The Myth of Maracuda (Маракуда)

Var hälsade, representanter för en för mig okänd livsform.

Kan ni vara så snälla och tala om vilken galax denna planet ligger i?

Förlåt mig, men hur utvecklad är er lilla civilisation exakt?

Ojsan.

Aha. Ja, då förstår jag.

Det är bäst jag tar min took-took.

Hallå! Vad gör du? Vad håller du på med?

Lägg av! Bort med tassarna!

Jag representerar det högsta stadiet av evolutionen. Rör mig inte!

Jösses. Vad har jag gjort med er?

- Ni är bara annorlunda. Så bra. - Mina armar är nakna.

- Min svans föll av. - Min fjäder föll av.

Fjädern? Den är min. En gåva. Från mig.

Spara den som ett minne från vårt möte.

Det var min rosa röks förtjänst. Jag skyndade på er evolution.

Se vilka lysande framsteg ni gjort. Vi kommer samarbeta bättre nu.

- Lunch? - Lunch.

- Lunch? - Va?

Käka lunch!

Vad? Nej, nej, nej, nej!

Är det så ni tackar mig? Jag gav er intelligens!

Bort från mig! Hjälp mig! Någon!

EN GAZILJON ÅR SENARE

- Faran över. - Faran över.

- Faran över! - Faran är över!

- Farmor? Hur gick det? - Mamma?

Här har vi vårt nya hem!

Men var är Maracuda?

Maracuda!

MARACUDA

Martha! Jag har hittat jättefina bär.

Pappa kommer att bli stolt. Han kanske säger "bra jobbat".

Ditt dumma djur! Se vad du gjorde! Jag försöker ju hjälpa stammen.

Som om du hade nåt annat att säga.

Martha, titta här! Man kan se dig i den också.

Maracuda!

Jag kommer!

Har du sett? Alla är här.

Maracuda! Varför kommer du alltid så sent?

Jag är väl inte sen. Jag hittade en buske...

...full av smarriga bär. Så jag stannade och plockade.

För hövdingens son ska väl bidra med mat och dryck till stammen?

Varsågod.

Det där är lagertibast. Väldigt giftiga bär.

- Giftiga? - Klart de är. Jag visste det.

Jag plockade dem så att ingen råkar äta dem.

Jag tror inte på ett ord.

Tack, pappa, för min korkade brorsa som framhäver min briljans.

Men jag hade klarat mig utmärkt som ensambarn.

Klumpfot! Släng iväg de här bären så långt du bara kan.

Ja! Vi har hittat ett nytt hem.

Men var på er vakt. Utanför murarna kan brutala fiender lura i detta nu!

Så vi måste sätta upp fällor runt hela lägret som skydd.

Ni hajar. Min pappa är vår stränga ledare och jag är hans enda son.

Så han vill att jag tar över som ledare sen.

"Meeh" på dig själv!

Min syster Spring är vår stams bästa krigare.

- Det där är mitt äpple! - Världen är orättvis.

Som du ser kommer vi jättebra överens.

Det här är min farmor Volga. Hon älskar allting taggigt.

Ätlig kaktus! Skalbaggar, äpplen! Vi kommer aldrig gå hungriga igen!

Vi tänker jämt på mat, men på sten- åldern måste du följa vissa regler.

Regel 1: Stoppa inte in allt du hittar i munnen.

Regel 2:

Knyt hårda knutar. Det har man alltid nytta av.

Perfekt! Nu är snaran klar.

- Det stämmer. - Men vi måste testa den först.

- Du har alltid rätt, store ledare. - Det där är Klumpfot.

Pappa älskar honom som sin egen son.

Klumpfot. En viktig medlem av vår stam.

Vi kommer nog aldrig komma överens. Jag tror att Klumpfot håller med.

Och till sist, regel 3:

Håll lägerelden brinnande alltid.

Släng in tändved och ta inte blicken från den.

I dag är det min tur.

Hey! Vad har vi för liten krabat här då?

Den randiga skalbaggen leder! Han tog snabbt täten!

Hallå! In på banan igen! Okej!

Han är så snabb så det ringer i mina öron.

Vi närmar oss mållinjen. Ge allt! Vem tar första platsen i dag?

Hey! Vart ska ni? Ni ska stanna här!

Hey, kom tillbaka nu! Ni förstör ju loppet!

Jag ska fånga er!

Så synd då.

Ni trodde att ni kunde rymma. Ni får inte sabba loppet.

Nej, nej, nej, nej!

Ingen rymmer från Maracuda.

Maracuda!

Vid alla daggmaskar!

Vi har förlorat vår eld!

- Maracuda! - Farmor. Vad har hänt?

Hur kunde det här hända?

Den typ bara slocknade lite. Ingen fara, jag får igång den.

Jag behöver bara blåsa lite. Jag jobbar på det. Det brinner redan.

Vad är det för rysligt ljud?

Kom ut, monster! Vi ska bjuda dig på en fajt!

- Vem är du? - Jag? Jag är Aha.

- Det är ett fult namn. - Vad gör du i vår grotta, bjässen?

Aha sover jämt i grottan när Aha behöver tänka.

Så du är en tänkare?

Ja, i morse såg Aha ett fint flygfä.

Då tänkte Aha: Varför flyger flygfän, men inte människor?

- Några lysande insikter? - Flygfän flyger för att de heter så.

- Men människor är bara fän. - Vilken snilleblixt.

Då verkar du ha tänkt färdigt. Inga tankar kvar här.

