The Hippopotamus

Enligt T. S. Elliot är syftet med litteratur att förvandla blod till bläck.

Det har jag försökt att göra.

Jag har gett ut fem diktsamlingar på åtta år

och jag blödde som om jag vore blödarsjuk.

Men tids nog koagulerade blodet.

Sårskorpan blev med tiden ett ärr och nu känner jag knappt av såret.

Blodådrorna har torkat ut.

Jag förvandlar inte blod till bläck längre.

Numera förvandlar jag whisky till journalistik.

Jag har inte skrivit någon dikt sedan 1987.

FLODHÄSTEN

MATTHEW LAKE TEATER

Roms ädlingar, min rätts beskyddare,

min sak är rättvis, värjen den med vapen!

Och ni, kamrater, mina kära landsmän...

Om nånsin Bassianus, Caesars son, var angenäm för Roms kunga-ögon,

så stängen...

Vilken skit.

- Tyst! - Försvarar du det här exkrementet?

Rättvisa!

Måttlighet!

Ädelhet!

Ni prinsar som med vänner och partier strävar...

- Maktlystet... - För helvete.

Håll dina åsikter för dig själv!

Det kan man inte göra när man är kritiker.

Vet att Roms folk, för vilket särskilt vi parti må taga, har...

"Enhälligt valt!"

Enhälligt valt till innehavare av kejsartronen...

- Andronicus som... - Nu får det räcka.

...blivit nämnd den fromme...

Kliv ner från scenen och hitta en ny agent!

- Är det här en del av pjäsen? - Nej, det är ett ingripande.

Var är den som ansvaret för det här eländet?

- Var är Matthew Lake? - Släng ut honom!

Det är regissören som borde bli utkörd

och rullad i tjära och fjädrar för att ha slängt lös avföringssmörja

- på den betalande allmänheten. - Säg om det där!

Lös...

...avförings...

...smörja.

Behöver du hjälp med repliken igen?

Takterna sitter i.

Bort med dina jävla tassar!

Jag har inte sett någon värre skit på scen sedan "Koprofili" -musikalen.

Släpp mig! Ni borde skämmas.

Vi måste se starka ut, men först måste du checka in på rehab.

Jag tål alkohol.

Ted, jag vill bara hjälpa dig.

- Det behövs bara lite management. - "Management".

Brunbyxornas slagord.

- Jag uppskattar ditt arbete... - Inte alls.

Smartare personer har sagt åt dig att jag är en fjäder i hatten.

Jag vet att jag gör att du känner dig framgångsrik.

Jag vet att du vet att jag kan kliva in var som helst

och få de obildade cheferna att gråta tacksamma tårar.

Jag vet dessutom att du jobbar med kultur för att du inte fick nyheterna.

Försöker du censurera mig? Det är du som förstör

med ditt torftiga narrspel och ditt suktande efter offentligt erkännande.

Du har säkert aldrig ens runkat utan fokusgrupp,

din sexuellt mesiga och osofistikerade tönt.

Du och din fräkniga röv kan ta sabbatsår, så att en riktig man får sköta tidningen.

En gång i tiden må du ha varit den brittiska poesins stora hopp,

men när skrev du senast något?

När gjorde du senast något över huvud taget?

Jag har inte större behov av dig än av en jävla reservoarpenna.

Var det allt?

Nej.

Stick. Du får sparken.

Visst.

Det är inget att förneka att vi alla känner oss underskattade.

När man får sparken bekräftas känslan av

att inte vara uppskattad av den okänsliga världen.

Det stärker paradoxalt nog självkänslan för det bevisar att vi hade rätt.

Även om det vi hade rätt om är att alla ser oss som ett slöseri med hud.

Nu när jag har mycket fritid kan jag kanske ta mig tid

att skapa den sorts brinnande litteratur som jag en gång var känd för.

Det skulle nog inte komma någon dikt under så stillsamma förhållanden,

men man får inget om man inte frågar.

Så jag skrev i vanlig ordning ner de ord som jag kände för.

Oerhört. Haverrot.

Monstration.

Ovanliga ord irriterar kunderna, men de förstår inte hur poeter har det.

Målare har olje-, akryl-och pastellfärger.

Terpentin, linolja, målarduk och penslar.

Musiker har maskiner av trä, mässing, tarmsträngar och kolfiber.

Men den stackars poeten...

Den stackars jävla poeten.

Roddy?

Du kan tyvärr inte få mer kredit, mr Wallace.

Helvete.

Jag bjuder.

En av de finaste fraserna i vårt språk.

- Skål för din hälsa. - Detsamma.

Visst är du Ted Wallace? Du minns kanske inte mig.

- Vi har väl inte gjort det? - Jag heter Jane Swann.

Jane Swann? En av Berkshire-svanarna?

Tänk tillbaka på ett litet dopfunt, en bebis och en poet på uppgång.

