Thor: The Dark World

Långt innan ljuset föddes fanns det mörker.

Och från det mörkret kom svartalverna.

Den mest hänsynslösa av dem, Malekith -

- försökte för tusentals år sedan återföra universum till evig natt.

Sådan ondska var möjlig tack vare Etern -

- en uråldrig kraft med outsinlig förstörelseförmåga.

Malekith. Asgårds styrkor kommer.

Asgårds tappra arméer, ledda av min far, kung Bor -

utkämpade ett stort krig mot dem.

Skicka fram De fördömda.

När de nio världarna konvergerade -

- kunde Malekith till slut släppa lös Etern.

Men Asgård slet vapnet från honom...

...och utan det föll svartalverna.

Med slaget i det närmaste förlorat offrade Malekith sina egna mannar -

- i ett desperat försök att krossa Asgårds armé.

Deras död blir vår överlevnad.

Kriget är långt ifrån över.

Malekith var besegrad och Etern fanns ej mer.

Så sas det åtminstone...

Etern, ers majestät, ska vi förstöra den?

Om det ändå vore möjligt, men dess kraft är för stor.

Gräv ner den djupt, nånstans där den aldrig kan hittas.

- Loke... - God dag, mor.

- Har jag gjort dig stolt...? - Snälla du, förvärra det inte.

- Definiera "förvärra". - Nu räcker det!

Jag ska tala med fången i enrum.

- Jag förstår inte allt detta ståhej. - Inser du inte allvaret av dina brott?

Överallt orsakar du krig, förstörelse... och död.

Jag for ner till Midgård för att styra människorna som en välvillig gud.

Precis som du.

Vi är inga gudar. Vi föds, lever och dör, precis som människorna.

Fast 5000 år längre...

- Allt för att Loke ville ha en tron. - Det är min arvsrätt!

Din arvsrätt var att dö, redan som barn...

...utslängd på en frusen klippa.

Om jag inte tagit hand om dig, hade du inte varit här nu och hatat mig.

Om yxan väntar mig, svinga den då.

Det är inte så att jag inte älskar våra små samtal, det är att...

...jag älskar dem inte.

För Friggas skull får du leva, men ni får aldrig träffas igen.

Du får tillbringa resten av ditt liv i fängelsehålan.

Och Thor? Ska den enfaldige tölpen få bli kung medan jag ruttnar där?

Thor måste försöka reparera de skador du gjort.

Han ska återställa ordningen i de nio världarna och sedan -

blir han kung.

VANHEIM

- Jag har det under kontroll! - Är det därför allting brinner...?

Ingen orsak...

Han är din...

God dag.

Jag godtar din kapitulation...

Nån mer?

Nästa gång borde vi kanske börja med den störste?

Vart ska vi härnäst?

Hogun, vi har snart fred i alla de nio världarna.

Du borde stanna här, hos ditt folk. Asgård kan vänta.

Jag tackar dig.

Och jag tackar dig.

Heimdall...

- Är Vanheim säkrat? - Ja, och även Nornheim och Ria.

Det hade gått fortare om far lett oss.

Du verkar tro att jag är en brödbit så som du brer på...

Det var inte min avsikt.

För första gången sen Bifrost förstördes har vi fred i de nio världarna.

De påminns om vår styrka, och du har gjort dig förtjänt av deras respekt...

- ...och min tacksamhet. - Tack.

Allt är som det ska, förutom ditt förvirrade och splittrade hjärta.

Det handlar inte om Jane Foster.

Människoliv är flyktiga. Du kan finna nåt bättre här.

Jag säger det inte som Allfadern, utan som din far.

Det är dags för dig att överta tronen. Gläds åt dina segrar.

Sök upp dina krigare. Ät, drick och fira med dem. Låtsas åtminstone vara glad.

En till!

Förr brukade du fira i flera veckor.

Du firade Harokin-slaget så rejält att du nästan startade ett till.

Första slaget var ju så roligt...

Ta ett glas med mig. Allfadern har väl inga fler uppdrag för dig i kväll?

Det här är mitt eget val.

Folk märker att du försvinner varenda kväll.

Vi har nio världar. Asgårds blivande kung måste se till fler än en.

Jag tackar dig för ditt stöd i strid och alla dina råd, kära Sif.

HEJ

- Hej! - Hej.

- Så berätta nu. - Det finns inget att berätta.

I tio minuter har du gömt dig bakom en meny som bara har tre rätter -

- kyckling, vegetariskt eller fisk. Jag tror att det beror på nåt...

...och jag tror det gäller en kille.

- Det är komplicerat. - Finns han kvar?

Nej, han...

- ...försvann. - Det känner jag igen.

Sånt är jobbigt. Jag var ihop med en tjej som fick jobb i New York.

Avståndet gjorde slut på förhållandet, plus att hon låg med andra.

- Nej! - Jättemånga.

- Hej. Kan vi få lite vin? - Ja, det vore jättegott!

Richard, det här är Darcy. - Vad gör du här?

Så jag kom till labbet, alltså din mamma hus -

- och väntade mig att du skulle hasa runt i pyjamas -

- äta glass och drömma om du-vet-vem.

