The Secret in Their Eyes (El Secreto de sus Ojos) (El secreto de sus ojos)

"Hemligheten i deras ögon"

Han sprang till slutet av tåget och såg hennes gestalt-

-krympa inför hans ögon men växa ännu mer i hans hjärta."

Den 21 juni, 1974-

-åt Ricardo Morales frukost med Liliana Cotto för sista gången.

Resten av livet skulle han minnas allt från den morgonen.

Te med citron mot hostan med 1½ bit socker som vanligt.

Den färska sylten han aldrig mer skulle smaka.

Det tryckta blommorna på hennes nattlinne och hennes leende.

Ett leende som smälte samman med soluppgångens strålar på hennes kind...

Snälla, låt bli...

Snälla, snälla...

"JAG FRUKTAR"

Himlens portar öppnades. En ängel kom ut.

- Esposito... - Hej, vännen.

- Titta vad katten släpat in. - Hur står det till, advokaten?

- Och ni, inspektörn? Är chefen här? - Stig bara på, ers nåd.

Tack, Ers Högvördighet. Ni ser frisk ut.

- Vilket djävla arsel! - På sig själv känner man andra.

Portarna har öppnats.

- Ers Höghet. - Vilken överraskning!

- Får jag? - Vad för dig hit?

En liten pratstund. Är du upptagen?

Överarbetar ett förhör bara. Kaffe?

Jag frågar för att pensionen kanske gjort dig hälsomedveten.

- Mariano. - Ja, ers nåd.

Hämta två såna där goda kaffe från kaféet.

- Jag skriver ut ett vittnesmål. - Vittnesmål? Det här är herr-

-Benjamin Esposito, vår nyss avgångne honoris causa, och en god vän.

Mariano, vår-sommarkandidaten.

Ta några småbakelser och köp en godisbit tilll dig själv.

- Extra grädde till mig. - Du mår inte bra?

Vad var det nu igen? Hög ålder?

Extra grädde till honom, han har åldersproblem.

- Ja, frun. - Vänta. Är det viktigt?

Nej.

Lämna dörren öppen. Kom och sätt dig.

Vad vet du om romanförfattande?

Jag har skrivit hela livet. Titta i arkivet.

Å, mapparna med fall. Hur många sidor blir akten?

- Har den ett omslag? - Lite uppmuntran vore bra.

Vad ska jag göra? Spela den oönskade pensionären-

som vill hjälpa till. Servera kaffe?

Jag vill skriva, än sen?

Jag vill skriva om Moralesfallet.

Jag vet inte varför. Jag har gått och tänkt på det.

Vi pratade aldrig om det. Varför inte det?

Med din handskrift blir den oläslig.

Vänta ett tag.

Problemet är att jag börjat 50 gånger och aldrig kommit förbi rad 5.

Med den takten slösar jag bort hela pensionsfonden på spiralblock.

- Kom hit och hjälp mig. - Vänta, låt mig.

Jag kan inte...

Den väger ett ton.

- Otroligt. Den gamla Olivettin. - Säkert 100 år gammal.

Har de fixat "A:et"?

"A" är för mesar. Ta den, dinosaurier måste hålla ihop.

Nu har jag inga ursäkter längre.

Jag måste skriva.

- Men var börjar jag? - Med det du minns bäst.

Det var mer än 20 år sen. Vad kommer oftast tillbaka?

Det är den bilden du bör starta med.

Okej, killar. Får jag be om er uppmärksamhet.

Er nya chef, nyexaminerad från Harvard.

Fröken Irene Menendez Hastings.

"Hastings." Det uttalas "Hastings". Det är skotskt.

Ursäkta. "Hastings".

Vår nya tjänstgörande. Er vice, Benjamin Esposito.

Jag låg vid Cornell, inte Harvard.

Pablo Sandoval, advokatsbiträde, ödmjuka tjänare.

Hallå.

Är du kvar?

Ja. Nej, jag bara...

Jag minns en massa begynnelser, men jag är inte säker på-

att de har att göra med berättelsen.

Börja då med början och sluta grubbla.

Blodcentralen, god morgon.

- Nej, fel nummer. - Den 25:e som ringde. Ett mord.

- 18. Det är deras tur. - De sa våldtäkt och mord.

Domstol 18.

- God morgon. - Hej, grabbar.

- God morgon. - Dog ett helgon i morse?

- Hurså? - En sorgklädd ängel kom just in.

Å nej, det är ett trick vi änglar har för att se 3 kilo lättare ut.

- Kan ni hämta Chavezfilen? - Javisst.

Din lismande djäkel.

Hurså?

Du har en komplimang klar när hon kommer in. Hur gör du?

Jag kanske klär mig som en padda men jag är faktiskt prins Charming.

Herr Esposito. Advokat Romano sa till dem att det var vår tur.

Advokat Romano? Säg att sheriff Esposito ska strula till det för honom. Vänta!

Tre timmars tankar på en komplimang, så öppnar hon dörren och jag blir stel.

- Lättare för mig, som inte är kär. - Inte jag heller, idiot.

Lätt mapparna på den här sidan. Alla tillsammans.

Romano, det är er tur.

Ett byte. Vi tar ett annat fall.

Ett kioskrån. Man byter liknande fall.

Fråga domare Fortuna.

- Ge mig en lösning, inte två problem. - Är det ett problem att fråga mig?

Det är inte så. Det verkade bara dumt-

-att besvära er med nåt trivialt, om vi kan ordna det själva.

Det är er tur. Skynda på, annars blir det en likvaka och inte en brottsplats

- Vad händer, Baez? - Fortfarande här. Och du?

