Love Is Blind: Poland (Love is Blind: Polska)

POLEN ÅTERTRÄFFEN

Välkomna till återföreningen för första säsongen av Love Is Blind: Polen.

Vi har haft en säsong full av känslor, hopp, ärliga samtal

och svåra beslut som förändrade våra deltagares liv.

Det är trevligt att se er.

-Hej. -Hej.

Hejsan.

Det har gått nästan ett år sen ni gick med i experimentet.

Idag ska vi återbesöka era historier.

Vi ska se hur era liv ser ut nu.

Vem höll sina löften?

Vem ändrade sig? Och vem fann äkta kärlek?

Det blir ärliga samtal. Vissa kan vara obekväma.

Men vi är här för att svara på alla brännande frågor.

Vi ska även se tidigare osedda klipp.

Snyggt.

Ni kom hit i jakt på kärlek.

Ni gick in i kapslarna med öppna hjärtan. Och det var verkligen modigt.

Fem förlovade par fick chansen att se om känslorna varade utanför kapslarna.

Inte alla klarade sig till slutet av resan.

Ett par avslutade sin saga tidigt.

Fyra par tog sig till altaret och två av dem sa "ja".

Tyvärr kunde Marta och Damian inte vara med oss idag.

Men de skickade en video som visar hur deras senaste år har gått.

Snyggt.

-Låt oss se. -Låt oss se.

Vem sover längst?

Hej från morgonpromenaden med hundarna.

Jag tar alltid deras första promenad.

Hej!

Det är Freddie!

Vi flyttade hit två veckor efter bröllopet.

Vi ska försöka visa er vårt liv och hur det senaste året sett ut.

Vacker tass.

Vacker tass. Bravo!

GRUNDSTEN TILL VÅRT HUS

Det här är min mans arbetsplats.

Än idag debatterar vi om det ska städas som ett gemensamt utrymme

eller lämnas som Damians egna hörn. Avgör själva.

Det är vackert.

När jag har varit stygg, vilket är varje dag,

skickas jag till övervåningen ett tag.

Du är stygg varje dag.

Det är då jag får lite frid.

Frid är väl det viktigaste i ett äktenskap?

-Hej då. -Ciao.

Martas sinne för humor verkar ha blivit lite vassare.

Och Damians har mist sin udd.

Så, en bra balans.

-Han lugnade sig lite. -Håller ni kontakten?

-Ja. -Ja.

Freddie är galen ännu.

-Och Lola? -Hon är lugnare.

Vi skickar dem mycket kärlek och våra bästa hälsningar.

-Ja. -Självklart.

"Ahoo"? Ett litet.

-För att värma upp. -Subtilt.

-Ahoo! -Ahoo!

Marta och Damian är inte de enda som sa "ja".

Daria och Filip.

Hej.

Trots era tvivel gifte även ni er som en del av experimentet.

Nu, den stora frågan: Är ni fortfarande tillsammans?

Det är vi.

Bravo.

Hur gick det? "Vad fan har jag gett mig in på?"

"Vad har jag gett mig in på?" Jag är artig nu. Inga svordomar.

Ja.

Jag har städat upp mitt språk. Det går åt rätt håll.

Anser du ännu att du gav dig in på nåt galet?

Lite, men med ett vackert resultat.

-Hur har det varit sen bröllopet? -Älskling, börja du.

Intensivt, helt klart. Filip flyttade in hos mig direkt,

så vi väntade inte.

Direkt efter bröllopet började han ta med sina saker hem till mig.

Så vi var tvungna att anpassa oss, trots att vi bodde ihop under experimentet.

Men det har varit toppen.

Vi besökte fyra länder tillsammans, så målet var att resa.

Fantastiskt.

Så på mindre än ett år tycker jag att det är en bra siffra.

Alla resorna var underbara. Vi hade det fantastiskt.

-Jag höll mitt löfte. -Det gjorde han.

Vi tar en titt på ert senaste år, för vi har några klipp. Ska vi?

Visst.

Jag vill skicka ett meddelande till killarna från kapslarna.

Respekt för att ni antog utmaningen, men jag vann.

Vi har haft vackra stunder, vi åkte på otroliga resor.

Vi lärde känna varandra, flyttade ihop direkt och det har varit underbart.

Du kastar hårdare.

Men det här året hade också tuffa stunder och det fanns utmaningar längs vägen.

Vid ett tillfälle hade jag hälsoproblem och min man ställde upp.

När jag hade panik stannade han hos mig hos läkaren,

och hans humor hjälpte verkligen.

Jag hade mina egna problem på jobbet.

Som vi alla vet tenderar jobbproblem att spilla över på hemlivet.

Det viktigaste är att ha någon som stöttar en

och finns där i svåra stunder.

Vi anstränger oss, för bara kärlek räcker inte.

Relationer kräver arbete.

-Älskling, varför är du bortvänd? -För att du dansar.

-Skäms du? -Nej, inte alls.

Det fanns brytpunkter, men det jag uppskattar mest är att

de visade oss att vi är ämnade ihop.

Vi tror att vi bara blir starkare tillsammans.

Och när en person faller, lyfter den andra upp dem igen.

Hörni!

Daria, jag hoppas att allt är bra med din hälsa nu.

