Sinister 2

Hej.

Det är nu du ska säga: "Förlåt mig, fader, för jag har syndat."

Ja.

Hur länge sen var det du biktade dig?

Jag har faktiskt aldrig biktat mig förut.

Har du aldrig fått syndernas förlåtelse?

Nej, vad jag vet har jag aldrig blivit förlåten.

Jo kanske, någon gång av en händelse.

Helt ärligt har jag inte varit i en av dessa eller en kyrka-

-men på en begravning... Förlåt mig.

Jag vet inte vem jag annars ska tala med.

Du är vicesheriffen från Oswalt-fallet.

Jag jobbar inte längre som det.

- Men du är han, eller hur? - Ja.

Om jag berättar nåt för dig så stannar det väl mellan oss, va?

Ja, men berätta inte nåt som jag inte bör höra.

- Om du förstår vad jag menar. - Okej.

Tror du på ondskan? Det gör du förstås.

Menar du om jag tror på det övernaturliga?

Spöken och demoner och Djävulen själv?

Nåt i den stilen.

Handlar detta om din vän, ditt fall?

- Vad hittade du? - Vet inte. Jag kan inte förklara det.

Det är nåt...

...från en annan värld.

Och du vill veta hur du kan stoppa det?

Vad vill du att jag ska säga?

Att du ska bära ett kors och vigvatten och ropa:

"Vik undan i Kristi namn"?

- Skulle det fungera? - Nej.

- Nej, det är klart. - Vill du ha mitt professionella råd?

Man kan inte stoppa ondskan, bara skydda sig emot den.

Tror jag på att sådant finns? Ja.

Och jag tror att det finns för att locka män som du in i det.

Håll dig borta från det, vad det än är.

Det som hände i Oswalts hus, kommer hända igen.

Frågan är när och var.

Jag fick dig.

Du lät ju inte. Jag dödade dig.

- Du är träffad. - Jag fick dig. Jag dödade dig.

- Du lät ju inte. - Killar!

Har ni tagit dem ur förpackningarna?

- Nej, de låg så i en låda. - Lägg tillbaka dem.

Välj de flingor ni vill ha.

Kom nu!

- De här är mycket godare. - Ja, men de här är nyttiga.

Man ska ta dem med socker. Det är poängen med flingor.

- Nej, ett paket var. - Men alla ser så goda ut.

- Får vi inte välja två var? - Nej.

Håll er nära mig.

Vad är det, mamma?

Vad ska ni göra, när mamma säger kålrot?

- Då ska vi springa. - Och ni ska hålla ihop.

Kålrot. Kålrot!

Hallå!

Ta det lugnt! Sakta ner. Vad händer?

- Han där tafsade på mina pojkar. - Stanna, ta ett steg tillbaka.

- Ta ett steg tillbaka. - Vad sa hon till dig?

- Säkerhetsbältena på? - Ja.

Ja, det är hon.

- Försten in! - Va?

Dylan? Är du okej?

Vad är det?

Jag har lite jobb att avsluta. Kan du och din bror laga middag?

Okej.

Du klarade det bra i dag.

Hej. Jag ringer angående Jacobs-huset.

Jag tittar på beskrivningen. Är det fortfarande till salu?

Det är det. Vad bra.

Mina klienter kommer bli mycket mycket glada.

Ja, de känner till händelsen.

De undrar bara om någon har bott i huset sen dess?

Ingen?

Har det stått tomt så länge?

Okej. Nej, jag meddelar dem. Tack ska du ha.

OSWALT-MORDHUS BRINNER NER MISSTÄNKT MORDBRAND

- Mamma! - Ja, gubben.

- Middag... - Okej, jag kommer strax.

Dyl?

Är du okej? Vad är det?

Inget.

Dylan, det är bara en gammal byggnad.

Det vet jag.

Hur länge ska vi vara härute?

Inte så länge. Det lovar jag.

- Jag är orolig för Dylan. - Varför det?

Han är förändrad här.

Han kommer klara av det hela.

Det kommer han göra. Men han behöver lite hjälp från sin bror.

Tror du att du kan hjälpa till?

Bra.

För jag klarar det inte ensam.

Jag behöver mina pojkar.

Sov gott.

- Hej, Milo. - Hej, Dylan.

- Vad gör du här? - Jag vill visa dig en sak.

Jag ska sova nu.

Din mamma börjar jobba nu. Hon kommer vara därute flera timmar.

- Tänk om hon kommer tillbaka? - Det gör hon inte.

- Hur vet du det? - Jag vet det bara.

Litar du på mig?

- Vad finns därnere? - Det får du se.

Det är därborta.

Kom.

Ska jag öppna den?

- Vad är det på dem? - Bara ett sätt att få reda på det.