- Trött på lycka. - Du ser lycklig ut.

Som en tvåsvansad hund. Kul att bli skickad av idioten till en död tjej.

Idioter kostar två spänn dussinet. Slöa typer, som inte vet att de är idioter.

Lev och låt leva. Odugliga men harmlösa.

- Hur står det till, kommissarien? - Vi pratade just om dig.

Och sen idioter som tror de är genier. Skiter överallt och nån annan måste-

-torka dem i häcken. Av dem känner jag två.

Domaren och kompisen på domstol 18, som är antingen idiot eller skitstövel.

Det var hans tur, så säg till domaren...

Säg att jag har inget att göra med...

Liliana Colotto, 23 år, lärarinna.

Nygift med...Ricardo Morales, banktjänsteman.

Den gamla damen nämnde två byggjobbare, som arbetade på terassen till nr. 3-

-men de har inte varit där på två dagar för regnet.

- Säkert att hon inte såg dem? - Hon säger nej.

Jag går och träffar maken.

- Vi ses senare, Esposito. - Jag går med dig.

God middag. Ricardo Morales?

- Ricardo Morales? - Ja, det är jag.

Kommissarie Baez, kriminalpolisen.

Har någon annan nyckel till ert hem?

Sett några främlingar i grannskapet på sista tiden?

Grannen sa att ni kom hem varje dag vid lunchdags.

En smula egendomligt, eller hur? Någon särskild orsak?

Ursäkta, jag uppfattade inte.

Vi hade en vana, en rutin.

Vi tittade på "De tre driftkuckuna" tillsammans.

Hon brukade skratta. Hon tyckte de var roliga.

Ni måste följa med till bårhuset.

Ni får göra så gott ni kan. Jag vet att det är en obehaglig formalitet.

MorAles kunde börjA tänkA på sin frAmtid.

HAn skulle finnA, Att hAns frAmtid vAr full Av ingenting.

Vad är det för fel på den här skrivmaskinen?

Kan du bli av med den? Jag står inte ut.

- Vem skulle vilja ha den? - Bort med den bara.

Okej, få se om du gillar det här.

"Härmed förklarar jag, brottmålsdomare Raimundo Fortuna Lacalle-

-mig sinnessjuk och oförmögen att sköta mitt ämbete."

Det är fel. Ge mig meddelandet.

Så här står det: "Enligt paragraferna 141, 142 och 143 i civilrätten-

-lyder MITT UTSLAG - stora bokstäver - att Raimundo Fortuna Lacalle-

-är mentalt sjuk, i juridisk mening sinnessjuk av kroniskt delirium-

- och att han därför är oförmögen att sköta sina plikter som statstjänsteman."

Hur går det? Många underskrifter?

Ja. Vi har Nicolosifallet. Ingen större sak, ers nåd.

Vittnesutsagor, inget annat.

- Bra. - Ursäkta, en mapp till, ers nåd.

Tack.

- Hur står det till? - Bra, och ni?

- Bra. - Benjamin. Pablo.

Benjamin, bara för att visa dig att domstol 18 handlar i god tro-

-minns du att du var upprörd häromdagen över att få ett fall?

Nå, fallet har blivit löst.

Två byggjobbare i 3:an.

De sitter i arrest i 25:e. Vid tillfälle kan du ta in dem till förhör.

Vänta. Vilka byggjobbare?

Jacinto Caceres, bolivian, 35 år, Juan Robles, 34.

- Han är åtminstone argentinare. - Fantastiskt, Romano.

Fortsätt så, och 18 får alla svåra fall.

- Dåliga nyheter för dig, grabben. - Alltid glad att hjälpa till.

- Esposito, hur står det till? - Varnade Romano för mig?

Jag skrev ut rapporten. Du får killarna i morgon.

- De skrev under en bekännelse. - Låt mig träffa dem.

- Senast måndag. - Släpp in mig.

- Inspektör Sicora måste bevilja det. - Sicora ska just äta en tallrik skit.

Vill du göra honom sällskap? Varsågod. Två till priset av en.

Nå?

- Är du Caceres? - Nej, jag är Robles.

Han är Caceres.

Caceres.

Det är lugnt.

Din dumma skitstövel!

- Är du sjuk, din fan? - Du arresterade två nollor! Nollor!

- De var inte ens där! - Låt dem gå! Jag bryr mig inte.

Du spöade det ur dem! Vet du vart jag ska?

Anföra klagomål! Vi får se vem som räddar häcken på dig den här gången!

- Fan ta ditt klagomål! - Oroa dig inte, du kommer att göra det.

- Allt väsen för sketna svartingar! - Jag ska slå dina ögon svarta!

- Lägg av! - Kolla efterlysningarna i stället.

Du sätter inte din fot här igen!

Du vet har ingen aning vem du djävlas med!

- Benjamin. - Det är okej.

Jag ska lägga in klagomål. Strax tillbaka.

- Det låter bra. - Strax tillbaka. Oroa dig inte.

- Träffade du Sandoval? - Han stack.

- Vart? - Nedåt Talacahuano.

Försvarar du den här demagogen till president som vi har?

Håll tungan i styr, så att du inte får problem.

Lystring, alla.

Överdomare Benjamin Esposito är här.

Var hälsad, ers nåd.

- Hur mycket är han skyldig? - Ingenting.

Jag betalar mina drinkar själv. Dessutom är det tidigt. Vad handlar det om?

Jag betalar, här är slantarna.

- Jag har pengar. - Det är betalt.

Bra. I så fall kan herr Esposito betala för en drinkrunda.

- Tack. - Nej, nej.