Sleeping Beauty

Du och jag Vi träffades en gång i en dröm

Du och jag förstår att vi har ihop en kärlek så öm

Och vi vet att vi ska drömma om och om igen

För har du mig kär förblir du ju här

Allt blir då med ens Allt blir då med ens

Som i en dröm

TÖRNROSA

För länge, länge sen i ett land långt borta-

-bodde en kung och en drottning. I många år längtade de efter ett barn.

Till slut blev drömmen verklighet.

En dotter föddes och de kallade henne Aurora.

De döpte henne efter gryningen för hon fyllde deras liv med solsken.

Sen utlyste de en stor högtid i kungariket-

-så att alla, rik som fattig, kunde få hylla den lilla prinsessan.

Och vår saga börjar på den glädjedagen.

På den glädjens dag På den glädjens dag

Glädjen är stor En prinsessa är född

Vi har gåvor och har äran nu att lova trohet här och nu

Hell dig, prinsessan Aurora!

Alla här nu är så glada

Hell dig, vår kung! Hell drottningen!

Hell dig, vår sköna Aurora!

Må hon få välgång Hör nu vår lovsång

Leve prinsessan Aurora!

Hell Aurora!

Må hon få välgång Hör nu vår lovsång

Leve prinsessan Aurora!

Hell dig, vår kung! Hell drottningen!

Hell dig, prinsessan Aurora!

Ja, på den dagen firade hela riket den länge väntade kungliga födelsen.

Kung Stefan och hans drottning välkomnade sin gamle vän.

Deras kungliga högheter...

Kung Hubert och prins Filip!

De hade sett fram emot att deras riken en dag skulle förenas.

Därför skulle de denna dag förklara att Filip, Huberts son och tronföljare-

skulle trolova sig med Stefans barn.

Han förde fram sin gåva och tittade lätt oförstående på sin blivande brud.

De ärevördiga och högt uppsatta excellenserna, de tre goda feerna.

Fröken Flora.

Fröken Fina.

Och fröken Magdalena.

Den lilla raringen...

Ers majestäter...

En gåva var kan vi barnet ge, om en enda gåva ska vi nu be.

Lilla prinsessa, min gåva ska bli den av skönhet.

Hon nu skönhet får

Guld av solsken i sitt hår

Läppar som en röd, röd ros

Hon får bekymren att strax fly sin kos

Rara prinsessa, min gåva ska bli den av sång.

Gåvan blir den av sång

Skön musik på vägen lång

En näktergal blir trubadur

Hon får en vän i alla små djur

Söta prinsessa, min gåva ska bli...

-Det är den onda fen! -Vad vill hon här?

Så...en sån glänsande församling, kung Stefan.

De kungliga, adeln, godsägare och...

Så lustigt, till och med patrasket!

-Jag kände mig åsidosatt. -Du var inte välkommen!

Inte väl... Oj då, en sån pinsam situation.

Jag hoppades att det berodde på ett förbiseende. Då är det bäst jag går.

-Ni är inte förnärmad, ers excellens? -Men nej, ers majestät.

Och för att bevisa just det, skall även jag skänka en gåva till barnet.

Lyssna noga, allesammans!

Prinsessan ska verkligen få grace och skönhet.

Älskad av alla som känner henne.

Men...innan kvällen på hennes sextonde födelsedag-

-ska hon sticka sig i fingret på sländan till en spinnrock - och dö!

-Grip den kvinnan! -Undan, era dårar!

Förtvivla inte, ers majestät. Magdalena har inte gett sin gåva än.

Då kan hon göra förbannelsen ogjord.

-Å nej, sir. -Den onda fens makt är för stor.

Men duktig är hon.

-Gör bara ditt bästa, min vän. -Ja, sätt i gång.

Söta prinsessa...

Om en slända genom listigt trick ditt finger ger ett dödligt stick-

-finns hoppets ljus då ändå kvar. För gåvan häri mitt förvar-

-ger ej i döden, men i sömnen ro, och hoppet kanske sätter bo.

Och denna trollkraft brytas kan av en kärlekskyss så ljuv och sann.

En kärlek som blir svår

Kung Stefan var ändå rädd för sin dotters liv. Han gav genast order om-

-att varje spinnrock i kungariket skulle brännas samma dag.

Och så blev det.

Å, struntiga struntstrunt!

Kom nu och drick en kopp te, det ordnar sig säkert på nåt sätt.

-En brasa stoppar inte den onda fen. -Det är klart, finns det nåt som gör?

-Vi kunde prata med henne. -Med den onda fen?!

-Hon kan inte var så ond. -Jodå, det kan hon!

Jag skulle vilja förvandla henne till en tjockpadda!

Söta du, det var inte snällt sagt.

Vår trollkonst används inte så.

-Den gör gott, så man blir lycklig. -Det skulle göra mig lycklig.

Det måste finnas ett sätt...

-Det finns det! -Vad då, Flora?

Jag tänker ta... Sch-sch!

Även väggar har öron.

Följ mig!

-Jag gör henne till en blomma. -Den onda fen?

-Nej, prinsessan. -Hon blir en ljuvlig blomma!

En blomma kan inte sticka sig i fingret!

-Hon är helt säker. -Ända till onda fen skickar frosten...

-Oj då! -Hon förstör alltid dina blommor.

Du har rätt- och hon väntar säkert att vi gör nåt sånt.

Vad kan hon inte lista ut? Hon vet allt!

