Veronika

- Ni lämnade aldrig huset? -Nej, vi var bara hemma.

Minns du om han var här i söndags kväll?

Är det han som har mördat sin fru?

-Nathalie? Mår du bättre? -Jag känner inte dig.

- Vad är det för tecken? - Vet du inte det?

Det har börjat igen.

Man ska inte läsa andras dagböcker. Det är privat.

De är inget för andras ögon. Du borde bara bränna den.

Hon vill nog att jag ska läsa den.

Du ska inte prata med nån annan om det här.

Jag vet inte hur jag ska tänka längre.

Jag drömde om Karin igen.

Jag ska fan klappa till dig!

Ska du sälja vår jävla gård till den där jävla prästjäveln?

Du har förstört mitt liv. Fattar du det?

-Hej! -Hej.

Har det hänt nåt?

Jag har försökt ringa dig, men du svarar ju inte.

- Jag har ljudet avstängt. -Varför det?

Har du druckit?

-Seriöst, vad är det? -Jag behöver prata med dig om en sak.

Kan vi ta det på kontoret?

Du bor ju på vägen, så jag försökte bara vara effektiv.

Kan jag komma in, eller?

Eh... Ge mig en minut. Jag kommer ner.

Okej.

-Vad var det där om? -Det var Veronika.

Jo, jag hörde det. Men vad ville hon?

Hon hade kommit på nåt som hon ville ta upp.

-Okej. Det kunde inte vänta, eller? -Nej, det verkar inte så.

-Brukar hon ofta komma hit, eller? -Nej, verkligen inte.

-Det händer att vi samåker ibland. -Okej.

Men du ligger inte med henne, eller?

-Nej, jag ligger inte med henne. -Nej, men då är det lugnt.

-Du kan bara stänga igen när du drar. -Okej.

-Du, jag är ledsen om... - Jag kör, du pratar.

Fan också.

Hur går det?

Du, vi måste kunna prata med varann, även om du är arg på mig.

Det kanske blir lättare när du är arg på mig.

-Jag kan försöka. -Nej!

Okej.

Förresten kan du glömma att vi ska leka familj med din nya flickvän!

Va? Hon är inte min nya flickvän.

Får jag fråga en sak?

Vad är det för hemskt du tror ska hända om vi får träffa mamma?

Det är inte så enkelt.

Men du låter oss inte träffa henne.

Du måste tro att vi har det hur bra som helst här, men det har vi inte.

Det finns inget jag hellre vill än att ni ska träffa mamma.

Så är det. Snälla, du måste förstå.

Det måste bara vara rätt tidpunkt och det är det inte nu.

Okej.

-Vi åker om fem minuter. - Jag åker med Vidar.

Vem fan är Vidar?

Åh, fuck! - Simon, om fem minuter!

- Okej, och din mormor... -Moster.

Din moster...

Hon såg inte bara offer, utan även gärningsmän?

Och nu har du sett Henrietta.

Jag trodde ju att hon var i fara, men nu vet jag faktiskt inte.

Från macken där Hans Larsson tankade.

- Kolla tidsmarkeringen. -Kl. 19.15.

-Hon var ju hos Paola från kl. 17. -Exakt.

Hej. Vi behöver komma in och prata med Henrietta.

Nu sa jag till henne här att ni ska höra av er innan ni dyker upp.

-Är hon hemma? -Ja, men hon tar sitt bad.

Det är ingen fara. Vi kan vänta.

-Hör ni, skorna! -Be henne att komma ner, är du snäll.

Får jag bara fråga - vad gäller det här egentligen?

-Vi behöver prata med henne. -Ja, okej.

Men ni kan inte bara komma in på det här sättet.

Hon är redan traumatiserad.

- Vad är det? - Henrietta!

- Vad händer nu? -Henrietta, öppna dörren.

- Vad händer? -Vi måste in.

Henrietta, det är polisen. Öppna omedelbart!

Vad är det som händer? Hallå!

Men Gud, vad...

- Henrietta! - Hjälp henne!

Hjälp henne då! - Gå undan!

- Vad ska jag göra? - Ring 112!

Vad ska jag göra?

- Henrietta! - Henrietta!

Henrietta...

- Jag ringer! - Henrietta!

Bra, hjärtat. Det blir bra.

Hon har puls.

Jag pratade precis med sjukhuset. Läget är allvarligt, men stabilt.

Och så har jag bett advokaten att informera Hans Larsson.

-Prästen, vad är det hon heter? -Paola Berg.

Jag ska ta ett snack med henne och även med Hans Larsson igen.

-Jag ska bara skriva ett PM först. - Okej.

Kom, jag kör hem dig.

Aj! Mamma! Mamma!

Kristina!

Kalle!

Kalle!

Ninni, eller hur?

-Hur är det? -

Kom in! Kom.

Och du vill absolut inte behålla det?

Det går inte. Jag kan inte det.

Du är inte den första kvinnan som kommer till mig. Tyvärr.

Drick det här med lite mjölk.

Och du måste dricka alltihop i ett svep.

Du kommer att må väldigt dåligt.

Men det är bara så det fungerar. Förstår du?

Allan!

Drick inte det där!

Jag tog en lur. Jag trodde att det var inbrottstjuvar.

Det har hänt förut, så... Kan jag hjälpa dig?

Här ska du se. Här är mammas egna skrifter.

Ja, folk i trakten här kallade mamma för häxa.

Här står det om fosterfördrivning.

Nu ska vi se vad som står.

"Svavel och fosfor framkallar muskelkramper"

"som orsakar syrebrist hos kvinnan."

"Syrebristen är det som gör att fostret drivs ut."

Tja! Henrietta Larsson har vaknat. Jag sticker till sjukhuset.

-Bra. Nåt mer? -Ja.

Teknikerna hittade Monas blod i bilen.

Det tyder ju på att kroppen har flyttats från nånstans till huset.

-Håll mig underrättad. -Mm.

Polisen, Lotta Lindberg. Dödsfall?

Ja, ett ögonblick, så ska vi se vem vi kan skicka.

- Hej. -Vad bra.

Jag är här angående Nathalie Frykdal.

Ja, precis.

Jag vet att hon är hemskickad, men jag behöver prata med hennes läkare.

Jag trodde att du visste att hon är avliden.

Nej, jag såg henne i affären.

Hon kom in i morse igen med krampanfall och blödningar.

Men de vet nog bättre efter obduktionen.

-Skulle jag kunna få se henne? -Vänta här.

Hej, Henrietta.

Orkar du svara på några frågor?

Jag behöver veta vad som hände kvällen då din mamma dog.

Du och din pappa var ute och åkte bil. Ni tankade i Stigsunda.

Vart åkte ni?

Henrietta?

Vad var dödsorsaken?

Det ser ut som fosforförgiftning igen.

Men den här gången gick det sämre.

Jag vill veta om hon var gravid.

Jag skickar en full rapport när jag är klar.

Tack.

Det var inte meningen.

Vad sa du?

Din mammas kropp blev flyttad och vi har hittat blodspår i er bil.

Vet du nåt om det?

Jag tror att din pappa försöker skydda nån.

Är det dig han försöker skydda?

Lugn, Henrietta. Ta det lugnt. Henrietta, lugn.

Ta det lugnt!

Så, det är ingen fara.

Tack.

Du! Ambulanspersonalen som hämtade Nathalie hittade den här.

- Kanske nåt hon drack. -Tack.

Vad gör du här?

Har det hänt nåt, eller?

Det kom in en ung kvinna häromdagen, Nathalie Frykdal.