Love Is Blind: Poland (Love is Blind: Polska)

I detta kärleksexperiment bestämde sig fem par för att förlova sig osedda.

-Vill du gifta dig med mig? -Gärna.

-Det är konstigt för mig… -Mig med.

Du är sötare än jag trodde.

Du lämnade inte mycket åt fantasin.

Det finns nästan inget kvar här.

Filip!

Det var lite konstigt.

Efter att äntligen ha träffats åker de på en resa före bröllopet

till soliga Grekland, där de kan fördjupa sin relation.

I kapslarna följde de elden i deras hjärtan.

Nu kan de ta reda på om även ett fysiskt band kan blomstra mellan dem.

Förlovade, men de lär ännu känna varandra.

Deras bröllop närmar sig, och en fråga återstår:

Är kärleken verkligen blind?

POLEN

Älskling.

Min skönhet.

Ska vi gå?

Nu? Menar du allvar?

Vilket äventyr.

-Jag känner mig lite…obekväm. -Jag med.

Oroa dig inte.

-Vad fin du är. -Du med.

-Wow. Det är så fint här. -Eller hur?

Hur mår du?

Säg till om jag jagar upp mig.

-Okej. -Det går över.

-Känns det bättre nu? -Ja.

Har du lugnat dig?

Ja, men hela avslöjandet var tragiskt.

Jag tänkte: "Var är Filip från kapslarna? Var är energin?"

Okej, vi öppnar den.

Med en spark!

-Du kanske kan sitta här? -Nej, du måste sitta i solen.

Jag skojar.

-Är du naturligt solbränd? -Ja.

-Jaså? -Ja.

Så om vi fick barn skulle de vara lite mjölkiga, men även mörka.

Jag föreställde mig att vårt första möte skulle vara lite annorlunda.

-Såg du hur stressad jag var? -Ja.

Men jag föreställde mig att du skulle vara mer: "Wow."

Jag bara…

Det var därför jag var, jag vet inte…

Jag var orolig att du inte gillade mig.

Nej.

Du kanske inte förväntade dig den här looken,

-för jag… -Du är vacker.

Det oroade mig, för jag har inte den typiska polska looken.

Det stör mig inte alls.

-Inte? -Ja.

Jag är den sortens person… Jag behöver fina ord.

Jag gillar att säga dem och höra dem.

Wow.

-Jag älskar dig. -Detsamma.

Kan du ge mig en makron?

Ikväll.

Nej, den där. Den rosa.

Jag trodde att du kallade min grej för "makron".

Jag skulle inte vara mig själv om jag lät bli att säga saker.

Så jag är glad att jag kan släppa ut mitt inre barn när jag är med henne

och att det inte trycks in igen.

Ända till slutet räknade jag med att bli dumpad.

Varför trodde du det?

På grund av frieriet. Jag menar, det gick inte så bra.

Jag föreställde mig det annorlunda.

-Gjorde du? -Ja.

Jag hade velat göra om.

-Men mer lugnt. -Nu när du redan…

Lugnt, va? Jag skulle ta det lugnt.

Det svåraste för mig var att sätta ihop allt.

Jag har fortfarande en grej där jag hör din röst, och nu ser jag dig.

Jag undrade om du gillade mig.

Så svaret är "nej".

Du sa att du spelade basket. Jag förväntade mig någon längre.

-Hur lång är du? -1,81 meter.

-Jaså? -Ja.

-Jag trodde att du var kortare. -Lägg av.

Filip är helt olik killarna jag har dejtat förut.

Ärligt talat är han inte min typ utseendemässigt.

-Så, för oss? Och att slappna av… -Ja, och för en underbar tid.

Ja.

-Ska vi utforska? -Ja.

Bara så du vet, det finns en soffa här.

Jag menar inte… Jag är optimistisk, men du vet.

Jag sover i trädgården om jag måste.

Titta, en soffa.

Okej. Jag sover där om det behövs.

-Nej, jag gör det, om något. -Tack.

Det är bra.

Mitt problem är att jag har svårt att öppna mig.

Och just nu är Krzysztof en främling.

Jag gillar inte när någon överskrider mina gränser eller rör mig för tidigt.

Jag behöver mer tid.

Jag trodde att du var en player.

