Promises

Jag heter Nick Fury.

Mitt jobb har varit att ta reda på varifrån framtidens fiender kommer.

Jag kommer från S.H.I.E.L.D.

Det har aldrig slagit mig att de skulle komma ovanifrån.

- Den här saken såg alltså ut som Coulson? - Och den pratade som han.

Formskiftare. Vi kan inte lita på nån, inte ens våra egna.

Nu står jag här som mig själv. Utan falskspel.

Jag vill bara snacka.

Mitt folk levde som flyktingar, hemlösa.

- Talos! - Soren.

Och de få av oss som finns kvar står på tur att slaktas.

Vi är tusentals som lever åtskilda. Det här är bara början.

De vore inte trygga här. De behöver ett eget hem.

- Välkommen, Varra. - Tack, Fury.

Det är nån jag vill att du träffar.

- Det här är Gravik. - Hej, Gravik.

Hans föräldrar dog i det sista slaget mot kreerna.

Han lyckades fly från fiendens territorium.

Han flög skeppet helt ensam. Han är smart. En överlevare.

Vi behöver nån som han.

- Han är ett barn. - Bara i en människas ögon.

Prata med honom.

Gravik... Jag beklagar dina föräldrars öde.

- De dog en storslagen död. - Det tror jag säkert.

Men det vi gör här...

Det är mycket farligt.

Jag är inte rädd.

Det märker jag att du inte är.

Jag vill tacka er alla för att ni har anslutit er till mig.

Jag vet att ni har haft det tufft.

Vi sökte ett hem, men möttes bara av våld.

Och hat.

Vi har alla mist någon.

Eller alla vi hade.

Nu är vår art utspridd över galaxen -

men ni som har lyckats ta er hit till jorden-

kunde göra det av en särskild anledning.

Den här mannen.

Den här mannen litar jag på.

Det är inget ord jag använder lättvindigt.

Tack, Talos.

Mina vänner, ända sen...

Jag tar om det. Nästan ända sen jag träffade Talos första gången-

har jag varit övertygad om att människor och skruller kan hjälpa varandra.

Världen står inför ett allvarligt hot och jag behöver er hjälp.

Det skulle innebära att ni iklär er en ny skepnad-

och behåller den.

Då lovar jag följande.

Medan ni hjälper till att försvara mitt hem-

ska Carol Danvers och jag finna ett nytt hem åt er.

Vem blir först med att avge löftet?

Tack, Soren.

Du har en modig mamma, G'iah.

Om ni håller ert ord...

...så håller jag mitt.

Vad gör ni?

Släpp!

Jag är amerikan! Jag är amerikan!

Jag är amerikan!

Hur kan jag hjälpa er?

Vi söker efter den här mannen, en svart amerikan. Har ni sett honom?

En svart amerikan, på Warszawatåget från Moskva?

Då har ni nog större chans att hitta utomjordingar.

Trevlig resa.

De har gått.

Har du hört nåt från G'iah?

Nej, inte ett ord än så länge.

Jag och mamma brukade ta tåget den långa vägen till Detroit.

På den tiden var tågen inte så här snofsiga.

Vi var hänvisade till vagnen för "färgade".

Det var varmt och svettigt. Toaletten funkade sällan.

Vi fick inte vara i restaurangvagnen.

Så vi hade med oss kyckling, vitt bröd-

ägghalvor och sockerkaka i en skokartong.

Efter bara en halvtimme var kycklingen uppäten.

Doften var oemotståndlig.

Det var en lång resa-

så jag och mamma hittade på lekar för att fördriva tiden.

"Berätta nåt jag inte vet" var en av hennes favoriter.

En gång sa hon: "Berätta nåt jag inte vet om dig och Suzie."

Jag och Suzie brukade leka doktor bakom gubben Jacksons lada.

Det tänkte jag förstås inte berätta för henne.

Så jag hittade på nåt tokigt.

"Jag och Suzie såg en polkaprickig padda."

Mamma bara log.

Jag hade ljugit så det osade om det, men bara det faktum att jag gjorde det-

sa henne allt hon behövde veta om mig och Suzie.

Ska vi köra den leken?

Visst.

Berätta nåt jag inte vet om ödeläggelsen av Skrullos.

Du vet redan allt som finns att veta om den.

Leken heter "berätta nåt jag inte vet".

Kreerna var oss övermäktiga, vi höll emot så länge vi kunde-

och när det inte gick längre-

så flydde den miljon av oss som återstod.

Intressant.

Berätta nåt jag inte vet om skrullerna som flydde.

De är här.

Vilka är här?

Alla.

Vänta nu...

Påstår du att vi har en miljon skruller bland oss i detta nu?

Har du tappat reptilförståndet?

Jag skickade ut anropet.