Men så är det inte. Du har damkläder på dig och verkar ha duschat.

Har du nåt på hjärtat? För det måste du ha.

Den där mätaren som du slutat titta på -

- den bör du titta på nu. Det är ju därför vi är här.

- Den krånglar. - Precis!

Så gjorde jag också. Jag trodde att du skulle göra nåt tekniskt.

- Det är inget. - Ser inte så ut.

Det liknar värdena som Erik tjatat om.

Vår kompis Erik blev helvild.

Han är inte intresserad. Inte jag heller. Nu får du gå.

Okej.

- Kort men ljuvt... - Hon behöver hjälp.

- Jag tar nog havsabborre. - Havsabborre? Ja, det blir bra.

Havsabborre, havsabborre, havs- abborre, havsabborre, havsabborre.

Havsabborre...

- Havsabborre. - Jane...

Sluta säga havsabborre och gå efter din kompis.

- Det här var jättekul. - Jag blir kvar och säger havsabborre.

- Och jag hatar dig. - Vad då? Jag sa att han var gullig.

Håll mun och kör.

- Sväng vänster. - Vem är han?

- Min praktikant. - Har du praktikant?

Dr Foster, det är en ära att få arbeta med er.

- Jag måste ringa Erik. - Sväng höger!

Och nu vänster.

Jag har blivit expert på att köra i London.

Erik, det är jag. Var är du? Jag kom hit för att du sa att du kommit på nåt.

Jag är här vid Stonehenge, som upplevt en intressant dag.

Polisen kallades hit strax efter kl. 11 -

- sedan en till synes ofarlig person kommit till området och klätt av sig -

- och skrämde turister med tekniska instrument -

- och rop om att han försökte rädda dem.

Mannen, identifierad som astrofysiker dr Erik Selvig, hörs nu av polisen.

Det här är ju spännande! Det tycker praktikanten också.

- Ian. - Vill du ha fasmätaren?

- Nej. - Ta med den. Liknar en brödrost.

Jag vet hur fasmätare ser ut...

Hur byter jag rington på den här?

En astrofysiker borde kunna byta rington själv...

- Varför ringer du? - Vill slippa skrika.

- Praktikanten säger att vi ska hitåt. - Jag heter Ian.

Jag vill inte bli knivskuren i vetenskapens namn.

- Lugn, vi är amerikaner! - Ska det få dem att gilla oss?

De kan få bort det.

- Bara ungar... - Är ni poliser?

- Nej, vi... jag är forskare. - Bussigt...

Vi bara upptäckte det.

Kan ni visa oss?

Det där är lite konstigt...

Vart tog den vägen?

Helt otroligt!

- Vad hände? - Ibland kommer de tillbaka, ibland inte.

Jag vill slänga nåt. Ge mig din sko.

- Såna värden har jag inte sett sen... - ...New Mexiko?

Rör inget!

Ge mig din sko.

Var det bilnycklarna...?

Darcy!

Etern väcker oss.

Konvergensen återvänder.

Du är sen.

Ibland kan festande vara tröttsammare än strid.

- Då gör du det ena fel. - Kanske det.

- Hur har stjärnorna det? - De skiner fortfarande.

Härifrån ser jag de nio världarna och tio biljoner själar.

- Jag har ju berättat om konvergensen. - Ja.

Linjeringen av världarna. Den nalkas, inte sant?

Det är nåt som ingen upplevt under alla mina år.

Få kan uppfatta den, än färre kan se den.

Den kan medföra faror, men är nåt otroligt vackert.

Jag ser inget.

Det är kanske inte den skönhet du söker...

- Hur har hon det? - Hon är begåvad.

Hon vet det inte än, men även hon studerar konvergensen. Fast...

Vad är det?

Jag kan inte se henne.

Jane!

- Vart tog du vägen? - Har du ringt polisen?!

- Vad skulle jag göra, då? - Inte ringa polisen.

Om du ringt polisen har vi snart S.H.I.E.L.D. här.

Vi hade en stabil gravitationsavvikelse, fri tillgång och vittnena var bara barn!

- Du var borta i fem timmar! - Va?

Vad konstigt...

Typiskt...

Jane!

Förlåt, men jag var tvungen att kolla om du var verklig.

Jag är...

- Var var du?! - Var var du? Heimdall kan inte se dig.

Jag har varit här sedan du stack. Har väntat, gråtit och letat efter dig.

- Du sa att du skulle komma tillbaka. - Jag vet, men Bifrost förstördes.

Det blev kaos och krig i de nio världarna. Jag måste få slut på det.

Det är ingen urusel ursäkt... men jag såg dig i tv. Du var i New York!

Jag har försökt skydda dig från farorna i min värld, men jag hade fel.

Jag tror att ödet sammanfört oss.

Jag vet inte var du var eller vad som hände, men en sak vet jag...

- Jag vet... - Gör du?

- Vad då? - Va?

Har du orsakat det här?

- Vi är lite upptagna här... - Jag tror att vi kommer att gripas.

Vänta här.

Ser man på! Lika muskulös som vanligt...