Entourage

Min kära. - Jag älskar hur kranstjejerna ligger i.

- Även om du inte ligger med dem? - Jag fick en schyst solbränna.

- Du liknar George Hamilton. - En femtioårig Hamilton.

- Hur gick det? - Tre i ekonomi, en i första klass.

- Vi skulle ju inte ta första klass. - Det fanns inga andra platser nu.

- Vem flyger första klass? - Vince.

Nej, vi avgör det demokratiskt.

Men jag hävdar att fattig-Turtle inte förtjänar att få rösta i frågan.

Jag hävdar att Vince låter mig göra det.

- Jag struntar i det. - Jag också.

- E och jag kan överleva ändå. - Ge oss inte skuldkänslor.

Jag har inga skuldkänslor. Jag tänker inte ge bort platsen. Hur gör vi?

- Gissa vilken siffra jag tänker på. - Nej. Du favoriserar Turtle.

- Va? - Kanske omedvetet, men du gör det.

- Okej, jag förstår. - Kan ni avgöra det här åt oss, sir?

Vem av dem ska få flyga första klass?

- Han. - Vad fan... Varför inte jag?

Mitt omedvetna gillar väl honom bättre.

Jävla utländska taxichaffis... Varför skulle han vinna? Kolla bara.

Ja, kolla när jag går in i paradiset.

- Hej. Ska jag ta jackan? - Ja, det kan du göra. Tack.

- Ursäkta, fröken? Fröken? - Fröken?

Jävla fittor... - Skrattar du åt mig?

- Nej. - Bra. Gör inte det.

- Är allt okej? - Ja då. Jag behöver bara en drink.

Och en jävla gångplats, men det fanns inte.

Sir? Vill ni byta plats?

- Väldigt gärna. - Tack.

Så där, ja.

- Tack. - Det var så lite.

Ursäkta om jag verkar otrevlig. Jag bara...

- Jag heter Jamie. - Jag vet. Turtle.

- Jag är ett stort fan. - Tack.

- Är det säkert att du mår bra? - Ja. Jag och min kille gjorde slut.

Men nu vill jag bara ha en drink.

- Jag hämtar en. Vad vill du ha? - Whisky.

Kolla nu.

Whisky...

Jag fixade en dubbel.

- Tack. - Det var så lite.

- Coolt att du flyger ekonomiklass. - Tack, grabben.

- Hur mår du, Drama? - Inte bra.

Men jag tog Vicodin, så snart så...

- God morgon, Bradley. - Är det, Ari?

Vad har du åt mig, Lloyd?

- Lloyd? Lloyd! - Ja, Ari?

- Kom Tom på dig när du raggade? - Du har bedragit mig. Hur var Genève?

Jag var i Paris också. Förlåt att du inte fick en Toulouse Latrec-dildo.

- När tänkte du berätta om det här? - Tro inte på den där skvallerblaskan.

Skvallerblaskan faxade inte.

John Ellis erbjuder tio miljoner dollar. Vad säger du nu?

Ingen aning.

- Tack. - Ingen fara.

- Får jag ringa dig? - Vänta några dagar.

Jag skämtar. Du får ringa mig.

Turtle flyger första klass och får en avskedsscen med Meadow Soprano.

- Han har dragit ut på avskedet. - De satt ju ihop länge.

Då borde hon väl ha hunnit ledsna nu.

- Vad gör du? - Jag är försiktig.

- Jag motverkar blodproppar. - Genom att suga av dig själv?

Ta det lugnt. Nu kommer Turtle.

- Vad fan snackade ni om? - Mycket. Hon är cool.

- Tyckte hon att du var cool? - Jag vet inte.

Nej, nej. Gör inte så där, Turtle.

- Ser du vad han gör? - Absolut.

- Han tror att han har chans på henne. - Fick du hennes nummer?

- Då har han kanske en chans. - Är det så otroligt?

- Du har större chans med en marsian. - Elakt sagt.

Stackars Turtle kan inte få en sexig skådespelerska.

Det fixar inte 99 % av alla andra vanliga killar heller.

När han ringer inser han att hon bara vill köra med honom.

Du vet inte vad som hände på planet, surjävel.

Okej. Vad hände där, då?

- Hon runkade av mig. Nöjd nu? - Lögnare. Kom tillbaka, din lögnare.

- Hallå? - Josh Weinstein.

- Hur mår du? - Bra som vanligt.

- Ari Gold tror inte på Vince som jag. - Han är ändå vår agent.

Nu, ja. Men han blir studiofascist i morgon.

- Jag kan hjälpa er i dag. - Hur?

Frank Darabont. Jag ville nästan i fängelse efter "Nyckeln till frihet".

Han vill prata med Vince om en ny huvudroll.

- Jaså? - Ja.

- Tio miljoner? Det är ju jättemycket. - Jag vet. De vill verkligen ha mig.

Och jag bekostar det här stället-

- för egna framgångar och mina anställdas motgångar.

- E vill prata med dig. - Inte nu. Jag pratar i telefon.

Jag vet. Jag har kopplat dina samtal i tre år.

Jag har aldrig avbrutit dig ens när jag har kunnat hjälpa dig.

Men nu sätter jag hårt mot hårt. Tyst!

Du tänkte skämta om min sexuella läggning igen.

Du vill dölja din osäkerhet, och jag stod ut med det...

- ...för att nån gång bli befordrad. - Det här gynnar oss båda.

Du kanske trivs hos ett storföretag-

men jag tänker inte hora ut mig.

Och dina små bögskämt skulle aldrig tolereras där.

Du behövs här, Ari.

Nog sagt.

Är kineser så bra på skuldkänslor?

- Han har rätt. - Inga bögskämt?

Du vill ju vara din egen chef så att ingen kan bestämma över dig.

Det gör ju du jämt. Bestäm hur jag ska göra.

- Det kan jag inte. - Det får bli som när jag friade.

Ödet får styra. Jag singlar slant.

- Avgjorde det om du ville gifta dig? - Jag skämtade, älskling.

Krona - sluta. Klave - stanna.

Nå?

Bäst av tre.

- Lurar vi inte Ari? - Vi har inget val.

Det gäller att ta hand om sig själv.

- Meadow Soprano fick ta hand om dig. - Ge dig, Johnny.

- Nej. Jag vill ta reda på sanningen. - Hur då?

Jag har en kompis på FBI som kan göra ett lögndetektortest.

- Eller "Sanningens ögonblick". - Då kan han tjäna pengar också.

- Jag tänker inte bevisa nåt för er. - Vad vill ni ha?

Han fick en handtralla av Meadow Soprano, så han är nöjd.

- Han tror dig inte heller. - Okej, nu kommer de.

Önska oss lycka till.

- Frank. Jag är ett stort fan. - Detsamma.

Tjena, Josh. Hur är det?

Ska vi slå oss ned, mina herrar?

- Tjena, Frank. - Nolla...

- Vinnie. E Murph... - Hur länge har du jobbat med Josh?

Vi jobbar inte ihop. Jag är kompis med hans farsa.

Han sa att ni var goda vänner och föreslog ett möte.

- Har du en ny film på gång? - Ja, "Skolan i Aten".

Den bygger på en renässansmålning av Raphael.

Men det häftiga är att vi får filma i fjorton veckor nere i Grekland.