Playdate

Sluta!

Hur coolt är inte det här?

Vi kommer att dö!

Åh, herrejösses!

24 TIMMAR TIDIGARE

Passa bollen!

Okej, killar, kom hit.

- Kom hit. Klunga. - Chilla! Vi kommer.

Vi har en minut kvar. Det är oavgjort.

- Lucas, var är du? - Här, pappa.

Heja Lucas!

- Kom hit. Du är med i laget. - Va? Han suger.

Ingen täckte honom i andra kvarten. Jag får tre på mig.

- Vet du vad? Så här gör vi... - Har du ens spelat lacrosse?

- Säg vad vi ska göra bara. - Okej.

Ni ska ge Lucas bollen.

- Är du hög? - Det är planen.

Lucas, du skjuter, vi vinner.

- Vad säger du? - Att vi förlorar.

Jag bryr mig inte. Vi vinner som lag.

- Skitsnack. - Kör på nu. Vi är hjältar.

Pappa, är du säker på det här?

Alla blir arga om jag sabbar det.

- Jag sätter mig på bänken. - På bänken?

Du är redo att vara hjälte.

De där sportfilmerna vi ser,

där allt avgörs under de sista sekunderna,

och allt går i slowmotion,

det är då hjälten kommer fram.

Allt saktar ner,

och de skjuter, det blir seger,

de kastar upp honom på axlarna

och är helt galna. Tjejerna skriker: "Lucas!"

- Det är så vi vinner. - Kom igen.

Vi fixar det.

- Jag älskar dig, pappa. - Okej.

Det här är sport. Det förutsätter vi redan.

Det är förutsatt.

Lucas!

Åh, snälla.

Åh, snälla. Snälla, Gud. Snälla.

- Ja! - Herregud!

Heja Lucas!

Fokusera!

Kom igen! Sätt den! Kom igen!

Vad gör han?

- Varför i slow motion? - Jag kan ha sagt åt honom det.

Nej! Han hade ingen rätt!

- Otroligt! - Du suger, Lucas!

Du är okej. Han mår fint.

Kan inte andas.

Han tappade bara andan. Han mår fint och är strax på benen.

Hjälp mig.

Lacrosse är nog inte hans grej.

Han kanske inte är nån sportig kille.

Att utöva en sport är viktigt. Det här är allt jag kan.

Det var så jag och min pappa umgicks.

Att vara styvpappa kan inte vara lätt.

Jag älskar att du försöker få kontakt.

Ja, det gör jag.

Du och Lucas kommer att hitta er grej, men ge det tid.

Det går inte att forcera.

- Kom hit. Jag älskar dig. - Älskar dig.

- Vi tar dem nästa gång, grabben. - Säg inte "grabben", snubben.

Inte "snubben", pojk.

- Säg inte "pojk", bitch. - Du är en...

Herregud, sluta.

- Är du okej? - Jadå. Det är bara...

Hur länge kissar Lucas förresten?

Kan du kolla? Han har blyg blåsa.

Visst.

Fan. Det är Sjukas. Läget, Sjukas?

Förlåt om jag gjorde er förbannade.

Jag vill att vi ska komma överens...

- Jäklar. - Rör honom inte!

Pappsen är här.

Kom, Lucas.

Hör på.

Rör ni honom igen, spöar jag er allihop.

Varenda en, en massa spö. Hajar ni?

Kom igen, Lucas.

Inser ni vad ni nästan gav er in på?

Vilken förintelse som kunde ha ägt rum?

Va? Energiska? Vill ni försöka?

Jag vill. Vill du slåss? Kom igen.

Var sjutton kom du ifrån?

- Kom igen. - Jag säger inte att jag vill.

Jag säger att vi kan.

Sluta snacka skit och gör det, gubbe. Slå mig.

Sänk rösten. Det är mycket akustik.

- Du sa att du kunde spöa oss. - Jag har inte ätit än.

Vi ska äta på Benihana.

Där de gör den rykande vulkangrejen med löken.

Ingen fara. Kom nu, Lucas.

Men se upp nästa gång.

- Vad heter den där grabben? - Kurt.

Kurt. Jäkla Kurt.

Inser du hur det skulle ha gått?

- Ja. - Jag hade spöat dem.

- Definitivt. - Ja.

Jag borde gå tillbaka. På en gång.

