Love is Blind (Love Is Blind)

DETTA HAR HÄNT…

-Sex är viktigt. -Herregud, ja.

Lugn och fin.

-Du är en familjemänniska. -Ja.

Du skulle bli en bra mamma.

Jag har en sjuårig dotter.

Är du nervös eller orolig för att dela ditt liv med två personer?

Ja, men det känns mer som ett privilegium.

-Jag har deltagit i Ironman och triathlon. -Vad attraktivt.

Jag pluggade i Michigan.

Det är det hetaste jag har hört idag. Jag hatar Ohio State.

Hon är intelligent och lojal.

Så snäll, medkännande och empatisk.

-Lite fånigt, men du är ämnad för mig. -Du får säga det.

Vi har fått grymt bra kontakt, men jag vill fokusera på den andra jag dejtar.

-Jag skulle ha samma samtal med dig. -Lägg av!

Du har nåt speciellt.

Du sticker ut för mig.

-Hur ska du göra, Kevan? -Jag vill inte göra nån besviken.

Du är inte redo för ett förhållande.

Min morfar har gått bort.

Jag beklagar.

Jag undrar om du vill göra mig den äran att bli min fru.

Det gör jag gärna.

Ja.

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig.

Tack för att du accepterar mig som jag är.

-Connor! -Äntligen.

Jag vet att vi har det bästa framför oss.

Att se dig gör det tusen gånger bättre.

Det är som om vi har känt varann länge.

Jag kan vänja mig vid det här, Amber.

Kärleken är blind.

Nästa gång jag har sex

ska det vara med personen som jag helt säkert ska dela livet med.

Om jag såg dig ute i det vilda

skulle jag tro att du ville ha en gymråtta.

-Jag måste få träna på morgonen. -Jag önskar att jag kände så.

Brittany är fysiskt attraktiv.

Vi får se om den fysiska kontakten matchar den känslomässiga.

Har du sagt det till henne?

Jag såg fram emot att träffa dig.

-Jag har aldrig haft ett sugmärke. -Du kan få ett.

Jag vill inte ha nåt.

Det känns inte som om vi är förlovade.

Jag har mycket i tankarna just nu.

Det här med familjen och att komma hem…

Jag har annat att tänka på också.

Han borde ha åkt hem.

-Vad menar du? -Han borde ha åkt hem när hans morfar dog.

Man blir överväldigad när man förlorar nån.

Jag vet hur det är. Min mormor dog förra året.

Det gäller mitt liv också.

Vi pratar om giftermål,

och han blir sur för att jag uttrycker mina känslor.

Han tycker att jag bara ska förstå.

Att det är okej att inte prata med mig på två dagar.

Ska jag bara förstå det?

Han borde ha åkt hem.

-Är Brittany här? -Ja.

Vill du prata?

Igår kändes det som om du höll med om att det fanns ett avstånd mellan oss.

Om du hade sagt att…

"Jag har det kämpigt.

Jag kan inte ge dig allt du behöver just nu.

Kan du ha lite tålamod?"

Det hade varit annorlunda, för då hade jag förstått.

Jag har sagt det.

Det är därför jag har…

…varit förstående.

Du känns inte så förstående nu.

Jag känner mig ensam.

Du kan inte ens prata med mig när vi inte har några andra problem.

Det är så mycket…

Att få barn är en jättestor grej.

Våra liv kommer att ställas på ända.

Jag vet inte vad du känner.

Jag vet vad du har sagt

och att vi har byggt upp ett känslomässigt band.

Annars skulle jag inte vara här.

Jag är här för att jag tror på oss,

men jag tänker inte sitta här och inte känna mig sedd.

Du verkar inte vara redo för allt som det här innebär.

Jo, det har bara varit mycket att hantera.

Jag är ledsen för att du har känt så här.

Allt är nytt.

Det kommer inte alltid vara så här.

Vet du det?

Jag hör vad du säger.

Vill du ha en näsduk?

Säkert?

Kom, så lägger vi oss.

21 DAGAR TILL BRÖLLOPEN

-Vi kommer tillbaka, Cabo. -Definitivt.

-Trist att åka, kul att komma hem. -Sista dagen.

-Mot flygplatsen. -Ja.

På väg ut. Passagerarprinsessa, en väska.

Tre resväskor.

Hej då, Cabo!

Våra förlovade par återvänder hem från sin romantiska resa.

De ska nu gå in i den mest intensiva fasen av experimentet.

Nu ska de bo ihop i verkligheten.

Hej, mamma.

Jag står här med min fästmö.

-Hej! -Hej, Victoria.

Jag har förlovat mig.