Då så, hej då, hårboll.

Nej, det här är min tänkargrotta. Hej då på dig!

Ingen fara, syster. Det är dags att visa vad jag går för.

Gå härifrån medan jag erbjuder dig att lösa det på ett fredligt sätt.

Du talar med Maracuda. Ledarens son.

- Aha är också ledarens son. - Viktmässigt går vi i olika klasser.

Var det du som släckte vår eld? Det ska du få för, hårige tänkare!

Aha inte släcka eld. Men Aha kan ge eld från hem.

- Ahas by har massa eld. - Jaså?

Åh, hårboll! Och vad vill du ha för elden?

Vill du ha en fin järvpäls? Eller kanske strutsägg?

Du kanske vill ha den här stenen? Man kan prata med den.

Aha vill ha en...

...en hustru.

- Jag svarar ja. Jag blir din hustru. - Inte du. Hon.

Seriöst?

- Utan eld är det slut med oss. - Farmor!

Du gifter dig inte med mitt barnbarn! Du är knappt torr bakom öronen.

- Men Ahas öron är torra. - Ja, din hårboll.

Nu har du nåt att tänka på. Men gör det i en annan grotta. Gå!

Vill du ha stenen?

När hårt, vitt vatten faller ner skakar ni och era tänder låter...

Då kommer ni bönfalla Aha om att komma tillbaka med eld.

Kom tillbaka, lilla flamma. Utan eld är det ute med oss.

Ja, makten är en tung börda.

- Jag förstår inte hur han gjorde. - Vem?

Din gammelfarfar. Han gav oss elden innan daggmasken slukade honom.

Du skrämde mig, din björn!

- God kväll, alla. Kom jag i tid? - Vi skulle precis börja.

Är inte familjemöten till för bara familjen?

Klumpfot är en av oss och har alltid lysande idéer.

Jaså?

Maracuda, du har inte erkänt att du släckte elden. Det var omoget.

- Det var inte jag! - Sluta! Jag är trött på dina lögner!

Det är allvarligare än dina leksaker! Och att du fegade för hårbollen...

- Aha! - Så gör inte en framtida hövding!

- Jag fegade inte! - Vad gjorde du då?

- Jag försökte förhandla med honom. - Om vad?

Din syster hotades av vilden. Du borde attackerat den... hårbollen.

- Aha! - Du skulle bankat vettet ur honom.

Det fanns inget vett att banka ur.

Det enda viktiga är att vi på grund av dig förlorade vår eld.

- Gammelfarfar hade förvisat dig. - Inte mer än rätt.

Om det är det ni vill så lämnar jag stammen frivilligt.

- Javisst, du. - Du är tillbaka innan du tar 20 steg.

Jag kommer inte tillbaka. Jag har bestämt mig.

Hej då med dig!

Store hövding, jag lovar att hitta eld åt stammen före vintern.

- Jag ska göra allt för att lyckas. - Klumpfot!

Du är sonen jag aldrig fick. Du är bäst.

Det där är tio steg redan.

Martha?

Ja. Bara du förstår mig.

Stack han verkligen?

Efter en natt i vildmarken kommer han löpande hem. Bara vänta och se.

"Din syster är en bättre krigare än du." Ja. Än sen då?

Och ja, eld är viktigt. Men din son då, är inte han viktig?

De viftade bort mig som en fluga.

Eld, eld, eld...! Eld?

Jag ska hitta eld till vår stam!

Pappa kommer att bli så stolt över mig nu.

Och det finns ingenting som kan knäcka mig nu!

Blixten! Kom igen, ge mig mer eld!

Coolt. Tack!

Slockna inte, lilla flamma!

Åh nej, en fälla.

Åh! Vattnet är jätteskönt.

Ett skönt dopp före skön sömn.

Hallå? Vad händer?

Jo, ni förstår, ärlig talat så får jag sällan besökare.

Och ni vet att jag blev skrämd och överreagerade en smula.

Okej, då begraver vi kroppen och så är det klart. Eller hur?

Vem visste att det skulle hända?

Oj! Men kolla! Åh, han lever!

Okej, begravningen är inställd. Ni kan gå. Så inget drama i dag.

Okej, så... låt mig se...

Min rosa rök ser inte ut att ha förändrat honom. Konstigt.

- Han har ingen svans. - Han fick inga vingar.

- Varför skulle jag ha fått vingar? - Du vet hur det kan bli...

Han har inte förändrats på utsidan, men på insidan. Du förstår djurspråk.

Vi måste väcka kung Pow Pow.

Vad tusan är det som händer här? Jag hör röster i skallen.

Lugn, min vän. Du kommer snart att upptäcka en helt ny värld.

Jag sa "Farsan har slitit hela dan och borde få vila." Och hon bara...

Hejsan! Du råkar inte veta om det är dags för lunch än, va?

Sluta. Kom upp nu.

Oj, en människa. Talar du vårt språk?

Jag har aldrig sett en elefant gräva ner sig som en mus.

Jag var mus och försökte gömma mig i en tunnel. Men nu är jag elefant.

- Vilken fin snabel du har. - Min snabel? Jag älskar den.

Den funkar som hand och dusch. Och du kan snyta dig så det bullrar.

Men hur kunde du bli så stor?

Är du avis? Det är Tinks verk. Jag förvandlades av hans rosa rök.

- Tink? Och vem är Tink? - Ja, vem är Tink? Jag är Tink.

Kan du verkligen göra om en mus till elefant?