Nej, det gör hon inte. Onda fen vet ingenting om kärlek och vänlighet-

eller glädjen att hjälpa andra.

-Ibland tror jag inte hon är så lycklig. -Där har vi det!

Det är det enda hon inte förstår och inte väntar sig.

Nu måste vi planera, mycket väl.

Låt se, torparstugan, den övergivna. Kungaparet kommer att opponera sig.

-Vi får förklara att det är enda sättet. -Förklara vad då?

Om de tre bondkvinnorna som uppfostrar ett hittebarn i skogen.

-Å, det var mycket snällt av dem. -Vilka är de?

Vänd er om!

-Det är ju vi! -Ja.

-Du menar vi - oss? -Ta hand om barnet?

-Det skulle jag gilla! -Vi måste ge det mat, och...

Tvätta det och klä det och vagga det. O, jag skulle gilla det!

-Kan vi det? -Om människor kan det, så kan vi.

-Och vi har hjälp av vår trollkonst. -Just det.

Nej, nej, ingen trollkonst! Jag tar trollstavarna meddetsamma.

Bäst vi gör oss av med vingarna.

Ska vi leva som människor i sexton år?

Men det kan vi ju inte, vi har aldrig gjort nåt utan trollkonst!

-Så den onda fen misstänker inget. -Vem tvättar, och lagar mat?

Vi rycker in allesammans. Låt mig få det, min vän.

Kom nu. Vi måste genast berätta för majestäterna.

Flora!

Kungen och drottningen såg med sorg i hjärtat-

-då deras största skatt, deras enda barn, försvann i natten.

Många sorgliga och ensamma år förflöt för kung Stefan och hans folk.

Men när tiden för prinsessans sextonde födelsedag närmade sig-

-började hela kungariket att jubla. För alla visste-

-att så länge det dundrade i den onda fens rike, de Förbjudna bergen-

-så hade hennes förbannelse inte blivit verklighet.

Det är otroligt!

Sexton år och inte ett spår! Hon kan inte bara ha gått upp i rök.

Är det säkert att du har sökt överallt?

Överallt!

I staden, och skogen, och bergen?

Jaha då, i bergen och skogen.

-I husen och, få se nu...i vaggor. -Vaggor?

-Ja, vagga i en vagga. -Vagga!

Hörde du, min raring?

I alla dessa år har de sökt efter ett spädbarn.

Dårar!

Dumbommar! Slöfockar!

De är hopplösa. De skämmer ut hela ondskans styrkor.

Min raring, du är mitt sista hopp.

Flyg vitt och brett. Sök efter en flicka på sexton år-

-med hår solskensgult och läppar röda som rosen. Flyg!

Och svik mig inte.

Prinsessans tillflyktsort hade varit en gåta i sexton långa år.

Alltmedan de goda feerna fullgjorde sin plan och levde som vanligt folk.

De uppfostrade barnet som sitt eget och de kallade henne Törnrosa.

På denna hennes sextonde födelsedag-

-hade de goda feerna förberett en fest och en särskild överraskning.

-Vad tycker ni om den här? -Den här gillar jag bäst.

-Ett par ändringar här... -Och en söt rosett!

-Vi gör den blå. -Nej, rosa. Vi får göra ett par veck...

-Hur ska vi få henne ur huset? -Jag listar ut något.

-Och vad håller ni på att koka ihop? -Ihop?

-Vi vill att du ska...tänkte att vi... -Vi vill att du ska plocka bär.

-Just det, bär! -Massor med bär!

-Jag plockade ju bär i går. -Vi behöver mer.

-Mycket, mycket mera. -Ja...

-Ta god tid på dig. -Gå inte för långt.

-Och tala inte med främlingar. -Adjö, lilla vän.

-Misstänker hon nåt? -Inte alls. Kom nu!

-Vad hon ska bli överraskad. -Ett riktigt födelsedagskalas!

-Med en riktig tårta! -Och en riktig prinsessklänning.

-Jag hämtar trollstavarna. -Gör det du... Stavarna?

Å nej, ingen trolldom.

-Sexton år har nästan gått. -Vi tar inga chanser.

-Jag har aldrig gjort nån sån tårta. -Det behöver du inte heller.

-Jag ska göra tårtan. -Du?

Hon har alltid velat, och det här är sista chansen.

Femton lager med skär och blå förgätmigej.

-Jag syr klänningen. -Du kan inte sy, hon har aldrig bakat.

-Å, det är enkelt. -Det är bara att följa boken.

-Du får vara modell. -Vi borde använt oss av trolld...

"Mjöl, tre koppar."

-En...två...tre! -Vad ska det där vara bra för?

-Det måste vara ett hål nertill. -Så att fötterna ska komma igenom.

-Den är rosa. -Är det inte en vacker nyans?

-Jag vill ha den blå. -Vi bestämde att rosa var rätt färg.

Du bestämde.

Jag tycker den ska vara blå!

"Två ägg vändes försiktigt"... vändes?

Jag kan inte andas, släpp ut mig!

-Den är hemsk! -För att den sitter på dig.

"Jäst, en tsk." Tsk?

-En tesked. -Å, en tesked! Vad dum jag är...

Fantastiskt vad det barnet har vuxit.

Det är som om det var igår vi kom hit.

Hon var en liten baby.

Men Magdalena, hur är det fatt?

Efter i dag är hon en prinsessa, vi har inte nån Törnrosa mer.

-Å, Flora! -Vi visste att dagen skulle komma.