Incendies

Roligt att träffa er.

TVILLINGARNA

Dr Nawal Marwans testamente öppnas i närvaro av hennes barn-

Simon Marwan och Jeanne Marwan.

"I enlighet med testamentet och Nawal Marvans föreskrifter och rättigheter-

- utses advokat Jean Lebel till exekutor."

Det var er mors beslut. Jag var emot det men hon insisterade.

Ni förstår... er mor var mer än en anställd.

För min framlidna hustru och mig var ni som en del av vår familj, så...

...jag kunde inte vägra.

"Alla mina tillgångar ska delas mellan tvillingarna Jeanne och Simon Marwan."

"Pengarna delas lika och möblerna enligt gemensam överenskommelse."

"Begravning."

"Advokat Jean Lebel skall begrava mig utan kista, naken och utan böner."

"Med ansiktet mot jorden, och ryggen mot världen."

"Gravsten och inskrift. Ingen sten med inskrift ska resas på min grav."

"Ingen gravskrift förtjänar de som inte håller sina löften."

"Till Jeanne och Simon. Barndomen är som en kniv som fastnat i halsen-

och som inte lätt kan tas bort."

"Jeanne, advokat Lebel kommer att ge dig ett kuvert."

"Kuvertet är till din far."

"Hitta honom och ge honom kuvertet."

- "Simon, advokaten ger dig ett kuvert." - Jag har hört nog.

Men det är inte slut.

Fortsätt.

"Simon, advokaten ger dig ett kuvert. Kuvertet är till din bror."

"Hitta honom och ge det till honom."

"När kuverten överräckts till sina adressater, får ni ett brev."

"När tystnaden brutits och löftet har hållits, får en sten resas på min grav-

och mitt namn ristas in på stenen."

Jag medger att det är en smula konstigt.

- Ska vi unterteckna nåt? - Nej, inte idag.

- Bra. Tack, Jean. - Ska vi? - Vänta.

Ni känner till historien om vår far. Ni vet att vi inte har nån bror.

Varför lät ni henne skriva det här?

Jag förstår er förvåning. Det är förvånansvärt.

Sluta spela oskyldig! Med henne är inget förvånande.

Vi hittade inte på det här, Simon... inte i ett testamente.

Sen har vi det här.

Den här morgonen gav oss er mor nåt speciellt. Vi sover på det, och...

- Vi ses väl igen? - Jag väntar utanför. - Tack, Jean.

- Sätt dig, Simon. - Hör på, Jean.

Din sekreterare älskade att arbeta för dig. Det gjorde hon hela livet... fint.

Men din sekreterare var också min mor. Hennes jobb som mor är en annan sak.

- Simon... - Begrav din sekreterare som du vill.

Men min mor ska begravas normalt. Gör nåt normalt för en gångs skull.

Det är inte förhandlingsbart.

Ta tid på er. Kom hit när Simon har lugnat sig.

Det är mycket ovanligt, men...

...din mor var inte galen, Jeanne.

Vi har en stor familj nu.

Talade hon om en förrädare? I en stor familj finns alltid en förrädare.

Hur länge tar det innan vi hittar förrädaren? Galna kvinna!

- Jag ordnar det där med Jean. - Ordnar vadå?

Vi ger henne en normal begravning.

Vi tar hand om henne och sen tar jag hand om dig.

- Vart ska du? - Begrav henne som du vill!

Sluta!

Du skäms för att du inte var med när hon dog men var med vid hennes olycka.

Du måste sluta förebrå dig för allting! Jag känner inte skuld för nåt.

- Inser du vad han just läste? - Ja, men hon är borta, vi har fått ro.

Jag är jävligt rofylld!

Jag har fått frid nu.

Jag ser det.

Matematiken har som vi vet syftat till att ge precisa och definitiva svar-

på precisa och definitiva problem.

Nu börjar ett helt nytt äventyr.

Ämnet blir svårlösliga problem som leder till andra svårlösliga problem.

Människor omkring er kommer att hävda att det ni gör är lönlöst.

Ni kan inte försvara er för problemen kommer att vara oerhört komplexa.

Välkomna till den rena matematiken, ensamhetens land.

Det här är min assistent, mademoiselle Jeanne Marwan.

God dag!

Vi börjar med Syrakusas gissning.

Vad säger dig din intuition?

Din intuition är alltid korrekt. Därför kan du bli en riktig matematiker.

Men därborta behöver du hjälp.

Har du familj där?

- Kontakter? - Det är löjligt, Niv.

Du har fått veta a) Din far lever och b) Du har en bror till.

Det som är löjligt är att du ifrågasätter det oundvikliga.

Du måste veta. Annars får du aldrig ro.

Och sinnesfrid har inget att göra med ren matematik.

Du behöver en startpunkt.

- Min far dog under kriget i Daresh. - Det är ekvationens okända variabel.

Man börjar aldrig med den okända variabeln.

Min mor brukade tala om en by som heter Der Om, i Fouad.

Hon tog examen i franska vid universitetet i Daresh.

Om hon studerade finns det hopp.

Said Haidar.

Knacka på dörren hos Said Haidar, en gammal vän som undervisar i Daresh.

Du kan lita på honom.

Vad gör du? Hur är det, mamma?

