Love Is Blind: Sweden (Love is Blind: Sverige)

Det känns…fruktansvärt nervöst.

Det känns nervöst

men förhoppningsvis känner jag samma känsla i hennes blick

som jag känner i hennes tonläge

och jag vill bara att det ska ske. Jag är trött på väntan.

Det är okej.

Det är okej.

Hej.

-Är det bättre? -

Jag är så himla glad.

Nej!

Åh, gud. Okej.

Men gud… Va?

Vill du förlova dig med mig?

Ja.

Åh, gud.

Ja. Går det? Ja?

Ja.

-Det här är så sjukt. -Jag har inte ens ord.

-Du ser ju jättesnäll ut. -Gör jag det?

Jag kan inte ens föreställa mig dig se arg ut.

-Är det sant? -Nej!

Du är så fin.

Du är fin.

Jag är så kär i dig.

Förlåt att jag inte säger nåt. Jag vill bara känna.

Vi har pratat tillräckligt.

Jag vågade inte tro och tänka. Jag bara visste att…

-Jag bara visste. - Jag med.

-Jag kommer gå baklänges. - Varför?

Jag vill se dig.

Ja, men kolla inte på min röv.

Vänta…

Åh, shit…

Alltså, jag är så jävla kär i henne.

Det här är sjukt, alltså. Det här är helt sinnessjukt.

Förtjänar jag att få ha… Alltså… Få kärlek?

Förtjänar jag det här?

Åh, hon är så vacker.

Det gick liksom från att vara här till att…åka upp till rymden, typ.

På den nivån. Jag bara: "Okej."

Nu är jag glad.

Jag känner att jag vill vara med honom. Så känner jag.

Vad fan?

Är det tävling eller?

Det är intense.

Känns det bra?

Jag vet inte. Det är svårt. Jag kan inte tänka klart.

Jag kan säga till dig, jag dejtar Dannette och Ronja.

Den ena är kristen och den andra är inte kristen.

Ronja, som inte är kristen, ger mig så mycket glädje så det finns inte.

Och Dannette… Med tanke på religionen

så blir det lättare med Dannette.

Jag tror på Dannette mer.

Hon känns som en riktig beauty, Dannette. Afrikansk skönhet.

Tror du det?

Det gillar jag.

Jag har aldrig varit kär och det beror nog på

att jag aldrig har hittat nån som har väckt såna känslor inom mig.

Jag känner starkt för Lars-Erik. Jag känner att det finns nåt där.

Jag vet att det finns nåt där. Och sen har vi också en fin gemensam tro.

Ja men, Gud finns alltid där.

Och det är den värmen och kärleken jag även vill lära mina barn.

För mig är det viktigt att mina barn blir fina människor.

Ställ dig upp på bussen för en tant. Sånt tycker jag är viktigt.

Så här, de gamla koderna som nånstans, tycker jag,

har fallit bort lite när man kollar på dagens ungar.

Så här: "Var är din hyfs?"

Det jag känner mest är att vi har lika värderingar för det mesta.

Ja. Vad skulle du behöva för att känna dig trygg i vår relation?

Jag känner att…

…du redan gör mig trygg.

Det var ju bra.

Det är det som är läskigt. Jag har inte känt mig trygg runt en kvinna på…

…ett bra tag.

Du har fått mig att känna på ett sätt som jag inte har känt på…så många år.

Ja. Du får mig att känna nåt jag aldrig har känt.

- Aldrig har känt? -Nej.

Jag hade planerat att inte säga det men jag har bara dig nu.

Mm.

Grejen är…

Jag också vill göra som du och bara träffa en person.

Du får följa din magkänsla.

Det jag känner mig trygg i är vad vi har känt här.

Jag ska säga att du är väldigt mycket av det jag vill ha.

Och grejen är… Jag har inte sagt nåt om mitt utseende.

Men… Jag tror inte att du skulle bli besviken.

-Lite självförtroende. - Ja… Så är det.

- Hello, girl. -Vi hann inte prata innan. Vill du prata?

- Om min dejt? - Berätta.

Ja, men det var fint. Vi pratade om vårt band

och vad vi har skapat. Jag berättade för honom…

För Lars-Erik…

Oj. Nu sa jag Lars-Erik.

Ja, det sa du. Jag hörde inte ens det. Men det är inte nån som jag dejtar.

Men det är nån du dejtar?

Ja.

-Fy fan… - Åh, nej.

-Varför sa du hans namn? - Jag råkade.

Det var du, Ronja.

-Det här ville jag inte veta. - Inte jag heller.

- Ska vi sätta oss i köket? - Ja, vad fan gör man?

