Dexter: Resurrection

Tidigare:

-Körkort och registreringsbevis. -Varsågod.

-James Lindsay. -Jim.

-Vad fan gör du? -Är du Dexter Morgan?

Det är jag, Harrison.

Vad hände med dig? Var har du varit?

Jag studsade mellan usla fosterhem.

Till sist beslöt jag mig för att hitta dig.

-Jag kom för att få svar. -Fråga vad du vill.

-Varför lämnade du oss? -Jag föddes i blod, precis som du.

Jag hade samma våldsamma drifter när jag var i din ålder.

Som du visste jag inte hur jag skulle hantera dem.

Men min pappa lärde mig en kodex.

Ett sätt att kanalisera drifterna.

Jag ska berätta allt.

Använder du det här när du ger dig efter skurkar?

Nej.

Är du redo?

-Det är världens ände, Kurt Caldwell. -Varför gör du det här?

Du mördade för fan kvinnor!

De var bara rymlingar.

Är du och din son nån sorts medborgargarde?

Sådan far, sådan son.

Vänd dig om! Händerna på huvudet!

-Vad fan gäller det här? -Dexter Morgan, du är gripen.

Gör det inte.

Skit!

Du vill inte rädda nån, va?

-Du bara matar din mörka passagerare. -Du är precis som jag.

Öppna ögonen och se på vad du gjort!

Du måste osäkra det. Djupt andetag.

-Berätta! -Skottsår i bröstet.

-Katastrofal blodförlust. -Vi förlorar honom!

Defibrillator på min räkning. Tre, två, ett, undan!

-Ingen puls, laddar om. -Tre, två, ett, undan!

Vi har en puls.

Ett hjärta som slår, jag tar det.

ETT HJÄRTA SOM SLÅR...

TIO VECKOR SENARE

Hej, Dexter Morgan.

-Är jag död? -Inte än.

Men att nästan dödas av nån man bryr sig om svider.

Visst, Dexter?

Jag bad min son att skjuta mig.

Han följde kodexen.

Ett rätt stört sätt att se på fadermord.

Tja, Harrison har levt ett rätt stört liv. Tack vare dig.

Tror du att Harrison är mitt fel? Att jag är skurken?

Om du inte hade trott att du kunde leva drömmen...

...hade din fru levt än.

Och din son hade inte fått sitta i en pöl av sin egen mors blod.

Precis som du i samma ålder.

Din dyrbara son kanske inte hade blivit en fadermördare, som...

-Som jag. -Han är inte alls som du.

Låt mig ge dig ett råd, från en seriemördare till en annan:

Ditt misstag var att tro att du kunde ha allt.

En familj och din mörka passagerare.

En kula i bröstet lärde mig det rätt väl.

Likt vår frälsare måste man ibland genomgå ett helvete-

för att uppnå återuppståndelse.

Inte för att vi är det minsta som Herren.

Du vet redan vad du verkligen är.

Vem du verkligen är.

Patienten reagerar fortfarande inte.

Socio!

Mi amigo!

-Ett tag var jag det, ja. -Det var skönt att kunna lita på nån.

Ja. Det var nåt vi båda behövde.

Sällsynt för två vuxna män att hitta det i varann.

Vanligen var enda gången jag kunde vara så öppen...

...så äkta med nån, när de låg på mitt bord.

När du dödade andra mördare räddades framtida oskyldiga offer.

Det finns ett ädelmod i det.

Men när du försökte vara normal...

...dog personer som inte förtjänade det.

Din väg är ensam, min vän.

-Harrison! -Hej.

Precis den jag letade efter.

Jag ville ge dig det här så snart jag kunde. Öppna det.

Är det om ditt betyg?

-Jag fick godkänt. -Herregud! Jag visste det!

-Jag sa ju det. -Mina dar som avhoppare är över.

-Tack för att du pressade mig. -Du är lättpressad.

Det är en av de många saker jag gillar med dig.

-Ska jag passa din grabb ikväll? -Ja, det är många prov nu.

Jag har grupo de estudio och lektion ikväll.

Han ska få se original- "Ninja Turtles".

-Efter tarea. Claro? -Si. Läxorna först.

Jag ska inte leda honom fel. Jag är ingen avhoppare längre.

Toppen. Vi ses ikväll. Just ja, påminnelse!

Sviterna på översta våningen är reserverade inför en gala senare.

-Rikt folk galar. -Ja. Du kan ta rum 237.

-Jag ser till att det städas sist. -Gracias.

Jag måste börja jobba. Stefan håller utkik.

Godmorgon.

Godmorgon.

Adrian! Läget? Omar.

Godmorgon, farfar.

-Jorge, vad är bra? -Bara vegetariska burritos kvar.

