Evil Dead Burn

Det här är dr Benjamin Price, professor i antikens historia.

Anteckning nummer fyra.

Den sägenomspunna "Necronomicon", "De dödas bok", är inte bara en myt.

De vises krets har funnit den.

Och trots mina varningar läste de ur bokens oheliga texter...

...och släppte lös demoner som tar köttet i besittning, väsen lika ondskefulla...

...som om djävulen själv var här.

Gud hjälpe oss.

Anteckning nummer fem: Vi hittade något.

Ett föremål av ofantlig kraft, förmöget att sända dem åter till helvetet.

Skulle de återvända så har jag gömt det bakom magi och besvärjelser.

Det måste så förbli...

...för om förseglingen bryts kommer de att förnimma det.

De kommer att känna dess doft i jorden...

...och dess smak i luften.

Och inget kommer att kunna hindra dem...

...från att förstöra det.

Jag svär! Han hoppade ut genom fönstret och kutade nerför gatan.

I kallingarna, som i nån jävla film. Vilken dumjävel.

Herregud, säg inte att det är Emma. Svara inte.

- Tänk om det är akut? - Leo, det är det inte.

Hon nojar för att vi åkte hit. Lämna mobilen i bilen nästa gång.

Sluta tjata. Nu drar vi.

- Driver du med mig? - Svara inte.

Svara för helvete inte, Leo! I så fall sticker jag.

- Stå på dig! - Hej, gumman.

- Din jävla... - Jag tänkte precis ringa dig.

Vi har varit ute på sjön.

Leo!

Vi ses imorgon. Jag älskar dig också.

Jared, nu drar vi! Sluta larva dig!

Jared!

Hjälp!

Vad i...? Jared!

Jared!

Jared, var är du?

Hjälp mig!

Herregud! Vad i helvete?

Jag har dig, kompis.

Jag har dig...

Vad i helvete?

- Jag har nåt till födelsedagsbarnet här. - Så fint!

Vi gick lite överstyr, men du förtjänar det.

- Har den äran! - Grattis, kompis.

- Jag fixar mer skumpa. - Alice, vänta.

- Kom här. - Vad var det där? Visslar du på mig?

Nej, men du lyssnar ju inte.

Det är tredje flaskan. Vi borde kanske lugna oss.

Joseph fyller ju år. Vi får bli lite fulla.

Spänn av! Bara bra vibbar, okej?

Öppna presenterna.

Joseph... Grattis, kompis.

- Den är från oss båda. - Det hade ni inte behövt.

Oj. Tack, hörni.

En penna?

Inte vilken penna som helst. Det är en Belvoir.

- De kostar ju tusen dollar. - Mer, men det hör inte hit.

Jag ville uppmuntra dig att skriva klart din bok.

- Inte särskilt subtilt. - Det är hans femte påbörjade, så...

- Fjärde, faktiskt. - Fjärde?

Fan, förlåt. Men kolla bara på Alices bilder.

De var bra innan, men när jag köpte den där blev skillnaden otrolig.

Ibland behöver man bara en liten knuff.

På tal om det...

- Och... - En till?

- Grattis. - Jag gillar paketet.

- Lägg av! - Herregud.

- Du är så söt! - Alla blir söta i svartvitt.

- Det där nämnde du inte. - Det var bara nåt litet.

- Inget jämfört med din Belvoir. - Den var från oss.

Tack till er båda. Du är så begåvad.

Jag glömmer alltid att ni amerikaner kramas.

- Svägerskekramen. - Försökte du kyssa min kille?

Vi fransyskor ger ju gärna en avrunkning när vi hälsar.

Stil och finess. Snacka om subtil.

Han är bara sur över min present.

- Du bara klagar. - Nej, men dra ner på drickat.

- Vi firar ju. - Jag vet.

- Men tagga ner, för fan. - Okej.

Jag är klar. Rökpaus?

Lova att vi aldrig gifter oss.

- Hon menade inget illa. - Det gjorde hon visst.

Hon gör det för att jävlas. Som med cigaretterna.

Vi tänkte skaffa barn, men hon vägrar sluta. Idiotiskt.

- Idiotiskt. - Släpp det, du vet hur han är.

- Får jag bomma en cigg, chefen? - Lägg av, Mike. Jag är inte din chef.

- Jag skickar bara ut lönen. - Du är visst chef.

- Fryser du inte ihjäl i bara t-shirt? - Nej, det är som en ugn därinne.

- Dessutom är musiken alldeles för hög. - Jag har sagt åt honom.

Jaså, snackar du skit om mig till min personal?

