The Roses

Okej, till idag skulle ni skriva ner tio saker ni älskar hos varann.

Theo, du först.

Visst. "1. Jag bor hellre med henne än med en varg."

- Sa du "varg"? - Ja.

- Wow. - Tja...

"1. Han har armar."

Jag såg en dokumentär om en karl utan armar. Hans partner hade ett svårt liv.

- Så jag gillar att han har armar. - Rimligt.

"Armar".

"2: Hennes huvudform är ganska behaglig."

På avstånd.

"3: Hon brukade vara kvick."

"4: Hon luktar trevligt." Ibland.

Sen kom jag inte på nåt mer.

"2: Hans andedräkt luktar bakfull ansjovis."

"3: Skratt som en sjuk hunds dödsryckningar."

"4: Han är en dålig far."

"Kass älskare. Helt värdelös. Offer. Förlorare. Idiot."

"10. Theo, vilket jävla as."

Det var inte uppgiften. Det där är saker ni hatar.

- Det är inte roligt. - Det är faktiskt rätt kul.

Jag ser sån bitterhet.

Ni går i försvar och är oförmögna att be om ursäkt och visa er sårbara.

Han är en gnällig bäbis, det är ju sårbart.

- Verbal grymhet. - Engelsk slagfärdighet.

Självrättfärdighet, hån, en oförmåga att erkänna fel.

Ni är nog inte kapabla att lösa era problem.

Vi var skrämmande nära att förlora varann.

- Vilka lyckostar vi är. - Verkligen. Det har vi alltid varit.

- Minns du när vi träffades? - En bra dag.

DÄR ALLT BÖRJADE

Det är en dag värd att fira för oss alla. Vi kan vara stolta över den här byggnaden.

- Gratulerar, Darren. - Skål!

- Jösses, han menar det verkligen... - Theo, sa du nåt?

Jag mindes bara hur vi gjorde oss av med trädgårdsbalkongerna -

- och berövade människorna som ska bo i dessa 700 enformiga lådor -

- en chans till frisk luft, och att följa impulsen att hoppa som boendet lär väcka.

Så när man tänker på saken räddade vi liv. Skål för oss!

Balkonggrejen är faktiskt ett bra exempel. Jag anade en viss bitterhet -

- men vi måste alla avstå från saker för att möta marknadens behov.

Ursäkta.

- Jag smet för att inte ta livet av mig. - Intressant. Hur skulle du göra det?

Har du en jättestor kniv nånstans?

Ja, faktiskt. Men jag behöver den till det här.

Jag väntar gärna.

- Vad är det här? - Laxcarpaccio.

Prova så här.

- Jesus! - Ge inte honom äran, det är mitt verk.

Torkade björnbär och sardeller. Men köksmästarn vägrar.

Hur kan vi leva så här, jag utan balkonger och du utan torkade grejer?

Jag flyttar till USA nästa vecka, för att leva fri och bli kock.

Jag kanske borde följa med?

Vi har ju inte ens haft sex än.

Men det sker ju om några minuter.

Så sant.

Mat i luckan!

Gör mig sällskap i kylrummet...

- Theo. - Ivy.

...en kärlekshistoria

MENDOCINO, KALIFORNIEN

TIO ÅR SENARE

- Vem vill äta busschauffören? - Jag!

Konstiga bussar.

- Varför är de röda? - Så de syns i dimman.

Det är ingen dimma längre. Inte sen Jack Uppskäraren dog.

Smaka på Tower Bridge. Det här är lakrits. Lägg till mörk choklad, hallon...

...och, säg inget, räkpulver.

- En fisk? - Smakdjup utan fiskighet. Blunda.

- Jösses! - Minst sagt!

Jag vet att det är ett museum, men det ska föreställa ett segel.

Det ska kännas som om pirater väntar runt varje hörn.

Nej, jag skojar. Men jag vill ha seglet.

Frågan är hur du vill leva ditt liv - med eller utan mod?

Tack, jag skickar siffrorna.

Pappa, vi äter brittiska symboler! Buckingham Palace med misokola!

- Titta, Big Ben-kakor med shiso. - Låter gott.

- Jag är yr och det kittlas på tungan. - Jo.

Fantastiskt. Men kan inte deras blodsockerhalt orsaka problem?

- Skamma dem inte. - Men det är osunt och de blir feta.

- Buddha var fet. - Och han var toppen.

De lär sig självbehärskning. Kontroll föder besatthet.

- Jag mår illa. - Hon lär sig sina begränsningar.

Läxan lärd, gränsen nådd. Bravo, mamma.

- Jisses... Du överlever. - Kan du inte bara erkänna dina fel?

Jo, när jag har fel.

Men inte när jag har byggt din byggnad, världens åttonde underverk...

- ...som en raspberry shortcake-tårta! - Herregud!

- Hur gjorde du, mamma? - Du vet hur man smickras.

Visst är mamma fantastisk? - En retorisk fråga, du är ett geni.

- Jag är redo. - Du vet hur man gör pappa stolt.

Är vi beredda? Då så...

- Åh gud... - Jag måste smaka.

- Hallon! Vänta! - Jag hugger in!

- Du är ju allergisk! - Beredd?

Åh nej...

Jag är ett geni.

Det här är...

- ...gudomligt. - Galning.

- Vi sticker till stranden! - Okej. Drunkna inte.

Vad gör vi här?

Minns du när barnen kom, och patriarkatet sa "glöm din dröm, vårda barn och make"?

- Ja, det var bryskt och själadödande. - Jag instämmer.