Madame, det är min handduk.

Mamma?

Mamma?

Mamma?

Vad är det som hänt?

Var är Jeanne?

Mamma?

- Lider hon av migrän? - Nej.

- Minnesförlust? - Nej.

- Problem med balansen? - Nej.

- Frånvarande ibland? - Hon är alltid frånvarande.

Nej, hon var aldrig frånvarande.

Kom, Wahab.

Bort från min syster!

Vart tror du att du är på väg, flyktingpojke?

Sluta, Nicolas!

- Stick tillbaka till ditt land. - Wahab!

Vi lämnar ditt skinn i lägret, tro mig.

- Ge mig. Jag vill döda henne. - Det är mitt göra.

Du har fläckat familjens heder.

Nog! Gå hem!

Gå hem!

Stanna ute!

Vad har du gjort?! Du har förödmjukat oss. Du har smutsat familjens namn!

Varför har du störtat oss i fördärvet?!

Min Gud, vad har du gjort?! Varför gjorde du så mot mig?

Vad ska jag göra med dig? Vill du att jag ska döda dig?

- Jag är gravid, farmor. - Min Gud, allt är svart! Varför?

Varför gjorde du så?! Måste jag döda dig?!

Vad ska jag göra med dig?!

Ät.

Ät om du vill att ditt barn ska bli friskt.

Lyssna noga. Här finns inget mer för dig.

Jag hjälper till efter förlossningen. Jag vill att du far din väg.

Du reser till din farbror Charbel.

Där får du gå i skola för att lära dig läsa och tänka.

Bort från det här eländet.

Lova mig, så hjälper jag dig.

Lova att du går i skolan.

Jag lovar, farmor.

Jag lovar.

Titta noga på din mor. Du måste känna igen henne.

Jag hittar dig en dag. Jag lovar dig, mitt hjärta.

- Var försiktig. - Var inte orolig.

Kom, det är dags att du ger dig av.

Jag känner att nåt förfärligt ska hända...

En dag ska jag finna dig, min son.

Jag fick ett meddelande från min vän, Niv Cohen, men jag kan inte hjälpa er-

- för då undervisade jag i matematikens historia i Paris.

Särskilt perioden när Leonard Euler lyckades-

med den första matematiska lösningen-

- på problemet med de sju broarna i Königsberg.

Diderot trotsade domstolen med att säga:

"Mina herrar... ie-pi plus ett är lika med noll."

"Så Gud existerar."

Niv, Niv, Niv...

- God dag. Talar ni franska? - Javisst. Kan jag hjälpa till?

Ja, jag söker nån som kan ha känt den här kvinnan.

Hon studerade här för cirka 35 år sen.

Skojar ni? Jag var inte ens född.

- Ni är nog på fel ställe... - Ni känner nog nån som kan hjälpa mig.

Jag har rest långväga. Hon heter Nawal Marwan.

- Ni är mycket vänlig. - Nej, jag vill bara bli av med er.

Najat, det är jag. Har du en minut?

Det säger mig nåt. Hon kan ha jobbat på universitetets tidning.

Det var länge sen.

De som går ut brukar byta namn.

Det är i alla fall slående.

Er mor fotograferades i Kfar Ryat. Titta här.

Det är Kfar Ryats signatur.

Det är ett fängelse i söder.

- Känner ni till Kfar Ryat? - Nej.

Ni är definitivt inte härifrån.

Ni känner inte till södern.

"Om det internationella samfundet inte går in nu-"

"-kommer flyktingarna i överfulla läger vid gränsen att bli massakrerade."

Hon har kommit.

Vi studenter är emot Nationalistpartiet som vill fördriva flyktingarna.

Nationalistpartiet stödjer den kristna högermilisen som hotar flyktingarna.

I söder är flyktingarna nu beväpnade...

...och har stöd bland många muslimer.

Men ni... är kristen.

Vi är för fred. Religion har inget att göra med det.

Nawal! Sätt på radion! De har kommit för att stänga universitetet!

Nationalisterna har stängt universitetsområdet!

Nawal! Nawal, kom tillbaka! Stanna här!

Farbror Charbel, nationalisterna stänger universitetsområdet!

Det blir sammandrabbningar! Stanna hos mig!

De skjuter utanför...

- Till bords, flickor! - De attackerar universitetet, mamma!

Det är inte skäl nog att inte äta!

Aioua?

- Kristna byar attackerades i morse. - Gud skydde oss!

Därför har de stängt universitetet. Snart exploderar det här också.

Vi flyttar upp i bergen tills det lugnar ner sig.

- Hur länge? - Vi ger oss av i morgon.

- Resten av familjen är redan där. - Och skolan?

Hursomhelst stänger skolan. Gud allena vet hur länge.

- Och Le Journal? - Var inte rädd.

Le Journal överlever utan oss ett tag.

Men idéer överlever bara om nån försvarar dem!

Just det, Rafqa. Just det.

Det finns bara två barnhem i trakten. Jag är snart tillbaka.

Du går inte dit nu!

- Du lovade farmor att studera... - Du hörde din far.

Det brakar loss i hela landet om de anfaller lägren. Studierna är slut.

Jag tänker på honom varje dag. Det är mitt barn.