- Vi pratar bara. - Lugn, Mike. Det är inte ditt fel.

Alice, kan du följa med in igen?

Okej, kom här.

- Rör mig inte! - Okej, spänn av.

Sluta anklaga mig för grejer. Det är ju du som håller på.

Du framställer ju mig som ett hysteriskt fyllo.

Förlåt, okej?

Kom nu.

Titta på mig.

- Sluta bete dig som ett jävla barn. - Kalla mig inte det!

- Lägg av med den där skiten. - Rör mig inte, sa jag!

Fan också!

Det är du som provocerar mig. Jag var aldrig sån här förut.

Inget av mina ex gjorde mig så förbannad. Hur kan det komma sig?

Om vi inte kan prata, hur ska vi då komma vidare?

Spring tillbaka till Mike, du. Ge honom en cigg till. Och ett runk!

Dra åt helvete!

Joe...

- Will, du är ju full. - Ge mig nycklarna.

Will!

Jävla bitch.

Hördu, rör dig inte. Låt bli.

Jag ringer ambulans.

Jag ringer...

Helvete!

- Fan också. - Will...

Will?

Vi hittade dig.

För oss nu till din familj.

Vad i helvete?

Kunda.

Astratta.

Vad fan...?

Montosse.

Hjälp! Hjälp mig!

Canda.

Hjälp!

Pappa, jag är framme. Jag måste lägga på.

Okej, gumman. Du klarar det här. Du är stark.

Oroa dig inte för hans föräldrar. Ni är alla där för Wills skull.

Det är såklart förfärligt, men det här kanske för er närmare.

Jag vill inte träffa dem.

Tack.

Tar du nåt för sömnen?

Inget funkar.

- När kom ni hit? - För ett par dagar sen.

Joseph bor typ här nu. Hans föräldrar gav honom sommarstället.

Titta upp.

- Sen när har du en pistol? - Den är inte min. Det är Josephs.

- Han vill väl känna sig tuff. - Joseph, tuff?

Det är lite gulligt.

- Hej, Polly. Hur mår du? - Hon minns dig nog inte.

Men det har ju bara gått ett år.

Vi har nog samma storlek.

Max, vad stor du har blivit! Jag har saknat dig.

- Med tanke på bygget, ska vi inte... - Nej, de lovade att sluta vid tolv.

De är nog klara när som helst.

Vi har samlats här...

Vi har samlats här idag för att fira minnet av William Price.

För att hedra honom och dela minnen av honom.

För så länge minnena lever kommer William alltid att finnas med oss.

Jag vill nu be mrs Susan Price, Williams mor

att säga några ord.

- Bonnie, vad gör du? - Nej, det där är Susan, mormor.

- Moster Bonnie har gått bort. - Bry dig inte om henne.

William.

Min fina pojke.

Jag skulle kunna prata i timmar om vilket fantastiskt barn han var.

En perfekt tonåring. Och en man som gjorde oss så stolta.

Han var så förtjust i det franska köket att han efter studierna i Paris

tog med sig en fransk hustru hem. Alice.

Will drömde om att bilda familj.

Ni hade blivit enastående föräldrar.

Och vi kunde ha blivit farfar Edgar och farmor Susan.

Jag skulle ge vad som helst för att få vara tillsammans igen.

Tack, Susan. Jag beklagar verkligen allt oväsen.

Alice.

Vill du dela med dig av något? Kanske ett minne av din man?

Jag förberedde inget tal.

Jaså?

Okej... Hoppsan.

Då skulle jag vilja spela en melodi som betydde mycket för William.

Er bröllopssång.

Jag skulle vilja ta farväl av min son en sista gång.

Nja...

Ni kan hämta askan om några dagar, men här får ni faktiskt inte vara.

Ursäkta mig.

Min son har nyss dött.

Fem minuter. Men säg inget till nån.

Tack.

Jag beklagar sorgen.

Vad fan?

Will!

Vänta, vänta!

Will, jag kommer!

Will, håll ut!

Jag kommer!

Vad i helvete?!

Åk med oss. Vi ses där.

- Hur långt är det? - Mindre än fem minuter.

- Men vad fan... - Allt väl?

Jadå, men ni vet ju att de inte vill ha mig där.

- Det är inte sant. - Plåster, här.

Jösses...

De vill bara att alla ska vara tillsammans. Du tillhör familjen.

Till och med mamma. Hon var rörd över att du gick med på kremering.

Och att vi kunde göra det där hon ville.

- Hon uppskattar dig. På riktigt. - Kanske det.

Farsan, å andra sidan... Han tål dig fan inte.

Herregud...