Ja, jag fick lite panik. Något dök upp, jag tog några prover.

Jag föreställde mig det värsta, men han stannade vid min sida.

Hon valde redan en begravningsbyrå, men jag fanns där för henne.

Ja, att äntligen ha det stödet, och det faktum att han inte tvekade

att komma och vänta med mig,

det betydde mycket.

-Det är också ett bra test. -Ja.

Det är lätt när det går smidigt, men om problem dyker upp…

Det är bra att Filip fanns där och att allt löste sig.

Min morfar, som syntes så vackert i klippen,

blev tyvärr allvarligt sjuk och känner inte alltid igen oss.

Filip fanns där för mig även då. Han följde med mig på besök.

Han gick också igenom det.

Jag gick igenom en liten kris. Inte liten. Jag har fortfarande inte kommit över det.

Min vän dog i en olycka i Indien för tre månader sedan.

Vi utbildade oss till kabinpersonal ihop och stod varandra nära.

Sådana stunder visade mig också stödet jag har från min partner.

I sådana stunder lär man sig att om någon verkligen är vid ens sida

ska de lyfta upp en när man faller.

Det är slående hur många svårigheter ni redan har mött.

Vi beklagar förlusten av din vän och önskar din morfar god hälsa.

Daria, en sak till. En viktig del av experimentet

var Filips familj, som du inte hade träffat förut.

Har du träffat hans familj nu?

Ja, jag har träffat Filips mamma, hans mormor och hans bröder.

Tyckte de om henne?

Ja, absolut. Hela min familj tyckte om henne.

Särskilt min svägerska, som också heter Daria.

Om Darias efternamn saknade bindestreck hade två kvinnor hetat Daria Lenz.

Så det är bra. De kommer bra överens. Min mamma gav oss också sin välsignelse.

De har till och med varandras nummer och pratar bakom ryggen på mig.

Det är oundvikligt.

Jag har till och med en inbjudan att hälsa på utan Filip om jag vill,

-eftersom jag gillar polska kusten. -Okej.

-De litar på dig nu. -Ja.

-Vi är tillsammans. -De vet att det är seriöst.

-Det är allt. -Ja, och…

-Trodde de på det? -Ja.

Att det hände.

-Och att… -Hon säger till och med…

…att jag inte får sabba det.

Ja, vissa säger: "Släpp henne inte."

Hur känns det att se allt igen?

Jag blev lite tårögd.

Det var toppen. Den första delen var mycket lättare, måste jag erkänna.

Kapslarna och resan. Det var ett fantastiskt, unikt äventyr.

Känslorna kommer tillbaka när man ser det.

Jag gillade också mötet med hennes pappa. När jag sa: "Det är en stor man."

Han är verkligen en stor kille, det måste man erkänna.

-Så du tränar för att nå hans nivå. -Jag är redan väldigt nära, kom igen.

Vad gäller bröllopet…

Jag storgrät.

Ja, men jag… Bröllopet var vackert, väldigt rörande,

men jag tänkte också: "Fan, jag är så lycklig, så redo,

och där är han, full av tvivel." Jag frågade honom: "Vill du det här?"

Men jag vet också att han brukar få panik i svåra situationer. Förlåt, älskling.

Vi nämner inte avslöjandet, men ja, jag vet att han är sådan.

-Jag försökte lugna honom på bröllopet… -Nej.

…och säga: "Du klarar det."

-"Du klarar det." -Jag grät under ditt tal.

-Jag med. -Gud, det var…

Jag menar… Jag var imponerad. Vilket vackert tal.

Länge visste jag inte vad jag skulle säga. Jag ville att det skulle kännas innerligt

och att han äntligen skulle höra,

i ett så viktigt ögonblick och inför alla,

att han duger och är en bra kille.

Okej, vi går tillbaka till ert avslöjande.

-Gud, jag började. Förlåt. -Du gick snabbt…

-Kom igen. -…över gränsen med beröring,

du kommenterade Darias utseende.

Är det något du skulle ändra på? Något du ångrar?

Om jag ångrar något? Allt.

Jag var väldigt stressad. Jag trodde att jag skulle dö.

Jag såg stressen.

Det kanske var därför jag tog avslöjandet så illa och kommenterade det,

för att jag inte kände igen Filip.

I kapslarna var Filip självsäker och våra samtal flöt på lätt.

Jag såg honom göra många slumpmässiga saker.

Jag såg att han skakade, tydligt stressad.

Jag tänkte: "Det här ögonblicket suddar inte ut det vi har byggt upp,

så vi ger det en chans."

Men den kommentaren… Jag sa till honom direkt på semestern:

"Det var en katastrof." Och han sa: "Snälla, förlåt,

-du behöver inte nämna det." -Jag sa flera gånger

att avslöjandet inte var mitt stoltaste ögonblick.

Jag sa det ofta, för det var inte min bästa insats.

Daria, hur kändes det?

Du sa att Filip inte var den typ av man du hade dejtat förut.

Det var svårt att bevittna,

för detta är mannen jag är galet kär i,

som jag tycker är väldigt attraktiv, både fysiskt och som person, så…

Vi har även bra kemi,

-och att höra det… -Vi ser det.