- Jane Burrell, Rebeccas dotter. - Det var som fan!

Jag har inte sett dig sedan din mamma slängde ut mig.

Jag har alltid varit stolt över dig. Alla läste två av dina dikter i skolan.

Om du hade skrivit till mig hade jag kommit och pratat.

Jag hoppades på att hitta dig här.

- Där de halvkända super till. - Du var inte halvkänd!

- Mina vänner älskar dina recensioner. - Det är tyvärr slut med dem.

- Jaså? - Du tittar på en nysparkad man.

- Vilka goda nyheter! - Jaså?

Vill du följa med mig hem?

Gärna.

Janes hem levde verkligen upp till mina förväntningar.

Den värsta sortens blandning med klichéer som står att finna utanför Beverly Hills.

Det var belamrat med kristallflakonger,

fallossymboler och alla tänkbara gudomar.

Gillar du det?

Det är inte rätt ord.

Vissa av sakerna är speciella. Det där på soffan är ett moderkakstyg.

I taxin hade Jane sagt att hon hade ett jobb åt mig.

Jag invände och ville bli avsläppt, men hon sa åt chauffören att köra vidare

och försäkrade mig om att jag skulle gilla hennes nya idé

som hon oroväckande nog kallade för "projektet".

Då så... Vad gör vi här?

Jag har ett förslag.

Det är ju praktiskt taget incest.

Enligt läkaren har jag tre månader kvar i livet.

Leukemi.

Vad tråkigt.

Är du rädd?

Inte nu längre.

Vad tufft av dig.

Det är en usel tid och en usel värld, och det slutar likadant för alla.

Tror du på mirakel?

Som att stilla stormar och ge mat åt massorna?

Ge mig en cigarett.

Jag har råkat ut för något fantastiskt och mystiskt.

Jag vill att du undersöker saken.

Jag vet inte vad du har tänkt dig, men jag är ingen grävande journalist.

Är du säker på att du inte är intresserad?

Som gudfar bör jag kanske inte säga det, men du verkar inte klar i huvudet.

Jag förlåter dig, men det var synd. Du känner nämligen de inblandade.

Morbror Michael.

- Michael Logan? - Du får bra betalt.

25000 nu och resten senare eller i mitt testamente.

- Du sa ju... - Enligt läkaren kommer jag att dö.

Men det tror inte jag.

Jag råkade ut för något på Swafford Hall.

Jag vill att du tar reda på sanningen.

Och om sanningen är att du inte är botad?

Då dör jag i leukemi.

- 25000 pund. - 100 totalt.

Det finns säkert tusen journalister som gör det för en tiondel.

Du är den enda som kommer in på Swafford. Du är ju hans sons gudfar!

Sedan din mor och jag gick skilda vägar har jag inte varit mer välkommen...

En gudson är en gudson.

Skriv till David och bli inbjuden.

Och hör av dig.

Jag hade kunnat lösa in checken på tio minuter.

Jane var galen, men checken var klar och vettig.

Jag hade inget emot hennes vanföreställningar,

men vad var det hon trodde?

Jag avundades tölparna som får leta efter nålar i höstackar.

Mitt uppdrag var mer diffust.

En korsning mellan ett lönlöst företag och en rolig historia.

Mitt senaste Swafford-besök hade varit underhållande,

men där fanns inga mirakel.

Tack för att du hämtade mig, Simon.

Davey ville åka, men jag trodde att du skulle gilla den här bilen.

Jag har byggt den själv.

David säger att du är poet.

Ja, enligt ryktet.

Läs upp en.

- Vadå? - En dikt.

Det var en gång en ung Simon

Och rim var inget för honom

Det var synd och skam Att hans eget namn

Blott kunde paras med mödom

- Strålande! - Bättre blir det inte i 100 km/h.

Swafford Hall.

Familjen Logans hem sedan 1984 då den bereste magnaten Michael Logan

sänkte sig för kärlekens skull genom att gifta in sig

i den utarmade brittiska adeln.

Efter att ha hjälpt Margaret Thatcher med något lömskt i slutet av 80-talet

blev Michael "lord Logan av Swafford"

och han har sedan dess drivit egendomen som en förläning

utan att göra om stället till bröllopslokal, hotell

eller någon hemsk safaripark.

Farbror Edward!

- Farbror Edward! - Davey.

- Farbror Edward! - Väl mött!

Hejsan, farbror Edward!

Det räcker med Ted.

Kom, farbror Ted. Vi har så mycket att prata om!

Podmore, inte sant?

Välkommen tillbaka till Swafford, mr Wallace.

Jag kan ge farbror Ted en rundtur.

För all del.

...och efter middagen kan jag visa dig den östra flygeln.

- Whisky blir väl bra? - Ja.

Men först blir det nog ett bad.

Och efter det blir det möjligen en tupplur.

Nåväl... När du...