The first 200 lines.
Wellesley, Massachusetts - 29 Augusti 2016
Det är dags att visa hela världen,
att Amerika åter är det.
Större och bättre
och starkare än aldrig tidigare.
Mamma!
Det är jag. Är du klar?
Jane kommer när som helst.
Jag har bakat en kaka åt pappa.
Vad det nu är för vits med det.
Will!
Hallå, Lillian.
Bra att jag fick tala med dig i enrum.
Om det blir för mycket för er, med mamma på sjukhuset
hjälper jag gärna till med er pappa.
Dom är inte här. Huset är tomt Jag försökte ringa, men
mamma har nog stängt av mobilen.
Nu när du säger det, så hörde jag någon starta
en motor tidigt i morse.
Vad då för motor? Pappas bil står här.
Herre gud.
Det är inte sant.
Jane! Mamma och pappa har stuckit.
Och du kommer inte att tro det,
dom har tagit husbilen.
Höger här framme.
Just så. Bra.
Hade du inte kunnat hitta nåt bekvämare sätt att resa?
Och så har du på dig för mycket Eau de Cologne.
Men du luktar gott.
Älskling?
Har du fisit?
Ursäkta?
Då har du alltså det.
Det har jag inte.
Så där säger man väl inte?
Måste vi tanka?
Vi måste tanka.
Stanna vid Stuckeys, så kan vi få varsin pekankaka.
Var då? - Våran älsklingsmack.
Försök att minnas.
Det är lugnt, chefen.
Jag gör som du säger.
Som alltid.
Dåre!
Är dörren stängd?
Vi skulle vilja ha några goda pekankakor.
Vi säljer bara bensin nu.
Å, hörde du John?
Varje sommar när vi åkte söderut , brukade vi alltid stanna vid Stuckeys.
Våra barn, Jane och Will, ville alltid få en pekankaka.
Vi for till min familj i South Carolina, där jag kommer ifrån.
Min man John däremot är en riktig Yankee,
rakt igenom. - Okej.
Det var härliga resor, eller hur, John?
Jag är nog turist av naturen.
Jag älskar att resa. Smoky Mountains,
Six Flags, Williamsburg...
Har du varit på nån av dom platserna?
Vi är från Syrien.
Är ni? Så intressant.
Ni borde åka dit. Det är fantastiskt.
91 dollar, Ma'am.
Ja visst.
Men min man John är en mer krävande resenär än jag.
Han tycker att resor ska bredda ens horisont.
Vad det nu betyder.
Jag älskar att resa med andra människor.
Varsågod. - Trevlig resa.
Kör, älskling.
Trevligt att ses.
Vänta, vänta!
Vilken snäll kvinna. Hon hittade en i förrådet.
Sista förbrukningsdag är...
Jösses, det var i april förra året.
Den är nog okej ändå. Vill du smaka?
Jag vill ha en burgare.
Inte lunchdags ännu.
Jag vill ha en burgare.
Jag heter Chantal, och ska servera er.
Hej, Chantal.
Vi heter Ella och John. Och nu har du fått oss på halsen.
Jag vill ha en burgare.
Kanske en bamsemeny för 9,99 dollar?
Hamburgarer, stor pommes, äppelpaj
och en Happy Swirl.
En Happy Swirl!
Ingen aning om vad det är, men det låter lovande.
Jag vill ha en burgare.
En bamsemeny till herr brumbjörn här.
Okej, och du?
Bara vatten.
Inget att äta?
Jag smakar lite på hans Happy Swirl.
Vill du ha något att dricka, cola, öl?
Nej, tack.
Jag vill ha en burgare.
En burgare, tack.
Det var allt, Chantal. Tack.
Tack.
Jag ska bara sträcka på benen. Sitt kvar här du.
Gå inte härifrån.
Jag vet, Dr. Tomashevski. Jag förstår precis.
Vad ska jag annars säga?
Hoppas att dom inte hunnit så långt.
Jag förstår.
Min bror kommer snart, då ger vi besked.
Och?
Jag kollade alla stormarknaderna. Ingenting.
Minns du att det var din idé att dom skulle ha kvar det där monstret?
Bra gjort.
Det måste ju finnas nån förklaring.
Dom har stuckit iväg. - Men från vem?
Mamma, var tusan är ni?
Will, använd inte det där språket till mig.
Strunta i språket.
Lugna ner dig. Om du skriker, lägger jag på.
Mamma, vad är det här för dumheter?
Du visste jag skulle hämta er, och så är ni inte här.
Vi är bara ute på en liten tripp. Vi är inte borta länge.
En liten tripp? Vart?
Det är en sak som jag måste göra med pappa.
Men vi hade ju bestämt allting.
Vi skulle stanna hos pappa och jag...
Vi har inte bestämt nånting
det var ni två och den där kvacksalvaren.
Det är grunden till Hemingways stil.
Joyce såg dess skönhet och erkände den,
och kallade honom en gigant.
Men inte här, inte i Amerika.
Här prisar vi våra författare för att sedan döda dem.
Kliv ur åkdonet och kom tillbaka hem.
Försök att förstå. Låt mig få den här semestern med er far.
Semester, hörde du?
Du vet mycket väl att pappa inte kan köra i sitt tillstånd.
Han är fullt kapabel att köra. Han klarar det utmärkt.
Men ha åtminstone mobilen på.
Vi klarar oss.
Älskar dig.
Var är dom? -Ingen aning.
Ingen aning, Lillian.
När vi dör
så slutar vi att existera.
Så är det. Det är allt.
Det är så vackert formulerat. Det är som poesi.
Och också prosa.
Poesi och prosa.
Ja, ja förstår. Helt klart.
Du får stunta i honom.
Nej, det är intressant. Han är mycket trevlig.
Poesi på prosa är Hemingways hemlighet.
Du kan inte ana hur svårt det är.
Visst.
John, lämna flickan i fred.
Folk blandar ihop hans enkelhet
att använda orden, med banalitet.
Vill du ha någon dressing på burgaren?
Nej tack, det är bra Tack, Chantal.
Smaklig måltid.
Jag undrar om hon har läst färdigt nånting?
Ät.
Vill du att jag ska skära den åt dig?
Behövs inte. Glöm inte dina piller.
Var är dom?
Och nu dina.
Jag sköljer ner mina med en Happy Swirl.
Hur kan du sitta där och äta?
Vi borde ringa polisen.
Och banken, för att spåra deras kreditkort.
Förhoppningsvis är inte mamma också galen.
Kanske är dom i närheten. Vart skulle dom kunna ta vägen?
Husbilen måste ju servas.
Tänk om det händer en olycka och pappa blir stämd?
Vi måste spåra upp dem och sätta stopp för det.
Och hon fortsätter lugnt att äta.
Alla kom till min kusins bröllop.
Vi satt vid det största bordet vid panoramafönstret.
Minns du vilka som var där?
Jag?
Ja, John.
Du var där och jag var där
och barnen var där. Minns du det?
Herre gud. - Det är lugnt nu.
John, det var fantastiskt.
Jag kan visst fortfarande?
Ja, verkligen.
Titta, ta den där vägen.
Den gamla Route 1. Vi måste ha kört den tusen gånger.
Åker vi söderut?
Så var det tänkt.
Till dina släktingar.
Vilka då, John? Mina föräldrar är döda.
Är alla döda?
Jag undrar hur det är där uppe.
Om det är ett trevligt ställe
där alla sjunger och dansar och festar dygnet om?
Vad tror du, John?
Hur det blir sedan?
Hej, vi har bokat på internet, med namnet Spencer.
Kom, kära du
No comments yet. Be the first to leave one.