Jag gillar inte sådana typer.

Varför pratade du med mig då?

Jag vet inte vad du sa till den andra personen.

Den…som du bröt med till slut.

Jag tror att jag sa att jag var förälskad i två personer och det är galet,

men det är en del av experimentet.

Det jag menar är, lovade du henne något…

Nej.

Om du gjorde det, skulle det inte vara bra för mig.

Det var känslosamt.

Jag var inte vän med henne, men jag hörde mycket.

Jag kommer att vara…

-Skurken? -Ja, absolut.

Är du en skurk?

Jag skulle inte vilja vara med någon med dåliga avsikter.

Ibland kan man inte göra alla glada.

Jag hatar när folk har dåliga avsikter…

Jag låtsades absolut inte.

Okej. Vi får se.

Om det inte finns tillit är det tufft.

Jag litar på dig. Jag vill inte vara här motvilligt

-och så vidare, och… -Inte jag heller.

Vi kommer att vara ihop hela tiden nu.

Dina ögon är inte lika mörka som mina, trots allt.

Kanske i solen?

Din idiot.

Va?

-Va? Förlåt, sa jag det högt? -Kalla mig inte det.

-Du får inte kalla mig det. -Det slank ur mig.

Jag är din prinsessa.

Du måste fortfarande förtjäna prinsesstiteln.

-Aldrig! Sa jag eller tänkte jag det? -Herregud.

Det är min grej.

Att vara spydig är mitt sätt att visa tillgivenhet.

En dag går jag lite för långt och då blir det…

"För mycket", okej?

Jag är nyfiken. Var går våra gränser?

-Ja. -Eftersom vi båda är så.

Vi får se.

Jag kan gå för långt ibland.

Jacek och jag har samma sinne för humor.

Jag är lite orolig för att det ska gå överstyr,

och jag vill inte heller överdriva.

Ibland, tyvärr, sker det så naturligt mellan oss. Typ, jösses…

Det är väldigt fint här.

Jag älskar att höra rösten från kapslarna.

Jag vill gärna övervinna mina mönster, men jag är rädd.

Jag vill följa mitt hjärta och äntligen uppskatta det jag har.

Med mig är det en miljon procent eller inget.

Vilket betyder?

Att jag…verkligen kommer att ge mycket av mig själv, precis som jag sa.

Tvivlar du på att jag kommer göra det?

Ja.

Det kan bli toppen.

Åh, wow!

Staden. Häftigt.

Allt som saknas är en skylt.

Eller hur?

Typ: "Jag älskar dig, Jela."

-Jag menar skylten. -Kom igen!

-En dag. -Herregud.

Okej.

Det blev lite pinsamt. Vi går tillbaka.

Då går vi.

Okej, nu är det sagt.

-Vi kan inte ta det tillbaka. -Om ändå. Åh, nej…

Inte nu! Jag menade omständigheterna.

Vackert.

Kom hit.

Han gör mig lugn.

Jag är chockad över vad som händer med mig just nu.

Jag gillar mig själv så här. Jag gillade mig själv förut

men den här rara Jela är också cool.

Eller hur?

Underbart.

Jag började visa honom att jag bryr mig om honom. Det är stort för mig.

Det känns som ett tillstånd av stark förälskelse.

Nära på att bli kär.

LÄRARE OCH NEUROLOG

Du lurade mig. Du sa att du inte var så bra.

Jag har en fråga till dig.

Dricker du vodka?

Ibland.

-Inte jag. -Det måste ha hänt någon gång.

-Jag har aldrig provat det. -Inte?

Har du kroniska sjukdomar?

Förmodligen inte.

Ärftliga sjukdomar?

Slappna av.

Jag tänkte även fråga…

Min morfar fyller 95 i år.

Det är toppen.

iPhone eller Android?

Det kvittar. Jag har en Android nu.

Okej.

Ingen soffa för mig trots allt?

Inte just nu.

-Okej. -Men man vet aldrig.

Det här är…konstigt.

Jag känner mig obekväm, ärligt talat.

Vill du kramas?

Jag vet inte hur man gör utan att det ska bli obekvämt.

Kom hit.

-Hur känns det? -Bra.

-Ser jag bra ut i masken? -Ja.