Alla skruller som inte var i kejsare Drogges koloni svarade.

Du ljög för mig!

Vi blev förföljda i hela universum!

Jag kunde antingen låta mitt folk utrotas, eller ta hit dem. Vad skulle du ha valt?

- Det handlar inte om mig! - Men att utnyttja oss som spioner går bra?

Värden avgör villkoren för besöket.

Och om värden försvinner? Du var borta!

Jag trodde inte att du skulle komma tillbaka.

Och när du ändå gjorde det gick det ändå inte prata med dig.

Du var bara på jorden och vände.

"Det är för jobbigt här. Jag måste upp till min rymdstation."

Du har varit där i åratal!

Du kunde nå mig men du lät bli, för du ville inte att jag skulle veta!

Min förhoppning är att med din hjälp-

ska skruller och människor kunna samexistera.

Människor kan inte ens samexistera med varandra!

Vi har krigat mot varandra sen vi började gå upprätt.

Det finns varken plats eller tolerans nog för en annan art här!

Inte i den här kupén heller, faktiskt. Du ska nog av här.

Herregud...

Elizabeth.

Var du där?

Ja.

Hur gick det till?

Det gick snabbt.

Gör inte som kräken som ger mig plattityder när jag vill höra sanningen!

Vet du vad han där sa?

Att min nation står i tacksamhetsskuld till mig.

Men han vägrar att ens berätta var på jorden min dotter dog.

Så det är uppenbarligen inte fakta nationen är skyldig mig.

Hon dog i Moskva.

Vi försökte avstyra attentatet.

Nån gillrade en fälla.

-Åt henne? - Nej, åt mig.

Nån ville mig illa...

...och gav sig på henne.

Det är alltså du som är skälet till att jag får hem min dotter i en kista.

Förlåt att jag inte kunde skydda henne.

Du är Nick Fury.

Maria litade på dig. Hon hade följt dig till helvetets portar.

Jag vet inte vad det var som Maria dog för.

Men vad det än var, låt det inte ha varit förgäves.

En nyhetsuppdatering.

Flera bomber exploderade i dag på en folkfest i Moskva-

och minst tvåtusen personer har dött.

En misstänkt är gripen-

-en ledande person i extremistgruppen Americans Against Russia.

Den brittiska premiärministern fördömde snabbt dådet-

-och Natos generalsekreterare meddelade att Nato har inlett ett utredningsarbete.

Trots alla fördömanden pekar allt på att rysk vedergällning är att vänta-

-för det som Kreml betraktar som en krigsförklaring från amerikanerna.

De påstår att vi var inblandade. Det är ren dynga.

Attentatet i Moskva har absolut inte utförts av amerikaner.

Det osar falsk flagg lång väg.

Hur visste du att Fury skulle vara där?

Det visste jag inte säkert, men jag hoppades på det.

Jag ville få se hur mycket av honom som finns kvar.

Och?

Han är bara dimma. Gammal.

Jag hade kunnat döda honom.

Men man straffar inte nån genom att ge honom det han vill.

Kör mig till rådsmötet.

Jag vill se deras miner medan Moskva fortfarande brinner.

- Du väntar. - Knappast. - Gravik?

Om jag inte är ute inom en timme...

...skjuter du honom i huvudet.

Rådsmedlemmar.

Nån fick visst inte meddelandet om klädkoden.

Jag fick faktiskt ingen inbjudan heller, generalsekreteraren-

men det var säkert ett misstag.

Premiärministern.

Hej, Shirley.

Jag talar nog för oss alla när jag säger att jag är glad att du är här. Sätt dig.

Jag ser er klä er i herrefolkets kläder, dricka herrefolkets vin-

leka herrefolk och äta med herrefolkets bestick.

Bättre att bete sig som en människa än som en hund.

Jag tycker om hundar.

Jag föredrar dem faktiskt.

Hundar hycklar inte. De ljuger inte.

De låser inte in varandra i bur.

De prostituerar och förgiftar inte varandra-

och de gör inte allt de kan för att fördärva och förstöra sin miljö.

En naiv läsning av människans historia.

Det är den enda möjliga läsningen.

Är du färdig?

- Ska vi gå vidare till det vi kom hit för? - Det tycker jag.

Terrordåden i städer runtom i världen, nu senast i Moskva-

undergräver den stabilitet som rådet ämnar upprätthålla.

Syftet med mötet är att besluta vilket straff, om något-

som ska utmätas mot den individ som har försatt oss alla i fara.

Du har mördat över tvåtusen oskyldiga människor, däribland barn.

Och du uppvisar ingen som helst ånger.

Vad fan ger dig rätten att trotsa rådet?

Vad som ger mig den rätten?

Fury gav oss sitt löfte.

Vi var alla där och hörde det.