Kolla in det här stället. Det är lite avsides, men det är häftigt.

- Och nu har jag pengarna. - Till vårt drömhus?

Nej.

Älskling, de flesta dagar lagar du sju otroliga desserter åt tre personer.

Du är en otrolig kock, och din dröm bör inte få dö på familjelivets kors.

- Vad tittar du på? - Men jag älskar allt det.

Fast kanske några kvällar i veckan?

- Herregud, tack! - Jag tolkar det som ett ja.

Och jag vet vad det ska heta.

DET LUKTAR FISK!

- Men hallå... - Stiliga killar.

- Så fint! - Tack.

- Sir, vi tar inte emot kuponger. - Det gör vi visst!

Från ett möbelvaruhus.

Den duger. Och vi har stängt på onsdag för Hatties fotbollsmatch.

Naturligtvis.

Hej då, Jeffrey! Kom ihåg att du älskar mig.

- Stressig lunch? - Ostörd av mänskligheten.

Det kan bero på namnet. Vad sägs om "Det luktar mutta"?

Var ska vi möta våra amerikanska vänner?

SKYTTEKLUBB

- Barry. - Där är de ju!

Jag blev orolig, ni är sena. Det var så ni förlorade frihetskriget.

Äntligen fick vi hit er. Kolla in den här.

"Kom an, din jävel."

Jag får egentligen inte göra så. Kom!

- Jag vänjer mig aldrig. - Lugn, det blir kul.

- Fy fan! - Skriv in er.

- Örnarna har landat. - Hejsan.

- Hej! - Hej, Sally.

- Alla har egna pistoler. - Det kan du ge dig fan på.

Hej, hur står det till?

Jag vill att ni ska veta att jag är emot vapen. Jag är här ironiskt.

Jag gör det här som ett ställningstagande mot vapen.

Vill du ha en Glock? Pappa dödade en inkräktare med den här.

Annars har jag en fin Smith & Wesson.

Jag tar den här svarta som redan har dödat nån.

Jag har en present till er. Nu har ni ju bott här i tio år.

Jag... Oj.

Jisses, Barry! Så rart av dig. Det där sa du inget om.

- Jo, några gånger. - Mumla inte.

Vi avskyr vapen allihop, men alla har dem och man måste ju kunna försvara sig.

Akta, den har snälltryck.

Okej, en perfekt serie är skrev, armbåge, höger öga - i den ordningen.

Böj på knäna.

- Kolla, fem skott i struphuvudet! - Han blir så lycklig.

- Ja, men jag sa "skrevet först". - Jag ändrade det och vann.

Kom igen, Theo och Ivy!

- Det här är mitt avstånd! - Fort, han kommer undan!

- Jag längtar efter att få se byggnaden. - Sally, tack.

Alla snackar om det. Kan Theo Rose fånga vår sjöfartshistoria-

i stål, betong och trä?

Det kanske jag kan.

- Ön är en historisk plats. - Det har nämnts.

- Sabba det inte, har det nämnts? - Ja, en karl skrek det åt oss på gatan.

- Dess design är galet vacker. - Tack, Amy.

Det var ett halvdant, förenklat sätt att återge Kaliforniens historia -

med en lite småkul design.

Inget illa ment. - Såg ingen annan det?

Ingen fara, med tanke på att du har så väldigt fel.

Byggnader bör vara roliga och kännas temporära, kaotiska, levande och vackra -

- och påminna oss om allt vi kan och borde vara när vi är som bäst.

Jösses... Nej till allt det där. Men lycka till, jag är glad för din skull.

- Herregud, Rory! Han är min gäst. - Jag var bara ärlig, arkitekter emellan.

- Killen är ju en stjärna! - Vi är glada för din skull, Theo.

När vi jobbade ihop visste jag att han skulle lyckas.

- Hur visste du det? - Nu kanske du gör det. Skål för Theo.

- Ja, skål för Theo. - Tack.

Det här var mysko...

Jag borde ta det här.

- Vad är det? - Vi drar!

Okej...

Jaha, jösses.

Rackarns, det där låter allvarligt. Det ska vi göra.

- Vi måste iväg. - Allt väl?

För några år sen i England hjälpte vi en förrymd fånge som gömde sig på hedarna.

Vi gav honom mat och poesi, sen försvann han.

Nu har han tydligen dykt upp hemma hos oss med en ryggsäck kokain och ett svärd.

Så vi hör av oss.

Hojta om ni behöver hjälp med kolan!

Allvarligt, en ryggsäck kokain och ett svärd?

- Tack för att du ljög så dåligt. - Vad som helst för dig.

- Jag tror faktiskt att det är sant. - Det är det.

I East Bays sjöfartsmuseum har arkitekten Theo Rose skapat en ny form.

En banbrytande design som hyllar de sjömän som gav sig ut i det okända.

Precis som de seglade ut på öppet hav -

- med mod och nyfikenhet inför vad som var möjligt...

...kände jag att byggnaden behövde göra detsamma.

Där är han ju! Theo!

Fenomenal byggnad. Du har lämnat ett outplånligt avtryck på jorden.

- Oj, tack. - Det är det inte alla som gör.

De flesta flyttar bara papper, kallpratar och har trist sex. De märks knappt.

Man undrar vad som är poängen.

- Allt väl? - Va? Javisst, toppen.

Jag hörde det på en podd och tänkte: "Gudskelov att jag inte är sån!"

Senaste nytt: Våldsamt oväder i norra Kalifornien.

Motorvägar har stängts av på grund av hårda vindar och skyfall.

Jävlar...