Alltså, när hon sa hans namn…

…så var det som om hela min värld stannade. Alltså, hela världen.

Man vill aldrig höra att nån person du börjar tycka om,

tycker om nån annan också. Det gör ont och det gör en ledsen.

Men samtidigt…

Vi har kemi. Därför känner jag att jag behöver veta…

Vad är det för nånting? Är det påhitt eller finns det nånting?

Hur känner du själv? Vad tycker du att vi har?

Vad känner du när vi ses?

Det är ju nånting…som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Men vi har mycket gemensamt.

Vi tar livet med…en klackspark.

Vi försöker hela tiden vara optimistiska, vad som än händer.

Vi ler, vi skrattar.

Vi kan gå ner i varv, som vi gör nu. Vi försöker vara seriösa.

Det får mig att känna mig trygg, hur jag än skulle uttrycka mig.

Och det är jag så himla tacksam… Att du liksom…

Att du har delat det, och liksom… Vi har båda förlorat våra mammor.

Det har varit jobbigt, det är jobbigt ännu.

Och vi har inte ens behövt gå in på…

"Vad vill du jobba med framöver?" och: "Hur många barn vill du ha?"

Det har bara gått så naturligt, och det har bara känts som en självklarhet

med allting…

Vad som än kommer här emellan så kommer det bara att lösas.

Och det är en fin känsla.

Det är för att du också är en fin person. Du är en otrolig människa.

Det blir så mycket känslor med dig. Jag kan sätta ord på det, och det…

Jag vet inte vad jag ska säga för nånting. Det är ju bara att jag…

Det är också extremt länge sen jag kände nåt sånt här. Och…

Det är nånting jag ger dig som du tycker känns osäkert.

Nej… Jag är…bara rädd.

Jag har aldrig gjort rätt beslut. Jag har blivit lämnad av alla.

Alla kvinnor i mitt liv tidigare.

Jag är rädd att älska, för jag har inte älskat på flera år.

Ibland måste man våga satsa på att verkligen…hitta den lyckan.

Ibland måste man våga lita på att saker och ting händer av en anledning.

Och du känner att du börjar få känslor för mig.

Det gjorde jag tidigt.

Det är ju så jag känner med dig också…

Jag gick in i det här…

…med, typ, en vision av vad jag…sökte.

Och sen så…

Nio minuters dejt med dig…

Liksom, ostbågar, Coca-Cola och datanörd…

Ändå hamnade du på topp ett.

"Var det så enkelt att få henne på fall?" Dricka lite Coca-Cola och äta ostbågar.

Det känns som att…

Det känns mer…naturligt med Ronja.

Allt känns så självklart… när jag väl är där i stunden.

Och jag har lovat mig själv att ta ett beslut tills imorgon.

Men jag vet inte vad jag ska göra riktigt.

Gud har tagit mig hit och presenterar två underbara kvinnor för mig

och jag får själv äntligen ta beslutet.

Eller är det så här… Testar Han min tro?

Jag fattar.

Hjärtat säger en sak, tron säger en annan.

Fan, vad svårt.

-Hur går det för dig? - Alltså, det går bra.

De är riktigt bra, båda två.

Det är typ två grymma tjejer.

Jag ser liksom inte mycket hinder alls, faktiskt.

- Jag fattar. -Ehm…

Jag fick ju en present av Ludwig.

Ehm… Och så hade han gett Hanna ett spel under dagen.

Sen blev situationen jättekonstig.

- Hur mår du över den grejen? -Ja men… Jag mår ju jättedåligt.

-Psykiskt dåligt, alltså. -Ja.

Han har bekräftat mig mycket. Han bara: "Jag hade aldrig gett dig nån present

om jag inte tyckte att du var…" Jag vet inte om han sa "speciell", eller…

Jag bara: "Jag måste lita på vad han säger. Jag är hans favorit."

Så bara… Bom. "Det är du inte. Du är bara en av dem."

Man bara: Tack.

Ja, det är en jävligt konstig situation faktiskt, alltså…

Om fyra minuter. Då ska jag ställa honom mot väggen.

-Ett till tio - vibes? -Eh… Ja, men…

-Nio då. -Nio… Dåså.

Det är en toppenkänsla med Hanna. Hon är en jättefin, jättehärlig tjej.

Sen är hon bra på att ge bekräftelse och tala om, så här…

"Jag tycker om dig." Jag känner mig jättetrygg av det.

Alltså, just nu… Nu är hon ett par meter före Camilla.

-Hur mår du? -Jag mår lite så där.

-Du mår så där? - Ja.

För Camilla kom ju in och hade fått en present hon också.

Ja.