- Han är nog inte där, va? - Det är lugnt, pappa.

Ta hand om det en gång för alla, det här är ju sjukt.

- Jag ska... - Nej, det är okej, jag är van.

Vad menar du?

Det är inte nåt du ska vara van vid.

Hur ofta händer det?

Varje dag.

Han kan inte fly. Visste du att det var så här illa?

Nej. Vad ska vi göra?

Inget just nu, för jag satte punkt. Stängde ner det.

Jag fixade det. Kvävde det i sin linda.

Vi måste ringa skolan och rektorn.

Va? Det kan du inte göra. Då är han en tjallare.

- Du såg The Departed, han får stryk. - Brian...

Du är hans pappa.

Det här är nåt en pappa tar hand om.

Du har rätt. Jag...

Se på mig.

Jag lovar att inte låta nåt hända honom.

- Okej. - Jag måste till jobbet.

När jag kommer tillbaka tar vi hand om det här.

Inga fler mobbare.

- Kör! - Spöa honom! På'n!

Ta honom.

- Ta honom, din lilla bitch. - Jag har 5 000 på dig. På'n!

Ursäkta mig. Claire sa att du ville träffa mig?

Hej, kompis. Ja, kom in.

- Ta'n! - Slå dig ner bara.

- På'n! - Du klarar det! Tro på dig själv!

Ja!

- Betala! - Okej!

Du, den där Pfizer-grejen.

Du ska väl fixa siffrorna?

Siffrorna är vad de är.

- Skrik inte åt mig. - Gjorde jag?

Det lät som skrik.

Siffrorna är lite hämmade. Få dem att chilla lite.

- Om vi släpper lite på dem... - Du, ta det lugnt.

Om vi släpper på dem

så är det ni gör, i princip...

- Ni ber mig att begå bedrägeri. - Va?

Pappa kommer att flippa ut om han ser siffrorna.

- Låt inte pappa flippa ut. - Pappa får inte flippa ut.

Han är inte min pappa.

- Va? - Jag...

Håll din jävla käft!

Låt mig ställa en fråga. Hur tycker du att det här går?

- Det gick bättre... - Det är ingen fråga.

Men här är svaret.

- Du är avskedad! - Ja.

- Och pappa har alltid hatat dig! - Visst.

Skaka loss, tjejen.

Kallade de dig för "gnällbitch"?

- Gör de ofta det? - Nä. Det spelar ingen roll.

Hursomhelst var jag tvungen att säga ifrån.

Det finns en viss standard.

Jag har en högre standard,

om du förstår. Jag vet inte om du gör det...

Du förstår väl?

Ja, du har rätt. Japp. Helt rätt.

Vad?

Du är en sån tuffing.

Du är ingen gnällbitch.

Vi får skära ner på vissa grejer tills du hittar nåt annat.

Hans danslektioner kanske?

- Betalar vi för dem? - Mycket.

Jag kan återgå till min gamla firma när som helst.

Ville du inte vara med Lucas?

Jo. Men vi behöver också en inkomst.

Så du kan väl byta av mig

och göra hela hemma-pappa-grejen?

Ska jag stanna hemma med honom hela dan? Bara vi två?

Tillfälligt bara. Och det vore bra för dig och Lucas.

Det skulle ge er en chans att knyta an på tumanhand.

Var det bra?

Jättebra, raring. Så bra.

Det går inte att avgöra, kompis.

Jag älskar semester!

Hej, kompis.

Borde inte du vara i skolan?

- Nej, det är studiedag. - Vad är det?

Lärare lär sig nya tekniker som ska hjälpa dem undervisa.

Får ni ledigt för det? Varför lär de sig inte det på fritiden?

Jag vet inte, men det är bra för oss.

Vad ska vi hitta på idag?

"Vi"?

Varsågod. Ett pussel. Ser man på.

Det är 25 000 bitar.

Ja, det tar flera veckor... Kanske till och med en månad.

Jag är faktiskt hungrig.

Ska jag laga nåt åt dig?

- Ja. - Skulle din mamma ha gjort det?

Okej, vi sätter igång.

Har du provat periodisk fasta?

- Periodisk fasta? - Fasta, ja.

Jättebra för tarmen.

Vi kan göra det båda två. Vad sägs?

Okej... Fast jag är faktiskt jättehungrig.

- Okej. Visst. - Förlåt.