Ricky Gervais: Humanity

EN ORIGINAL-KOMEDISPECIAL FRÅN NETFLIX

Hejsan.

Hej! Hur mår ni?

Toppen.

Tack ska ni ha.

Oj.

Ta det lugnt.

Håll käften nu.

Tack. Vilket härligt välkomnande.

Nu ska jag göra mitt bästa ikväll.

Ni tänker: "Det är lugnt. Bara att få se dig var värt inträdet."

"Va?" "Du är en legend." "Lägg av!"! "Vem är han?"

Jag är inte en gud.

Jag är bara en vanlig kille

som åker runt och pratar med folk,

lite som Jesus...

...på sätt och vis... fast bättre.

Jag är ju här i alla fall, så...

Tack och välkomna till min show Humanity.

Jag vet inte varför jag döpte den till det. Jag är inget stort fan.

Jag föredrar hundar, så klart.

Hundar är bättre än människor.

Hundar är fantastiska.

De är våra bästa vänner.

De vaktar oss och leder oss.

Det finns hundar inom vården

som kan lukta sig till om man har...

...aids.

Jag är ingen läkare,

men deras nosar är tusen gånger känsligare än våra. Så de tänker:

"Jisses, du har långt gången hiv!"

Man frågar: "Kan du lukta dig till aids?"

"Ja."

"Varför kände du det inte på killen

som jag tog med hem igår, din dumma jävel?"

De klarade sig själva i tre miljarder år,

under evolutionen och det.

Men sen kom vi in i bilden

och började med selektiv avel.

Vi formade dem efter våra behov.

Vi gjorde dem lite starkare och snabbare.

De är bra på det de har avlats till.

De älskar sina uppgifter.

De är genetiskt kodade för att älska det de gör.

Men rhodesian ridgeback avlades till att jaga lejon.

Jag misstänker att det var en chock när den fick veta det.

Vi samlade alla raser vida omkring.

Det var som en stor festival.

Där står en man med vit rock och en skrivtavla.

Han säger: "Då så, hundar!" De säger: "Va?"

"Vem vill ha reda på sina uppgifter?"

"Det vill vi alla."

"Okej. Labradorer."

"Ja?"

"Gillar ni att hämta döda änder?"

"Ja?"

"Det blir er uppgift."

"Det är ju toppen.

Det är det jag gillar mest."

"Jack russells?"

- "Ja?" - "Gillar ni att dyka ner i kaninhål?"

- "Ja!" - "Det blir er uppgift."

"Fan, det här är den bästa dagen nånsin!"

- "Dvärgpudlar?" - "Ja?"

"Gillar ni att bli omkringburna av äldre bögar?"

- "Ja." - "Det blir er uppgift."

Det är er uppgift.

"Ridgebackar?"

"Japp!"

"Ni ska jaga lejon."

"Va?"

"Ni ska jaga lejon."

Skit ner dig!"

"Jo, det ska ni."

"Nej.

Alltså, lejon?

De gör ju mos av oss!

Kan inte rottweilarna jaga lejon?"

"De ska skaka bebisar."

Duktig pojke!

Duktig pojke! Skaka bebisen om du vill.

Duktig pojke!

Skål på er.

Det här är min första ståuppshow på sju år,

bortsett från Golden Globe-galan.

Men den räknas inte.

Golden Globe-galan är nåt annat.

Det är helt andra vibbar där.

Den har 200 miljoner tittare.

Och sänds direkt.

Det är en kick.

Men med så många tittare

får man lite press på sig.

Alla är olika,

och alla bloggar.

Alla skriver: "Jag blev kränkt."

"Varför då?"

"Han sa nåt hemskt."

"Han sa många hemska saker."

"Ja, men det här gällde nåt jag bryr mig om."

Det är det som är grejen.

Det handlar om ens känslor.

Jag bryr mig inte om kritiken.

"Komiker i blåsväder."

Ni vet.

Min flickvän Jane blir orolig

och hon läser saker.

"Vad har du sagt?"

"Det är lugnt.

De kommer inte hem till oss. Skit i dem."

Jag brukar retas med henne.

Jag låtsas att jag ska säga mycket värre saker

än vad jag skulle säga.

Jag måste alltså hitta på värre skämt

än de jag faktiskt...

Bara för att skrämma min flickvän.

Inför Golden Globe-galan

reste vi dit en vecka före.

Det var i LA och vi flög dit.

Jag skrev skämt inför ceremonin.

De tillkännagav fler presentatörer.

Jag gjorde mitt val.

"Jag har en bra intro åt dem. Ja.

Mel Gibson?

Jag kan presentera honom."

Tre dagar före

retades jag med Jane och sa: "Jag har en bra intro."

"Vadå?" frågade hon.

Jag sa: "Bill Cosby skulle få

vår nästa presentatör att sova på soffan.

Välkommen in, Helen Mirren!"

Jag sa det inte.

Hon sa: "Det säger du väl inte?" "Nej", sa jag.

Samma sak dagen efter.

Jag sa: "Går jag för långt nu?

Inte ens Bill Cosby

bär med sig nog med lugnande

för att kunna stävja denna storslagna best.

Välkommen in, Melissa McCarthy!"

Jag sa det inte! Jag skulle aldrig...

Jag skulle aldrig dra så hemska skämt.

Jag retades bara med Jane.

Jag skulle aldrig ens...

...tänka tanken,

så låt bli att...

Även samma dag, på väg

till den röda mattan, i limousinen,

sa jag: "Jag ska inleda med nåt roligt.

En gammaldags vits."

"Vadå?" frågade hon.

"Vad fick den dövstumma, blinda föräldralösa ungen i julklapp?"

"Jag vet inte", sa Jane.

"Cancer", sa jag.

Men jag sa det inte, så...

...ni tar illa vid er av ett skämt

som inte finns, så...

Jag skulle aldrig säga så inför folk.

Inte inför nån betydelsefull i alla fall.

Så det...

Jag behövde inte oroa mig för att kränka nån. Det händer bara.

Den stora kontroversen sist blev ett skämt om Caitlyn Jenner.

Det var upprört på Twitter dagen efter.

En del menade

att det var transfobiskt.

Det var det inte alls.

Det var ett skämt om en transperson,

men det hade inget att göra

med den aspekten av hennes liv.

Det är det som är min andra poäng.

Folk blandar ihop skämtets ämne

med objektet.

Det är inte alltid samma sak.

Ni ska få höra skämtet, så får ni avgöra själva.

Galan är direktsänd, så de säger:

"Här är er värd för den 68:e Golden Globe-galan.

Välkommen in, Ricky Gervais."

Alla klappar och skådisarna ler mot mig.

De är nervösa. Det är lysande.

Så jag säger:

"Ta det lugnt. Jag ska vara snäll ikväll.

Jag har förändrats.

Fast inte lika mycket som Bruce Jenner."

Och: "Det är ju Caitlyn Jenner numera. Vilket år hon har haft.

Hon blev en förebild för transpersoner,

rev modigt ner barriärer

och krossade stereotyper.

Däremot gjorde hon inte mycket för kvinnliga bilförare..."

Det är ett smart skämt. Ni ska få höra varför.

Eller hur?

Det har flera lager. Nej, lyssna.

Ämnet är stereotyper.

Jag leker med stereotyper.

Jag säger att hon är en riktig kvinna,

vilket är en liberal, modern inställning.

Och eftersom hon är en riktig kvinna,

slår jag till med den gamla stereotypen.

Då måste hon vara en dålig bilförare.

Objektet är en kändis

som har dödat nån med sin bil.

Låt oss inte glömma bort det.