperata människor dör. - Åtta imorgon bitti.
- Cathedral Point Overlook. - Jag kommer inte.
Allt du gör pekar på att du kommer. Du skjuter på det där reaper-skalet.
Du vill döda dem och du behöver något därnere till det.
Du är skyldig mig det här, för Tara.
Will...
Boulder ligger 600 meter under gränsen. De kommer att vänta på dig där.
Det krävs bara en av dem.
Jag vet.
Nina!
Nina, den närmar sig!
Nina!
Den kommer hitåt!
Jag kan inte hålla andan längre.
Skjut!
Nej, snälla...
Snälla!
Jag kan inte...
- Tack. - Ingen orsak.
Jag måste ge mig av imorgon. Han klarar sig i fyra dagar. Högst fem.
Jag stannar hos honom.
Ställ in det på 180 meter, så att du kan skjuta från längre håll.
Pansarbrytande ammunition, från mitt förråd.
Kraftigare än en vanlig 5,56.
Lycka till.
Tack.
Tänkte du berätta det för mig?
Eller tänkte du dö utan att säga något, som Tara.
- Förlåt. Det där var onödigt. - Ja.
Tim, får jag min utrustning?
- Vad gör du? - Jag följer med.
- Nej, det gör du inte. - Jag frågar inte. Du behöver en till.
- Nina följer med. - Då följer jag definitivt med.
- Stan behöver dig. - Jag behöver se mig om.
Varför måste du göra det?
- Vi är råttor på ett sjunkande skepp. - Nej.
- Vi kan överleva här. Alla förutom Hunter. - Jag vill inte leva så här.
- Och det vill inte Hunter heller. - En åttaåring får inte bestämma sånt.
Vi måste ta upp kampen mot dem.
Vi kan lika gärna börja idag.
- Vi behöver ingen hjälp. - Du behöver väl ingens hjälp?
Har du någonsin sett en av dem?
På nära håll?
Inte bara en ljusglimt på håll.
Hur de sliter isär en människa.
Kulor studsar bara bort.
Träffar man mitt i ansiktet så får man några sekunder på sig att springa.
Vi kommer att dö.
Du får gå först.
- Jag ska inte vara borta länge. - Så sa mamma också.
Jag kommer tillbaka.
Jag lovar.
När vi kommer till Alta Vista kan vi ta skidliften.
- Hur startar vi den? - Med reservgeneratorn.
Den kommer inte fungera efter 992 dagar.
Om batteriet inte är urladdat så ska jag få igång den.
- Vad är det som finns i Boulder, Nina? - Mitt gamla labb.
- Jag trodde att du var lektor på Caltech. - Forskare.
Det går inte att lära barn något. De är för dumma.
Är Caltech-elever för korkade? Vad är vi i så fall?
Inte Caltech-elever, Katie.
Du kan väl vara trevlig?
Försök åtminstone.
Jag bryr mig bara inte ett skit.
Hur kan vi vara säkra på att de inte ligger därnere?
Jag får inga utslag.
- Så det där är ingen kompass? - Nej.
- Hur spårar du dem? - Med bioelektromagnetism.
De har starka magnetfält. Starkare än något annat djur på jorden.
Inom 800 meter dras nålen mot dem.
2438 METER ÖVER HAVET
- Är det tre kilometer till skidområdet? - En och en halv om vi går genom skogen.
Nina, det är du som är expert.
Vet du varför de inte går över 2438 meters höjd?
Jag hoppas bara att de inte ska tänka om.
- Får du några utslag? - Nej, just nu är det lugnt.
Här kanske det finns något vi kan använda.
Fortfarande inga utslag. Säg till om nålen rör sig.
Det finns ammunition här. Några nödraketer.
Jackpot.
- Vet du hur man använder den? - Den är gjord för artonåringar i lumpen.
- Jag ska nog klura ut det. - Det behövs inte.
- Så du vet det? - Jag är ju från Texas.
Jag är från Louisiana. Det betyder inte att pappa lärde mig om granatkastare.
Nina, hur går det?
- Nina, kan vi gå nu? - Håll käften, båda två!
Jag har hittat reaper-skal.
Låt henne stanna då. Hon kan göra det. Vi behöver henne inte.
Det gör ni faktiskt. Det är du som är överflödig.
- Sug kuk, Nina. - Vi vet ju vems kuk du vill suga, Katie
No comments yet. Be the first to leave one.