- Hur visste du att den stod här? - Det var här jag lämnade den.

- Hej, Ted. Vad gör du här? - Milo sa jag skulle visa dig en sak.

Den här är min.

FISKETUR

Vi borde inte titta på det här. Stäng av, Milo. Vi går härifrån.

Vad fan?

Mamma!

Mamma!

- Hallå! - Ett ögonblick!

- Det är privat egendom. - Jag hörde att huset är till salu.

Det ger dig inte rätt att inkräkta.

- Vad gör du här? - Jag är privatdetektiv.

Din jävel...

Hur fan hittade du mig?

- Var det din partner i affären? - Nej, jag jobbar ensam.

Nu ska du höra på mig. Du får inte ta dem!

Han får inte ta dem! Förstått?

- Strunt samma vilka hans vänner är! - Okej.

Bra! Okej!

Du ser ut att vara en förnuftig man.

- Är du det? - Ja, det är jag väl.

Vad krävs det?

Alltså, hur mycket betalar han dig?

Jag har inte mycket, men du får allt för att du inte ska ha sett oss.

Så bara säg vad det kostar.

- Kaffe. - Va?

En kopp kaffe.

Det var en riktigt lång resa och ett stort missförstånd tydligen.

Har du nånsin hört om en som heter Ellison Oswalt?

Vem har inte gjort det? Det var hemskt.

Herr Oswalt var min vän. Jag hjälpte honom med hans bok.

Är du här på grund av det som hände i kyrkan?

- Ja. - Tror du att det har ett samband?

Nej. Brotten har många likheter.

Men jag undersöker gamla olösta fall som verkar lika.

- Hur kan det ligga pengar i det? - Det gör det inte.

Men lyckligtvis finns det alltid nån som behöver en privatdetektiv-

-för att kolla sin partner och sånt, och när jag inte gör det...

- Så gör du det här? - Ja.

Har du sett något på dina ägor som ser ut såhär?

Nej.

Ni borde inte vara här. Jag fick veta att huset stod tomt.

Min vän Jillians pappa äger marken och när det skar sig med min man-

-lät hon oss bo här, men hon sa att det aldrig kommer nån hit.

Så du har vårdnaden om pojkarna?

Ja, det har jag, men det är bara tillfälligt.

Du är välkommen att stanna ett tag och se dig omkring.

Nej, klockan börjar bli mycket.

Du vill väl inte krypa runt på en mordplats i mörkret?

- Nej, det vill jag inte, frun. - Jag heter Courtney.

Okej, Courtney. Har du nåt emot att jag kommer tillbaka i morgon?

- Nej, men på ett villkor. - Vad som helst.

Ingen får veta att vi är här. Ingen alls.

- Jag har ingen att berätta det för. - Bra.

Helvete. Helvete!

Killar, läggdags. Gå och borsta tänderna.

- Bara till nästa reklam? - Nej, nu.

- Mamma. - Kom igen.

Jag tycker inte om att ni tittar på sånt, innan ni lägger er.

- Det är inte på riktigt, mamma. - Det ger er ändå mardrömmar.

Borsta tänderna nu.

- Vad ville den där mannen idag? - Var han en av pappas vänner?

Nej, han letade bara efter nåt.

- Kom han för det som hände i kyrkan? - Vad menar du?

Vi vet det där med kyrkan, mamma. Vi är inte dumma.

Vem har berättat för er om det som hände i kyrkan?

- Vi har bara hört om det. - Ja, alla vet det.

Jag vill inte att ni tänker på det.

Dylan, är det därför du är rädd för kyrkan?

Det ska du inte oroa dig för. Inget i kyrkan kan göra dig illa.

Sluta, bägge två.

Seså. Borsta nu tänderna.

Vad hände i kyrkan?

LANTBRUKSMAGNATEN GIFTER SIG MED COURTNEY WHEELER

FAMILJ MÖRDAD I WESTMINSTERKYRKAN

Va?

Va?

- Kom, vi går och ser en till. - Nej, jag vill inte se fler.

Hej, Emma.

- Drömmer du om det? - Vi drömde alla om det.

Filmerna får drömmarna att försvinna.

När du har sett allihop, kommer du aldrig mer ha mardrömmar.

- Är det sant? - Jag lovar och svär.

JULAFTONSMORGON

Vi tittar på en till.

Nej, jag vill inte se fler filmer.

Det måste du göra. Du har inte sett de bästa än.

Du drömmer inga fler mardrömmar inatt eller imorgon, om du ser en till.

Godnatt, Milo.

- Du är inte så speciell. - Va?

Jag ser dem också. Du är inte så speciell.

Ska du inte säga nåt?

- Svara, din mes! - Zachary Collins, vad var det du sa?

- Ingenting. - Kom inte med "ingenting".