-Och jag… -Va?

Hur ska de integrera sina liv, hem och karriärer?

Kan moderna distraktioner eller andras åsikter sabotera för dem?

Jag är förlovad.

Dog du?

-Hon lade på. -Hon lade på.

Välkomna till min hemdelstat Ohio.

O-H!

I-O!

Välkomna hem, allihop!

Nu kör vi!

Allt började med kärlek och ett känslomässigt band.

Herregud!

-Jäklar! -Vad gulligt!

-Vad står överst på agendan? -Få bort onda andar.

-Ur mig? -Mer salvia på dig.

-Ut med demonerna. -Bort med dig.

Om tre veckor ska de stå vid altaret

och fatta det viktigaste beslutet i sina liv.

Allvarligt? Kan du inte använda en flasköppnare?

Herregud.

Kan de bevisa att kärleken är blind?

Det är så konstigt att vara hemma.

Allt som måste göras, allt som ska redas ut inför jobbet…

Men jag uppskattade att du sa:

"Jag är stressad, men det beror inte på dig."

Jag kan lätt börja överanalysera om nån verkar vara upprörd.

Du sa det utan att jag frågade. "Det här handlar inte om dig."

Det gjorde mig mycket lugnare.

Det känns viktigt att jag berättar hur jag mår,

snarare än att jag bär det inom mig.

Då hade jag tänkt: "Han hatar mig. Vad hände?"

Ja.

-Och det gör jag ju inte. -Tack för klargörandet.

Jag uppskattar det. Det känns som om det är minst drama mellan oss.

Det är ju inget sånt mellan oss.

Jag sa det till Emma vid poolen.

-Vad sa hon? -Jag tog upp Connor och…

Jag vet ju inte hur de var i kapslarna.

Jag såg bara sällskapsrummet. Hon ville inte prata om det.

-"Okej", sa jag. -Hon var jätteledsen då.

-Ja. -Så det förstår jag.

Man vet inget om vad som hände.

Pratet i sällskapsrummen och pratet i kapslarna

skilde sig säkert åt både för tjejerna och killarna.

-Man vet bara vad folk säger. -Ja.

Eller så får man veta när alla samlas.

Jaja. Jag känner bara till vår upplevelse.

-Det här känns så avslappnat. -Ja. Jag vet.

-Men det kunde också ha varit skrämmande. -Jisses.

-"Vänta. Varför känns det så naturligt?" -Ja.

-Lik i källaren? Vad händer? -Jag har ingen källare, men…

-Är det ditt svar? -Har du sett Dexter?

Glassbilen.

Isbilsmördaren från första säsongen.

-Det var en bra serie. -Ja.

Här anklagar jag dig för mord första kvällen i vårt nya hem.

Ja, tack för den. Jag bar in väskorna, friade till dig…

Nu är jag isbilsmördaren.

-Ska jag ringa mamma? -Gör det.

Hallå?

Hej, mamma. Hur mår du?

Herregud!

Jag sitter här med min fästmö Ashley. Snart får ni träffas.

Hej! Vad roligt! Jag har hört så mycket om dig.

Okej…

Bara bra saker.

Vad roligt att träffa dig. Välkommen till familjen.

Tack. Det är helt galet.

Vi kom precis till Columbus. Det ska bli kul att presentera er.

-Ja, det ser jag också fram emot. -Perfekt!

-Jag är bortrest just nu. -Jaså?

Ja, jag är i Phoenix, så…

-Vad härligt. -Ja.

Ironiskt nog pratade vi om…

Vi vill båda flytta från Ohio inom några månader.

Phoenixområdet är ett alternativ, liksom Florida,

så det är ironiskt att du redan är där.

Härligt. Jag har börjat på ett nytt jobb.

-Så jag kommer vara borta, men… -Jaha!

-Ja, det har hänt mycket sen vi hördes. -Ja, på båda fronter.

-För oss alla, verkar det som. -Exakt.

Jag kommer gärna och träffar Ashley.

Ge mig lite förvarning bara, så att jag kan…

-Självklart. Vi får höras. -…se till att vara där.

Vad spännande. Grattis till er båda.

Tack så mycket. Jag älskar dig. Vi hörs snart.

-Fint att höra din röst. -Detsamma.

-Vi hörs. Hej då! -Vi ses.

-Alltid fint att höra från mamma. -Hon verkar helt otrolig.

Hon är borta och har ett nytt jobb.

Så är det. "Jaså, har du ett nytt jobb?" Jag visste inte ens att hon var i Arizona.

Vi borde ha bett henne om tips.

-Det får vi säkert. -"Kolla upp det här." Ja.