Daniel, jag tar det!

Åh fan...

-Yo! -Yo, yo, yo! Vill du ha skjuts?

Jag önskar att jag kunde. Är den Ryans?

Ja. Han har en sötnos på armen och letar efter dig.

Uppfattat.

-Vad? Mitt skift börjar 16.00. -Vad säger vi här på Empire Hotel?

-I tid är sent. -Polarn!

-Ryan! -Har du grejerna?

-Absolut. -Du kan hitta vad som helst, va?

Jag har nåt mer att be om. Den här la av.

-Vet du nån som kan laga den? -Snälla du, jag fixar det.

-Han är bäst. -Vi anställer bara de bästa.

Välkomna till Empire Hotel. Vill ni checka in?

Vi checkade in online, vi har rum 715.

Perfekt, då tar vi er dit.

-Är ni här i affärer? -Richard har möten, jag får spadagar.

Härligt. Behöver ni rekommendationer för middag, barer, vad som helst...

...så är jag er man.

Hallå?

Åh, ursäkta. Er svit är hitåt.

Än en gång, om ni behöver nåt...

Tack.

Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig. Jag är vilse.

Kan du hjälpa mig till akutvårdskonferensen?

Ja, jag fixar det.

Tack.

-Jag är Shauna. -Jag är Harrison.

-Är det ditt första besök i New York? -Ja.

Jag trodde att jag skulle avsky det, jag är från Iowa.

-Men jag älskar det. -Inget är som "the Big Apple".

Jag vet. Det första stoppet när jag kom hit var Magnolia Bakery.

Är efterrätt din grej? Jag har många rekommendationer.

-Ställen New York-bor går till. -Det vore härligt.

-Men jag är på konferensen till sent. -Ingen fara.

Gud, du har sån tur som bor i New York.

Det känns som om man kan vara vem man vill här.

Hej, min son.

Jag har saknat dig, pappa.

-Jag har saknat dig med. -Kom du för att ta farväl?

Inget i kodexen säger att du får ge upp och dö.

Jag har inte mycket att leva för.

Du har en son.

En son som sköt mig.

Han har det nog bättre utan mig.

Tror du verkligen det?

Jag undrar om hela världen hade haft det bättre-

-om du inte hade räddat mig ur fraktcontainern.

Jag har begått många misstag i mitt liv.

Men att rädda dig var inte ett av dem.

Jag vet några som nog inte håller med.

-Några mördare, menar du. -Några bra personer med.

Jag fanns inte där för Harrison och när han kom till Iron Lake-

-försökte jag forma honom till min avbild.

-Men jag hade fel om honom. -Är du säker på det?

Han klargjorde där ute i skogen att han inte är som jag.

Han är bara arg.

Inte trots mig, på grund av mig.

Din bror hade ingen pappa.

Han hade ingen mamma heller. På grund av dig.

Och Harrison miste sin mamma på grund av dig. Dexter, din son behöver dig.

Hallå? Är nån där?

Överraskning, din jävel!

Finns det ingen regel om att sånt här slutar efter tredje spöket?

-Är du inte glad att se mig, Morgan? -Fan! Det räcker!

-Det här är min hjärna. -Gilla det eller ej...

...det här samtalet behövs.

Jag vet redan vad du ska säga. Jag är en "läskig jävel".

Du hade rätt om mig hela tiden.

Nej, jag hade fel.

Begravd riktigt djupt, förbi all störd Bay Harbor-slaktaren-skit...

...fins en kärna av gott.

Gott?

Det ordet har jag aldrig hört dig säga om mig.

Hör det nu och håll fast vid det för din sons skull.

För han behöver den delen av dig med.

Gå till honom, Morgan.

Annars är du verkligen bara en läskig jävel.

Vilken inropning.

Välkommen tillbaka till de levandes värld, mr Morgan.

-Är det här verkligt? -Oh ja.

Du har legat i koma i tio veckor.

-Tio veckor? -Ja.

-Får jag fråga nåt? -Ja, skjut på.

Ursäkta, dåligt ordval.

Kör hårt.

-Hur nära var jag, att...? -Möta din skapare?

Tja...

...det gjorde du nästan.

Det var på håret ett tag, men som tur var blev du skjuten i kyla.

Kylan och snön sänkte din puls så att du förlorade mindre blod.

Hade det varit sommar vore du mer död än mitt förra äktenskap.

Men du klarade dig.

Jag måste kolla till en annan patient.

Vänta!

Var är min son? Mår han bra?

Vad vi hört lämnade han stan för flera veckor sen.

Ingen har hört av honom sen dess.

-Harrison! -Mår hon bra?

Ja, frun fick några margaritas för mycket.

Det händer varje gång vi är i stan. Tryck ner hissen åt mig.